3000 meter

Det blev inget Stockholm marathon för mig i år. Lite sugen var jag allt när jag följde twitterflödet runt loppet och uppsnacket. Men jag var ändå inte så avundsjuk. Marathon är speciellt och de som genomför det ska ha all cred för det är tufft oavsett vilken nivå man är på och man kan aldrig veta vad som händer bortom 30 km. För många, inte minst Mustafa Mohamed som siktade på seger, blev det en tuff resa sista kilometerna. Jag valde istället den lite enklare utmaningen 3000 meter på Sävedalsspelen som i år gick på de nylagda tartanbanorna på Slottskogsvallen eftersom Vallhamra IP är under ombyggnad. Enkelt och enkelt är det väl kanske inte, men plågan är i alla fall kortvarig. Detta hindrade dock inte mig från att ha ångest hela dagen innan. Mitt personbästa är på 9:21 och det satte jag just på Sävedalsspelen för två år sedan. Egentligen borde jag ha klarat en lite bättre tid redan då men jag har för mig att det var veckan efter just Stockholm marathon och jag var väl inte helt återhämtad från det. Så idag skulle allt annat än personligt rekord vara en rejäl besvikelse. Och det var väl kanske också det som skapade lite extra prestationsångest, jag vet att jag är i ganska bra form men de farter som krävs bara för att tangera personbästa springer jag nästan aldrig i, det är ändå 3:07/km och i min värld är det en riktigt bra fart.

Startfältet var perfekt för min del med 6-8 löpare som hade personbästa mellan 8:45 och 9:10. Planen var därmed bara att hänga med klungan så länge som möjligt och sen bara stänga av huvudet och kämpa på. Det är inte så mycket att berätta om själva loppet, det var för min del hård fart från början och det bildades en klunga som jag tror höll ganska jämn 3:00-fart, enda nackdelen med det var att jag fick ligga ganska länge i ytterspår, men hellre det än att springa ensam när det går så pass fort. Efter ca 2 km löstes klungan upp och jag hade ingen rygg som jag orkade följa, armarna hade domnat av mjölksyran och allt var bara miserabelt. Men jag hoppades ändå att jag hade ett PB på gång så det motiverade mig till att kriga på i två och ett halvt varv till. Och det blev en rejäl putsning av personbästat. 9:07 lyder det nya och det är jag helnöjd med även om jag tror att det finns en bunt sekunder till att kapa där bara genom mer specifik träning. Men nån sån träning tror jag inte att det blir för den är så jävla jobbig och jag är egentligen ganska bekväm av mig och tycker mest om att glida runt i skogen.

Lite om veckan då. Det blev en mängdmässigt ganska mager vecka, runt 80 km gissar jag, men då har det varit flera tuffa pass:

Måndag: Triathlonträningstävling (Sprintdistans (750 sim, 20 km cykel, 5 km löp)) plus cykel dit och hem (ca 20 km extra).
Tisdag: 20x1 minut på kvällen plus lång upp/ned, kanske 20 km totalt.
Onsdag: Lätt jogg morgon och kväll, kanske 10 km totalt.
Torsdag: Morgonjogg, ca 5 km, distans på kvällen, ca 16 km i 4:00-4:30-fart.
Fredag: Morgonjogg, ca 5 km, på kvällen en maxning runt Härlanda tjärn (ca 2,7-2,8 km) som tog 9:07 vilket ger 3:10-3:15-fart på en relativt platt grusslinga.
Lördag: Morgonjogg runt Härlanda tjärn med sällskap av dottern på cykel som dock ville cykla ganska snabbt så det blev snarare en kort snabbdistans på 4-5 km.
Söndag: Morgon/förmiddagsjogg runt Härlanda tjärn och sen 3000 meter på eftermiddagen.

Nästkommande vecka vill jag lägga ner lite mer träningstid men det blir lite klurigt i och med att jag eventuellt tävlar både torsdag och söndag (Navåsterrängen respektive Alingsåsloppet) och inte vill vara allt för nedtränad då.