Triathlon!?

Av nån anledning, kanske sugen på att göra nåt lite annorlunda bestämde jag mig för att vara med på den första av Mölndal Outdoors pröva-på-triathlon-tränings-tävlingar som gick idag. För några år sedan tränade jag lite simning och cykling när jag fortfarande trodde att alternativträning var nåt bra. Sen har jag kommit underfund med att man blir bra på det man tränar så om man vill bli bra på löpning ska man träna mycket löpning och inget annat. Så sen den insikten har jag inte simmat en meter. Cyklar gör jag förvisso nästan dagligen men bara som ett sätt att ta mig runt i stan och aldrig på ett sätt som gör mig svettig.

Så det var med viss osäkerhet jag krängde på mig en lånad våtdräkt och gick ut i Rådasjön för några timmar sedan. Det var så kallad sprintdistans som gällde, vilket är 750 meter simning, 20 km cykel och 5 km löpning. När jag testade några simtag innan start märkte jag jag dock att våtdräkten hjälper ganska mycket på så sätt att man flyter lättare vilket ger bättre vattenläge och gör så att man kan crawla lättare. Med som enda målsättning att inte bli sist upp ur vattnet bland de ca 50 deltagarna började sen vad som kändes som en evighetslång resa bort och runt en boj som aldrig tycktes komma närmare. Lyckades i alla fall till slut ta mig i land med livet i behåll och med 10-15 personer bakom mig efter att ha crawlat större delen av sträckan. Men det mest positiva nu var att jag tänkte att jag borde stå mig bättre i konkurrensen vartefter delmomenten avlöste varandra. Sprang om några stycken redan på väg upp mot växlingen till cykel, gjorde en ganska snabb växling där jag nog kom om några till och sen i väg på fem varv mellan två rondeller utanför Mölnlycke. Här hade jag ingen koll alls på hur jag låg till och om de jag cyklade om tävlade på korta banan (bara 200 m sim, 3 varv cykel och 2,5 km löpning) eller långa (sprint) eller om dom låg ett varv före mig eller ett varv efter mig. Blev i alla fall inte omcyklad av fler en ett par stycken så jag plockade nog ett gäng placeringar även här. Cyklingen var kul och jag gick på ganska hårt från start men lyckades ändå hyfsat hålla tempot alla varven. Men det var tydligt att det var låren och inte konditionen som var den begränsande faktorn. Fick rejält med mjölksyra på motlutet som fanns på varvet upp mot andra rondellen.

Det är en verkligen speciell känsla att cykla så hårt man orkar i 35-40 minuter och sen hoppa av cykeln och börja springa direkt. Låren känns som klossar och man vill liksom springa snabbare men benen bara lyder inte. Höll nog knappt under 4:00-fart i början, men jag tyckte att det lossnade en aning allt eftersom. Det var också motiverande att nu vara i min starkaste gren och jag började ganska snabbt plocka placeringar. Kom slutligen i mål på en femtonde plats av 44 fullföljande herrar, drygt åtta minuter efter ettan. Tyvärr fick jag bara split på simningen, efter den var jag på 31:a plats, ca 5 minuter efter ettan.

Sammantaget en rolig utflykt i triathlonvärlden och kul att tävla helt utan prestationsångest. Men jag tror inte att det blir nån triatlet av mig även om jag precis anmälde mig till Borås Triathlon 15 juni. Men det blir sista gången lovar jag.

Här är resultaten!

Säffle Stadslopp 2013

Detta var inget jag hade planerat men oplanerat är också kul. Hade precis dragit igång en ny grundträningsperiod när jag satt och surfade lopp. Säffle dök upp och det var lagom avstånd för en endags roadtrip. Dessutom gillar jag Värmland. Tävling är ju bästa träning också, sägs det, så varför inte.

När vi kom fram till Säffle var det vackert svenskt sommarväder och arrangemanget verkade vara riktigt trevligt. Träffade före start Anders Eriksson från IF Göta som var tvåa förra året samt Elias Björnson från Spring Åmål som jag inte känner sen tidigare men som jag sett högt upp i resultatlistor med låga 32-minutersresultat på 10 km. Två bra löpare som jag kände mig lite osäker på om jag skulle våga hänga på.

