Ett pass jag har velat köra en längre tid men det har inte blivit av. Hört om det från flera håll, vet inte riktigt ursprunget. Passet är tvådelat: 10+10 km på förmiddagen, första 10 lugnt andra 10 hårt. Vila några timmar och sen köra samma sak igen. Totalt ungefär ett marathon med lite nedjogg. Helgdagen mitt i veckan 16 dagar föra Stockholm marathon var det perfekta tillfället. Lyckades få med ett bra gäng för sällskap på förmiddagsdelen. Egentligen var det väl bara jag, Ragnar och Martin som gjorde det som maraförberedande pass, de andra följde helt enkelt med för att de inte hade nåt bättre för sig.
Vi körde gemensamt första lugna milen söderut på cykelvägen på gamla Säröbanan. Ca 4:50-tempo. Sen efter obligatorisk kisspaus och lite gnällande över vädret så var planen marathonfart samma väg norrut. Det gick ett par sekunder för snabbt per kilometer och slutade på 3:39/km. Kändes inte helt lätt, var inte överdrivet sugen på att fortsätta 3 mil till i det tempot. Dagens prestation gjorde Mikael W när han lyckades springa vilse på denna raka cykelbana och efter ett tag komma in på den igen fast åt fel håll. Och då ska tilläggas att han har sprungit här flera gånger förut.
På eftermiddagen var det ännu sämre väder. Skaran var nu betydligt decimerad, endast tre tappra av morgonens sex vågade sig på del två. Nu samlades vi i klubbstugan istället för att köra andra delen av passet i Skatås, ett varv på milen och sen marafart i 10 km på grusåttan. Det var inte lika glada miner nu som under förmiddagspasset, om nån sa något under första lugna 10 km var det antingen gnäll på vädret (regn och blåst) eller gnäll på att det är jobbigt att träna. Jag gnällde nog i och för sig mest av alla: Ont i foten, ont i höften, ont i vaden, trött, hungrig. Fick inte mycket medlidande kan jag säga. Vilket ju är förståeligt med tanke på att hela upplägget var min idé och att det faktiskt inte var någon som tvingade mig till detta.
Hur som helst: Första två km cirka gick ändå ganska lätt och jag och Joakim höll ner mot 3:30 fart. Men sen kom backarna och där började det kännas inte lika bra längre. Fick släppa Joakim och bara kämpa på istället. Men jag tänkte att för varje steg jag plågar mig nu kommer maran bli lite roligare. Kände mig yr i huvudet och ville helst bara stanna och kräkas men jag lyckades ändå pressa mig igenom 10 km även om farten dalade lite. Slutade på 3:41-snitt på min klocka.
Totalt 42 km idag. Men ganska så sargad kropp. Ska försöka få ner lite mat nu. Ses i Stockholm!
Sess på tåget :)
SvaraRadera