Vi har haft en fin vecka här och även om jag inte tränat så seriöst, försökt ta det lite semesteraktigt, så har det ändå blivit några tusen höjdmeter, antingen gåendes, löpandes eller cyklandes. Så nu var det lite spännande att få testa på denna typ av lopp, även om hela arrangemanget verkade ganska avslappnat. Förra året hade dom haft 40-talet deltagare, bland annat två danska elitorienterare som kom etta och tvåa på 12-nånting och 13-nånting minuter.
Men när vi kom till den lokala sportshopen visade det sig att loppet var inställt pga att ingen hade föranmält sig. Antiklimax. Men när vi nu ändå var ombytta och upplagda för motbackelöpning bestämde vi oss för att ändå ta oss till toppen på tid. Efter att ha fått banan förklarad för oss av killen i sportshopen satte vi av uppåt. Jag har ändå sprungit en del uppför under veckan, men jäklar vad tufft det är när man pressar lite utanför bekvämlighetszonen uppför. Trots att jag powerwalkade de brantaste avsnitten slutade jag inte flåsa som en besatt och benen knöt sig av mjölksyra. Men samtidigt finns det nånting väldigt tilltalande i att ständigt kämpa sig uppför meter för meter som gör att jag förstår tjusningen med t ex bergsbestigning. Man tittar en kort stund upp mot toppen för att se hur långt det är kvar och därefter ner i backen igen och sätter ena benet framför det andra tills man till slut får pusta ut på toppen. Jag kom upp till toppen på 15:10 och imponerades stort över hur man kan ta sig dit på 12 minuter och nånting.
Imorgon bär det av söderut igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar