söndag 27 maj 2012

En vecka kvar och kanske ett litet släpp

Eftersom hela våren varit lite oplanerad träningsmässigt, jag har ju bland annat släppt träningsdagboken och för det mesta även GPS-klockan, så blir även marathonuppladdningen lite mer åt det spontana hållet än tidigare. De flesta och så även jag kör med två veckors nedtrappning av träningsdosen inför marathonlopp och i alla fall detta har jag hållit fast vid. Däremot blev det inslag av kvalitet varje dag den gångna veckan, i och för sig bara riktigt hårt en dag. Kanske blev jag lite inspirerad av en kommentar jag fick på förra inlägget med rekommendation till "crash-training" eller så kom det sig av ren frustration över att varvet gick kasst och att det var några veckor sedan jag kände nåt riktigt pepp i benen. Det roliga i det hela är att det faktiskt känns som att det har lossnat lite. Ungefär så här har veckan sett ut:

Måndag: Tänkte först köra 15-20 km i marafart men var riktigt seg plus att det var typ 28 grader varmt. Ändrade till 2 km marafart x oplanerat antal, med 500 m riktigt lugn intervalljogg emellan. Orkade bara 3 st. Kände mig som en kantig säck potatis.

Tisdag: Klubbträning: 6x600 m (egentligen skulle det göras 10 st men vi var några som skulle tävla dagen efter så vi nöjde oss med 6 st). Kändes lite bättre än dagen innan. Ingen klocka, oklar fart.

Onsdag: Marathonstafetten i Trollhättan. Vi var 6 st i Solvikinglaget (man fick vara mellan 1 och 18 i lagen). 18 sträckor, jag skulle springa 4 st. Varje sträcka var 2,34 km, blandning terräng/asfalt. Den första var jobbigast, gjorde den på 7:40 cirka, blir väl typ 3:18/km. Det blev som ett lite annorlunda intervallpass med typ 15 minuters vila emellan. Nästa gick lättare på 7:33, sen 7:38 och 7:40 om jag minns rätt. Alla i laget gjorde riktigt bra insatser och vi lyckades ta en tredjeplats. Men då var det två riktigt bra lag framför; 1: TTELA med bland annat Peter och Henry Gross, 2: Hälle IF med bland annat Oskar Käck, Patrik Andersson och Fredrik Björklund.

Torsdag: Stressade in ett progressivt varv på åttan mellan jobbet och en jobbmiddag på kvällen.

Fredag: Snabbdistans med ryggsäck till jobbet, 8 km. Snabbdistans hem från jobbet ca 5 km. Strax under marafart på bägge. Inte ofta jag pallar med att köra snabbt på morgonen.

Lördag: Mötte upp Ragnar, Waltersson och Norrbaggen för ett varv snabbdistans på åttan kl 11 på lördagsförmiddagen. Ragnar tänkte köra typ 3:35-fart och jag var först skeptisk till om jag skulle palla att hänga med på det då det hade blivit ganska sen afterwork kvällen innan. Men till min förvåning svarade kroppen bättre än på länge och det kändes så bra att jag var tvungen att köra ännu snabbare. Höll ca 3:30-fart på den småkuperade åttan hur lätt som helst. Verkar som att afterwork är grejen för att kunna springa snabbt. Kanske blir en innan maran på lördag också.

Söndag: Höll mig ifrån alkoholen på lördagskvällen men lyckades ändå springa ganska bra på sista "hårda" passet inför maran. 12 km som blev typ fartlek runt marafart, ingen klocka men det kändes som att farten låg inom intervallet 3:20-3:50 med ett snitt på kanske 3:40. (Måste vara kul att läsa en löparblogg där man gissar vilka tider man sprungit på. Ja, ja, på lördag får ni i alla fall en verifierad tid.)

Totalt landade veckan på lite över 80 km varav nästan 60 km sprangs i marafart eller snabbare. Så volymmässigt inte så mycket men kvalitetsmässigt väldigt mycket. Och det känns som att det släppte lite under helgen. Den som lever får se.

1 kommentar:

  1. Även om du inte följer "crasch training" upplägget till punkt pricka för väl jag vara nöjd.
    Även om jag aldrig planerat något eget crasch upplägg har jag känt samma sak efter att ha kört i flera dagar i sträck, plötsligt börjar kroppen kännas "oförklarligt" lätt. Vilket gjort att jag kört på för hårt. Var inte lika korkad som mig...
    Men glöm inte att springa på någon dag så kroppen är alert på lördag.
    Lycka till!
    /Daniel Sols

    SvaraRadera