Roligaste blogginläggen att skriva tycker jag är tävlingsrapporterna. Jag gillar att ganska detaljerat gå igenom loppet både avseende händelseutvecklingen och de tankar och känslor jag haft under loppet. Så för er som likt jag också gillar det, håll till godo:
Vi åkte upp en busslast med Solvikingar på fredag morgon från Göteborg. Det var tredje gången jag var med på den resan och likaså tredje gången jag skulle springa Lidingöloppet. Som alltid på de här klubbresorna var det riktigt skön stämning med quiz, fika på bussen och lunchpaus halvvägs. Fram emot den sena eftermiddagen efter att ha köat genom Stockholms trängsel hoppade vi av på Lidingövallen för att hämta våra nummerlappar och gå en snabb sväng på mässan innan vi fortsatte den korta biten till vårt boende på Bosön. Jag gillar verkligen Bosön, stället andas träning och löpning och man kan få syn på många löparcelebriteter och Lidingölegender. Jag hoppade över kvällsjoggen som Svante skulle ut på och valde att ta min första vilodag på över en månad. Istället satsade jag på att äta och efter att jag tryckt i mig sådär tre portioner plus efterrätt gick vi en liten promenad runt området i skymningen. Resten av kvällen hängde vi i lobbyn och diskuterade upplägg och Lidingöerfarenheter. Det blir ganska mycket snack om löpning när 50 personer som egentligen bara har löpningen gemensamt sitter tillsammans kvällen innan ett lopp. För att lugna nerverna valde jag att göra en halv Uhrbom-uppladdning, bara en öl istället för två och bytte chipsen mot nötter. Det kändes ganska bra och jag var inte så stressad inför morgondagen. Sov faktiskt riktigt bra och kände mig utvilad och pigg på morgonen.
Efter frukosten började dock nerverna visa sig och jag hade stora bekymmer med ganska enkla små val. Skulle jag ha GPS-klocka, vanlig klocka eller ingen klocka? Skulle jag köra bara i tävlingslinne, eller ha en T-shirt under, skulle T-shirten i så fall vara långarmad eller kortarmad, tjock eller tunn? Vantar? Till slut valde jag den tjockare fast kortärmade T-shirten och en vanlig klocka (mest för att ha koll på hur långt det var kvar till start). Efter att Calle halsat en flaska rödbetsjuice började vi gå de ca 4 kilometerna mot starten på Koltorps gärde.
Vandringen från Lidingövallen till Koltorp är speciell för Lidingöloppet. Det är mig veterligen enda sättet att ta sig till starten så alla går i ett långt tåg och spänningen ligger tät i luften. Väl vid starten kom solen fram och det kändes ganska varmt trots att det bara var ca 10 grader. Bytte kläder igen till bara tävlingslinne innan jag bestämde mig för att ta den tunna T-shirten under linnet istället för den lite tjockare. Jag joggade bara ca 500 meter innan jag istället för uppvärmning valde att sätta mig en stund på en sten och meditera lite över hela situationen. Till slut var det bara några minuter kvar till 12:30 då loppet skulle börja och det var dags att rada upp sig på linjen. Kände mig relativt lugn och hade egentligen ingen plan alls för hur jag skulle lägga upp loppet. Jag hade mer tänkt ut som ledord för mig själv, att gå på känsla, inte kolla så mycket på klockan och att våga satsa om det skulle kännas bra.
Efter ett plötsligt startskott så hade det hela börjat, jag tog det ganska lugnt och lät kanske ett par hundra löpare springa om mig de första 200 meterna. Startrusningen på Lidingöloppet är verkligen magnifik, folk springer totalt med hjärtat utan en enda tanke i sitt huvud verkar det som. När farten i fältet bedarrat något började jag avancera framåt. Eftersom jag var 25:a i mål för två år sedan tänkte jag att det kanske skulle vara lämpligt att lägga sig på runt 50:e plats i början för att sedan plocka placeringar successivt genom loppet. Vid första mattan efter 1,3 km hade jag kommit till ungefär den positionen trodde jag (44:e plats skulle det visa sig i efterhand) och jag började se mig om efter lämpliga löpare jag kanske skulle kunna slå följe med. Jag spanade in ryggen på Niklas Sydow och tänkte att han borde ha ungefär samma kapacitet som jag. När fältet strax hade tunnats ut bildade vi också en klunga tillsammans med en Akele-löpare och några till. Jag tyckte att det gick på gränsen till för snabbt men samtidigt kan det vara bra att inte behöva löpa hela loppet ensam och jag hade ju tänkt att jag skulle våga satsa om det kändes bra. Frågan i mitt huvud var om det kändes bra. Det var inte direkt någon pratfart, men, men, det kanske skulle kunna hålla. Ekholmsnäs efter ca 5,5 km passerades på 19:59 och farten på det avsnittet var enligt resultatsidan 3:21/km, jag vet inte hur exakt detta egentligen stämmer, jag hade heller ingen koll själv just då, då jag inte hade GPS-klocka men det kan nog ha varit i den häraden. Ganska vågad fart för mig på ett 30 kilometers terränglopp.
Vår klunga malde på och bestod hela tiden av ca 4-6 löpare, någon tappade, någon kom till och någon satsade djärvt framåt och försvann. När vi passerade Lidingövallen efter ca 8 km var det ett rejält publiktryck och man springer några hundra meter som genom en tunnel av täta åskådarled. Farten hölls fortfarande ganska bra uppe och kanske till och med ökade något här till följd av påhejandet.
Jag är lite osäker på var den riktiga 10-kilometerspasseringen egentligen är eftersom loppet är 30 300 meter och det är första kilometern som är för lång. Vid mattorna vid Hustegaholm där det står 10 km passerade vi i alla fall på 36:01 men jag tror att det egentligen är 10,3 km. I så fall gick första milen på strax under 35 minuter. Jag passerade i alla fall där på 42:a plats och än så länge kändes det bra även om jag var väl medveten om att jag nu spände den omtalade bågen.
Jag var ganska fokuserad, kanske väl mycket, jag såg mig nästan aldrig omkring, allt som fanns var stigen eller vägen framför mig och tankarna på om detta skulle hålla. Jag valde att i alla fall lägga mig bak i klungan för att inte driva upp farten ytterligare. Men på något konstigt sätt ville det sig så att jag ofta helt plötsligt befann mig i front igen så fort jag kände mig det minsta pigg. 15 kilometer passerade vi på precis över 54 minuter och en snabb huvudräkning gav att det ju var mellantid för att gå under 1:50 med viss marginal. Men jag började känna mig trött och oroa mig för om det skulle hålla. Försökte tänka positivt och tänka att jag inte skulle tänka men det gick väl så där, men jag kom i alla fall fram till att jag skulle försöka inte bry mig så mycket. Det är väl inte hela världen om det inte håller och jag måste jogga i mål. Måste testa gränserna lite. Steg för steg. Ännu så länge kändes det inte för jävligt i alla fall.
