Funderingar som ofta rör sig i huvudet på mig är hur träning påverkar kroppen och hur man bör lägga upp träningen för att få ut maximalt. Mycket måste man träna för att bli bra. Det tror jag är svårt att komma ifrån. Men troligtvis kan man nog ändå planera sina mil olika och få olika bra resultat. Jag tror också att det nästan är oundvikbart att träna ner sig, alltså att i perioder faktiskt låta kroppen gå sönder lite för att sen läka ihop starkare. Samtidigt är överträning, eller försteget "overreaching" som man använder på engelska en realitet. Var går då gränsen mellan nedträning och överträning? Läste att Jonas Colting, som ju tränar ganska mycket, typ 25-30 timmar i veckan, ser det som viktigt att träna för att bli bra på att träna, att träningsmängd därför måste bli ett mål i sig. Vilken plats har hårdträningen i det hela? Jag tyckte att jag fick till ett riktigt bra pass i söndags med 34 km varav 12 km gick i nåt som jag i framtiden hoppas ska bli marathonfart. Samtidigt hade det passet priset att jag inte pallade med något mer än lite jogg idag och igår, och t o m det var kanske för mycket. Så hade det gett bättre träningseffekt om jag istället tagit det lite lugnare i söndags för att kunna lägga två bra träningsdagar igår och idag? Frågor som jag inte vet svaret på. Kanske är kvalitet och kvantitet utbytbara med varandra, typ att 30 km i 4:30-fart ger samma träningseffekt som 10 km i 3:30-fart?
Bara lite funderingar. Till helgen ska jag träna igen det jag missar under veckan. :-)
Intressant spaning. Självklart en fundering man själv haft.
SvaraRaderaJag tror att ditt pass i söndags var perfekt för att få ut max. Tror att du de två efterföljande dagarna skulle satsa på återhämtningsjogg i låt säga 60% av VO2 max (c:a 5.20 - 5.40 min/km)
12km per dag i den farten sliter inte alls och känns antagligen även helt OK och på tredje dagen är du redao att träna lite vettigare igen.
Jag tror att det är väldigt viktigt att träna varje dag om man skall nå sitt max och jag tror mycket på att ta det riktigt lugnt efter de hårdaste dagarna såsom du beskriver.
Genom at sänka tempot till återhämtningstempo de dagana man är seg så tillryggalägger man lite "mileage" samtidigt som man förbereder kroppen för framtida träningspass.
Allt handlar egentligen om biokemi och energiproduktion imin mening. Ju fler ATP som produceras av de relevanta musklerna desto bättre.
Samtidigt borde det vara så att nästa gång du kör ett liknande pass så har du snabbare återhämtning.
SvaraRaderaJag läste någonstans nyligen att man kommit fram till att ett dubbelpass varannan dag är mer utvecklande en att träna en gång varje dag. Vet dock inte om det stämmer, men tanken är ju intressant.
Som Robert ovan tror jag också träning varje dag, två gånger per dag, är receptet för framgång. Sen hur man tränar, om man väljer att köra medelhårt varje dag eller kör lätta resp hårda dagar spelar nog inte så mycket roll i det långa loppet, utan det är kontinuiteten i träningen som är viktigast.
SvaraRaderaAtt ha lite ont i musklerna och att det går segt på passen är inget skäl till vila egentligen, däremot om man börjar få svårt att sova, förlorar aptiten, och börjar känna sig hängig i vardagen kan det nog vara dags för lite nerdragning. Men lugn distans (om den körs lugnt dvs) kan man mata på med ganska bra, det är intensiteten man får passa sig för.
Min devis är: Lyssna på kroppen men lyssna inte för mycket.
SvaraRaderaMin erfarenhet av tunga veckor (14+mil) är att kroppen kan gnissla en del när man kommer till 8-10 mil efter 4-5 dagar men att detta märkligt nog försvinner dag 6-7 då det känns lättare igen. Hur detta funkar är ett mysterium....
Som sagts ovan tror jag att återhämtningen går snabbare om ett tungt pass åtföljs av lättare pass, jämfört med om man vilar helt.
Mattias: bra pass i söndags, det var det snabbaste jag sprungit ute på länge.
/Sander
sitter och läser din blogg....av misstag, på en märklig(?, finns omärkliga?) psykjour. har för mkt slötid
SvaraRaderavill bara göra ett lekmannainlääg, där jag meddelar att 18 km genomfördes på 1.20 under f.m. Allt är relativt, men måste ändå vara rätt nöjd, då jag endast sprungit 3 ggr över 18 km (2 varvet, och 1 gång skatås-18)
choff
robsan