Jag hade inte känt mig super på uppvärmningen, lite kraftlös och matt men såna känslor kan ljuga vet jag sen tidigare så jag bestämde mig för att starta förutsättningslöst. Det blev att jag hängde på Elias och Anders från start där vi först sprang på asfalt nån kilometer, sen in i en park och sen över en knixig bro över Byälven. Det var ingen speciellt snabb bana, många tvära svängar, blandat underlag och en del små backar. Det kändes ganska kontrollerat att följa Elias och Anders till en början och tanken slog mig att jag kanske har en riktigt bra dag och kanske till och med skulle kunna vara med och slåss om segern. Men då blir jag avbruten i mina funderingar av synen av trappor. What? Har banläggarna missat att det var trappor här? Inte så att jag har nåt emot att varken gå eller springa uppför trappor, jag blev mest förvånad då jag aldrig sprungit ett 10-kilometerslopp med trappor i förut. Ja, ja, bara att ta skeden i vacker hand och försöka forcera de tre trappsektionerna så smidigt som möjligt. Men när det sen efter trapporna fortsatte att vara lätt uppför upp mot torget visade det sig att jag inte riktigt orkade följa utan jag var tvungen att släppa mitt sällskap för att inte gå helt stum. Efter att jag släppt blev det lite ensamt då det inte var nån jag kunde ana bakom heller. Försökte ändå trycka på så bra jag orkade, både för att säkra tredjeplatsen och för att få till ett så hårt träningspass som möjligt. Någon personligt-rekord-tid trodde jag ändå inte på i ett lopp med trappor. Mycket folk ute på gatorna hjälpa i alla fall upp motivationen. Efter varvning utanför medborgarhuset började jag snart komma ikapp den ganska stora walking-klassen som hade startat samtidigt som löparna och som skulle ta sig ett varv om 5 km runt Säffle. Där var det tydligen många som inte hade den minsta brådska då jag började komma ikapp dem när jag sprungit knappt 7 km och de då alltså hade gått knappa 2. Var så pass trött att jag inte orkade få ur mig några artigare önskemål om att lämna fri väg än typ "uuh" och jag ber om ursäkt till kvinnan som jag råkade knuffa till lite. Vid andra passagen av trapporna var det helt igenkorkat med motionsflanörer så där blev det en del sicksackande. Inte mycket mer att berätta, försökte hålla farten så gott det gick men tappade nog lite på andra varvet som jag inte bara kan skylla på promenerarna. Kom in på 34:05, cirka minuten efter Anders Eriksson som blev tvåa även i år, slagen med några sekunder av Elias Björnsson. 

Sen var det prisutdelning på torget och jag lyckades lägga beslag på en glasskulptur föreställande en anka och en fri start i nästa års lopp som jag givetvis tänker uttnyttja. Mycket trevligt lopp trots trappor och sicksackandet på andra varvet.

Kan berätta lite kort om veckans träning också. Det blev cirka 12 mil, där allt var rena distanspass på känsla, oftast ganska lugnt. Körde i och för sig ett intervallpass i ösregn i tisdags med klubben kom jag på nu men då jag inte kände mig så pigg gjorde jag det nästan till ett distanspass och varierade bara farten lite. Kommande vecka är planen att springa 3000 m bana på söndag och innan det skulle jag vilja köra ett genrep på exakt samma distans. Dessutom planerar jag en liten specialare imorgon, men blev precis lite osäker då jag för en stund sen blev snorig och hostig. Hoppas jag sover bort det. I så fall ska jag berätta mer imorgon om hur detta gick. God natt!

Grundträning

Efter en månad ungefär med lite mindre träning och istället mer tävling är det nu dags att satsa på grundträning igen. Det har varit en bra tävlingsperiod. Kungsbackaloppet halvmarathon på 1:12:44 var PB och gav en andraplats. På Munkastigen trail run blev det vinst och banrekord. På KM 10 000 m blev det PB 33:05 och en andraplats med en känsla av att jag kan springa snabbare. Mölnlyckeloppet var tyvärr inte kontrollmätt 10 km men om det varit det hade det med stor säkerhet blivit lansvägs-PB även där trots att det inte var nån supersnabb bana. Igår var det Göteborgsvarvet och SM I halvmarathon, men där lyckades jag inte kvala in så jag fick stå vid sidan istället. Men med tanke på vädret som blev var jag ganska nöjd med det. Jag är ingen bra löpare i värme. Roligt att se Mikael Ekvall ta ett välförtjänt och överlägset SM-guld. Det är inspirerande att ibland stå vid sidan av. När jag ser de första springa förbi brukar jag tänka att så där snabbt borde jag också kunna springa. Hur svårt kan det vara. 

Veckan som gått har alltså inneburit starten på en ny grundträningsperiod. För mig innebär det fokus på träningstid och att jag nästan helt skippar hårdträning. Mot slutet av veckan har jag kommit tillbaka i rutinen med transportjogg till och från jobbet. Det blir vanligtvis 8-10 km per väg. Gör man det måndag till fredag har man gjort 8-10 mil på fredag eftermiddag och tar man sig sen ut på ett långpass på helgen har man fått till en riktigt bra träningsvecka, i alla fall med mina mått mätt, och det brukar göra att jag kommer i fin form efter ett par månader. 

Planeringen framåt då? Jo närmast blir det ett 3000 m lopp på Sävedalsspelen om två veckor. Ska försöka kapa några sekunder på mitt rätt så mediokra PB på 9:21 där. Sen har jag anmält mig till före detta Potatisjoggen, numera Alingsåsloppet, den 9 juni. 10 km, oklart om kontrollmätt, men åtminstone tidtagning vilket Potatisjoggen inte hade på sin tid. Sen blir det troligtvis också 5000 m på bana under En midsommarnattsdröm den 19 juni. 

Vad gäller hösten tror jag att jag vill försöka mig på en full marathonsatsning igen. Problemet är bara att jag nog måste sätta ribban ganska högt för att motivera mig att lägga ner den träningstid som behövs för att springa ett marathon med stil. Men samtidigt är jag lite trött på att säga sub 2:30 utan att nånsin klara det. Funderar hur som helst på Amsterdam marathon 20 oktober. Kanske borde jag sätta ribban ännu högre, typ 2:20 som i en sevärd engelsk dokumentär jag nyligen såg på youtube om en överviktig man i 35-årsåldern som från att aldrig har sprungit satsar på att komma ner under 2:20 på marathon på två års träning. Han lyckas förvånansvärt bra. Running to the limits heter den. Check it out!

Mölnlyckeloppet 2013

Mölnlyckeloppets återuppståndelse efter 12 år i träda kändes rolig av två anledningar: Den första var att det var den första löptävling jag sprang. Det var nån gång runt 1995 tror jag, jag var typ 15 år och tränade egentligen inte löpning eller nåt annat för den delen. Bansträckning var lite annorlunda då och det var antingen 6 eller 13 km som gällde. Jag sprang 6:an på 28:40 och kräktes efter målgång. Good times. Den andra anledningen var att Mölnlycke är mina barndomstrakter och det finns minnen knutna till varenda plats runt banan. Bansträckningen var nu som sagt lite ändrad och det var en varvbana där man antingen kunde springa ett varv, 5 km, eller två varv, 10 km. Denna gång vågade jag mig på den långa banan.

Full av självförtroende av det två dagar gamla personbästat på 10 000 meter och med ganska lite prestationsångest då det inte var nån speciellt snabb bana kändes det hela ganska trivsamt. Självklart lite nerver före start men inte över gränsen till det jobbiga. Jag hade inte sett några snabba namn i startlistan men på uppvärmningen fick jag syn på både Johan Strand från Ullevi och Fernando Dinis från Hälle.

Från startskottet stack Johan iväg i en faslig fart genom Mölnlycke Centrum, tyckte ändå att jag drev på ganska bra även om jag inte hade nån GPS på mig att kontrollera det med. Efter honom var vi några stycken i en klunga första kilometern, bland annat Dinis. Sen splittrades det upp med Johan en bit fram, sen Dinis och sen jag. Orkade inte riktigt hålla Dinis fart trots att jag gjorde en ganska vågad öppning och kände av syra redan efter nån kilometer. Var lite rädd att jag skulle stumna totalt men kroppen verkade svara och acceptera ansträngningen. Det var lite småbackigt med ett längre motlut efter ca 2 kilometer och några kortare men ganska branta backar vid ungefär 3 kilometer. Sen skön utförslöpning förbi Råda Kyrka och ner mot centrum för varvning, här kändes det som jag kunde ligga på riktigt bra och jag kunde fortfarande se Johan ett hundratal meter längre fram och jag tappade inte mycket på Dinis som var kanske 40 meter framför mig. Bakåt hörde jag ingen så tredjeplatsen kändes ganska säkrad så länge jag höll ihop det hyfsat. Jag lyckades också hålla ihop det ganska bra och höll nog farten hyfsat även på andra varvet. Kom in på 32:22, 12 sekunder efter Fernando Dinis och dryga minuten efter segrande Johan Strand. Även om jag tror att jag gjorde ett riktigt bra lopp så känns det inte rimligt att jag skulle sprungit 43 sekunder snabbare på 10 km än vad jag gjorde på bana två dagar innan på en bana som var långt ifrån platt. GPS-uppgifter om att banan var ca 9,6-9,7 km känns rimliga, i så fall höll jag ungefär 3:20 i snitt och det känns absolut möjligt. Bra formbesked. Här en länk till en film som Sten Thunberg satt ihop från loppet där jag dyker upp vid 2:38.



I veckan har det ju varit ganska mycket intensitet med en hård snabbdistans på 8 km i tisdags och tävling både torsdag och lördag så idag kändes det skönt att hänga på klubbens behagliga långpass i 5:20-fart som avslutades med en ca 6 km lång fartökning i halvmarafart för alla som springer varvet nästa helg. Träningsmängden för mig i veckan blev nånstans mellan 8 och 9 mil.