Grönstabacken var tung trots alla påhejningar från åskådare, men när vi kom upp på den lilla asfaltsbiten genom villakvarteren kände jag att jag ännu hade rätt bra studs i benen när det var lättsprunget. Men jag började bli riktigt trött nu. Hur mycket kan jag tappa och ändå slå personbästat på 1:52:37? Hur mycket kan jag tappa och ändå komma under 2 timmar? Fanns fortfarande chans på sub 1:50? Jag hade ingen bra koll på tiden men jag visste att farten hade dämpats nu. Fortfarande var vi en klunga med bland annat Niklas Sydow från Fredrikshof och Niclas Sjögren från Enhörna. Det var bra speciellt i uppförsbackarna för att veta att man inte var ensam om att ta sig upp i vad som kändes som krypfart.
Från här ungefär och framåt är minnet ganska dimmigt, jag minns att jag längtade till Abborrebacken, mest för att få den avklarad och veta att det är mindre än 5 km kvar. Till slut kom den också med sin tvära vänstersväng i början första branta del där man nästan stannar upp helt. Det var något band som stod och spela mitt i om jag minns rätt men jag sket rätt så fullständigt i det. Ville bara komma fram nu. När kommer nästa kilometerskylt? I backen eller om det var strax innan eller efter splittrades slutligen vår fina klunga upp. Sydow fick släppa och jag fick släppa Sjögren. Var tvungen att samla all koncentrationskraft som fanns kvar för att hålla mig på benen utför och så fort det kom minsta lilla knöl man skulle upp över gick farten ner nära noll. 4 km kvar. 3 km kvar. Sista backen, Karins backe, som börjar med precis 2 km kvar. Bara upp för denna sen vet jag att det nästan bara är utför mot mål. Jag såg Niclas Sjögren 50-talet meter framåt och även en löpare med rött linne som hade ingått i vår grupp från och till. Närmade jag mig inte honom lite ändå? Hade hört att jag var 26:a och det hade ju varit fint att inte få sämre placering än för två år sedan när jag senast sprang loppet. Jo, jag närmade mig långsamt även om det inte gick snabbt. Tänkte en kort sekund på Uhrboms kollaps på Finnkampen. Hade ju varit försmädligt om det hände mig men det kändes inte långt borta med en liknande kollaps nu. Jag kom förbi precis innan man kommer ut på upploppet, försökte trycka på lite men det fanns inte något kvar. Han kom om mig igen och jag brydde mig inte. Tiden hade jag inte tänkt på på länge nu. Jag ville bara komma i mål. 50 meter innan mål kollade jag upp på klockan över målet och såg att den stod på 1:50. Det är ju riktigt bra ju. Det kändes som jag hade kunnat tappa 10 minuter på sista milen men så mycket var det tydligen inte.
Till slut fick man då stanna. Killen som spurtat om mig la en rejäl spya precis efter mållinjen. Jag fick en medalj om halsen men kunde inte riktigt känna någon glädje, jag var för trött för det. Vinglade bortåt och fick i mig lite blåbärssoppa och några bullar. Funderade lite och tänkte att jag var ganska nöjd ändå. Blev 26:a på nytt personbästa 1:50:24, två minuter förbättring. Hade hållit ihop det bra trots en riktigt jävlig sista mil. Kanske hade jag med lite lugnare öppning kunnat ta mig under 1:50 men jag hade i alla fall fått bli riktigt bra trött och det är ganska skönt i sig. Efter ytterligare ett tag kom jag på att jag nog också satt nytt klubbrekord. Det gamla var satt av Solvikinglegenden Erik Östbye och var så gammalt som från 1969 och var på 1:50:31. I och för sig inte hans bästa tid då jag tror han gjorde 1:48 någon gång men då som medlem i ÖIS. Kul bonus att klara det med 7 sekunders marginal.
Summa summarum är jag riktigt nöjd med loppet. Det jag tar med mig främst är att jag orkade kämpa på trots att det kändes riktigt tungt på andra halvan. Nu blir det inte så mycket paus efter detta eftersom säsongens stora mål fortfarande är kvar. Amsterdam marathon om tre veckor.
söndag 29 september 2013
söndag 22 september 2013
Repeat
En vecka löpning till. Livet känns lite som på repeat ibland.
Måndag: 14 km distanslöpning på kvällen, inget speciellt över huvud taget.
Tisdag: 11 km distans på morgonen. På kvällen 10 km lite snabbare än marafart på Vallhamra. Eftersom det var massa barn som var där och tränade fick vi hålla oss på bana 1 och inte bana 3 (som är 400 meter). En gubbe där sa att innerbanan är 380 meter vilket gjorde att vi sprang 26 varv plus 100 meter. När vi efter avslutat pass mätte banbredd och tänkte efter och räknade kom vi fram till att innerbanan nog snarare är 385 meter. Det blev alltså 10110 meter istället, men det spelar ju inte så stor roll egentligen, 35:04 tog det för mig på ett ganska behagligt sätt (3:28/km). Med upp och nedjogg blev det 20 km på kvällen och 31 totalt för dagen.
Onsdag: Fick med några minuters varsel hoppa in som ledare på Göteborgsvarvets löparkväll. Det skulle vara fartlek och löpteknik. Har aldrig varit löptränare förut så det var nytt. Jag hittade på ett pass med en slags stege 1-2-3-4-3-2-1 minut och därefter lite olika löpteknikövningar som jag mest hittade på där och då. De som var med verkade åtminstone inte uppenbart missnöjda. Kommer för övrigt inte springa Göteborgsvarvet själv. Jag tycker att det är dyrt att betala 600 kr för att springa två mil och få en banan och en kexchoklad. 15 km totalt.
Torsdag: Klubbmästerskap på Skatåsmilen. Hängde på Oscar Carlsson från Apladalen första kilometern, sen såg jag honom sakta försvinna i fjärran. Han vann på 33:12 men jag var första Solviking på 34:11 vilket var PB med ca minuten. Mycket nöjd med det då det är en terrängmil med ca 150 höjdmeter och inte mycket platt. Totalt 16 km med upp och nedjogg.
Fredag: Nästan vilodag. Joggade 5 km på morgonen innan jobbet.
Lördag: Kände mig frusen och nästan som på väg att bli sjuk. Skulle springa med brorsan men var orolig om jag skulle klara nåt alls. Han har problem med benhinnorna och kan inte springa långsamt för då får han ont. Så vi fick starta i ganska bra fart direkt. Vi körde 16 km ihop, ungefär hälften terräng, bland annat runt Finnsjön i Mölnlycke. Sen körde jag 8 km till själv. Det blev 24 km totalt i 3:52/km.
Söndag: 10 km i Ruddalen på förmiddagen medan dottern var på dansträning. Ganska segt. 13 km på kvällen i Skatås, lite mindre segt, typ marafart. 23 km totalt för dagen.
Totalt 128 km för veckan. Inget riktigt långpass, lördagens 24 är väl på gränsen. Kände mig inte riktigt upplagd för det. Torsdagens 34:11 på Skatåsmilen var ett bra formbesked och visade att PB:t förra veckan på 10 000 inte var någon engångsföreteelse. Jag har alltid haft ungefär 2 minuter skillnad på 10 000 bana och Skatåsmilen.
Nästa helg är det Lidingöloppet. Det är inte något riktigt fokuslopp i år men jag vill ändå gärna springa bra där så klart. När jag sprang senast, för två år sedan gjorde jag 1:52:37 med kanonkänsla hela vägen. Det var ett par veckor efter att jag sprungit Skatåsmilen på 35:13. Om man ska vara matematisk runt det hela betyder det att jag skulle kunna springa under 1:50 i år. Kanske är det möjligt men då måste jag hitta samma kanonkänsla som jag hade för två år sedan och det är ju inte riktigt saker man kan bestämma över själv. De två Lidingölopp jag sprungit har varit diametralt motsatta upplevelser. 2009 var det en överlevnadskamp sista milen och jag stapplade in på 2:02. Två år senare var det som att sitta på ett tåg i tre mil. Jag hoppas att det blir så i år också.
Måndag: 14 km distanslöpning på kvällen, inget speciellt över huvud taget.
Tisdag: 11 km distans på morgonen. På kvällen 10 km lite snabbare än marafart på Vallhamra. Eftersom det var massa barn som var där och tränade fick vi hålla oss på bana 1 och inte bana 3 (som är 400 meter). En gubbe där sa att innerbanan är 380 meter vilket gjorde att vi sprang 26 varv plus 100 meter. När vi efter avslutat pass mätte banbredd och tänkte efter och räknade kom vi fram till att innerbanan nog snarare är 385 meter. Det blev alltså 10110 meter istället, men det spelar ju inte så stor roll egentligen, 35:04 tog det för mig på ett ganska behagligt sätt (3:28/km). Med upp och nedjogg blev det 20 km på kvällen och 31 totalt för dagen.
Onsdag: Fick med några minuters varsel hoppa in som ledare på Göteborgsvarvets löparkväll. Det skulle vara fartlek och löpteknik. Har aldrig varit löptränare förut så det var nytt. Jag hittade på ett pass med en slags stege 1-2-3-4-3-2-1 minut och därefter lite olika löpteknikövningar som jag mest hittade på där och då. De som var med verkade åtminstone inte uppenbart missnöjda. Kommer för övrigt inte springa Göteborgsvarvet själv. Jag tycker att det är dyrt att betala 600 kr för att springa två mil och få en banan och en kexchoklad. 15 km totalt.
Torsdag: Klubbmästerskap på Skatåsmilen. Hängde på Oscar Carlsson från Apladalen första kilometern, sen såg jag honom sakta försvinna i fjärran. Han vann på 33:12 men jag var första Solviking på 34:11 vilket var PB med ca minuten. Mycket nöjd med det då det är en terrängmil med ca 150 höjdmeter och inte mycket platt. Totalt 16 km med upp och nedjogg.
Fredag: Nästan vilodag. Joggade 5 km på morgonen innan jobbet.
Lördag: Kände mig frusen och nästan som på väg att bli sjuk. Skulle springa med brorsan men var orolig om jag skulle klara nåt alls. Han har problem med benhinnorna och kan inte springa långsamt för då får han ont. Så vi fick starta i ganska bra fart direkt. Vi körde 16 km ihop, ungefär hälften terräng, bland annat runt Finnsjön i Mölnlycke. Sen körde jag 8 km till själv. Det blev 24 km totalt i 3:52/km.
Söndag: 10 km i Ruddalen på förmiddagen medan dottern var på dansträning. Ganska segt. 13 km på kvällen i Skatås, lite mindre segt, typ marafart. 23 km totalt för dagen.
Totalt 128 km för veckan. Inget riktigt långpass, lördagens 24 är väl på gränsen. Kände mig inte riktigt upplagd för det. Torsdagens 34:11 på Skatåsmilen var ett bra formbesked och visade att PB:t förra veckan på 10 000 inte var någon engångsföreteelse. Jag har alltid haft ungefär 2 minuter skillnad på 10 000 bana och Skatåsmilen.
Nästa helg är det Lidingöloppet. Det är inte något riktigt fokuslopp i år men jag vill ändå gärna springa bra där så klart. När jag sprang senast, för två år sedan gjorde jag 1:52:37 med kanonkänsla hela vägen. Det var ett par veckor efter att jag sprungit Skatåsmilen på 35:13. Om man ska vara matematisk runt det hela betyder det att jag skulle kunna springa under 1:50 i år. Kanske är det möjligt men då måste jag hitta samma kanonkänsla som jag hade för två år sedan och det är ju inte riktigt saker man kan bestämma över själv. De två Lidingölopp jag sprungit har varit diametralt motsatta upplevelser. 2009 var det en överlevnadskamp sista milen och jag stapplade in på 2:02. Två år senare var det som att sitta på ett tåg i tre mil. Jag hoppas att det blir så i år också.
söndag 15 september 2013
5 veckor kvar
Fick till en riktig fullträff i tisdags på DM över 10 000 meter. (Se föregående inlägg.) Egentligen skedde det utan någon egentlig formtoppning i form av vila innan. Körde lite lugnare dagen innan bara. Detta gav ju så klart en enorm självförtroendeboost och om jag skriver in tiden 32:03 i MacMillans omräknare så ska det vara likvärdigt med en marathontid på 2:30:22. Detta innebär att jag för första gången känner att sub 2:30 faktiskt är möjligt vilket gör mig lite nervös. För det är inte bara att ställa ut skorna, mycket måste stämma och man måste ha både benen och huvudet med sig på sista milen. Jag tänker att mina chanser om fem veckor är ungefär 50/50. Men ett eventuellt misslyckande är en del av sporten, mycket har gått min väg det här året och jag skulle inte ta det så hårt om jag inte lyckas med att springa in under 2:30.
Jag tänkte som vanligt att köra en liten genomgång av den gångna veckans träning:
Måndag: Hängde med måndagsgruppens intervallträning. Dom körde 2 km + 4 x 750 terräng. Jag körde bara första 2 km lite halvhårt och första 750-metarn också den lite halvhårt, typ 10 k-ansträngning. Joggade sen hem med efterföljande dags 10 000-meterslopp i tankarna. 9 km totalt.
Tisdag: Lite lugn cykling till och från jobbet, 2 x 8 km. Hann sen t o m ligga på soffan en stund innan jag tog bussen bort till Slottsskogsvallen för kvällens uppgift, 10 000 meter, distriktsmästerskap. Loppet gick utmärkt, hade aldrig någon svacka och kunde avsluta starkt, sista km på ca 3:00 och 32:03 i mål efter halvorna 16:08/15:55. PB med över en minut och DM-silver efter den ännu starkare avslutande Alexander Nilsson. Joggade sen hem genom stan 10 km, inte utan en viss eufori i kroppen, inte sliten det minsta kändes det som då. 21 km totalt.
Onsdag: När jag vaknade kändes det att jag sprungit 10 000 meter i spikskor dagen innan. Skippade transportjoggen och kom ut först på kvällen för en lugn jogg över 10 km. Fortfarande en riktigt nöjd känsla i kroppen.
Torsdag: Fortfarande ganska bra med träningsvärk i benen, tog cykeln till jobbet även idag. På eftermiddagen skulle vi springa Lindholmenstafetten med ett lag från klubben. Joakim hade lovat oss vinst men innan start mötte jag Alexander som var 3 sekunder före mig på 10 000 meter på tisdagen. Han skulle springa 3:e sträckan för ett lag där de övriga var ganska starka namn: David Nilsson, Johan Strand och Robin Lindgren. Inte för att man ska ge upp innan start men det kändes som att vi inte skulle ha mycket att sätta emot där. Mycket riktigt, trots bra insatser av alla i vårt lag blev vi distanserade med en och en halv minut på 4 x 2450 meter. Benen var lite stela men jag höll ändå helt godkänd fart på den för mig ganska korta sträckan, uppskattningsvis 3:00/km. Körde ett varv på grusåttan som nedjogg när jag cyklat hem. Totalt 13 km för dagen.
