Finalloppet rapport

Vaknar med nackspärr. Hur ofta händer det? Typ en gång vartannat år för mig. Tog en diklofenak och hoppades att det skulle släppa. Släppte lite så jag snörde på mig i alla fall och joggade bort till Skatås. Fick ytterligare lite hjälp av Lena och Berzani som masserade in ibuprofen-gel i nacken/ryggen. Tack för det! Släppte ytterligare lite.

Riktigt bra startfält i år. Räknade till ca 10 löpare i startlistan som jag inte har nån chans mot. Bland andra Erik-SM-silver-i-marathon-Petersson från MAIK, Marcus-5:a-på-Orienterings-VM-Millegård från SAIK. Även Emil Wingstedt, bröderna Gross, Patrik Andersson från Hälle och Erik Senorski från ÖIS. Inte direkt löpare jag hänger på och tänker att det kanske kan gå.

Nackspärret blockerade i alla fall nästan all pre-race-nervositet, vet inte om det var bra eller inte.

Ingen klocka, hoppades på att kanske gå under 1:10, men brydde mig inte jätte-mycket om det. Viktigare att slå folk som jag brukar vara jämn med.

Efter startrusningen låg jag kanske på 25-30:e plats, plockade sen ganska snabbt 5-6 löpare som öppnat långt över sin kapacitet. Försökte hitta rätt fart, flowet där det är flåsigt men på rätt sida stumningsgränsen. Försökte tänka på alla backar som skulle komma för att inte rusa iväg för snabbt. Passerade 94:an Jens Petrusson från Ullevi som slog mig i Terrängserien i Fontin förra veckan. Strax därefter kom Lukas Nowacki från IK Granit upp i rygg på mig och vi höll sen ihop fram tills terrängdelen börjar efter ca 9,5 km. Där drog han ifrån och fick kanske 50 meter till slut. Gjorde en vurpa i skogen (halt på både lera och spångar), mötte Erik Petersson som linkade tillbaka (han hade tydligen vrickat foten i skogen). Jag tog det därefter medvetet lite lugnare för att vara fräsch när grusvägen börjar igen samt för att inte vurpa igen och skada mig. Det kan vara riktigt tungt att komma ut på platt mark efter att ha kört hårt i teknisk terräng, vet jag sen tidigare. När gruset började så plockade jag mycket riktigt på Lukas igen och efter ca en kilometer var jag ikapp, låg bakom en stund för att "känna" lite på honom. Ökade sen lite och han släppte ganska omgående. Sen var det bara ensamlöpning in i mål på 1:10:43 och en trettonde plats.

Jag ger insatsen 3 av 5 i betyg. Bra för att jag slog alla jag brukar vara jämn med. Dåligt för att jag inte riktigt hade den pepp i kroppen som jag hade hoppats på. Men det var också bekvämaste gången jag sprungit Finalloppet. Och snabbaste, en minut bättre än förra året.

Vann gjorde Erik Senorski på nytt banrekord, 1:02:27 (det förra tror jag Mustafa Mohammed hade).

Så det var då (förutom Terrängserien) finalen på tävlingssäsongen 2010. En bra säsong där jag satsat mot Marathon och förbättrat mitt Marathon-PB med nästan 13 minuter, halvmara-PB med 2 minuter och mil-PB med nästan en minut. Nu ska det bli riktigt kul att gå på grundträning med så mycket mängd som kroppen och livet i övrigt tillåter. Nästa säsong blir det också marathonsatsning där det preliminära målet är satt till sub 2:30 i Rotterdam. Men det är mycket som ska stämma för att det ska funka, skador och sjukdom ska hålla sig borta. Tiden, orken och lusten ska finnas. Lusten finns i alla fall nu.

Lite bilder som klubbkompisen Stephane Verdier tog:

Blåa skor

 Bruna skor