Midnattsloppet i Kvänum

Igår var det dags för fjärde landsvägstiokilometersloppet för i år. Placeringsraden från föregående tre är: 3:a, 3:a och 3:a. Som jag skrev i föregående inlägg har jag tränat ganska mycket sista veckan, ca 14 mil på de fem föregående dagarna (söndag till torsdag) och dagen innan loppet (torsdagen) körde jag tre pass (8+8+14 km) där alla tre passen innehöll fartinslag, inga riktigt hårda pass men mellanhårda i alla fall. Jag hade dock känt mig pigg sista dagarna men började ändå tveka på torsdagskvällen om detta var så klokt egentligen. Och om jag tvekade på torsdagskvällen tvekade jag desto mer på fredag morgon när jag vaknade och kände mig stel som ett kylskåp. Valde då att i alla fall skippa transportlöpningen till och från jobbet för att vila hela dagen fram till loppet som skulle gå på kvällen.

När man skyndar hem från jobbet och slänger i sig lite mat för att sen åka 10 mil för att springa en tävling kan man ibland undra varför man gör så och om det inte vore skönare att göra en mer svenssonaktig fredag med kanske nåt gott att äta och en öl eller två. Just så tvekade jag ganska mycket igår på väg upp i bilen till Kvänum. Men jag hade trevligt sällskap av Svante från "grannklubben" Högsbo och min bror och hans sambo. Så jag var inte ensam i det som jag för en stund tyckte kanske var lite galet, speciellt som jag hade tänkt att jag skulle skippa tävlingar ett tag och bara träna. Brorsan var väldigt avslappnad till det hela och bestämde sig till och med för att käka en hamburgare och milkshake en timma innan start. Jag försökte också att vara avslappnad och det hela skulle ju bara vara en rolig grej och ett test för att se hur det skulle gå att tävla mitt i en tung träningsperiod. Men mina nerver är inte alltid med mig där.

Väl framme i Kvänum såg jag Julius Strömberg från Hälle IF vid efteranmälan som jag trodde var en löpare ungefär i min klass även om jag inte kan minnas att jag tävlat mot honom någon gång. Efter en stund såg jag även Markus Torgeby aka "Vilden". Detta var tydligen hans första lopp sedan Sandsjöbacka Trail Tour i början av 2011, där vi sprang tillsammans första milen och där han senare vann efter att ha tagit ett extra varv runt Sisjön. Han var tydligen inställd på att göra något av en tävlingscomeback och springa fler lopp i sommar. Kul!

När det drog ihop sig till start klockan 20:40 dök det också upp ett Hässelbylinne från skogen, det var Peter Gross som vunnit tävlingen de två föregående åren. Förutom dessa hade även den unge Hafiz Ibrahim som bara ca 20 minuter innan vunnit den korta distansen på 5,3 km bestämt sig för att springa även den långa banan.

Då banan efter bara ca 100 meter efter starten på en gräsplan smalnar av till rotig skogsstig bestämde jag mig för att starta ganska snabbt så att jag skulle se var jag sätter fötterna i skogen. Detta ledde till att jag för en kort stund ledde loppet i den inledande ca 400 meter långa skogsslingan innan vi kom ut på asfalten. Väl ute på asfalten bildades det en tätklunga på ca 10 personer som när vi svängde in på en grusväg minskade till 5-6 personer och där även jag bestämde mig för att släppa några meter. Efter hand och som vanligt droppade dock en efter en av denna klunga och jag kunde avancera först förbi en Wilske-löpare, sen förbi Julius Strömberg tills jag låg på fjärdeplatsen. Det kändes som att jag höll ganska bra fart och låg ganska nära gränsen för vad jag skulle klara av att hålla i ytterligare 8 km när vi passerade genom ett bostadsområde efter två kilometer.