Fredag: Enda dagen med transportjogg. 4 km (kortaste vägen) på morgonen och 11 km (lite snurrande i Skatås) på hemvägen. 15 km totalt.
Lördag: Körde en backig runda i Skatås på förmiddagen. 18 km med fokus på att dra på utför (Lidingöloppsträning) i början var jag ganska seg men sista ca 6 km höll jag typ Lidingöloppsfart (3:30-3:45/km). På kvällen en lugn jogg på 6 km. Totalt 24 km.
Söndag: Tahultsrundan (35,5 km) med Jonas A. En ganska backig runda med mestadels asfalt. Höll ca 4:20-fart fram till 15 km vilket kändes ganska behagligt. Sen fartökning upp till ca marafart mellan 15 och 20, sen 5 km i ca 4:20 igen och sen ytterligare 5 km i marafart mellan 25 och 30. Marafartsavsnitten gick på 18:04 respektive 17:39 vilket är 3:37 respektive 3:32/km. Den första var backigare så den blev godkänd som marafart även om sub 2:30 kräver under 3:33/km. Blev lite avskräckt ändå för även om det var hyfsat kontrollerat så var det inte direkt glidfart. När vi närmade oss Skatås hade klockan tickat upp till nästan 39 km i och med min jogg till stugan innan och mina upphämtningar av Jonas som inte körde fartökningarna, jag kände mig fortfarande hyfsat bra så jag bestämde mig för att köra några kilometer till får att få ihop hela marathondistansen. Det blev 2:54:24 på 42,2 km. 4:07/km. Bra långpass men det är drygt en halvminut per kilometer som ska kapas från det när det verkligen gäller vilket inger en viss ödmjukhet. Joggade sen hem riktigt lugnt så att hela dagen slutade på lite över 43 km.
Totalt på veckan blev det 135 km inklusive PB på 10 000 meter och ett riktigt bra långpass, antagligen det längsta jag kör innan maran om fem veckor. Känslan nu är riktigt lovande. Är bara lite rädd att jag kommit i bra form för tidigt. Planen framöver är att hålla ungefär den här veckomängden i 3 veckor till innan det blir dags för att trappa ner. Under den tiden ska också Lidingöloppet avverkas men det får gå som det går, satsar inte så mycket på det i år. Träningen har ju gått riktigt bra länge nu, det enda jag känner att jag saknar är marathonfarten, har sprungit ganska mycket snabbare än marathonfart och väldigt mycket betydligt långsammare, men jag tror att det finns ett värde i att mata en hel del mil i just planerad marathonfart. Så det ska jag försöka göra kommande veckor.
Jag tänkte som vanligt att köra en liten genomgång av den gångna veckans träning:
Måndag: Hängde med måndagsgruppens intervallträning. Dom körde 2 km + 4 x 750 terräng. Jag körde bara första 2 km lite halvhårt och första 750-metarn också den lite halvhårt, typ 10 k-ansträngning. Joggade sen hem med efterföljande dags 10 000-meterslopp i tankarna. 9 km totalt.
Tisdag: Lite lugn cykling till och från jobbet, 2 x 8 km. Hann sen t o m ligga på soffan en stund innan jag tog bussen bort till Slottsskogsvallen för kvällens uppgift, 10 000 meter, distriktsmästerskap. Loppet gick utmärkt, hade aldrig någon svacka och kunde avsluta starkt, sista km på ca 3:00 och 32:03 i mål efter halvorna 16:08/15:55. PB med över en minut och DM-silver efter den ännu starkare avslutande Alexander Nilsson. Joggade sen hem genom stan 10 km, inte utan en viss eufori i kroppen, inte sliten det minsta kändes det som då. 21 km totalt.
Onsdag: När jag vaknade kändes det att jag sprungit 10 000 meter i spikskor dagen innan. Skippade transportjoggen och kom ut först på kvällen för en lugn jogg över 10 km. Fortfarande en riktigt nöjd känsla i kroppen.
Torsdag: Fortfarande ganska bra med träningsvärk i benen, tog cykeln till jobbet även idag. På eftermiddagen skulle vi springa Lindholmenstafetten med ett lag från klubben. Joakim hade lovat oss vinst men innan start mötte jag Alexander som var 3 sekunder före mig på 10 000 meter på tisdagen. Han skulle springa 3:e sträckan för ett lag där de övriga var ganska starka namn: David Nilsson, Johan Strand och Robin Lindgren. Inte för att man ska ge upp innan start men det kändes som att vi inte skulle ha mycket att sätta emot där. Mycket riktigt, trots bra insatser av alla i vårt lag blev vi distanserade med en och en halv minut på 4 x 2450 meter. Benen var lite stela men jag höll ändå helt godkänd fart på den för mig ganska korta sträckan, uppskattningsvis 3:00/km. Körde ett varv på grusåttan som nedjogg när jag cyklat hem. Totalt 13 km för dagen.
Fredag: Enda dagen med transportjogg. 4 km (kortaste vägen) på morgonen och 11 km (lite snurrande i Skatås) på hemvägen. 15 km totalt.
Lördag: Körde en backig runda i Skatås på förmiddagen. 18 km med fokus på att dra på utför (Lidingöloppsträning) i början var jag ganska seg men sista ca 6 km höll jag typ Lidingöloppsfart (3:30-3:45/km). På kvällen en lugn jogg på 6 km. Totalt 24 km.
Söndag: Tahultsrundan (35,5 km) med Jonas A. En ganska backig runda med mestadels asfalt. Höll ca 4:20-fart fram till 15 km vilket kändes ganska behagligt. Sen fartökning upp till ca marafart mellan 15 och 20, sen 5 km i ca 4:20 igen och sen ytterligare 5 km i marafart mellan 25 och 30. Marafartsavsnitten gick på 18:04 respektive 17:39 vilket är 3:37 respektive 3:32/km. Den första var backigare så den blev godkänd som marafart även om sub 2:30 kräver under 3:33/km. Blev lite avskräckt ändå för även om det var hyfsat kontrollerat så var det inte direkt glidfart. När vi närmade oss Skatås hade klockan tickat upp till nästan 39 km i och med min jogg till stugan innan och mina upphämtningar av Jonas som inte körde fartökningarna, jag kände mig fortfarande hyfsat bra så jag bestämde mig för att köra några kilometer till får att få ihop hela marathondistansen. Det blev 2:54:24 på 42,2 km. 4:07/km. Bra långpass men det är drygt en halvminut per kilometer som ska kapas från det när det verkligen gäller vilket inger en viss ödmjukhet. Joggade sen hem riktigt lugnt så att hela dagen slutade på lite över 43 km.
