söndag 30 december 2012

Krönika 2012

Välkommen till min egen privata årskrönika över 2012. Den kommer handla uteslutande om min egen löpning och min upplevelse av den under det gångna året. Som alla år inledde jag det med högt ställda förväntningar på min utveckling som löpare och jag kan redan nu avslöja att jag inte nått ett enda mål som jag ställde upp för ett år sedan. Som vanligt var huvudmålet att göra maran under 2:30. Det missade jag med över 10 minuter, en evighet i dessa sammanhang. Jag inledde året med att knappt kunna springa pga hälsporre. Några veckor in på året började jag dock kunna springa igen och som jag alltid har upplevt efter ett skadeavbrott så har jag tillbaka utebliven träningstid i nyfunnen träningsglädje. Denna förde med sig en kortvarig formtopp under våren där jag persade både på Skatåsfemman, Vårtävlingen på åttan samt på 10 km landsväg under Persmilen. Den bristande grundträningen skulle dock senare ge sig till känna genom ett magplask på Göteborgsvarvet (bröt efter 9 km och joggade i mål) samt ett Stockholm marathon i juni som jag bara är stolt över i och med att jag kämpade mig i mål. I och för sig under förutsättningar som troligtvis går till historien med regn, 5 plusgrader och styv kuling. Så det var ju en positiv upplevelse på det skruvade sättet.

Efter Stockholm förvärrades min fot igen och under hela juni och större delen av juli kunde jag bara jogga i smygfart. Lyckades i alla fall bli bra igen till äventyret i Swiss Alpine Marathon i slutet av juli. Det loppet är en historia i sig (som jag skrivit om tidigare) men kortfattat kan man säga att det var kul, kanske inte direkt haha-kul, men om man gillar att må dåligt var det perfekt. Rekommenderar det starkt till likasinnade.

Resten av året orkar jag inte riktigt skriva om. Det var ett misslyckande i Berlin, både fysiskt och psykiskt och jag umgicks med planer på att aldrig ta ett löpsteg mer i hela mitt liv. Det gick dock över och med några veckors träning lyckades jag i november i Bromölla få till åtminstone årets bästa maratid 2:40:50.

Det är egentligen inte nu förrän tävlingssäsongen är över som jag lyckats få tillbaka nån riktig motivation för löpningen. December har blivit mängdmässigt den klart bästa träningsmånaden i år med nära 500 km löpta. Om jag ska analysera detta tror jag det är så att jag i och med den bristande grundträningen förra vintern fått stressa träningen för mycket, fått försöka skynda mig att komma i form till fokusloppen. Med idel misslyckanden som resultat. Men det positiva med ett dåligt år är att man förhoppningsvis blir hungrig. Så jag kan ganska ärligt säga att den här absurda driften jag har att springa snabbare är starkare än på länge. Den är helt meningslös för nåt annat än sin egen tillfredsställelse men så länge man har koll på det och gör det man gör av rätt orsaker så accepterar jag den meningslösheten och låter mig själv hållas med min hobby.

Vis av erfarenhet från det gångna året avstår jag från att sätta siffror på några mål under nästkommande år. Jag hoppas att jag kan bli bättre. Och jag tror att jag kan bli bättre. Om inte annat så ska jag i alla fall försöka bli riktigt trött.

söndag 23 december 2012

God Jul

Snart jul och nytt år. Träningsmässigt går det ganska bra. Preppar för att göra revansch i Sandsjöbacka Trail Marathon om några veckor. Fokus ligger på att inte springa vilse. Den här veckan har jag tränat både mycket och hårt:

Mån: T/r jobbet (8,5 km x 2)

Tis: T/r jobbet plus Solvikingträning på kvällen, intervall: 6x6 min i halvmarafart, blev typ 3:25/km. Totalt ca 30 km för dagen.

Ons: Vilodag

Tor: T/r jobbet plus två varv på åttan på kvällen med Jonas A i ca 3:45-snitt. Totalt ca 30 km för dagen.

Fre: T/r jobbet (4+8 km)

Lör: GFIF-intervaller. Stege: 10'+4x3'+4x2'+4x1'. Tufft pass i ca 3:25 -> 3:00-fart. Totalt ca 25 km med lång nedjogg.

Sön: Planerade egentligen långpass men hängde istället med brorsan för 6x1000 m på åttan, sliten kropp lyckades i alla fall prestera ca 3:25-snitt. Ca 20 km totalt.

