Osäkerhet, sjukdom och summering

Då var den slut. Vecka 10 av 10 av min marathonträningsperiod är till ända. Planen för denna skrev jag för exakt 10 veckor sedan och den kan ni läsa här. Hur har det gått då. Jo egentligen jäkligt bra och nästan exakt enligt planen. Nu var det ju egentligen inte så mycket plan, det var mest att jag skulle gå på känsla. Men jag hade satt upp ett riktmärke på 130 km per vecka. Jag föll lite kort där. Det blev 128 km per vecka. 20 km till borde jag ha sprungit för att få ihop 130 km i snitt. Det skulle jag ju egentligen kunna göra nu men jag skiter i det. Jag är nämligen sjuk för första gången på över ett halvår. Därför har det blivit hela 3 vilodagar den här veckan och bara 73 löpta kilometer. Det minsta också det på över ett halvår. Det började med att jag vilade helt både torsdag och fredag, dels för att jag hade mycket annat att göra och dels för att det kändes rätt att låta kroppen vila två dagar i sträck. Man hör ju ofta att folk blir sjuka eller skadade just när dom för första gången på länge vilar, typ i början av semestern. Jag kan inte förstå hur det rent fysiologiskt kan hänga ihop och har väl tänkt att det mer har att göra med att människor letar samband och lägger märke till just de förkylningarna. Men det kanske finns någon koppling på något sätt.

Även om jag fick slita rejält på Lidingöloppet förra helgen kände jag mig inte så sliten efteråt och fortsatte i princip träningen som vanligt redan dagen efter. Sedan har veckan sett ut så här:

Måndag: 17 km inklusive 5x1 km i marathonpace och sen ytterligare 2 km i marathonpace. Ganska skön känsla med tanke på att det bara var två dagar efter Lidingö.

Tisdag: 17 km inklusive 11 km i marathonpace plus 1 km plus 500 meter lite snabbare. Också det ett pass där jag aldrig behövde slita speciellt mycket.

Onsdag: Jag tror att jag drabbades lite av hybris här och tänkte köra 15 km marapace (liksom öka lite varje dag). Det höll inte riktigt, hade nog kunnat slita mig igenom det men tanken var inte att jag skulle slita utan att det liksom skulle flyta. Jag stannade efter 12 km som ansträngningsmässigt låg en bra bit över marathonansträngning. Joggade hem lite moloken. Totalt 18 km.

Torsdag: Hade mycket att göra och hade väl i och för sig kunnat pressa in ett kort pass men valde att vila. 0 km.

Fredag: Samma som torsdagen, mycket att göra och ville inte stressa för att absolut få in ett träningspass. Framåt kvällen började jag känna mig hängig och lite raspig i halsen. Tänkte att jag nog sover bort det så kan jag köra ett riktigt bra pass imorgon. 0 km.

Lördag: Hade planerat att träffa brorsan klockan 10 för att han skulle pace:a mig på cykel över 21 km i marathonfart. När jag vaknade vid 8 kände jag ganska direkt att det nog inte skulle bli något av det. Kanske ingen löpning alls idag. Fram emot eftermiddagen kände jag mig dock något bättre och ville testa om det ändå inte bara var att jag kände efter för mycket. Stack ut utan någon egentlig plan men i bakhuvudet fanns så klart det planerade passet. Hade ju varit fint att kunna bocka av det. Började lite halvförsiktigt med någon kilometer runt fyraminutersfart, det kändes ok så jag ökade neråt 3:40 och det funkade hyfsat det också men så fort jag försökte öka ytterligare från det blev det väldigt tungt. Efter 16 km när klockan visade att det hittills hade gått i 3:40 per kilometer saktade jag ner och joggade jättesakta de sista 5 kilometerna hem. Det hela blev ett lite varken-eller-pass. 3:40-farten kändes hyfsat kontrollerad men jag vill ju att 3:33-fart ska kännas kontrollerad. 21 km blev det i alla fall och när jag kom hem låg jag på soffan flera timmar och mådde illa.

Söndag: Vaknade med en riktig jäkla tomtesnuva. Ingen feber men det var ändå inget inget svårt beslut att det inte skulle bli någon löpning idag. Mest legat ner hela dagen men nu på kvällen kom jag i alla fall ut och promerade en sväng vilket i början kändes skönt men sen mest bara deprimerande. Hur ska den här kroppen ta sig runt ett marathonlopp om två veckor. 0 km.

Totalt alltså 73 km för veckan. Så här har de tio gångna veckorna sett ut mängdmässigt:

v 31: 146 km
v 32: 128 km
v 33: 185 km
v 34: 132 km
v 35: 141 km
v 36: 110 km
v 37: 135 km
v 38: 128 km
v 39: 102 km
v 40: 73 km

Totalt 1280 km, 128 km/vecka.

Ända fram tills nu har allt gått riktigt mycket enligt plan. Mer än vad jag egentligen hade hoppats på. Jag har också fått kvitton på att jag förbättrats, inte minst att jag sänkte mitt PB på 10 000 från 33:05 i maj i år till 32:03 i september. Även Lidingöloppet gick bra även om jag fick slita betydligt mer för det. Det jag funderar på nu är om det verkligen var så smart att ha med Lidingöloppet i marathonuppladdningen. Efter det har jag liksom känt mig lite nöjd och sugen på att ta säsongsvila. Speciellt när det nu börjar bli lite mer höst ute. Så jag har börjat tveka på hur stora möjligheter jag egentligen har att nå under 2:30. Hittills har jag faktiskt inte sprungit längre än 12 km i den farten på träning och jag vet inte om det kommer bli något längre än så nu med bara 14 dagar kvar. Först måste jag i alla fall bli färdig med den här förkylningen så det är möjligt att det blir en eller två helvilodagar till. Men jag försöker ju också tänka positivt. Att det är den här vilan som jag nu blir tvingad till som jag inte skulle våga ta om jag var fullt frisk. Men jag vet inte. Det hade varit en häftig känsla att lyckas på maran i alla fall. Och någon gång ska det gå.