Banan var en tvåvarvsbana där det första varvet var aningen längre då det innehöll den första lilla terrängslingan. Efter den var det knappt 3 km mycket lättlöpt först på grus och sen asfalt. När man kom tillbaka till start/mål-området skulle man in i skogen igen för en i och för sig ganska platt men inte helt lättsprungen 2 km terrängslinga då den innehåll både rötter och berghällar och små korta backar som begränsade farten. Sen var man tillbaka till start/mål och skulle ut igen på först den lättsprungna delen och till sist åter in i den mer tekniska skogsdelen. Fördelningen var väl ungefär 40% stig 30% platt grusväg och 30% platt asfalt.

Så efter ca 2 km låg jag på fjärdeplats men siktade Peter Gross som hade släppt Torgeby och Ibrahim i täten. Jag närmade mig ganska snabbt och när jag kom upp i rygg bestämde jag mig för att skita i all taktik och bara gå om direkt. Peter Gross är ju vanligtvis en mycket bättre löpare en mig, tror han har gjort låga 30 på milen, men det kändes som att jag även om jag gick ganska hårt ändå höll en fart som kanske skulle hålla hela vägen. Jag hade ju min vana trogen ingen klocka men det kändes inte som att det gick i den 31-minutersfart som Gross vunnit loppet på det två föregående åren. Troligtvis var han väl bara inte riktigt i form (vilket jag också fick bekräftat efter loppet). Jag fick några meter direkt innan vi nu efter 3 km skulle in i skogen. Det var en ganska skön skogsslinga där man fick jobba med lite andra muskler och fick lite avledning från att bara fundera på om ens ansträngningsnivå var rätt, men ändå gick det att hålla hyfsad fart. Jag tycker att man kan få en så skön fartkänsla i skogen när man susar tätt förbi träden.

Jag kollade bakåt lite då och då (vet att man inte ska göra det) men kunde konstatera att avståndet nog ökade långsamt och när vi kom ut på den lättlöpta delen igen var det uppskattningsvis 10 sekunder. Jag var jäkligt trött men ändå på rätt sida gränsen så att jag kunde hålla farten bara jag koncentrerade mig på här och nu, steg för steg istället för att fundera på hur lång en kilometer egentligen är och hur många sådana det var kvar. Framför mig hade jag Ibrahim knappa hundratalet meter och framför honom ytterligare ca 100 meter kunde jag ibland se Torgeby. Skulle jag kanske rent av satsa framåt istället för att oroa mig bakåt. Men nej, det var för svårt, avståndet minskade inte och jag låg verkligen på gränsen.

Till slut var det bara skogsdelen kvar och jag började känna mig lite säker i min tredjeplats. Men i skogen är det svårt att veta om förföljaren är en hel minut bakom eller kanske bara 5-10 sekunder så jag behöll pressen ända tills att jag kom ut på gräsfältet med ca 200 meter kvar till mål. Kom alltså in som trea (min fjärde tredjeplats i rad när det gäller millopp) på 33:48 efter Markus Torgeby på 33:07 och Hafiz Ibrahim på 33:35. Gross distanserad bakåt med till slut 17 sekunder. Men usch vad jobbigt det var, nästa gång ska jag ta det lite lugnare ;).

Angående mitt test att tävla efter att ha kört 14 mil träning de fem föregående dagarna så får jag väl säga att det varken påverkade så mycket varken uppåt eller neråt. Det är svårt att veta vad 33:48 på en sån här halvsnabb bana (som jag inte heller vet om den verkligen är exakt 10 km) står för men om jag jämför med andras resultat så tycker jag att det är ganska så mycket i nivå med de tävlingsresultat jag har gjort sista tiden. De flesta verkar ha sprungit ungefär en minut långsammare än vad de gör på en helt platt mil. Betyder detta i så fall att nedtrappning av träningsmängd inför 10 km-lopp inte har så stor betydelse?

Idag tog jag en riktigt lugn återhämtningsrunda på ca 15 km och imorgon blir det ett lugnt långpass på ca 30 km. Landar i så fall min första träningsvecka någonsin över 100 miles (160 km).

Bilder: Björn Amfors