Totalt för veckan blev det ungefär 135 km. Håller ju inte riktigt koll längre i o m att jag aldrig har någon klocka eller skriver upp något. Istället frågar jag dem jag springer med eller höftar till det. Känns bra så, har gjort så sedan misslyckandet i Berlin i september och det håller borta en del prestationsångest och sifferfetischism.

Detta gör ju också att min sammanräkning av årets tränade km är lite av en gissning. T o m september har jag ganska bra koll men sen har jag approximerat. Tror att jag just nu har gjort ungefär 440 mil och med en vecka kvar av året kanske det blir 450 mil. Förra året slutade det ungefär på 470 mil så jag har trots lite skadeproblem (som nu verkar vara helt borta) ändå tränat ganska bra.

Tanken nu är väl att ändå försöka hålla lite i handbromsen vad gäller träningen så jag inte tröttnar på att träna med flera månader kvar till säsongen 2013:s viktigaste tävlingar.

God Jul!


måndag 17 december 2012

Som vanligt ungefär

Lite rapport efter 2 veckors tystnad. Jag lever! Bra det. Inte haft så mycket att skriva om bara. Träningen har flutit på bra men träning har jag ju skrivit om många gånger. Förra veckan blev det ingen rapport trots att den var riktigt bra träningsmässigt, kanske bästa på hela året. Jag håller ju inte koll på siffror längre men uppskattningsvis och utan att ljuga allt för mycket var det bara några km kort om 14 mil. Älskar ju snön som nu håller på att töa bort. Denna vecka har det också tränats bra inledningsvis, fram till att det började töa nu i helgen. Mycket transportjogg till jobbet och dessutom ett bra intervallpass på 6x1000 plus några kortare i tisdags. Norgetröskel i torsdags med bra känsla. (Norgetröskel har jag nyss lärt mig är som vanlig svensk tröskel fast sådär 20 s/km långsammare - mellansnabbt typ.)

Helgen har mestadels tillbringats till icke-löp-relaterade aktiviteter tillsammans med dottern. Varit på jul-loppmarknad och på museum bland annat. Nyss gjorde jag första löpningen på drygt två dygn. Typisk känsla av att både vara pigg och lite slapp som jag får efter att ha vilat ett par dagar. Men mot slutet fick jag in ett riktigt bra flyt. Drygt en mil nöjde jag mig med för att istället satsa på kommande vecka. Totalt blev det väl lite över 8 mil tränade skulle jag gissa.

Nu på kvällen har jag ägnat lite tid åt att planera säsong 2013, eller i alla fall första halvan av den. Först har jag haft lite tankar på att springa Barcelona Marathon 17 mars. Men det är på grund av lite olika faktorer osäkert. Inte minst kostar det en del pengar att åka långt för att springa. Och sen vet man ju inte hur vintern blir, vill inte starta i ett marathon utan att ha fått några veckor barmarkträning i benen först. Så den här planeringen är ett alternativ till Barcelona. Hela tanken bakom den är att jag är lite missnöjd med att jag inte samlat på mig någon SM-kvaltid till halvmarathon eller helmarathon-SM under det gångna året. Först hade jag tänkt kvala i Bromölla men missade med en minut. Sen tänkte jag då kvala i Barcelona men nu har jag kommit på att det är lite som att gå över ån efter vatten. Kvaltiderna för SM i halv och helmarathon är <32 min på 10 000 m, <1:12 på halvmara och <2:40 på helmarathon. Fixar man det kan man anmäla sig billigare till Sthlm marathon och även till det utsålda Gbg-varvet (som jag inte är anmäld till än). Har en fix idé att jag ska springa dessa lopp och dessutom starta i första startgrupp som SM-plats innebär. Nu tänker jag, för att ge mig själv lite extra utmaning försöka kvala genom en halvmaratid istället för marathon (där jag varit under 2:40 tre gånger med marginal). På halvmara har jag som bästanotering 1:13:19 i ett lopp där jag var i riktigt bra form. Men fördelen är att man kan göra fler försök. Så - till planen:

13 jan
Inomhus-DM: 3000 meter: Mål: PB (<9:21)

20 jan
Sandsjöbacka Trail Marathon: Mål: Inte springa vilse som jag gjorde 2011.

2 feb
Göteborg inomhus: 3000 meter: Mål: Slå mitt PB som jag förhoppningsvis satte 13 jan.

Träningsblock

9 mars
Vårtävling 8 km: Mål: PB (<26:12)

16 mars
Vårtävling 16 km: Mål: PB (<54:21)

24 mars
Halvmarathon Ålborg: Mål: SM-kval (<1:12)

Träningsblock

(20 april)
(Kungsbackaloppet (halvmara): Mål: SM-kval - andra chansen (<1:12))

18 maj
Göteborgsvarvet (Halvmarathon-SM): Mål: Bra SM-placering.

