Lyckades med min träningsmaniska dag. 2 km morgonjogg är väl ungefär det kortaste passet jag nånsin sprungit sen första rundan på 1,5 km-slingan i Bergsjön där allt började för snart sju år sen. Men detta var bara prologen till det som komma skulle. Kom inte ifrån jobbet förrän 17:20 och jag kände mig rejält tveksam när jag började min hala 11 km-jogg med ryggsäck bort till Friidrottens hus i andra änden av stan för att testa spikskorna på lite intervaller. Men ungefär vid Liseberg vaknade kroppen lite och hela uppvärmningsjoggen genom en bitvis ganska glashal stad gick i 4:30-tempo.
Så kom då högtidsstunden när jag skulle förlora min spikskooskuld. Och det var kärlek vid första 200-metersvarvet. Det går liksom inte att springa långsamt i spikskor. Drog på en liten fartökning och klockade ett varv på 28 sekunder utan att helt förta mig, bara 9 sekunder ifrån Bolt.
Järngänget idag bestod av Svante, Ragnar, Joakim och jag. Efter Ragnars förslag bestämdes en nedåtgående stege: 1000+800+600+400+200 gånger två med en minuts vila och obestämd, lite längre setvila. Jag var lite tveksam till hur jag skulle klara detta med tanke på den relativt långa uppvärmningen så jag fokuserade på det första setet, vilket jag planerade att köra i spikskorna, för att sen ta det andra setet som det kommer och köra detta barfota, möjligen t o m avbryta efter första med tanke på att jag skulle jogga 9 km hem också efteråt.
Första tusingen gick på 3:01 vilket var några sekunder bättre än jag hade vågat hoppas på, sen 800 på 2:23 (2:59/km), 600 på 1:46 (2:56/km), 400 på 1:08 (2:50/km) och 200 på 29 (2:25/km).
Efter några minuters vila tog jag av mig spikskorna och körde andra setet som gud skapt mig (alltså på fötterna, kläderna behöll jag på). Det gick lite saktare men jag höll ändå hyfsad fart med: 3:05 på tusingen, 800 på 2:30 (3:07/km), 600 på 1:52 (3:07/km), 400 på 1:10 (2:55/km) och sista 200 på samma tid som 200-ingen på föregående set: 29 sekunder (2:25/km).
Alltså i snitt ungefär 5 sekunder långsammare per km under andra setet. Oklart hur mycket av detta som kan tillskrivas spikskorna, jag satsade ju på första setet så jag var betydligt tröttare inför det andra, så största delen av skillnaden tillskriver jag absolut just det faktum att det var andra setet. Min uppfattning om spikskor är att det så att säga stärker sista delen i drivlinan (benen och fötterna och frånskjutet) så att jag kan belasta syresättningsapparaten mer. Vet inte hur logiskt detta låter och jag vet inte hur mycket som är nyhetens behag men jag inbillar mig just nu i alla fall att jag kan löpa 1500 meter några sekunder snabbare i spikskor än barfota. Så det blir absolut spik på söndagens 1500-metersmassaker. Än så länge känner jag inte heller någon större trötthet just i vaderna, som många beskriver efter spikskoanvändning, men det kanske kommer imorgon. Fast samtidigt så är jag van, efter all barfota och fivefingerlöpning, att löpa med ett ganska framfotabaserat steg så övergången till spik kanske inte drabbar mig lika mycket.
Efter en burk läsk och ett äpple gick också 9 km hemjogg utan problem, dock i lugnt 5:15-tempo. Så summerades mastodontdagen till 29 km, varav 6 km löptes strax under 3-minuterstempo i snitt.
tisdag 11 januari 2011
måndag 10 januari 2011
Jusqu'ici tout va bien
Ja, än så länge har allt gått bra. Årets första hela vecka summerades till 116 km vilket jag är grymt nöjd med, med tanke på lite bestyr runt examen samt tre examensfester på en vecka. Två intervallpass och ett par snabbdistanser utgjorde den så kallade kvalitetsträningen i detta. Men nu blir askes ledordet för ett tag fram över: jobba och träna, inget festande. Dags att bevisa för kompisar som jobbar och gnäller att dom inte hinner träna på grund av detta att det visst går att kombinera 12-milaveckor med jobb. Så upp till bevis.
