2:37:18

Inte ens i närheten av en sub 2:30-tid blev det i Amsterdam. Jag gav faktiskt upp tankarna på det redan efter 10 km när jag låg 20-talet sekunder efter schema och kände att jag trots det låg nära gränsen för vad som skulle kunna bli en riktigt tung andra halva av marathonet.

Orsakerna till att jag inte ens var nära att uppfylla mitt mål sedan 3 år tillbaka utan sprang in på ungefär samma tid som för just 3 år sedan har jag såklart funderat endel över. 

Vi kom ner till Amsterdam på fredag eftermiddag och efter att ha installerat oss på bed and breakfastet någon kilometer från starten på loppet promenerade vi dit för att hämta våra nummerlappar. Tog det ganska lugnt fredag kväll och även lördag men vi hann med en båttur på kanalerna och att flanera lite på stan. 

På lördagkvällen träffade vi min klubbkompis Anders (som också skulle springa) över en pizza. Jag var redan då ganska så spänd inför loppet och hade lite svårt att koppla bort all press som jag hade satt på mig själv inför det. Lyckades trots detta sova ganska bra. Steg upp ungefär 6:30 och åt den frukost som värdinnan där vi bor hade fixat kvällen innan och ställt utanför dörren med tanke på den tidiga timmen och att hon vanligtvis serverar frukosten vid niotiden. Det funkade bra, enda nackdelen var att vi inte kunde få något kaffe men det gjorde inte så mycket. 

Strax efter klockan åtta började vi promenera mot starten som var inne på Olympiastadion. Eftersom vi var i olika startgrupper fick vi skiljas åt efter att vi bestämt en mötesplats till efter loppet. Jag var nästan först in i den vita startgruppen som var för de löpare som hade angett förväntad sluttid på under 2:40. Den var bara ca tre meter bakom startmattorna där senare 30-40 elitlöpare skulle rada upp sig. I fållan träffade jag Magnus Lindberg från Ockelbo som siktade på att springa under 2:35 och även Jakob Jansson från Fredrikshof som gjorde 2:30:30 här förra året och nu ville komma under 2:30 men var osäker på formen. Träffade även Toni Österholm från Hälle IF som jag även träffat på flyget ner och hans mål var också att komma under 2:30 och hans plan att göra så var genom en rejäl negativ split eftersom han tyckte att det brukar funka bäst för honom. Han siktade på att faktiskt vara lite för långsam första halvan, lite över 1:15 för att sen förhoppningsvis kunna öka. 

Allt flöt på bra fram till start, jag kunde gå på toa en extra gång (vilket inte egentligen behövdes) och med fem minuter kvar kastade jag min fultröja. Vädret var mulet med bra temperatur (12 grader som skulle öka till 17 under dagen). Enda oron var att det blåste en sydvästlig vind på ca 5-7 m/s. 

Man sprang ett halvt varv inne på arenan innan man kom ut. Här blev det lite trångt och jag fick springa yttervarv och väja endel för andra. Stressade mig inte pga detta, några sekunder i starten gör inte så mycket över 42 kilometer. När vi kom ut från stadion tog jag sikte på Tonis rödvitrandiga Hällelinne. Vi passerade 1km på 3:43 och det kändes bra. Bara 41 km kvar. Efter den lite långsamma förstakilometern kom vi ganska bra in i ungefär planerat tempo och det kändes fortfarande bra men var ju egentligen för tidigt att avgöra. Vid passering 5 km låg vi 15 s efter plan (18:00, plan var 17:45 på varje femma) men det mesta av det berodde på vad vi tappat i början så det kändes lugnt. 

I början av ett så här långt lopp och speciellt när man har en viss tid som mål blir det ofta att man försöker känna efter rätt mycket, man jämför med tidigare känslor i början av marathonlopp, försöker komma ihåg hur det kändes i början de gånger det gick bra och värdera nuvarande fart och känsla. Jag gjorde så nu också och kom fram till att just nu kändes det förvisso ganska avslappnat men jag kände mig väldigt osäker på om detta skulle hålla. 