Totalt på veckan blev det 135 km inklusive PB på 10 000 meter och ett riktigt bra långpass, antagligen det längsta jag kör innan maran om fem veckor. Känslan nu är riktigt lovande. Är bara lite rädd att jag kommit i bra form för tidigt. Planen framöver är att hålla ungefär den här veckomängden i 3 veckor till innan det blir dags för att trappa ner. Under den tiden ska också Lidingöloppet avverkas men det får gå som det går, satsar inte så mycket på det i år. Träningen har ju gått riktigt bra länge nu, det enda jag känner att jag saknar är marathonfarten, har sprungit ganska mycket snabbare än marathonfart och väldigt mycket betydligt långsammare, men jag tror att det finns ett värde i att mata en hel del mil i just planerad marathonfart. Så det ska jag försöka göra kommande veckor.
onsdag 11 september 2013
10 000 meter på olika sätt
Att det kan vara så olika att springa 10 000 meter. För ungefär ett år sedan sprang jag Göteborgs DM på distansen på 33:15. Det var i och för sig nytt PB med en sekund men det var en ytterst plågsam resa dit. Detta var efter en lite knackig säsong där jag av och till hindrats från att träna fullt på grund av plantarfascit. Egentligen har nog alla mina 10 000-meterslopp varit ganska tunga mentala utmaningar. Och det är också så man oftast hör det beskrivas av andra löpare. 25-varvsfrossan.
I år har jag tränat mer än nånsin förr och inte störts av några skador. Jag har presterat bra på de flesta tävlingar jag sprungit. Men trots en bevisligen god form var det med mycket tvekan i huvudet som jag idag begav mig till Slottsskogsvallen för vad som brukar kännas som examen. DM på 10 000 meter. Tänk om det känns tungt redan från start. Tänk om jag får en dålig tid. Jag har i tankarna haft just detta lopp som en värdemätare inför Amsterdam Marathon. Om det över huvud taget ska vara möjligt att springa under 2:30 där har jag tänkt att jag måste klara åtminstone 32:30 på 10 km. Det skulle innebära en putsning av mitt pers från i våras med över en halvminut. Gulp!
De yttre omständigheterna var närmast perfekta. 17-18 grader, nästan vindstilla och åtminstone två andra löpare som jag visste siktade mot liknande tider. Dessa två var Göran Sander och Alexander Nilsson som i fjol slogs om segern och där den senare gick vinnande ur striden på 32 låga. Jag valde att precis som i våras springa i spikskor och utan klocka.
Från start var det sedvanlig rusning men jag tog det ganska lugnt och lade mig på femte-sjätte plats men innan vi hunnit en kilometer var jag uppe på tredje plats i en klunga som innehöll bägge de ovan nämnda samt en för mig okänd orienterare (Eskil?) och även ÖIS:aren Andreas Åkesson (som bröt strax efter halvvägs, eller om han bara var hare?). Första kilometern gick på 3:10 enligt rapport och det kändes helt under kontroll. Framåt fjärde kilometern kände jag att tempot började sjunka en aning så då gick jag fram och lade mig i front och ökade igen. Här hade jag till och med tanken på att öka rejält och se om dom andra skulle släppa, så pass bra kändes det. Men jag besinnade mig vilket jag ändå tror var klokt, det var ändå mer än halva loppet kvar. Halvvägs passerades enligt rapport på 16:08 och jag kan inte säga att jag kände mig särskilt mycket tröttare här än efter bara en kilometer. Då blev jag nervös, kan det verkligen gå så här bra, 16:08 skulle varit pers på 5000 meter för ett år sedan. Men det kändes verkligen som att jag fortfarande kunde öka lite till om jag bara skulle vilja. Varv efter varv räknades ner och jag kände mig verkligen i zonen. Började fundera på om jag till och med skulle försöka vinna. Jag har inte mycket till spurt så mitt enda alternativ skulle i så fall vara en distinkt fartökning med ett par varv kvar. Nu var det bara jag, orienteraren och Alexander Nilsson kvar i tätklungan efter att Göran Sander släppt och som jag minns det låg jag i tät med 4-5 varv kvar och med en ganska tungt flåsande Alexander i ryggen. Kanske borde jag försökt öka redan där men jag planerade istället att öka med 2 varv kvar. Men innan jag han göra det drar orienterarkillen på en rejäl fartökning med kanske 3 varv kvar, han fick några meter men vi kom ikapp ganska snabbt. Därefter svarar Alexander med en rejäl ökning som jag inte pallade med att följa. Men jag håller ryggen på orienterar-Eskil och med ungefär 250 meter kvar går jag om och släpper på det sista jag har. På upploppet ser jag upp på klockan som visar 31:54-55-56 men det är för långt kvar. Lyckas i alla fall hålla andraplatsen och går i mål på 32:03 (inofficiellt). Andra halvan gick nästan 15 sekunder snabbare än den första, det mesta av det tack vare en sista kilometer som nog gick på 3 blankt. Personligt rekord med över en minut (33:05 i våras). Och det absolut lättaste 10 000-meterslopp jag sprungit. Självklart fick jag jobba för att hålla fokus men jag kan inte säga att jag kände mig riktigt trött förrän på sista två varven. Så olika kan det vara att springa 10 000 meter om man är i bra form mot om man inte är det.
Efter avklarat lopp och med DM-silvret i ryggsäcken joggade jag de 10 kilometerna hem genom stan på lätta ben i den ljumma höstkvällen. Just det var nog årets bästa löptur.
I år har jag tränat mer än nånsin förr och inte störts av några skador. Jag har presterat bra på de flesta tävlingar jag sprungit. Men trots en bevisligen god form var det med mycket tvekan i huvudet som jag idag begav mig till Slottsskogsvallen för vad som brukar kännas som examen. DM på 10 000 meter. Tänk om det känns tungt redan från start. Tänk om jag får en dålig tid. Jag har i tankarna haft just detta lopp som en värdemätare inför Amsterdam Marathon. Om det över huvud taget ska vara möjligt att springa under 2:30 där har jag tänkt att jag måste klara åtminstone 32:30 på 10 km. Det skulle innebära en putsning av mitt pers från i våras med över en halvminut. Gulp!
De yttre omständigheterna var närmast perfekta. 17-18 grader, nästan vindstilla och åtminstone två andra löpare som jag visste siktade mot liknande tider. Dessa två var Göran Sander och Alexander Nilsson som i fjol slogs om segern och där den senare gick vinnande ur striden på 32 låga. Jag valde att precis som i våras springa i spikskor och utan klocka.
