Borås City Triathlon

En sport som består av tre sporter är på sätt och vis rätt rolig men på ett annat sätt lite konstig, om man är halvbra på tre grejer kan man slå ihop dem och bli lite mer än halvbra i sporten som innehåller alla tre grejerna. Kanske inte nåt man ska fundera ihjäl sig på men idag stod jag i alla fall på startlinjen för säsongens andra triathlontävling. Något som inte alls funnits med från början i min (förvisso ganska luddiga) tränings och tävlingsplanering. Inför förra tävlingen hade jag kört ett cykelpass men inte ett enda simpass. Inför idag hade jag ökat fokus en aning och under veckan innan tryckt på lite extra när jag transportcyklat mig, inte egentligen så det var värt att kallas träningspass men i alla fall så jag fick känna lite svid i låren. I måndags körde jag dessutom faktiskt det som i triathlonvärlden kallas brick-pass, brick som i engelskans tegelsten, detta som beskrivning av känslan man ska ha i benen innan man börjar springa. Irrade runt i Sävedalen i 20 minuter och försökte trycka bra i pedalerna, sen hoppade jag av vid Vallhamra IP och gick direkt på 5000 meter, självklart på bana 3 som krävs för att ett varv på Vallhamra ska bli 400 meter. Det gick bättre än väntat och jag gjorde 5000 på 16:36 ganska lätt. Men det berodde väl i och för sig mest på att jag inte ansträngde mig tillräckligt på cyklingen innan för det var inte alls samma stumma känsla i benen som jag hade på Råda träningstriathlontävlingen för några veckor sedan. Inte nog med detta, i torsdags körde jag till och med ett litet simpass i Härlanda tjärn efter att ha fått låna våtdräkt av klubbkompisen Martin. Tvärs över tjärnen fram och tillbaks, ca 400 m x 2. Största lärdomen av det var att jag måste crawla riktigt långsamt för att lyckas med andningen och få in mer luft än vatten i lungorna.

Så idag låg jag alltså och plaskade i kanalen i Borås city (!?) och väntade på att Borås bästa triathlet Jonas Colting skulle blåsa i visselpipan för motionsklassen. Distansen var en tiondels Ironman, alltså 380 meter simning, 18 km cykling och 4,2 km löpning. 380 meter simning känns ganska överkomligt även för en novis som jag. Hade till och med självförtroendet att placera mig nästan längst fram i starten. Tänkte lugna fina armtag och fokus på att få luft. Det funkade väl sådär med tanke på att det var nästan 100 andra par armar och ben som plaskade runt omkring mig. Jag fick en kort panikångestattack ungefär halvvägs där jag fick samla mig med några bröstsimtag men annars crawlade jag hela sträckan. Kom upp som ungefär femtonde i motionsklassen och gjorde en hyfsad växling med bara lite strul att kränga av våtdräkten. Cyklingen sen förflöt ganska fint och kontrollerat på en landsväg ut ur Borås och sen vändning och samma väg tillbaka. Jag försökte trycka på så att låren sved lite grand hela tiden men ingen all-out satsning för jag ville ha lite ben kvar att springa med. Plockade nog ett tjugotal placeringar, blandat motionsklass och elit, som hade startat 5 minuter innan oss. Vid avhoppet från cykeln kände jag åter den karakteristiska känslan som jag upplevde på Råda triathlon, som att benen inte riktigt tillhörde mig, men det gick ändå att hålla halvbra fart när jag sprang med cykeln in till växlingsområdet. Fick åter till en hyfsad växling, av med cykelskor och på med löpskor, där jag faktiskt hade varit seriös nog att förse de senare med såna där knappgrejer så man inte behöver knyta skorna. Hade lite bättre känsla i benen nu än sist under Råda och kunde hålla nästan normal löptävlingsfart på den relativt platta men lite knixiga löpbanan. Sprang förbi ytterligare ett tio- femtontal deltagare på löpdelen och kunde till slut komma i mål på 53:50 med den snabbaste löpspliten av både motion och elit. Men även om jag lyckades vinna motionsklassen så var jag hopplöst efter de bästa i elitklassen. Mot segraren Andreas Lindén tappade jag 2 minuter på simningen och nästan 6 minuter på cyklingen.

Analys av detta då: Väldigt roligt faktiskt. Och jag känner ingen press på mig att prestera placering eller tid. Finns ju uppenbart också stor utvecklingspotential i de två första grenarna om jag skulle vilja lägga lite träning på det. Tror att jag ganska lätt, med kanske 5-10 simpass skulle kapa en minut på simtiden och med lika många cykelpass kanske kapa 2-3 minuter på cykeln. Men då är ju frågan om jag vill det. Och det ska jag fundera lite på. Men det är nog än så länge ändå löpning som ligger mig varmast om hjärtat och där jag känner att jag fortfarande har mycket ogjort.