Nu är det bara ett lopp kvar på säsongen. Den stora finalen. Amsterdam marathon. Idag 18 dagar bort. Hur mycket hinner man förbättra sin kropp och sin löpförmåga på 18 dagar? Kanske en del om man är i riktigt dålig form. Men om man redan är i bra form finns nog inte så himla mycket att göra. Bara hålla igång så man inte slappar till sig. Ladda mentalt. Och testa på marathonfarten. Om man springer 3 minuter och 33 sekunder per kilometer i 42 195 meter tar det ungefär 2 timmar 29 minuter och 50 sekunder. 35:30 per mil. 17:45 per femma. Patrik Eklund från Studenterna var den gångna helgens motionärselithjälte när han gjorde just det i Berlin marathon. 2:29:28 sprang han in på och på vägen dit satte han ett nytt PB på halvmaran med 1:14:21. För mig är det mer imponerande än Kipsangs världsrekord i samma lopp. Inte för att jag inte är otroligt imponerad av det. Men det angår inte mig lika mycket, det är liksom en annan värld. En värld som jag i och för sig kan inspireras av, jag älskar att se de allra bästa löparna i världen och på det närmast perfekta sätt de tar sig fram, men jag kommer aldrig att komma i närheten av deras tider. Patrik däremot ger mig hopp om att jag också faktiskt kan bli en sub-2:30-man. För även om det egentligen bara skiljer några sekunder mellan säg 2:30:03 och 2:29:58 så är det något visst med de här numeriska gränserna. Att sätta ett mål och klara det är häftigare än att sätt ett mål och nästan klara det.
Så sen Lidingöloppet i lördags har jag spenderat en del tid med att tänka och räkna. MacMillans omräknare säger att min miltid på 32:03 är värt 2:30:22 på maran, någon annan omräknare visade så snabbt som 2:27 för samma miltid. Jag kan jämföra Lidingöloppet 2011 och Frankfurt Marathon 2011 med Lidingöloppet i år och den kommande maran. 1:52:37 gav då 2:36:12 med en riktigt tung sistamil efter en öppning på ca 1:16:40. I år sprang jag Lidingö på1:50:24, alltså 2 minuter och 13 sekunder snabbare. Om jag räknar rätt blir det 2:33:07 på maran. (133 sekunder x 42,2/30,3 = 185 sekunder). Men Lidingöloppet gick bra det året och maran gick sämre än vad jag hoppats.
Man kan också se efter vad folk brukar ha för differens per kilometer mellan maran och Lidingö. När jag frågat runt bland klubbkompisar som springer maran runt 3 timmar och lidingöloppet strax över 2 timmar svarar de flesta att maran för dem går ca 10 sekunder per kilometer snabbare än det backiga Lidingöloppet. Det skulle ge mig 3:29/km i Amsterdam och en sluttid på ca 2:27. Bland topplöpare verkar differensen bli något mindre, ca 7 sekunder i snitt i differens när jag valde ut 10 svenskar som sprungit Lidingö mellan 1:37 och 1:44 och som jag också kunde hitta marathonresultat på. Men det är ganska stor spridning, från Erik Petersson som faktiskt är en sekund snabbare per kilometer på Lidingö, till Anders Szalkai, Åke Eriksson och Kjell-Erik Ståhl som får räknas som riktiga marathonspecialister i sammanhanget med mellan 12 och 15 sekunder snabbare kilometertider på 42,2 kilometer platt asfalt.
10 snabba svenskar i fallande ordning enligt differens (LL-tid, Maratid, differens per km)
Erik Petersson (1:41:53, 2:23:30, +1 s)
Patrik Engström (1:43:44, 2:23:37, +/- 0 s)
David Nilsson (1:42:01, 2:21:04, -2 s)
Mustafa Mohamed (1:37:10, 2:12:28 -4 s)
Tommy Persson (1:39:13, 2:11:02, -7 s)
Mats Erixon (1:38:41, 2:13:29, -7 s)
Runar Höiom (1:43:43, 2:18:52, -8 s)
Anders Szalkai (1:41:11, 2:12:43, -12 s)
Åke Eriksson (1:40:44, 2:10:53, -14 s)
Kjell-Erik Ståhl (1:41:22, 2:10:38, -15 s)
Där fick ni en lite halvt vetenskaplig sammanställning. Listan blir lite biased mot liten differens eftersom urvalet primärt är från topplistan på Lidingöloppet. Men snittet är alltså 7 sekunder snabbare på maran per kilometer. Drar jag av 7 sekunder från mitt kilometersnitt på Lidingöloppet får jag 3:32/km vilket ger en marathontid på 2:29:10. Men det är nog inte bara att skicka in denna uträkning till tävlingsledningen i Amsterdam, dom vill nog gärna att man springer också innan man får komma med i resultatlistan. Idag sprang jag i just 3:32 per kilometer. Jag orkade 12 kilometer. 42 kilometer i den farten kändes orealistiskt idag. Så just nu känner jag mig ganska ödmjuk inför uppgiften.
Hej Mattias,
SvaraRaderagratulerar till resultaten på Lidingö.
Angående tiderna det är mycket man kan fundera över. Jag är helt övertygad att du kommer att göra sub: 2:30, det ser ut att du har jobbat med utåligheten vilket är A & O där det gäller marathon.
Önskar dig lycka till inför Amsterdam och under loppet tänk inte så mycket på fart, fokuserar dig på att hitta känslan och tempon från början.
//Fernando Dinis