KM 10 000 meter

Slottskogsvallen torsdag 9:45: Ute i god tid för att hinna värma upp och ladda mentalt. Körde spikskotest i lördags och det funkade bra så idag skulle det bli spikskopremiär över 10 000 meter. Körde även ett maxtest på åttan i tisdags för att veta var jag står formmässigt och för att jag tycker att det ger en formtopp att springa ett maxlopp lite kortare än tävlingsdistans två dagar innan ett 10 k-lopp eller en halvmarathon. Har faktiskt funkat bra varje gång jag gjort det. Sprang åttan på 26:30 två dagar innan Kungsbackaloppet där det blev pers. Nu i tisdags blev det 26:41. Lite sämre alltså men helt ok. 

Slottskogsvallen 9:50: Får info om att mitt heat tydligen är det sista av tre (damer, veteraner och seniorer) och inte ska köras förrän 13:00. Ingen fara, frukosten var kanske ändå intagen på gränsen till för nära inpå. Tar en banan och anmäler mig som varvräknare till damernas heat istället. Bara bra uppladdning att få se andra kämpa och slita och sen hoppas att man orkar ta i lika mycket själv. 

Fick äran att räkna varv åt Bibbi Lind, världsrekordhållerska på marathon i klassen damer 67 år, där hon för ett par år sedan gjorde 3h 30 min cirka. Idag höll hon ihop det bra och sprang jämna varv till 46:38 vilket är i trakterna av åldersvärldrekordet för 70-74-åringar, klassen hon tillhör nästa år. 

Efter detta började jag värma upp så smått och småpratade med konkurrenterna. Pratade med Göran Sander som vanligtvis springer en bit under 33 minuter, ibland låga 32 men som just nu inte kände sig i toppform och därför "bara" siktade nånstans runt 33 vilket jag också gjorde. Gärna under förstås. 

Som alltid har jag sjukt mycket pre-race-nerver men jag lyckades faktiskt hyfsat hålla dem i schack och tänka att det blir som det blir och oavsett ska jag göra mitt bästa. Inte svårare än så egentligen. 

Nåväl, starten gick och jag kom direkt i rygg på Sander. 1 km på 3:14 enligt speakern, aningen för snabbt, släppte en lucka till Sander trots att det var bra att ha en rygg på hemlångsidan där det var några sekundmeters motvind. Stretade på själv sen i tiotalet varv med oförändrad lucka på ca 30 meter upp till Göran. Sen märkte jag att den faktiskt började krympa sakta och med ca 8 varv kvar var jag ikapp. Kände mig faktiskt piggare än jag brukar i det skedet av ett 10 km-lopp och tänkte att det var dags att för första gången faktiskt slå "den gamle". Det var ju för övrigt inte längesedan jag brukade bli varvad av honom på 10 000 m. Men när jag gick om så hängde han i och det blev växeldragning i några varv samtidigt som jag började känna rejält med syra. På sista varvet hade jag sen inget att sätta emot när han tryckte på. Och trots att Marcus skrek på mig att jag hade chans på sub-33 så lyckades jag inte uppbåda kraften till speciellt mycket spurt. Kom in på 33:05, sekunden efter Göran men med känslan att det finns betydligt mer tid att kapa. Pers i alla fall med 10 sekunder. Nöjd till 95%. 

Spikes och 10k-test

Lite annorlunda att ena veckan springa långlopp i skogen och sen gå på banan för 10 000 meter vilket jag planerar att göra nästa vecka på vårt klubbmästerskap. Har inte tagit ett steg på tartanen sedan september i fjol så därför kändes det som att ett litet test inte skulle vara helt fel. Dessutom har jag funderingar på att springa i spikskor vilket jag aldrig gjort på distanser längre än 3000 meter. För övrigt har jag inte haft på mig spajksen över huvud taget på mer än två år.

Mutade med dottern till Vallhamra IP på lördagskvällen för detta. Tanken var 5 k i 10 k-fart. Körde en kort uppvärmning om 3 varv för att vi inte skulle behöva spendera hela lördagskvällen på IP:n. Lyckades sen hålla 78-79-sekundersvarv (3:16/km) i 4600 meter utan speciellt mycket syra men där fick jag bryta för jag höll på att kräkas. Tror det var för att jag ätit en ganska rejäl middag bara ca 2 h innan. Synd att inte lyckas genomföra som planerat så klart. Men ändå en mestadels positiv känsla. Avslutade efter ett tag med en 400-ing på 68' för att få ihop 5000 i bra fart.

Kändes lätt och fint att springa i spikes så jag tror att jag faktiskt satsar på det på torsdag. Då jag är ganska utpräglad framfotalöpare behöver jag inte ändra steg nånting så jag tror inte att det blir några problem. Har ju ändå sprungit 10k bana barfota för ett par år sen.