1 juni
Stockholm marathon (Marathon-SM): Mål: Bra SM-placering


Sen då? Ingen aning. Förslag?


tisdag 4 december 2012

Hälsa

Jag tänkte skriva angående den pågående diskussionen om hälsa och motion och det som till och med kallats hälsofascism. Även om det är svårt att höja sig över sin egen tid får man väl hålla med om att hälsa är på modet och kanske löpning i synnerhet. Christopher MacDougalls Born to run är nånstans i mitten av detta som ett tidens tecken. Jag tror att människor ofta söker sanningar och det ger oss tillfredsställelse att läsa om lyckliga indianer som bara springer hela dagarna. Jag läste boken och den var bra skriven men jag känner hur det tar emot lite för mig när nånting presenteras som alltför bra. Dessa indianer drabbas tydligen aldrig av cancer och är heller aldrig otrogna. Jag tänker direkt på nåt som Leonard Cohen sa, nåt i stil med "man lurar sig om man tror att det finns en väg ur den här jämmerdalen". Det fastnar mer hos mig. Jag tenderar över huvud taget att reagera mot sökande efter lycka. För jag är helt ärligt inte säker på att lyckliga människor är lyckliga.

Så: Jag måste ju erkänna att jag springer rätt mycket, mer än de flesta. Så då är jag väl på nåt sätt del av den här trenden. Men jag identifierar mig väldigt lite med någon hälsorörelse. Dels av den enkla anledningen att jag inte springer för att förbättra min hälsa. Ofta liknar jag nog mer en tjackpundare i mitt förhållande till vad jag gör. Andra gånger är det mer av tvångsmässig karaktär. Är jag hälsosam?

Men det är också intressant att försöka definiera begreppet hälsa. Spontant tänker jag att det betyder att man totalt sett mår bra. Både fysiskt och psykiskt. (Även om det från mitt synsätt är en konstruktion att försöka separera de två begreppen - man har väl en kropp, eller snarare man är en kropp, man är inte jag och min kropp, inte själ och kropp eller psyke och kropp.) Men skitsamma, mår man bra har man hälsa eller? Jag har sprungit regelbundet i ca 8 år. Innan det gjorde jag andra grejer. Mår jag bättre som löpare? Kanske, men det är svårt att veta eftersom mitt liv innehåller mycket annat som förändrats under denna tid. Jag mår inte jättetydligt bättre. Ibland är jag alltför trött av för mycket träning så jag inte orkar göra något annat. Ibland har ja svårt att sova för att jag tränat för mycket. Ibland mår jag dåligt för att jag inte har fått ihop den träningsdos som jag hade velat.

Men, så klart, marginaleffekten är väl avtagande. Man sänker nog inte sina blodfetter ytterligare bortom 3-4 träningspass per vecka. Och jag springer inte för att må bra så jag vet inte hur representativ jag är i debatten. Men spontant håller jag mer med de som kritiserar träningshetsen och hälsohetsen än hälsohetsarna. Jag vet inte ens om jag vill uppmana andra att börja med löpning. Det är svettigt, långtråkigt och jävligt, ibland för varmt, oftast för kallt. Men nåt ska man väl fylla sin tid med i väntan på döden och för mig passar det ändå ganska bra. Men jag är öppen för alternativ. Jag överger det här direkt om jag får ett bättre alternativ.

Men jag tror att det är en trend bland andra trender, tippar på att Göteborgsvarvet kanske har ett par år till att växa innan det kommer krympa och nästa trend tar över. Det blir intressant att se vad det kan bli. Kanske dart blir högsta mode, lite lagom mycket tävling, samtidigt lite samkväm och några öl.

Jag kanske har en alltför negativ inställning. Kanske är detta jättebra och snart kommer hela världen gå till gymmet innan jobbet, äta nötter till lunch och sen springa runt i skogen hela kvällen innan dom lagar en fantastisk middag som dom tar kort på och lägger ut på Instagram. Eller kommer folk till och med bli så lyckliga och belåtna att dom tappar behovet av att ta kort på sin mat.

Jag avslutar i en positiv ton. Snön har kommit till Göteborg där det annars nästan bara regnar. Jag har en barnslig dragning till snö och har därför sprungit tre gånger per dag både igår och idag. Nu har jag precis ätit makaroner till middag. Carpe diem!