Från start var det sedvanlig rusning men jag tog det ganska lugnt och lade mig på femte-sjätte plats men innan vi hunnit en kilometer var jag uppe på tredje plats i en klunga som innehöll bägge de ovan nämnda samt en för mig okänd orienterare (Eskil?) och även ÖIS:aren Andreas Åkesson (som bröt strax efter halvvägs, eller om han bara var hare?). Första kilometern gick på 3:10 enligt rapport och det kändes helt under kontroll. Framåt fjärde kilometern kände jag att tempot började sjunka en aning så då gick jag fram och lade mig i front och ökade igen. Här hade jag till och med tanken på att öka rejält och se om dom andra skulle släppa, så pass bra kändes det. Men jag besinnade mig vilket jag ändå tror var klokt, det var ändå mer än halva loppet kvar. Halvvägs passerades enligt rapport på 16:08 och jag kan inte säga att jag kände mig särskilt mycket tröttare här än efter bara en kilometer. Då blev jag nervös, kan det verkligen gå så här bra, 16:08 skulle varit pers på 5000 meter för ett år sedan. Men det kändes verkligen som att jag fortfarande kunde öka lite till om jag bara skulle vilja. Varv efter varv räknades ner och jag kände mig verkligen i zonen. Började fundera på om jag till och med skulle försöka vinna. Jag har inte mycket till spurt så mitt enda alternativ skulle i så fall vara en distinkt fartökning med ett par varv kvar. Nu var det bara jag, orienteraren och Alexander Nilsson kvar i tätklungan efter att Göran Sander släppt och som jag minns det låg jag i tät med 4-5 varv kvar och med en ganska tungt flåsande Alexander i ryggen. Kanske borde jag försökt öka redan där men jag planerade istället att öka med 2 varv kvar. Men innan jag han göra det drar orienterarkillen på en rejäl fartökning med kanske 3 varv kvar, han fick några meter men vi kom ikapp ganska snabbt. Därefter svarar Alexander med en rejäl ökning som jag inte pallade med att följa. Men jag håller ryggen på orienterar-Eskil och med ungefär 250 meter kvar går jag om och släpper på det sista jag har. På upploppet ser jag upp på klockan som visar 31:54-55-56 men det är för långt kvar. Lyckas i alla fall hålla andraplatsen och går i mål på 32:03 (inofficiellt). Andra halvan gick nästan 15 sekunder snabbare än den första, det mesta av det tack vare en sista kilometer som nog gick på 3 blankt. Personligt rekord med över en minut (33:05 i våras). Och det absolut lättaste 10 000-meterslopp jag sprungit. Självklart fick jag jobba för att hålla fokus men jag kan inte säga att jag kände mig riktigt trött förrän på sista två varven. Så olika kan det vara att springa 10 000 meter om man är i bra form mot om man inte är det.
Efter avklarat lopp och med DM-silvret i ryggsäcken joggade jag de 10 kilometerna hem genom stan på lätta ben i den ljumma höstkvällen. Just det var nog årets bästa löptur.
söndag 8 september 2013
Vecka 6 av 10: Två tävlingar (Finnsjön Runt och Rådaloppet).
Som jag skrev i förra veckans inlägg är jag nu inne i andra fasen av marathonuppladdningen där tanken är att jag efter mer grundbetonad träning ska försöka få upp lite fart och hårdhet i benen. Bästa sättet att göra det är oftast att tävla. Tävlandet gör att man fokuserar mer och ligger på en högre ansträngningsgrad under en längre tid än vad man vanligtvis gör under träning. Tricket för att bli bra tror jag är att hitta en bra balans mellan träning och tävling. Där tror jag att det ultimata upplägget är väldigt individuellt, vissa mår bra av att tävla ofta och regelbundet andra mer sparsamt. I år har jag försökt att periodisera tävlandet vilket åtminstone mentalt passar mig. Jag hade en tävlingsintensiv period april-juni med tävling nästan varje helg. Sen har jag tagit det lugnt i nästan två månader, men nu är det dags igen att känna på tävlingsformen och inte minst tävlingsnerven.
I veckan har jag sprungit två mindre tävlingar, Finnsjön Runt i tisdags och Rådaloppet igår (lördag). Inför dessa har jag inte formtoppat mer än att bara ta det lite lugnare dagen innan. Jag har skrivit det flera gånger förut men jag skriver det igen: Jag är en tävlingsmänniska (vem är inte det?). Om jag får välja vill jag gärna vinna (vem vill inte det?). Men jag är också en människa med väldigt lättväckta nerver. Det spelar ingen roll hur liten och obetydlig tävling, innan start spelar det ingen roll hur mycket jag intalar mig att det bara är en träningstävling, jag blir ändå nervös på gränsen till att jag nästan varje gång funderar på varför jag egentligen håller på med det här. Men hittills har jag inte lämnat walk over bara på grund av nerver. Och det finns nån liten kärna av intensivitet och närvaro inuti nervositeten som jag ändå söker.
Vecka 36:
Måndag: Jogg 4 km till jobbet. Jogg 6 km hem. Totalt 10 km.
Tisdag: Finnsjön Runt, tävling, två varv runt Finnsjön utanför Mölnlycke. 11,4 km på ganska rejält backig bana med 85% grus och 15% asfalt. Hade egentligen tänkt åka till Uddevalla och springa 10 km på bana men ångrade mig i sista stund och tog det lite närmare alternativet. Dessutom gör ju 25-varvsfrossan sitt till. ;)
Från start blev det ganska bra fart. Lade mig bakom klubbkompisen Olle samt Svante från "grannklubben" Högsbo samt en kille i en IFK-tröja som jag inte kände till. Av hans utseende att döma var det svårt att kategorisera om han var en fotbollskille i IFK-tröja (fotbollskillar är notoriska snabbstartare) eller om han tillhörde orienteringssektionen i IFK-Göteborg och därmed kanske skulle ha kapacitet att fullfölja sin laddning hela de två varven runt sjön. Det visade sig senare att han var orienterare vid namn Jakob Eng.
Redan efter någon kilometer började jag känna att blodkärlen i armarna drog ihop sig av mjölksyra efter den plötsliga rusningen. Men jag bestämde mig ändå för att fortsätta satsa hårt en bit till och hoppas att jag skulle kunna skaka av mig dem. Detta lyckades och den sista av dem jag såg var Svante tiotalet sekunder bakom vid en sväng efter sådär tre kilometer. Sen kollade jag inte mer bakåt (i minnet samma lopp för två år sedan då jag hade klubbkompisen Joakim jagandes sådär 10 sekunder bakom hela vägen). Jag anade ändå att luckan vuxit. Men när man startar ett lopp med mjölksyra upp till öronen är det svårt att helt bli av med den, även om man sänker tempot något. Så jag körde på så gott jag kunde hela vägen till mål som jag nådde på 41.17, minuten före Svante och halvminuten snabbare än min tid för två år sedan. I allt ett jättefint litet lopp av den utdöende prestigelösa sorten. 70 spänn för efteranmälan och handgjorda plaketter till alla som går i mål. Totalt för dagen blev det 17 km med ett varvs uppvärmning runt banan.
Onsdag: 5 km morgonjogg och 15 km kvällsjogg.
Torsdag: Hade lite ärenden att utföra efter jobbet och ville försöka hinna till klubbträningen kl 18 så det blev ca 80 minuter ganska hård cykling för att försöka hinna detta. Hann nu inte riktigt men hittade Joakim, Olle och min bror ute i skogen i full fart på grusåttan. Hängde på sista tre kilometerna i ca 3:30-fart, i övrigt var det bara lugn jogg. 14 km totalt.
Fredag: 5 km lugn jogg till jobbet. 6 km lika lugnt på hemvägen.
Lördag: Tävling igen: Rådaloppet, som jag lyckades vinna premiärupplagan av i fjol. 13 km runt Rådasjön (också den utanför Mölnlycke). Loppet är ungefär 50% asfalt och 50% bitvis teknisk stiglöpning. Förra året hade jag lite problem på den mest tekniska delen av banan och jag bävade nu lite för det. Fick dock höra innan start att man dragit om banan just där, vilket jag tacksamt tog emot. Men jag var ändå lite orolig då jag kan tycka att det är svårt att växla mellan platt asfalt och teknisk terräng.
Bland de föranmälda kände jag inte igen någon riktigt vass löpare men någon halvtimme innan start fick jag syn på Björn Hammar från Sävedalen. Björn har 3-0 på mig i år i inbördes möte så det kändes som en tuff konkurrent om segern. Hoppades ändå att jag skulle ha en chans med tanke på att han slagit mig på 3000, 5000 och 8 km och jag tror att jag blir relativt bättre ju längre sträckan blir. Dessutom känner jag banan sen förra året och har tränat jäkligt bra sista tiden.