Min första dag som yrkesarbetande började med 6 km morgonjogg kl 6:45, sedan en hel dags jobb, sen rep med bandet, sen middag på Pressbyrån, sen slutligen 9 km halkig distanslöpning. Morgondagen planeras även den gå i manins tecken: Planen är en kort morgonjogg till jobbet, endast 2-3 km kommer hinnas med från lämning av dottern på skolan. Sen tänkte jag springa direkt från jobbet till Friidrottens hus (ca 10 km) för att testa spikskorna på lite intervaller. Sen kanske jag springer hem också. Återkommer med rapport om hur det blev.
Tänkte att det skulle vara en liten kul utmaning att inte ta en enda vilodag på hela januari. Frågan är i och för sig hur långt ett pass ska vara för att det ska räknas. Räcker 5 km morgonjogg till exempel? Vet att Kjell-Erik Ståhl, den gamle marathonlegenden satte sin skamgräns till 10 km när han tränade 363 dagar i följd.
Min första dag som yrkesarbetande började med 6 km morgonjogg kl 6:45, sedan en hel dags jobb, sen rep med bandet, sen middag på Pressbyrån, sen slutligen 9 km halkig distanslöpning. Morgondagen planeras även den gå i manins tecken: Planen är en kort morgonjogg till jobbet, endast 2-3 km kommer hinnas med från lämning av dottern på skolan. Sen tänkte jag springa direkt från jobbet till Friidrottens hus (ca 10 km) för att testa spikskorna på lite intervaller. Sen kanske jag springer hem också. Återkommer med rapport om hur det blev.
Tänkte att det skulle vara en liten kul utmaning att inte ta en enda vilodag på hela januari. Frågan är i och för sig hur långt ett pass ska vara för att det ska räknas. Räcker 5 km morgonjogg till exempel? Vet att Kjell-Erik Ståhl, den gamle marathonlegenden satte sin skamgräns till 10 km när han tränade 363 dagar i följd.
lördag 8 januari 2011
Jäklar, det här kan gå undan.
Idag sprang jag långintervaller på åttan med Svalbards-Olle, det gick inte lika fort. Bra grepp i kramsnön men ändå långt ifrån några rekordtider. 1+1+2+2+1+1 km med 1 minuts ståvila. Skriver inte ut några tider men jag kan säga så mycket som att det gick inte mycket snabbare än planerad marathonfart. Måste bero på underlaget en del ändå trots fullgott grepp med Inov-8 på fötterna. Låg mer än 10 sekunder långsammare per km än vad jag gjort som bäst på 8 km intervaller runt åttan. Sen gick det åt helvete för Hellner i Tour de Ski också. Men jag är glad ändå för snart ska jag på examensfest och imorgon blir det långpass.
torsdag 6 januari 2011
Snö och kramsnö
Två varv på åttan till frukost. Ett snabbt, eller så snabbt det nu gick på den nyfallna och halvskottade snön. Det släppte på varje frånskjut och det var riktigt tufft bara att hålla 3:50-3:55-fart. Men det är ju träningen man vill åt så varför klaga. Hade draghjälp av Andreas M. Sen har jag kollat på Tour de Ski och gått in i det så att jag blev riktigt förbannad på italienskorna som lät Kalla dra hela sista varvet för att sen spurta om och sno bonussekunderna från henne. Faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan. Hur ska detta gå? 38 sekunder upp till Kowalcyk. Oj, oj, oj. När jag hade lugnat mig var det dags för dagens andra pass. Tänkte mig ett lugnt varv på åttan men benen var pigga och underlaget hade blivit betydligt bättre med plusgraderna och kramsnön så jag drog på riktigt hårt i perioder. Hade ingen klocka dock. Försöker ställa in mig mentalt på medeldistans nu.
