Vecka 6 av 10: Två tävlingar (Finnsjön Runt och Rådaloppet).

Som jag skrev i förra veckans inlägg är jag nu inne i andra fasen av marathonuppladdningen där tanken är att jag efter mer grundbetonad träning ska försöka få upp lite fart och hårdhet i benen. Bästa sättet att göra det är oftast att tävla. Tävlandet gör att man fokuserar mer och ligger på en högre ansträngningsgrad under en längre tid än vad man vanligtvis gör under träning. Tricket för att bli bra tror jag är att hitta en bra balans mellan träning och tävling. Där tror jag att det ultimata upplägget är väldigt individuellt, vissa mår bra av att tävla ofta och regelbundet andra mer sparsamt. I år har jag försökt att periodisera tävlandet vilket åtminstone mentalt passar mig. Jag hade en tävlingsintensiv period april-juni med tävling nästan varje helg. Sen har jag tagit det lugnt i nästan två månader, men nu är det dags igen att känna på tävlingsformen och inte minst tävlingsnerven.

I veckan har jag sprungit två mindre tävlingar, Finnsjön Runt i tisdags och Rådaloppet igår (lördag). Inför dessa har jag inte formtoppat mer än att bara ta det lite lugnare dagen innan. Jag har skrivit det flera gånger förut men jag skriver det igen: Jag är en tävlingsmänniska (vem är inte det?). Om jag får välja vill jag gärna vinna (vem vill inte det?). Men jag är också en människa med väldigt lättväckta nerver. Det spelar ingen roll hur liten och obetydlig tävling, innan start spelar det ingen roll hur mycket jag intalar mig att det bara är en träningstävling, jag blir ändå nervös på gränsen till att jag nästan varje gång funderar på varför jag egentligen håller på med det här. Men hittills har jag inte lämnat walk over bara på grund av nerver. Och det finns nån liten kärna av intensivitet och närvaro inuti nervositeten som jag ändå söker.

Vecka 36:

Måndag: Jogg 4 km till jobbet. Jogg 6 km hem. Totalt 10 km.

Tisdag: Finnsjön Runt, tävling, två varv runt Finnsjön utanför Mölnlycke. 11,4 km på ganska rejält backig bana med 85% grus och 15% asfalt. Hade egentligen tänkt åka till Uddevalla och springa 10 km på bana men ångrade mig i sista stund och tog det lite närmare alternativet. Dessutom gör ju 25-varvsfrossan sitt till. ;)

Från start blev det ganska bra fart. Lade mig bakom klubbkompisen Olle samt Svante från "grannklubben" Högsbo samt en kille i en IFK-tröja som jag inte kände till. Av hans utseende att döma var det svårt att kategorisera om han var en fotbollskille i IFK-tröja (fotbollskillar är notoriska snabbstartare) eller om han tillhörde orienteringssektionen i IFK-Göteborg och därmed kanske skulle ha kapacitet att fullfölja sin laddning hela de två varven runt sjön. Det visade sig senare att han var orienterare vid namn Jakob Eng.

Redan efter någon kilometer började jag känna att blodkärlen i armarna drog ihop sig av mjölksyra efter den plötsliga rusningen. Men jag bestämde mig ändå för att fortsätta satsa hårt en bit till och hoppas att jag skulle kunna skaka av mig dem. Detta lyckades och den sista av dem jag såg var Svante tiotalet sekunder bakom vid en sväng efter sådär tre kilometer. Sen kollade jag inte mer bakåt (i minnet samma lopp för två år sedan då jag hade klubbkompisen Joakim jagandes sådär 10 sekunder bakom hela vägen). Jag anade ändå att luckan vuxit. Men när man startar ett lopp med mjölksyra upp till öronen är det svårt att helt bli av med den, även om man sänker tempot något. Så jag körde på så gott jag kunde hela vägen till mål som jag nådde på 41.17, minuten före Svante och halvminuten snabbare än min tid för två år sedan. I allt ett jättefint litet lopp av den utdöende prestigelösa sorten. 70 spänn för efteranmälan och handgjorda plaketter till alla som går i mål. Totalt för dagen blev det 17 km med ett varvs uppvärmning runt banan.