Trots att jag kände mig seg på uppvärmningen kände jag mig ganska pigg när loppet väl börjat. Jag tog ledningen från start utan att behöva forcera. Hade Björn i ryggen de första cirka två kilometerna som mestadels var på asfalt, men jag kände att ansträngningsnivån var ganska kontrollerad. Var dock orolig för mittdelen på banan, där det är rotig stig och där jag blev upphunnen och förbilöpt förra året så jag vågade inte ta ut något i förskott. Strax innan man svänger in på stigen släppte Björn några meter men jag kunde sen höra och ibland se honom under hela detta parti som varar 3-4 kilometer. Så det var full fokus på att sätta fötterna rätt och hålla ansträngningen uppe. När man efter 7-8 kilometer kommer ut på mer lättlöpt terräng igen anade jag dock att luckan vuxit. Men jag tog inte ut något i förskott utan sprang på så gott jag kunde även återstående del. Inte förrän sista backen upp mot mål kunde jag slappna av något. Tiden blev dryga tre minuter bättre än förra året. Delvis beror det på att banan var lite lättare och eventuellt även något kortare. Men jag anar även att jag är i ganska bra form. Totalt 14 km blev det med kort uppvärmning.
Söndag: Idag fanns det inte utrymme för något långpass. Det blev istället 10 km jogg i Ruddalen medan dottern var på sin dansklass. På kvällen fyllde jag ut med ytterligare 14 km jogg.
Totalt har jag under veckan löpt 110 km. Allt förutom de två tävlingarna har varit lugn distansjogg, ungefär 4:30-5:30/km ibland någon kortare fartökning bara för att få sträcka ut lite. Totalvolymen blev något på den korta sidan men det var samtidigt planen i och med tävlingarna. Grämer mig bara lite att jag inte har fått till något långpass.
Kommande vecka innehåller en lite mer fokustävling. Det är distriktsmästerskap på 10 000 meter på Slottsskogsvallen på tisdag kväll. Får ont i magen av bara tanken. Det är ett hundliv att vara löpare.
I veckan har jag sprungit två mindre tävlingar, Finnsjön Runt i tisdags och Rådaloppet igår (lördag). Inför dessa har jag inte formtoppat mer än att bara ta det lite lugnare dagen innan. Jag har skrivit det flera gånger förut men jag skriver det igen: Jag är en tävlingsmänniska (vem är inte det?). Om jag får välja vill jag gärna vinna (vem vill inte det?). Men jag är också en människa med väldigt lättväckta nerver. Det spelar ingen roll hur liten och obetydlig tävling, innan start spelar det ingen roll hur mycket jag intalar mig att det bara är en träningstävling, jag blir ändå nervös på gränsen till att jag nästan varje gång funderar på varför jag egentligen håller på med det här. Men hittills har jag inte lämnat walk over bara på grund av nerver. Och det finns nån liten kärna av intensivitet och närvaro inuti nervositeten som jag ändå söker.
Vecka 36:
Måndag: Jogg 4 km till jobbet. Jogg 6 km hem. Totalt 10 km.
Tisdag: Finnsjön Runt, tävling, två varv runt Finnsjön utanför Mölnlycke. 11,4 km på ganska rejält backig bana med 85% grus och 15% asfalt. Hade egentligen tänkt åka till Uddevalla och springa 10 km på bana men ångrade mig i sista stund och tog det lite närmare alternativet. Dessutom gör ju 25-varvsfrossan sitt till. ;)
Från start blev det ganska bra fart. Lade mig bakom klubbkompisen Olle samt Svante från "grannklubben" Högsbo samt en kille i en IFK-tröja som jag inte kände till. Av hans utseende att döma var det svårt att kategorisera om han var en fotbollskille i IFK-tröja (fotbollskillar är notoriska snabbstartare) eller om han tillhörde orienteringssektionen i IFK-Göteborg och därmed kanske skulle ha kapacitet att fullfölja sin laddning hela de två varven runt sjön. Det visade sig senare att han var orienterare vid namn Jakob Eng.
Redan efter någon kilometer började jag känna att blodkärlen i armarna drog ihop sig av mjölksyra efter den plötsliga rusningen. Men jag bestämde mig ändå för att fortsätta satsa hårt en bit till och hoppas att jag skulle kunna skaka av mig dem. Detta lyckades och den sista av dem jag såg var Svante tiotalet sekunder bakom vid en sväng efter sådär tre kilometer. Sen kollade jag inte mer bakåt (i minnet samma lopp för två år sedan då jag hade klubbkompisen Joakim jagandes sådär 10 sekunder bakom hela vägen). Jag anade ändå att luckan vuxit. Men när man startar ett lopp med mjölksyra upp till öronen är det svårt att helt bli av med den, även om man sänker tempot något. Så jag körde på så gott jag kunde hela vägen till mål som jag nådde på 41.17, minuten före Svante och halvminuten snabbare än min tid för två år sedan. I allt ett jättefint litet lopp av den utdöende prestigelösa sorten. 70 spänn för efteranmälan och handgjorda plaketter till alla som går i mål. Totalt för dagen blev det 17 km med ett varvs uppvärmning runt banan.
Onsdag: 5 km morgonjogg och 15 km kvällsjogg.
Torsdag: Hade lite ärenden att utföra efter jobbet och ville försöka hinna till klubbträningen kl 18 så det blev ca 80 minuter ganska hård cykling för att försöka hinna detta. Hann nu inte riktigt men hittade Joakim, Olle och min bror ute i skogen i full fart på grusåttan. Hängde på sista tre kilometerna i ca 3:30-fart, i övrigt var det bara lugn jogg. 14 km totalt.
Fredag: 5 km lugn jogg till jobbet. 6 km lika lugnt på hemvägen.
Lördag: Tävling igen: Rådaloppet, som jag lyckades vinna premiärupplagan av i fjol. 13 km runt Rådasjön (också den utanför Mölnlycke). Loppet är ungefär 50% asfalt och 50% bitvis teknisk stiglöpning. Förra året hade jag lite problem på den mest tekniska delen av banan och jag bävade nu lite för det. Fick dock höra innan start att man dragit om banan just där, vilket jag tacksamt tog emot. Men jag var ändå lite orolig då jag kan tycka att det är svårt att växla mellan platt asfalt och teknisk terräng.
Bland de föranmälda kände jag inte igen någon riktigt vass löpare men någon halvtimme innan start fick jag syn på Björn Hammar från Sävedalen. Björn har 3-0 på mig i år i inbördes möte så det kändes som en tuff konkurrent om segern. Hoppades ändå att jag skulle ha en chans med tanke på att han slagit mig på 3000, 5000 och 8 km och jag tror att jag blir relativt bättre ju längre sträckan blir. Dessutom känner jag banan sen förra året och har tränat jäkligt bra sista tiden.
 |
| Starten. Jag före Björn Hammar. (Foto: Maria Petersson) |
 |
| Björn Hammar (2:a), Jag, Marcus Calais (3:a) (Foto: Maria Petersson) |
Totalt har jag under veckan löpt 110 km. Allt förutom de två tävlingarna har varit lugn distansjogg, ungefär 4:30-5:30/km ibland någon kortare fartökning bara för att få sträcka ut lite. Totalvolymen blev något på den korta sidan men det var samtidigt planen i och med tävlingarna. Grämer mig bara lite att jag inte har fått till något långpass.