 |
| Undertecknad strax innan dagens andra pass. |
tisdag 4 januari 2011
400-ingar i Friidrottens Hus
Tillbaks inomhus. Med tanke på det stundande 1500-metersloppet bestämde jag, Joakim och Svante oss för att köra lite kortare och snabbare idag. Kom överens om 15x400 med 200 joggvila. Ganska fräsch i kroppen efter bara en lugn 11-kilometare igår. Så här gick det:
74, 68, 70, 70, 70, 70, 70, 69, 71, 70, 69, 71, 69, 69, 63
Ganska jämnt och fint va? Bara första och sista som sticker ut lite. Pausjoggen tog mellan 64 och 82 sekunder och tenderade att ta längre tid med passets gång. Bra och kontrollerad känsla. Bara på sista 400-ingen, när jag försökte hänga på Joakim (som av någon anledning nästan alltid har lite krut kvar på sista oavsett hur trött han verkat innan), fick jag plåga mig. Annars flöt det ganska fint. 69,5 sekunder i snitt, vilket är 2:54/km i snitt, inte riktigt 1500-fart där jag hoppas kunna hålla under 2:50/km. 5 km uppvärmning plus sista två 400-ingarna löptes barfota. Riktigt nöjd med passet. Helt klart värt 80 spänn.
74, 68, 70, 70, 70, 70, 70, 69, 71, 70, 69, 71, 69, 69, 63
Ganska jämnt och fint va? Bara första och sista som sticker ut lite. Pausjoggen tog mellan 64 och 82 sekunder och tenderade att ta längre tid med passets gång. Bra och kontrollerad känsla. Bara på sista 400-ingen, när jag försökte hänga på Joakim (som av någon anledning nästan alltid har lite krut kvar på sista oavsett hur trött han verkat innan), fick jag plåga mig. Annars flöt det ganska fint. 69,5 sekunder i snitt, vilket är 2:54/km i snitt, inte riktigt 1500-fart där jag hoppas kunna hålla under 2:50/km. 5 km uppvärmning plus sista två 400-ingarna löptes barfota. Riktigt nöjd med passet. Helt klart värt 80 spänn.
söndag 2 januari 2011
Planer inför första halvåret 2011
Långpass idag. Lika kreativt som förra söndagen blev det fyra varv på åttan. Hade sällskap av Martin Y och Marcus M de två första, sen droppade Martin av av och Marcus följde med ytterligare ett. Sen sprang jag alltså ytterligare ett själv där jag höjde farten på sista halvan. Efter första tre varven var snittfarten 4:45 och till slut blev den 4:37. Tror jag höll strax under 4:00-fart sista 4 km. Var på vippen att springa ett femte varv men valde att nöja mig med fyra. 34 km blev det totalt, på 2h38min. En flaska nyponsoppa hade jag som färdkost. Jag gillar verkligen den amerikanska modellen med handhållen flaska framför vätskebälte, som är mer populärt här. Jag trodde först att det skulle vara jobbigt att hålla en halvlitersflaska i handen i 2-3 timmar men det är det faktiskt inte.
Jag har en liten fetisch för planering och just nu sitter jag och lurar på planeringen inför första halvåret 2011. Rotterdam marathon är ju självklart det stora målet så träningen och alla andra tävlingar kommer att genomföras med detta lopp i åtanke. Jag gillar att tävla mig i form, gjorde så med gott resultat inför förra maran så därför kommer det bli en hel del tävlingar innan Rotterdam. Distansspannet kommer vara ganska stort, som kortast 1500 meter och som längst möjligen över 70 km om jag ställer upp i Skövde 6-timmars.
Preliminär tävlingskalender
16/1 Inne-DM 1500 meter. (Premiär på distansen, känns spännande.)
5/2 Inne-DM 3000 meter. (Även denna distans blir första gången jag testar på.)
12/2 Road to Göteborg 3000 meter. (Inte helt säkert att jag kör denna med tanke på dagen efter.)
13/2 Sandsjöbacka Trail Marathon 43 km. (Tävlingens första år, jättekul initiativ, ser den mest som ett extra långt långpass dock. Men känns dagsformen bra kommer jag trycka på.)
12/3 Skövde 6h. (Sprang denna tävling 2008 och kom då 71 km på den drygt kilometerlånga banan i Boulognerskogen mitt i Skövde. Har sen dess inte sprungit 6h-lopp. Skövde är ett riktigt bra sådant med proffsigt arrangemang det antagligen starkaste startfältet av alla svenska 6h-lopp. Allt över 71 km är godkänt men jag gör det mest som bra träning på överdistans och för den trevliga stämningen det brukar vara på den här typen av tidslopp på varvbana.)