Onsdag: 5 km morgonjogg och 15 km kvällsjogg.

Torsdag: Hade lite ärenden att utföra efter jobbet och ville försöka hinna till klubbträningen kl 18 så det blev ca 80 minuter ganska hård cykling för att försöka hinna detta. Hann nu inte riktigt men hittade Joakim, Olle och min bror ute i skogen i full fart på grusåttan. Hängde på sista tre kilometerna i ca 3:30-fart, i övrigt var det bara lugn jogg. 14 km totalt.

Fredag: 5 km lugn jogg till jobbet. 6 km lika lugnt på hemvägen.

Lördag: Tävling igen: Rådaloppet, som jag lyckades vinna premiärupplagan av i fjol. 13 km runt Rådasjön (också den utanför Mölnlycke). Loppet är ungefär 50% asfalt och 50% bitvis teknisk stiglöpning. Förra året hade jag lite problem på den mest tekniska delen av banan och jag bävade nu lite för det. Fick dock höra innan start att man dragit om banan just där, vilket jag tacksamt tog emot. Men jag var ändå lite orolig då jag kan tycka att det är svårt att växla mellan platt asfalt och teknisk terräng.

Bland de föranmälda kände jag inte igen någon riktigt vass löpare men någon halvtimme innan start fick jag syn på Björn Hammar från Sävedalen. Björn har 3-0 på mig i år i inbördes möte så det kändes som en tuff konkurrent om segern. Hoppades ändå att jag skulle ha en chans med tanke på att han slagit mig på 3000, 5000 och 8 km och jag tror att jag blir relativt bättre ju längre sträckan blir. Dessutom känner jag banan sen förra året och har tränat jäkligt bra sista tiden.

Starten. Jag före Björn Hammar. (Foto: Maria Petersson)

Trots att jag kände mig seg på uppvärmningen kände jag mig ganska pigg när loppet väl börjat. Jag tog ledningen från start utan att behöva forcera. Hade Björn i ryggen de första cirka två kilometerna som mestadels var på asfalt, men jag kände att ansträngningsnivån var ganska kontrollerad. Var dock orolig för mittdelen på banan, där det är rotig stig och där jag blev upphunnen och förbilöpt förra året så jag vågade inte ta ut något i förskott. Strax innan man svänger in på stigen släppte Björn några meter men jag kunde sen höra och ibland se honom under hela detta parti som varar 3-4 kilometer. Så det var full fokus på att sätta fötterna rätt och hålla ansträngningen uppe. När man efter 7-8 kilometer kommer ut på mer lättlöpt terräng igen anade jag dock att luckan vuxit. Men jag tog inte ut något i förskott utan sprang på så gott jag kunde även återstående del. Inte förrän sista backen upp mot mål kunde jag slappna av något. Tiden blev dryga tre minuter bättre än förra året. Delvis beror det på att banan var lite lättare och eventuellt även något kortare. Men jag anar även att jag är i ganska bra form. Totalt 14 km blev det med kort uppvärmning.

Björn Hammar (2:a), Jag, Marcus Calais (3:a) (Foto: Maria Petersson)

Söndag: Idag fanns det inte utrymme för något långpass. Det blev istället 10 km jogg i Ruddalen medan dottern var på sin dansklass. På kvällen fyllde jag ut med ytterligare 14 km jogg.

Totalt har jag under veckan löpt 110 km. Allt förutom de två tävlingarna har varit lugn distansjogg, ungefär 4:30-5:30/km ibland någon kortare fartökning bara för att få sträcka ut lite. Totalvolymen blev något på den korta sidan men det var samtidigt planen i och med tävlingarna. Grämer mig bara lite att jag inte har fått till något långpass.

Kommande vecka innehåller en lite mer fokustävling. Det är distriktsmästerskap på 10 000 meter på Slottsskogsvallen på tisdag kväll. Får ont i magen av bara tanken. Det är ett hundliv att vara löpare.