Kommande vecka innehåller en lite mer fokustävling. Det är distriktsmästerskap på 10 000 meter på Slottsskogsvallen på tisdag kväll. Får ont i magen av bara tanken. Det är ett hundliv att vara löpare.
söndag 1 september 2013
Vecka 5 av 10 inför Amsterdam
Då var vecka fem av de tio planerade fokusveckorna inför Amsterdam Marathon avklarad. Halvvägs alltså. Det får också markera övergången från grundperiod till spetsperiod. I och med att jag även några veckor innan själva marathonträningen började faktiskt hade kört rätt bra mängd (när jag räknar efter har jag faktiskt snittat nästan 13 mil per vecka de senaste 13 veckorna) får jag hoppas att kroppen nu är så stabil och tålig att den ska klara av den mer fartintensiva träningsperioden som jag tänkte ska komma nu. Jag kan börja med att gå igenom veckan dag för dag:
Måndag: Morgonjogg om 4 km (till jobbet) sen jogg från jobbet till måndagsträningen med klubben där vi körde en rad tvåminutare med en minuts joggvila (typ sex stycken), sen ungefär lika många enminutare med en halvminuts joggvila. Med lång nedjogg blev det totalt 27 km för dagen.
Tisdag: Latade mig och skippade morgonjoggen. På kvällen körde jag åter med klubben, nu med den lite hetsigare tisdagsgruppen. Det blev Lidingöloppsaktiga intervaller, 4x8 minuter med 4 minuter joggvila på en riktigt backig sträcka på milen/femman i Skatås. Fick lite energibonk mot slutet. Höll väl runt 3:30-fart på sträckan som knappt var platt nånstans. Blev 23 km totalt och ett dopp i Delsjön.
Onsdag: Onsdagarna har blivit lite utav min vilodag eftersom jag sista veckorna kört ganska hårt både måndagar och tisdagar. Kom i alla fall ut och joggade 14 km.
Torsdag: 4 km jogg till jobbet på morgonen. På hemvägen stannade jag till på Vallhamra IP där jag hade planerat att köra 10 000 meter själv för att öva upp pannbenet. Men det blåste motvind på bortre lång och jag kände ingen superkänsla i benen så jag började tveka redan efter några varv och bestämde mig för att bara köra 5000 istället. Ökade farten lite och klockade 5 km på 16:32. Godkänt. Totalt 18 km för dagen.
Fredag: Bara transportjogg till/från jobbet. 4+4 km. Lite snabbare på hemvägen. 8 km totalt.
Lördag: Långpass med Olle. Tahultsrundan. Tre stycken enkilometare snabbt mot slutet (ca 3:25-3:30) fart. Dopp i Delsjön. 38 km totalt med en snittfart på 4:31/km. Riktigt skönt och bra träningspass. Första längre långpasset på länge.
Söndag: Tog det ganska lugnt hela dagen. En lugn runda på Skatåsmilen fram på eftermiddagen. Några fartökningar/löpskolövningar (?) efteråt. Totalt 13 km.
Totalt under veckan blev det 141 km. Två intervallpass. Ett snabbdistanspass. Och ett långpass. Fulländad vecka. Känner mig ok men har inte känt nån superfeeling under veckan. Men det är klart - nu har jag kört fem veckor i sträck med en för mig ganska rejäl volym (146, 128, 185, 132, 141 km), det blir 146 km i snitt per vecka. Jag brukar tänka ju mer desto bättre, men dessa mängder flera veckor i följd är outforskat territorium för mig så jag kan bara hoppas att kroppen absorberar träningen. Kommande veckor blir det en del mindre tävlingar för att slipa fram diamanten ur den kolbit jag än så länge är. Redan på tisdag tänkte jag åka upp till Uddevalla och springa utom tävlan i DM för Bohuslän/Dalsland på 10 000 meter. Det blir lite av ett genrep inför Göteborgs DM på samma distans en vecka senare. I och med att det blir en del tävlingar kommer jag nog skruva ned mängden en aning kommande veckor.
Måndag: Morgonjogg om 4 km (till jobbet) sen jogg från jobbet till måndagsträningen med klubben där vi körde en rad tvåminutare med en minuts joggvila (typ sex stycken), sen ungefär lika många enminutare med en halvminuts joggvila. Med lång nedjogg blev det totalt 27 km för dagen.
Tisdag: Latade mig och skippade morgonjoggen. På kvällen körde jag åter med klubben, nu med den lite hetsigare tisdagsgruppen. Det blev Lidingöloppsaktiga intervaller, 4x8 minuter med 4 minuter joggvila på en riktigt backig sträcka på milen/femman i Skatås. Fick lite energibonk mot slutet. Höll väl runt 3:30-fart på sträckan som knappt var platt nånstans. Blev 23 km totalt och ett dopp i Delsjön.
Onsdag: Onsdagarna har blivit lite utav min vilodag eftersom jag sista veckorna kört ganska hårt både måndagar och tisdagar. Kom i alla fall ut och joggade 14 km.
Torsdag: 4 km jogg till jobbet på morgonen. På hemvägen stannade jag till på Vallhamra IP där jag hade planerat att köra 10 000 meter själv för att öva upp pannbenet. Men det blåste motvind på bortre lång och jag kände ingen superkänsla i benen så jag började tveka redan efter några varv och bestämde mig för att bara köra 5000 istället. Ökade farten lite och klockade 5 km på 16:32. Godkänt. Totalt 18 km för dagen.
Fredag: Bara transportjogg till/från jobbet. 4+4 km. Lite snabbare på hemvägen. 8 km totalt.
Lördag: Långpass med Olle. Tahultsrundan. Tre stycken enkilometare snabbt mot slutet (ca 3:25-3:30) fart. Dopp i Delsjön. 38 km totalt med en snittfart på 4:31/km. Riktigt skönt och bra träningspass. Första längre långpasset på länge.
Söndag: Tog det ganska lugnt hela dagen. En lugn runda på Skatåsmilen fram på eftermiddagen. Några fartökningar/löpskolövningar (?) efteråt. Totalt 13 km.
Totalt under veckan blev det 141 km. Två intervallpass. Ett snabbdistanspass. Och ett långpass. Fulländad vecka. Känner mig ok men har inte känt nån superfeeling under veckan. Men det är klart - nu har jag kört fem veckor i sträck med en för mig ganska rejäl volym (146, 128, 185, 132, 141 km), det blir 146 km i snitt per vecka. Jag brukar tänka ju mer desto bättre, men dessa mängder flera veckor i följd är outforskat territorium för mig så jag kan bara hoppas att kroppen absorberar träningen. Kommande veckor blir det en del mindre tävlingar för att slipa fram diamanten ur den kolbit jag än så länge är. Redan på tisdag tänkte jag åka upp till Uddevalla och springa utom tävlan i DM för Bohuslän/Dalsland på 10 000 meter. Det blir lite av ett genrep inför Göteborgs DM på samma distans en vecka senare. I och med att det blir en del tävlingar kommer jag nog skruva ned mängden en aning kommande veckor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)