20/3 (Här vill jag springa mitt genrepspass inför Rotterdam. Exakt 3 veckor innan tävling, helst på samma tid på dygnet. 30 km i tänkt marafart, dvs <3:33/km. Förhoppningsvis är det isfritt på någon platt cykelbana. Annars blir det 150 varv på Friidrottens hus.)
26/3 Vårtävling i Skatås 7,8 km. (Låga 26 minuter tänker jag.)
2/4 Vårtävling i Skatås 15,6 km. (Vill göra under 55 minuter utan att ta ut mig fullständigt, är ju endast 8 dagar innan maran.)
10/4 Rotterdam marathon. (Platt och snabbt. Sub 2:30 är målet än så länge.)
21/5 Göteborgsvarvet 21,1 km. (Springer jag mest för att jag missat det både 2009 (sjuk) och 2010 (skadad). Planen är att hålla igen lite för att spara kroppen till helgen efter.)
28/5 Stockholm marathon. (Mycket roligt lopp på fin men lite tuff bana, ytterligare tufft om det är varmt, som det ofta är. Anmälde mig mest för att jag kvalat in till SM på marathon med mina 2:37 i Berlin. Ska bli kul att få värma upp inne på Stadion och starta längst fram bland eliten. Målsättnigen är oklar, beror på väder och form, tänker nog mer i placeringar än tider här. I fjol räckte 2:38 till en 15:e plats i SM så topp 15 bland svenskarna känns inte orealistiskt.)
Längre än så här planerar jag inte just nu. Till hösten är jag sugen på både Lidingö och ytterligare en mara. Har snackat med några kompisar om New York, men är inte anmäld än, vet heller inte hur fort de seedade platserna tar slut. Annars är jag ganska sugen på att springa långt i terräng, både Vertex fjällmarathon och Swiss Alpine har funnits i mina tankar mer än en gång de senaste åren. Men jag tar en dag och en tävling i taget.
Jag har en liten fetisch för planering och just nu sitter jag och lurar på planeringen inför första halvåret 2011. Rotterdam marathon är ju självklart det stora målet så träningen och alla andra tävlingar kommer att genomföras med detta lopp i åtanke. Jag gillar att tävla mig i form, gjorde så med gott resultat inför förra maran så därför kommer det bli en hel del tävlingar innan Rotterdam. Distansspannet kommer vara ganska stort, som kortast 1500 meter och som längst möjligen över 70 km om jag ställer upp i Skövde 6-timmars.
Preliminär tävlingskalender
16/1 Inne-DM 1500 meter. (Premiär på distansen, känns spännande.)
5/2 Inne-DM 3000 meter. (Även denna distans blir första gången jag testar på.)
12/2 Road to Göteborg 3000 meter. (Inte helt säkert att jag kör denna med tanke på dagen efter.)
13/2 Sandsjöbacka Trail Marathon 43 km. (Tävlingens första år, jättekul initiativ, ser den mest som ett extra långt långpass dock. Men känns dagsformen bra kommer jag trycka på.)
12/3 Skövde 6h. (Sprang denna tävling 2008 och kom då 71 km på den drygt kilometerlånga banan i Boulognerskogen mitt i Skövde. Har sen dess inte sprungit 6h-lopp. Skövde är ett riktigt bra sådant med proffsigt arrangemang det antagligen starkaste startfältet av alla svenska 6h-lopp. Allt över 71 km är godkänt men jag gör det mest som bra träning på överdistans och för den trevliga stämningen det brukar vara på den här typen av tidslopp på varvbana.)
20/3 (Här vill jag springa mitt genrepspass inför Rotterdam. Exakt 3 veckor innan tävling, helst på samma tid på dygnet. 30 km i tänkt marafart, dvs <3:33/km. Förhoppningsvis är det isfritt på någon platt cykelbana. Annars blir det 150 varv på Friidrottens hus.)
26/3 Vårtävling i Skatås 7,8 km. (Låga 26 minuter tänker jag.)
