Vecka 4 och Vasastafetten

Fjärde veckan av marathonträningsperioden var planerad att vara lite lugnare. Nu lyckades jag trots singelpass och en hel vilodag och en weekend uppe i Dalarna för att springa Vasastafetten ändå få ihop en ganska bra mängd.

Måndag: Träningen med klubben. 4 x ca 800 meter + 4 x ca 400 meter med ca 30 sekunder joggvila och några minuters setvila där det även ingick lite sit ups och armböjningar. Fick återigen alltså köra lite intervaller trots att det inte ingår i min plan men med så kort vila som dessutom var jogga blev det mer av ett fartlekspass. Med lång nedjogg blev det totalt 19 km.

Tisdag: Träning med klubben igen. Även idag intervaller men även nu med joggvila, så det kändes ok. 6 x en mile (1,6 km) med 3 minuter joggvila. Höll tillbaka lite på intervallerna, typ halvmarathonfart, och körde hyfsat stygg pausjogg för att få det hela lite mer distansartat. Kände mig inte helt pigg men hade ändå ganska bra flyt hela passet igenom. 23 km totalt med upp och nedjogg.

Onsdag: Körde tillsammans med brorsan delar av banan till Rambo trail som han ska springa i oktober. Kände mig riktigt tung och sliten på väg dit och funderade flera gånger på att vända hem och ta en lugn dag istället, men efter nån mil lossnade det lite. En dryg kilometer var i Rambo mosse vilket var första gången jag sprang i mosse sedan spektaklet i moss-km för två år sedan. Inte min grej med mosslöpning men ändå ganska kul när det inte var tävling. 25 km totalt blev det när vi sprang dit och hem.

Torsdag: Det passade ganska bra att jag inte hade så mycket tid för träning idag för jag kände att jag verkligen behövde en lugn dag. Hann med att jogga ett varv på grusåttan i Skatås vilket kändes precis lagom denna dag. Totalt 9 km.

Fredag: Vilodag. Bilade upp till Oxberg med klubben för att springa Vasastafetten. Första vilodagen efter 18 dagar i sträck med träning. Kröp i kroppen och kände mig rastlös. Träningsabstinens.

Lördag: Tävling. Vasastafetten, som går växelvis på Vasaloppsspåret och Vasaloppsleden (där skidloppet går). 90 km uppdelat på 10 sträckor på mellan 4,6 och 15,1 km. Jag hade fått förtroendet att springa längsta sträckan, sträcka fem, som går mellan Evertsberg och Oxberg. Detta var tredje året i rad som jag sprang denna. Jag gillar den verkligen. Första 4-5 km är riktigt lättlöpta med flera långa utförslöpor på först asfalt och sen grus. Jag tog över budkaveln som fjärde lag i mixedklassen. Upp till ettan och tvåan i klassen var det redan efter fyra sträckor 5-10 minuter. Bägge de lagen bestod av elitorienterare, många med VM-meriter, så åt dem fanns inte så mycket att göra. Men om tredjeplatsen var det jämn kamp mellan Falun-Borlänge som växlade nån minut före oss och KFUM Örebro, vars löpare på femtesträckan Linus Rosdal stod och väntade på sin löpare när jag gav mig iväg. Jag hade kollat upp honom innan och sett att han hade ca halvminuten bättre tid på 5000 meter än jag i år så jag drog iväg i ganska bra fart för att komma utom synhåll. Efter ett par kilometer fick jag syn på framförvarande Falun-Borlänge-löpare och strax innan den lättlöpta delen av sträckan var slut passerade jag honom. Mindes att jag hade en jämn kamp med just Falun-Borlänges löpare på denna sträcka i fjol och mindes att han då var starkare än jag på den senare delan av sträckan som är mer tungsprungen och teknisk men jag tyckte att jag passerade med sån fart att han inte borde kunna ta ikapp det i skogen. Visste i och för sig inte heller om det var samma kille. Jag blev ensam resten av sträckan och tyckte att jag kunde hålla ganska bra fart även på den senare delen av sträckan över trasiga spångar, myrar, rötter och stenar. Men när Lundbäcksbackarna kommer med ett par kilometer kvar gick det riktigt tungt. Kunde i alla fall hålla undan både för Falun-Borlänge och KFUM Örebro fram till att jag växlade över till Anna Hallberg i Oxberg. Såg sedan att jag hade sprungit nästan två minuter snabbare på sträckan än i fjol. 53:13 på 15,1 km ger en snittfart på 3:32/km vilket jag är riktigt nöjd med med tanke på att ca två tredjedelar av sträckan är riktigt tung och teknisk terränglöpning.

