Mattias gillar spikskor

Lyckades med min träningsmaniska dag. 2 km morgonjogg är väl ungefär det kortaste passet jag nånsin sprungit sen första rundan på 1,5 km-slingan i Bergsjön där allt började för snart sju år sen. Men detta var bara prologen till det som komma skulle. Kom inte ifrån jobbet förrän 17:20 och jag kände mig rejält tveksam när jag började min hala 11 km-jogg med ryggsäck bort till Friidrottens hus i andra änden av stan för att testa spikskorna på lite intervaller. Men ungefär vid Liseberg vaknade kroppen lite och hela uppvärmningsjoggen genom en bitvis ganska glashal stad gick i 4:30-tempo.

Så kom då högtidsstunden när jag skulle förlora min spikskooskuld. Och det var kärlek vid första 200-metersvarvet. Det går liksom inte att springa långsamt i spikskor. Drog på en liten fartökning och klockade ett varv på 28 sekunder utan att helt förta mig, bara 9 sekunder ifrån Bolt.

Järngänget idag bestod av Svante, Ragnar, Joakim och jag. Efter Ragnars förslag bestämdes en nedåtgående stege: 1000+800+600+400+200 gånger två med en minuts vila och obestämd, lite längre setvila. Jag var lite tveksam till hur jag skulle klara detta med tanke på den relativt långa uppvärmningen så jag fokuserade på det första setet, vilket jag planerade att köra i spikskorna, för att sen ta det andra setet som det kommer och köra detta barfota, möjligen t o m avbryta efter första med tanke på att jag skulle jogga 9 km hem också efteråt.

Första tusingen gick på 3:01 vilket var några sekunder bättre än jag hade vågat hoppas på, sen 800 på 2:23 (2:59/km), 600 på 1:46 (2:56/km), 400 på 1:08 (2:50/km) och 200 på 29 (2:25/km).

Efter några minuters vila tog jag av mig spikskorna och körde andra setet som gud skapt mig (alltså på fötterna, kläderna behöll jag på). Det gick lite saktare men jag höll ändå hyfsad fart med: 3:05 på tusingen, 800 på 2:30 (3:07/km), 600 på 1:52 (3:07/km), 400 på 1:10 (2:55/km) och sista 200 på samma tid som 200-ingen på föregående set: 29 sekunder (2:25/km).

Alltså i snitt ungefär 5 sekunder långsammare per km under andra setet. Oklart hur mycket av detta som kan tillskrivas spikskorna, jag satsade ju på första setet så jag var betydligt tröttare inför det andra, så största delen av skillnaden tillskriver jag absolut just det faktum att det var andra setet. Min uppfattning om spikskor är att det så att säga stärker sista delen i drivlinan (benen och fötterna och frånskjutet) så att jag kan belasta syresättningsapparaten mer. Vet inte hur logiskt detta låter och jag vet inte hur mycket som är nyhetens behag men jag inbillar mig just nu i alla fall att jag kan löpa 1500 meter några sekunder snabbare i spikskor än barfota. Så det blir absolut spik på söndagens 1500-metersmassaker. Än så länge känner jag inte heller någon större trötthet just i vaderna, som många beskriver efter spikskoanvändning, men det kanske kommer imorgon. Fast samtidigt så är jag van, efter all barfota och fivefingerlöpning, att löpa med ett ganska framfotabaserat steg så övergången till spik kanske inte drabbar mig lika mycket.

Efter en burk läsk och ett äpple gick också 9 km hemjogg utan problem, dock i lugnt 5:15-tempo. Så summerades mastodontdagen till 29 km, varav 6 km löptes strax under 3-minuterstempo i snitt.