2/4 Vårtävling i Skatås 15,6 km. (Vill göra under 55 minuter utan att ta ut mig fullständigt, är ju endast 8 dagar innan maran.)
10/4 Rotterdam marathon. (Platt och snabbt. Sub 2:30 är målet än så länge.)
21/5 Göteborgsvarvet 21,1 km. (Springer jag mest för att jag missat det både 2009 (sjuk) och 2010 (skadad). Planen är att hålla igen lite för att spara kroppen till helgen efter.)
28/5 Stockholm marathon. (Mycket roligt lopp på fin men lite tuff bana, ytterligare tufft om det är varmt, som det ofta är. Anmälde mig mest för att jag kvalat in till SM på marathon med mina 2:37 i Berlin. Ska bli kul att få värma upp inne på Stadion och starta längst fram bland eliten. Målsättnigen är oklar, beror på väder och form, tänker nog mer i placeringar än tider här. I fjol räckte 2:38 till en 15:e plats i SM så topp 15 bland svenskarna känns inte orealistiskt.)
Längre än så här planerar jag inte just nu. Till hösten är jag sugen på både Lidingö och ytterligare en mara. Har snackat med några kompisar om New York, men är inte anmäld än, vet heller inte hur fort de seedade platserna tar slut. Annars är jag ganska sugen på att springa långt i terräng, både Vertex fjällmarathon och Swiss Alpine har funnits i mina tankar mer än en gång de senaste åren. Men jag tar en dag och en tävling i taget.
lördag 1 januari 2011
2010 i siffror
Först kommer statistiken
Januari 435 km
Februari 446 km
Mars 467 km
April 464 km
Maj 177 km
Juni 330 km
Juli 431 km
Augusti 477 km
September 386 km
Oktober 493 km
November 473 km
December 487 km
2010 5066 km
422 km/månad
97 km/vecka
14 km/dag
Årets bästa löpupplevelse
Givetvis Berlin marathon. Att jag lyckades göra det som jag nog trodde att jag skulle klara men ändå tvekade hårt på så sent som kvällen innan. Men, som mitt resesällskap Niklas sa till mig då: det är bara att låta kroppen göra det den är tränad för. Och det gick ju. När jag anmälde mig till loppet i januari skrev jag halvt på skoj förväntad tid till 2:38:00, detta kändes då som nära nog omöjligt. 2:37:45 blev det. Att det gick så pass lätt som det gjorde har i efterhand förstorats i mitt minne till att jag nu nog tror att det gick lättare än det faktiskt gjorde. Det var ändå lite mer än att bara ställa ut skorna. Ett marathonlopp är långt och modet hinner både stiga och falla flera gånger under loppet. Den bit av loppet jag minns bäst är känslan av försiktig insikt att detta kan nog fan gå vägen vid dryga 30 km när jag jagat ikapp en klunga som låg och körde i 3:40 fart. Detta kändes oerhört coolt för mig, att jag efter 2 timmars löpning i 3:45-fart kunde öka till 3:40/km. Då tyckte jag nästan att jag var bland de bästa löparna i hela världen. Hahaha. Den positiva överraskningen i det hela har lämnat mig med hybrisen att jag nu nästan på allvar tror att jag ska springa sub 2:30 om drygt tre månader.
Årets sämsta löpupplevelse
Två veckor efter ovanstående händelse kom det som jag nog får kalla årets sämsta löpupplevelse. Upp som en sol och ner som en pannkaka, högmod går före fall osv. Genomklappningen på Göteborg marathons halvmarathonsträcka var inte total fysiskt utan kändes mer som att den mentala kraften att trycka på när det börjar ta emot, helt hade dränerats ur mig i Berlin två veckor tidigare. Jag var nöjd och ganska säker på att jag skulle kapa ett par minuter på halvmaraperset. Men jag lärde mig att en fullsatsning på ett marathonlopp kräver mer återhämtning än två veckor och även om kroppen känns hyfsat pigg på träning så är ändå ett halvmarathonlopp något som man ska ha lite respekt för. Ödmjukhet är kanske lite bra. Eller så hade jag bara en dålig dag.