Vi lyckades sen hålla tredjeplatsen tävlingen igenom. Åt Fjällmaraton Sälen som vann på 5:17 och IFK Mora OK (med orienterare som av namnen att döma verkade vara ett hopplockat lag från hela Europa) fanns inte mycket att göra. Vi kom in på 5:38 och vårt andralag gjorde en grym prestation och kom in på 5:59 som sexor i mixedklassen.

Kvällen avslutade efter en kortare kvällsjogg med riktigt trevlig middag på Moraparken. Totalt blev det ca 25 km löpt under dagen.

Söndag: Vaknade ganska pigg klockan sju trots att det blev både en hel del dricka och eftersnack in på småtimmarna kvällen/natten innan. Stack efter en liten frukost iväg på en morgontur tillsammans med Olle och Björn-Erik innan vi mötte upp resten av gänget och körde ytterligare ca 90 minuter. Vi avslutade det hela med ett dopp i sjön (sommarens sista?), sen en andra frukost och städning av huset vi hyrt. På det hela en riktigt fin helg med alla härliga löpare i min klubb. Nyss hemkommen till Göteborg fick det bli en runda på grusåttan för att samla ihop till 13 mil för veckan. Totalt 31 km för dagen.

Totalt blev det 132 km på veckan vilket ju är jättebra med tanke på att detta skulle vara en lite lugnare vecka. Det känns ändå som att jag har tagit det ganska lugnt med en dags helvila och en dag med bara lite lätt jogg. Nu när fyra av tio veckors planerad hårdträning är genomförda känns det som att jag är på helt rätt väg. Fick också ett bra kvitto i och med att jag sprang min sträcka på stafetten nästan två minuter snabbare än i fjol. Men det är fortfarande lång väg kvar och mycket ska stämma för att det ska gå vägen i Amsterdam om åtta veckor.

Mängdvecka de luxe

Sista semesterveckan öppnade möjlighet för riktigt mycket träning i och med att dottern åkt på semester med sin mor och jag hade inga andra saker inplanerade. Var riktigt peppad också att få testa på att verkligen träna som om man vore proffs. I början av veckan hade jag till och med tankar på att stämpla in över 20 mil men jag sänkte sen målsättningen något då målet med träningen ändå inte är att nå över nån godtycklig numerär gräns utan faktiskt också kunna absorbera träningen och bli starkare. Grundplanen var att köra två pass per dag på ca 15 km. Inget direkt fokus på fart men inte heller förbjudet att dra på ibland ifall kroppen skulle ge klartecken. Jag går igenom veckan dag för dag:

Mån: 15 km morgonjogg, riktigt lugnt, typ 5:20/km, lite tung känsla i kroppen. På kvällen träning med klubben, typ fartlek/ backpass med hårt både uppför och i slutet också i en del nerförslöpor. Satsade inte riktigt fullt men drog på bra nerför vilket var riktigt kul. 16 km. Totalt 31 km för dagen. 

Tis: Morgonjogg på 14 km, lite piggare idag, ca 4:30/km. På kvällen åter träning med klubben, snabba gruppen. 4x4 min med 3 min joggvila. Då jag numera egentligen inte kör intervaller så körda jag inte riktigt full ansträngning men höll istället ganska bra tempo på pausjoggen, typ 3:25/4:20-tempo.   17 km. 31 km totalt för dagen. 

Ons: Kände mig tung och sliten och kom inte ut förrän framåt eftermiddagen. Joggade 12 km och bestämde mig för att lägga ner planerna på >20 mil. Totalt 12 km. 

Tor: Var på utflykt till tjejens sommarstuga i Askim och körde morgonpasset längs Säröbanan. 5 km i typ 4:20-tempo bort, kändes tungt i början men piggnade sen till och efter vändning bestämde jag mig för att hinna under 40 min innan 10 km. Körde andra femman på 17:30 och milen på 39:30. 11 km med lite nedjogg. På kvällen skulle vi ha 10 km-test med klubben och den snabbaste skulle vinna en påse gifflar. Vi körde en ganska platt runda runt Utby, en variant på Utbyrundan som jag brukar köra ibland. Jag tänkte egentligen bara hålla marathonfart men giffelpriset och lätta ben gjorde att jag istället nästan maxade. 33:40 på 10 km blev det med skön och lätt känsla. Gott kvitto på att träningen ger utdelning. Har nog aldrig kört en så snabb mil på träning. Sen tryckte jag i mig halva giffelpåsen och mådde illa resten av kvällen. 19 km på kvällen och 30 totalt för dagen. 