Jag och Toni och ett par killar till höll ihop och försökte hjälpas åt när vi fick vinden rakt framifrån. Vi passerade 10 km på 35:50. Alltså hade andra femman gått nästan enligt 2:30 schema (17:50) men jag började allt mer inse att sub 2:30 inte skulle bli idag. Jag kände mig alltför spänd och överfokuserad för att det skulle gå att löpa med glädje och få till det där flytet när kilometerna bara försvinner. Jag tog därför beslutet strax efter 10 km att sakta ner en aning och inte kolla så mycket på klockan. Kanske skulle jag på detta sätt kunna kom in i en skönare känsla. Jag försökte titta mer omkring mig och suga upp känslan av loppet och staden. 

Bara några få kilometer efter att jag gjort detta och släppt Toni passerar jag honom där han står framåtböjd vid sidan av vägen och nämner nåt om magproblem. Tyvärr fick han senare bryta loppet. 

Ut på den långa slingan söderut längs med floden Amstel (som staden fått sitt namn ifrån) visste jag att det kunde bli en kännbar motvind så jag såg till att hamna med en grupp andra löpare för att inte behöva ta vinden själv. Tempot gick här ner aningen ytterligare (tredje femman på 18:03) men jag hoppades att man med hjälp av medvinden efter vändning skulle kunna ta igen något av detta även om jag helt släppt hoppet om min ursprungsplan. Kanske ändå 2:32:nånting skulle vara möjligt. Vi passerade Magnus Lindberg på väg söderut och det här hemskt att säga men det ger faktiskt lite kraft att se att någon annan är tröttare. 20 km-skylten var precis efter vändning och 15-20 gick på 18:29. Eftersom det nu var medvind gjorde jag ett sista försök att se om jag kunde återfå lite kraft genom att öka farten så jag gick ifrån min klunga. Det gav nu inte så mycket som jag hoppats på. Jag passerade halvmaran, nu ensam, på lite över 1:16 och det kändes oroväckande likt Berlin förra året när jag gav upp totalt efter 25 och gick/joggade i mål. Bestämde mig i alla fall för att inte ge upp helt. Höll jag bara under 4:00-fart andra halvan så skulle jag komma in på en tid som åtminstone var i närheten av mitt pers på 2:36. Så jag slet på i nån slags halvfart. Men jag hade svårt att finna någon riktig inspiration, speciellt som vi nu kom in i tråkigaste delen av banan där man rundade ett stort industriområde. 20-25 gick på 18:21. 

Nånstans efter 25 km fick jag syn på Jakob Jansson från Fredrikshof som uppenbarligen hade väggat rejält. Kom ganska snabbt förbi då han knappt rörde sig framåt. Tyvärr tvingades även han bryta strax därefter. 

25-30 gick på 19:01. Nu var det inte kul alls och det blev inte roligare av att Magnus Lindberg som jag passerade vid 15 joggar förbi mig. Jag hade inte på något sätt väggat och jag har varit betydligt tröttare. Men jag hade väldigt svårt att motivera mig. Det enda jag tänkte på var att jag inte skulle ge upp helt bara för att jag inte hade en superdag. Under 2:40 ska jag i alla fall. Marathon kräver träning och den träningen får jag som allra bäst just nu. 

Fram emot 35 km (femman på 19:16) passerar jag Magnus Lindberg en andra gång. Borde vara bäste svensk nu om jag inte missat någon. Försöker hålla den positionen de sista stumma 7 kilometerna men tro fan att han kommer en gång till precis innan vi ska in på stadion med hakvkilometern kvar. Jag ger mig. 

Så jag kom i mål mer än sju minuter från det mål jag hade. Men jag är ändå inte missnöjd då jag redan ganska tidigt i loppet hade insett att detta inte var dagen att göra detta. Det var en kännbar vind på sina ställen men jag kan inte skylla så mycket på den. Segrartiden på 2:05 talar ju inte för att det påverkade nämnvärt. Hade jag en dålig dag? Har jag haft en för lång nedtrappning? Var det dumt att springa Lidingöloppet tre veckor innan? För mycket anspänning? 

Får återkomma med en djupare analys av  detta och tankar inför hur jag ska lägga upp träningen inför nästa mara. För jag är redan jäkligt sugen på att göra detta bättre. I'll be back!

Läs för övrigt Marias tävlingsrapport här.