Årets frustration
Att jag springer till mig en exakt likadan stressfraktur på vänsterfoten som jag hade sommaren innan på högerfoten. Fyra veckor i maj/juni utan löpning går givetvis inte utan jag sticker ut och haltlöper tills det gör för ont. Smart Mattias! Det var väl inte allt för förödande för det läkte ändå på normal tid, efter 6 veckor var jag helt obesvärad av skadan. Men det är inget jag skulle rekommendera andra. Men för att fortsätta med talesätten så är det inget ont som inte för nåt gott med sig. De första passen när jag kom igång igen var nog bland de bästa träningspassen jag nånsin haft. Ren njutning i löpform. Totalt ointresserad av tider och distanser bara totalt uppskattade jag att jag hade en kropp som fungerade och var frisk och kunde för mig framåt löpandes. Så man samlar ett jäkla mentalt sug när man är skadad.
Årets grej
Är något som jag faktiskt började så smått med redan 2009. Barfotalöpning. Denna företeelse har ju rört upp en del diskussioner i löparsverige under det gångna året. Lite som LCHF-kost så ställer många sig antingen helt för eller helt emot. Jag är nånstans mittemellan. Jag drar nytta av skor på samma sätt som jag drar nytta av kläder. Stenålderstänkandet blir lite lätt maniskt hos en del ibland. Men skominimalismen är ju självklart en reaktion på skoproducenternas, under de senaste årtiondenas ökande, låtsasvetenskapliga förklaringar till varför du behöver massa olika funktioner och system och NASA-utvecklade material i dina skor. Samtidigt som det inte finns en enda riktig studie som visar att det är bättre med dessa superskor än vilka skor som helst eller till och med inga skor. Barfotalöpning har förändrat mitt steg och gjort det mjukare och effektivare och gjort att jag kan träna mer utan att bli lika sliten. Min förhoppning inför framtiden är att det hela ska sansa sig i någon slags syntes där fler ska våga prova på att löpa en del av sin träning barfota och där skoproducenterna ska inse att deras marknad inte är hotad, folk kommer fortsätta använda skor, är jag säker på, inte minst för att folk gillar att köpa saker, men att dom fattar att less - ofta - is more.
Så nu har ett nytt år börjat, även om det bara är en rent kalendarisk konstruktion och världen i det mesta är likadan som igår. Men det ger tillfälle till sammanfattning som jag nu gjort. Hur framtiden blir och hur länge den varar kan man aldrig veta. Osäkerheten ökar ju längre fram man planerar. If you want to make God laugh, tell him your plans, var det väl Woody Allen som sa. Hur som helst så tycker jag fortfarande det är kul med löpning (oftast i alla fall) och jag skulle tro att jag fortsätter med det ett tag till. Årets första pass blev 11 halkiga kilometer runt Scandinavium, Ullevi och Redbergsplatsen. Inget speciellt roligt pass. Lite tung i huvudet efter gårdagen. Men man kan inte ha roligt jämnt.
Januari 435 km
Februari 446 km
Mars 467 km
April 464 km
Maj 177 km
Juni 330 km
Juli 431 km
Augusti 477 km
September 386 km
Oktober 493 km
November 473 km
December 487 km
2010 5066 km
422 km/månad
97 km/vecka
14 km/dag
Årets bästa löpupplevelse
Givetvis Berlin marathon. Att jag lyckades göra det som jag nog trodde att jag skulle klara men ändå tvekade hårt på så sent som kvällen innan. Men, som mitt resesällskap Niklas sa till mig då: det är bara att låta kroppen göra det den är tränad för. Och det gick ju. När jag anmälde mig till loppet i januari skrev jag halvt på skoj förväntad tid till 2:38:00, detta kändes då som nära nog omöjligt. 2:37:45 blev det. Att det gick så pass lätt som det gjorde har i efterhand förstorats i mitt minne till att jag nu nog tror att det gick lättare än det faktiskt gjorde. Det var ändå lite mer än att bara ställa ut skorna. Ett marathonlopp är långt och modet hinner både stiga och falla flera gånger under loppet. Den bit av loppet jag minns bäst är känslan av försiktig insikt att detta kan nog fan gå vägen vid dryga 30 km när jag jagat ikapp en klunga som låg och körde i 3:40 fart. Detta kändes oerhört coolt för mig, att jag efter 2 timmars löpning i 3:45-fart kunde öka till 3:40/km. Då tyckte jag nästan att jag var bland de bästa löparna i hela världen. Hahaha. Den positiva överraskningen i det hela har lämnat mig med hybrisen att jag nu nästan på allvar tror att jag ska springa sub 2:30 om drygt tre månader.
Årets sämsta löpupplevelse
Två veckor efter ovanstående händelse kom det som jag nog får kalla årets sämsta löpupplevelse. Upp som en sol och ner som en pannkaka, högmod går före fall osv. Genomklappningen på Göteborg marathons halvmarathonsträcka var inte total fysiskt utan kändes mer som att den mentala kraften att trycka på när det börjar ta emot, helt hade dränerats ur mig i Berlin två veckor tidigare. Jag var nöjd och ganska säker på att jag skulle kapa ett par minuter på halvmaraperset. Men jag lärde mig att en fullsatsning på ett marathonlopp kräver mer återhämtning än två veckor och även om kroppen känns hyfsat pigg på träning så är ändå ett halvmarathonlopp något som man ska ha lite respekt för. Ödmjukhet är kanske lite bra. Eller så hade jag bara en dålig dag.
Årets frustration
Att jag springer till mig en exakt likadan stressfraktur på vänsterfoten som jag hade sommaren innan på högerfoten. Fyra veckor i maj/juni utan löpning går givetvis inte utan jag sticker ut och haltlöper tills det gör för ont. Smart Mattias! Det var väl inte allt för förödande för det läkte ändå på normal tid, efter 6 veckor var jag helt obesvärad av skadan. Men det är inget jag skulle rekommendera andra. Men för att fortsätta med talesätten så är det inget ont som inte för nåt gott med sig. De första passen när jag kom igång igen var nog bland de bästa träningspassen jag nånsin haft. Ren njutning i löpform. Totalt ointresserad av tider och distanser bara totalt uppskattade jag att jag hade en kropp som fungerade och var frisk och kunde för mig framåt löpandes. Så man samlar ett jäkla mentalt sug när man är skadad.
Årets grej
Är något som jag faktiskt började så smått med redan 2009. Barfotalöpning. Denna företeelse har ju rört upp en del diskussioner i löparsverige under det gångna året. Lite som LCHF-kost så ställer många sig antingen helt för eller helt emot. Jag är nånstans mittemellan. Jag drar nytta av skor på samma sätt som jag drar nytta av kläder. Stenålderstänkandet blir lite lätt maniskt hos en del ibland. Men skominimalismen är ju självklart en reaktion på skoproducenternas, under de senaste årtiondenas ökande, låtsasvetenskapliga förklaringar till varför du behöver massa olika funktioner och system och NASA-utvecklade material i dina skor. Samtidigt som det inte finns en enda riktig studie som visar att det är bättre med dessa superskor än vilka skor som helst eller till och med inga skor. Barfotalöpning har förändrat mitt steg och gjort det mjukare och effektivare och gjort att jag kan träna mer utan att bli lika sliten. Min förhoppning inför framtiden är att det hela ska sansa sig i någon slags syntes där fler ska våga prova på att löpa en del av sin träning barfota och där skoproducenterna ska inse att deras marknad inte är hotad, folk kommer fortsätta använda skor, är jag säker på, inte minst för att folk gillar att köpa saker, men att dom fattar att less - ofta - is more.
Så nu har ett nytt år börjat, även om det bara är en rent kalendarisk konstruktion och världen i det mesta är likadan som igår. Men det ger tillfälle till sammanfattning som jag nu gjort. Hur framtiden blir och hur länge den varar kan man aldrig veta. Osäkerheten ökar ju längre fram man planerar. If you want to make God laugh, tell him your plans, var det väl Woody Allen som sa. Hur som helst så tycker jag fortfarande det är kul med löpning (oftast i alla fall) och jag skulle tro att jag fortsätter med det ett tag till. Årets första pass blev 11 halkiga kilometer runt Scandinavium, Ullevi och Redbergsplatsen. Inget speciellt roligt pass. Lite tung i huvudet efter gårdagen. Men man kan inte ha roligt jämnt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)