14 dagar kvar till Berlin Marathon. Avslutade precis sista hårda veckan med det hårdaste passet. 30 km tävlingsfart. Antagligen lite längre i tävlingsfart än vad de flesta kör men jag gjorde det med gått resultat innan jag sprang Berlin förra gången, 2010, så därför ville jag göra det nu också. Om exakt samma pass för exakt 2 år sedan kan ni läsa här. Bakgrunden till detta pass är att jag varje gång jag sprungit ett marathonlopp (har blivit 9 stycken fullföljda asfaltsmaror nu) utan att ha gjort ett sånt här träningspass innan (vilket alltså gäller alla gånger utom just Berlin 2010) så har jag strax innan 30 km när jag börjat bli riktigt trött ångrat att jag inte gjort just detta, alltså hållit planerad fart i 30 km på träning. Det borde ju inte vara omöjligt med tanke på att man sen begär av kroppen att den ska hålla den farten i 42 km.
Idag var jag riktigt osugen på att göra det här passet när jag satt i bilen utanför Slottsskogsvallen och det regnade och blåste utanför. Tanken var att precis som för två år sedan följa Säröbanan (en cykelbana på en nedlagd banvall där det för länge sedan gick en spårvagn ner till Särö) söderut i 15 km och därefter vända och springa tillbaka. Enligt väderprognosen skulle det blåsa 9 sekundmeter motvind första halvan, och det verkade stämma. Men bättre att ha motvind första halvan och medvind hem än tvärtom. Planerad fart var 3:40/km (vilket ger 2:34:44 på maran). Jag lyckades till sist få mig att sätta av. Kände ingen superpepp i benen men det gick hyfsat att springa i 3:45/km i motvinden. Tänkte bara att när jag vänder blir det medvind. Hade precis 3:45/km i snitt vid vändningen i Billdal och sen skön medvind. Men det var tungt och jag fick verkligen ta det steg för steg. Några steg till. En kilometer till. Halvmaran passerade jag på 1:18:40-ish. Lyckades sen också ta mig ändå tillbaka till starten och 30 km avverkade på 1:51:58 vilket är 3:43/km i snitt. 30 sekunder bättre än för två år sedan under ganska mycket sämre väderomständigheter. Denna gången också helt solo, förra gången fick jag pacening av brorsan på cykel, som även langade vätska vilken jag nu fick bära själv, i och för sig bara en 3 dl-flaska och 2 geler men ändå. Försöker förstärka det här för mig själv så att jag ska få så bra självförtroende som möjligt.
Kort om veckan:
Mån: Cykelpendling 18 km. 9 km jogg.
Tis: Cykelpendling 25 km. DM 10 000 m, 5:a på 33:15. 11 km löpning inkl uppvärmning.
Ons: Cykelpendling 18 km. 16 km löpning, ganska lugnt med några små ökningar.
Tor: Cykelpendling 18 km. 19 km löpning inkl Skatåsmilen på max vilket gjordes på 36:25 på ganska slitna ben.
Fre: 9 km jogg innan frukost. Lyxade sen med spårvagn till jobbet för det regnade och jag skulle på en tillställning direkt efteråt.
Lör: 12 km riktigt lugn jogg i Fivefingers.
Sön: Genrepspass: 30 km @ 3:43.
Totalt: 106 km löpning. 3 riktigt hårda pass. Plus lite slöcykling.
Nu är bara den goa biten av marauppladdningen kvar: 2 veckor med rejält minskad mängd och mycket vila. Men även några kortare hårda pass, bland annat är det klubbmästerskap på Skatåsmilen på torsdag (även öppet för icke medlemmar för typ 50 spänn eller nåt). Där skulle det vara kula att putsa förra årets tid, tillika PB, 35:13 och kanske till och med komma under 35 minuter på den riktigt kuperade terrängmilen.
Imorgon blir det troligtvis helvila. Förutom cykelpendlingen då. Att cykla till jobbet är för övrigt något jag starkt kan rekommendera för alla er som sitter ensamma i er bil i köerna på morgonen. Det är billigare, man slipper få hjärtinfarkt och kanske mest av allt: Ni förorenar inte miljön för alla oss andra. Men i det här forumet talar man kanske till de redan frälsta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar