En midsommarnattsdröm 5000

En tävling med det namnet bara måste man ju springa. Perset på 5000 meter var lika gammalt som sist jag sprang 5000 meter vilket också var just på den här tävlingen för två år sedan. 16:12 gjorde jag då och var halvnöjd. Enligt tider på andra distanser, t ex nysatta PB:n på 3000 och 10 000 borde jag vara i bättre form nu. Alltså skulle allt annat än nytt personligt rekord vara en besvikelse. Men kruxet med sport är ju att det inte så mycket handlar om vad man borde kunna göra på pappret. Det handlar om att skärpa nerverna och göra det när det gäller. Och det skapar för mig en inte oansenlig dos prestationsångest. Under 16:12 var absoluta skamgränsen men egentligen skulle jag vara missnöjd om jag inte tog mig en bit under 16 minuter. 

Så jag gick och småfrös och mådde dåligt hela dagen, lär mig aldrig att hantera det här med tävlingsnerver. Men när jag kom till Stenkullens IP i Lerum släppte faktiskt pressen lite. Min enda taktik inför loppet var att springa helt på känsla, utan klocka och i den fart som jag skulle känna för. 

Det blev en ganska lugn start på loppet så jag placerade mig ganska långt fram, efter Hälle-duon Oliver Lämber och Daniel Lund samt klubbkamraten och superveteranen Göran Sander. Strax skruvades dock farten upp och jag släppte då förbi Sävedalens Björn Hammar och en Tjalve-löpare. Hängde ändå nästan på dessa ytterligare några varv innan jag gjorde vad jag fortfarande tror var ett klokt beslut att släppa några meter. Blev ändå inte ensam utan kunde växeldra med Jonathan Weichbrodt från MAIK, vi hade då sänkt farten något men höll i alla fall 76-77-varv enligt sekonderingar från Mats Erixon i bortre kurvan. Och i sista kurvan kunde jag till och med pressa ur mig en liten spurt och därmed distansera Jonathan med ett par sekunder. En sjätteplats och 15:42 enligt brorsans klocka blev det och det känner jag mig riktigt nöjd med. Innan hade jag i hemlighet spekulerat i att jag kanske med en riktig fullträff skulle klara 15:30 men allt under 16 skulle jag vara riktigt nöjd med. Jag känner att jag fick ut nästan allt jag hade i kroppen på ett ganska väldisponerat sätt även om det är lite hängmatta i tiderna som ni kan se nedan.