Fre: Den ganska hårda gårdagen kändes i kroppen. Tog ett lugnt varv på Skatåsmilen på förmiddagen och ett lika lugnt varv på eftermiddagen. Däremellan horisontalläge i soffan med friidrotten på TV.  12 + 12 km. 24 km för dagen. 

Lör: För att få sällskap fick jag göra avsteg från min regel att inte köra intervaller. Körde 4 x 1000 på platta delen av grusåttan tillsammans med Olle med 7-8 min joggvila emellan. Tänkte först bara hålla ca 3:20-fart men det var för svårt att inte haka på Olle. Första var den tyngsta på 3:14. Sen lossnade det och de följande gick på 3:05, 3:11 och 3:02 utan att jag behövde tokmaxa. Med lång nedjogg blev det 21 km för passet. På kvällen joggade jag ett varv på grusåttan, 9 km med dit och hem. Totalt 30 km för dagen. 

Sön: Lite seg efter att ha varit på 30-årsfest kvällen innan. Men det var ändå skönt att komma ut på ett kortare långpass tillsammans med Olle, Marcus och brorsan. 27 km terräng i skönt sensommarregn med en lite snabbare mil mitt i som gick strax under 4:00-fart. Totalt 27 km. 

Totalt blev det alltså 185 km denna vecka vilket också inkluderade en del fart, inte minst 10 km-testet på torsdagen som kändes riktigt bra. Slutsatsen av denna vecka är att det inte är så svårt att träna på elitnivå om man har möjlighet att bara ta det lugnt mellan passen. Inget pass under veckan har känts psykiskt tungt att genomföra. Snarare har jag längtat efter träningarna medan jag legat på soffan och haft tråkigt. 

Imorgon börjar jobbverkligheten igen och i och med det planerar jag att ta en lugn vecka innan jag kommer in i rutinen igen att kombinera arbete och träning. Dessutom har jag haft en riktigt bra treveckorsperiod sen jag började maratonträningen med veckor på 146, 128 och nu 185 km. Men känslan i kroppen är än så länge, peppar, peppar, bra. Nästa helg vankas det tävling i form av Vasastafetten där jag nu är med för femte året i rad i ett lag från min klubb Solvikingarna. Det brukar bli en riktigt rolig weekend. 

Vecka 2 av 10

Planen för den gångna veckan var att fortsätta med mängdträning och egentligen inget fokus på fart, om det inte var så att jag absolut skulle känna för det. Nu blev det inte riktigt så, det blev mycket fart, men också en hyfsad volym om än inte riktigt så mycket som jag hade hoppats på att få in. Orsakerna till detta står att finna i dels det ganska begränsade utrymme jag fick för träning men också i att det kändes bra att springa lite snabbare efter föregående vecka som inte hade lika mycket av just snabblöpning.

Måndag: Förmiddag: 8 km ganska lugnt med dottern på cykel. Eftermiddag: 8 km ganska hårt, ca 3:30-fart. Kväll: Drog brorsan 5000 m på Vallhamra på 17:30. Totalt 22 km.

Tisdag: Eftermiddag: 2 varv på 6,7:an i Gunnebo, det andra varvet i typ tröskelfart, vilket visade sig vara 3:58/km på denna slinga som är ganska rejält kuperad. Totalt 15 km.

Onsdag: Förmiddag: 10 km på gräsplanen i Skatås, andra halvan barfota. Riktigt lugnt tempo, typ 5:30/km. Kväll: Inofficiella Back-KM för Solvikingarna. 2,1 km uppför Ramberget (ca 80 höjdmeter). Lyckades vinna men hade hoppats på att tiden skulle bli lite bättre. Nu fick jag 7:37 vilket var 1 sekund långsammare än vad jag gjorde för två år sedan. Borde vara i bättre form än då men samtidigt kände jag mig inte helt hundra i benen så jag var nöjd med det. Totalt 15 km.

Torsdag: Förmiddag: 8 km lugnt med dottern på cykel. Eftermiddag: 10 000 meter progressivt på Vallhamra, 3:30-3:17. 34:17 på 10 km. Kändes ganska kontrollerat men inte helt utan ansträngning. Avslutade passet med en 400-ing på 67 s. Totalt 19 km.

Fredag: Vaknade med ganska slitna ben men fram emot eftermiddagen piggnade de till lite så det blev Vallhamra igen och 10 000 m igen men denna gången fartleksaktigt med varannan km i typ marafart och varannan i typ 10 km-fart. Höll de långsamma mellan 3:35 och 3:39 och de snabba mellan 3:17 och 3:22. 34:45 på 10 km. Totalt 11 km.

Lördag: Kände mig ännu mer sliten i kroppen men ville ändå ut och köra nåt slags pass. Det blev en riktigt lugn återhämtningsrunda runt åttan och lilla Delsjön på 12 km, hade ingen klocka men det gick nog aldrig snabbare än 5:00/km.

Söndag: Långpass med Thony, 34 km i 4:40-fart. Skön runda i behaglig pratfart. Benen piggare igen.

Totalt 128 km.

Tycker att det blev en bra träningsvecka. Mängden blev kanske inte riktigt vad jag hade hoppats på men jag har ju tänkt att hålla 130 km i snitt de kommande veckorna och det var ju bara 2 km kort om det. Gäller att inte bli fartblind. Är nöjd. Dessutom har jag kört över 40 km i riktigt bra fart. Känner dessutom att jag ligger på gränsen av vad jag kan absorbera träningsmässigt, rejält stel när jag stiger upp på morgonen och har ibland haft lite svårt att somna på kvällen vilket jag brukar ha under tuffa träningsperioder. Överträning är ju så klart en risk men jag tror att det är en risk jag måste ta om jag siktar på att komma under 2:30 om tio veckor. För att göra detta tror jag inte att det räcker med att bara träna för att "komma i form". Jag behöver nå en ny nivå och då tror jag att jag behöver gambla lite på gränsen till vad för typ av träningsstress som min kropp kan anpassa sig till. På den positiva sidan känner jag dock fortfarande stor motivation att fortsätta fokusera och träna hårt. Nu har jag en semestervecka kvar och under den blir fokus helt på mängd. Det kommer nog bli lite fart också men inte så mycket att det sker på bekostnad av mängdträningen. Men jag tar en dag i taget och hoppas på att fortsatt få vara skadefri.

Summerar vecka 1/10

Första veckan av min marathonträningsperiod är nu genomförd och den har gått ungefär enligt den plan med relativt lösa ramar jag har satt upp. Som jag skrivit tidigare är fokus de första veckorna endast på att samla ihop distansen, tid på fötterna. När man har semester har man ganska gott om tid både för träning och vila däremellan. Men när man samtidigt har en åttaårig sommarlovstjej att ta hand om får man vara lite klurig och passa på att träna när tillfälle ges. I veckan hade jag bra tillfällen då hon måndag till torsdag gick på friidrottsskola några timmar per dag. Så här har veckan sett ut:

Måndag: 24 km distans i ganska lugn fart men mycket backar.

Tisdag: 25 km progressivt, snittfart precis under 4:00/km.

Onsdag: 27 km med några insprängda fartökningar när jag fick feeling. Annars ganska lugnt, typ 4:30-snitt.

Torsdag: 26 km med några fartökningar ibland. 4:19/km i snitt.

Fredag: Fm: 10 km, mestadels terräng, med några fartökningar. Em: 13 km terräng med ca 4 km riktigt hårt mitt i.

Lördag: 21 km med början i riktigt lusigt tempo, typ 6:30, tills jag vande mig vid temperaturen på uppåt 30 grader och kunde rulla på i lite mer anständig fart mot slutet så att snittet landade på låga 5:00/km

Söndag: Vila (var på Liseberg hela dagen).

Totalt: 146 km

Kändes som en ganska perfekt första vecka med ganska mycket mängd och bara små duttar av hårdkörning här och var när det kändes som att det var läge för det. Dessutom skönt att kunna stänga veckan redan på lördagen och ladda hela söndagen för nya tag nästkommande vecka. Planen för nästa vecka är annars ungefär som för den som precis gick, springa mycket men utan krav på fart, ta det som det kommer med blicken riktad mot det som kommer längre fram. Det blir även en liten smygdebut på tävling i form av klubbens inofficiella back-KM på onsdag. Först upp för Ramberget är det som gäller.

Träningsprogram

Insåg av en slump i söndags kväll att det var 12 veckor kvar till höstens stora mål Amsterdam marathon. 12 veckor för mig betyder 10 hårda träningsveckor och därefter 2 nedtrappningsveckor. Alltså lämplig tidpunkt att inleda den mer fokuserade delen av en träningsperiod inriktad på ett marathonlopp. Jag vet egentligen inte varför just 10 veckor skulle vara den bästa längden på en träningsperiod men det känns som en lämplig tidsrymd att bygga upp en bra marathonform med plats för både grundbetonad träning och mer specifik marathonträning. Det känns också som ungefär så lång tid som jag som mest orkar vara riktigt fokuserad i träningen.

Varifrån börjar jag då denna fokusperiod? Jo, från en relativt bra nivå. Jag har tränat ganska bra och utan större avbrott sedan ungefär december i fjol. Har ju inte räknat så exakt veckomängd sista året, lade ner träningsdagboken för ungefär ett år sedan för att kunna känna mig mer fri i träningen och därmed förhoppningsvis öka löplusten. Detta tycker jag till stor del har lyckats. Under ett par års tid blev jag successivt, vad man kanske kan kalla för överfokuserad. Överfokuserad på att varje vecka logga en viss träningsmängd, och av det följde till slut mer negativa känslor än positiva. Jag tycker att jag sedan jag slutade skriva ner all genomförd träning har kunnat hitta glädjen i att bara vara ute och röra på mig, något som för mig är avgörande för om jag ska kunna träna så mycket som jag tror krävs för att komma dit jag vill komma. För även om träningsmängd inte är det helt avgörande så tror jag att det är 90 procent av framgången. Oavsett vad man vill bli bra på så måste man träna på just det väldigt mycket. Stenmark uttryckte det bra: "Jag vet inget om tur men jag vet att ju mer jag tränar desto mer tur har jag."

Sen ungefär åtta månader tillbaka har jag nog snittat strax över 100 km per vecka. Under denna tid har jag putsat mina personbästan på 3000 m, 5000 m, 10 000 m, 10 km landsväg och halvmarathon. Om man stoppar in min halvmarathontid från april i år i Macmillans Running Calculator får man att den skulle vara likvärdig med en marathontid på 2:33:04. Mitt senaste PB, 15:43 på 5000 m ger exakt samma marathontid. Det betyder alltså att jag har 12 veckor på mig att förbättra mig drygt tre minuter på marathondistansen om jag vill komma under 2 timmar och 30 minuter. Det låter mycket eller lite beroende på hur man ser på det. För mig är fortfarande 2 och 30 en drömgräns. Men jag tror inte att det är omöjligt att få till den utvecklingen på tre månader. Och det är för mig väldigt motiverande att sätta ett kanske aningen för högt mål.

Hur ska jag då uppnå detta? Jag ser det som i första hand en mental utmaning. En utmaning i att orka fokusera under en lång träningsperiod. Och för att orka fokusera under en lång period måste man hitta en balans och inte vara för fokuserad. Men mer konkret då? Jag tänker inte sätta upp särskilt många regler för mig. Men några punkter har jag satt upp för mig att försöka hålla mig till.

1. Jag har plockat fram GPS-klockan ur lådan efter att ha använt den mycket lite sista året. Just nu känns det motiverande att ha koll på tid och distans på varje pass.

2. Jag har inga planerade vilodagar. Det kommer säkert bli nån dag då och då när jag inte har möjlighet att träna men i övrigt tänker jag ha som regel att springa något varje dag. En vilodag får bli en dag då jag springer lite mindre.

3. Jag tänker flytta normen för vad ett vanligt distanspass är, från sådär 12-15 km till 20-25. Långpass kallas det först över 30 km.

4. Intervallträning ingår inte i planen. Jag tycker generellt att intervallträning är haussat som träningsform och för mig personligen tycker jag inte att det ger nån speciellt stor effekt. Jag förstår inte varför man ska stå och vila en stor del av ett träningspass. ;) Det kommer säkert bli ett och annat intervallpass tillsammans med mina träningskompisar, men mest för att det är kul att träna med andra ibland, jag kommer medvetet att hålla nere ansträngningsgraden på dessa.

5. Planerad träningsmängd är ca 130 km per vecka.

6. Jag kommer inte använda beteckningen kvalitetsträning. För mig ska varje träningspass vara ett kvalitetspass på det sättet att jag bestämmer ansträngningsgrad allt efter dagsform och vad jag tror att jag kan absorbera för typ av träningsstress just då.

7. Tävling som träning? Jag är lite osäker på hur jag ska hantera detta fram tills maran. Å ena sidan håller jag med om att tävling är bästa träning, men jag tycker också att man kan tröttna mentalt av att tävla allt för mycket. Nu har jag inte tävlat på några veckor och det har känts som ett bra beslut, det har gett mig ett lugn i träningen där jag inte behöver stressa fram något. Det kommer bli några tävlingar innan maran men det är fortsatt osäkert exakt hur många, jag kommer springa ett eller två 10 000 meterslopp samt Lidingöloppet (som går 22 dagar innan maran), dessutom kommer jag delta i Vasastafetten med ett lag från klubben.

Hittills har det gått två av sjuttio dagar av denna marathonsatsning. Jag började med 24 km ganska lugn men backig distanslöpning i måndags. Idag kändes det rätt att trycka på lite så efter en inledande ganska lugn mil höjde jag tempot och efter en hårdare mil och några kilometers nerjogg landade snittet på 3:58/km över totalt 25 km. Planen är att under ungefär första 3-4 veckorna bara hålla uppe mängden och springa den i så att säga farten för dagen. Sen kommer jag nog att börja köra tester i marathonfart, det vill säga 3:30-3:35/km och successivt utöka längden på dessa tester vartefter jag känner att jag behärskar farten på den distansen.

Ett inställt lopp är också ett lopp

Som final på veckan med familjen i Funäsdalsfjällen hade vi planerat att delta i Topploppet, 350 höjdmeter upp till toppstugan på Funäsdalsberget. Jag hade lockat med både syrran och svågern och till och med min gamla far som nu efter 66 års väntan skulle göra tävlingsdebut. 

Vi har haft en fin vecka här och även om jag inte tränat så seriöst, försökt ta det lite semesteraktigt, så har det ändå blivit några tusen höjdmeter, antingen gåendes, löpandes eller cyklandes. Så nu var det lite spännande att få testa på denna typ av lopp, även om hela arrangemanget verkade ganska avslappnat. Förra året hade dom haft 40-talet deltagare, bland annat två danska elitorienterare som kom etta och tvåa på 12-nånting och 13-nånting minuter. 

Men när vi kom till den lokala sportshopen visade det sig att loppet var inställt pga att ingen hade föranmält sig. Antiklimax. Men när vi nu ändå var ombytta och upplagda för motbackelöpning bestämde vi oss för att ändå ta oss till toppen på tid. Efter att ha fått banan förklarad för oss av killen i sportshopen satte vi av uppåt. Jag har ändå sprungit en del uppför under veckan, men jäklar vad tufft det är när man pressar lite utanför bekvämlighetszonen uppför. Trots att jag powerwalkade de brantaste avsnitten slutade jag inte flåsa som en besatt och benen knöt sig av mjölksyra. Men samtidigt finns det nånting väldigt tilltalande i att ständigt kämpa sig uppför meter för meter som gör att jag förstår tjusningen med t ex bergsbestigning. Man tittar en kort stund upp mot toppen för att se hur långt det är kvar och därefter ner i backen igen och sätter ena benet framför det andra tills man till slut får pusta ut på toppen. Jag kom upp till toppen på 15:10 och imponerades stort över hur man kan ta sig dit på 12 minuter och nånting. 

Imorgon bär det av söderut igen!

Från fjällen

Nu är jag på semester med halva släkten i svenska fjällen. Här finns otroliga möjligheter till vackra löpturer. Idag löpte jag från Ramundberget där vi var på utflykt hem till stugan vi hyr i Tänndalen. Strax över 20 km med så mycket höjdmeter jag kunde hitta på vägen. Blev 740 enligt GPS:en. Fjällöpning är både skonsamt för kroppen och samtidigt hård och bra träning, svårt att inte få upp pulsen även om man joggar aldrig så lugnt uppför ett fjäll. Men det bästa är den mentala biten. Jag tror det var Ultralöparen Rune Larsson som nån gång pratade om mental stretchning. Och lite så känns det att springa här uppe. Lite äventyr, mycket variation och milsvidd utsikt. Eftersom det är semester har jag ingen särskild träningsplan för veckan här (det har jag väl i och för sig aldrig) utan varje dag blir det det som jag har lust till. Har dock scoutat en långrunda på lite över 30 km med ganska mycket höjdmeter som jag hoppas kunna genomföra nån av dagarna här.