Rapport från inte så mycket

Återgången i träning efter två veckors vila blev inte så storartad. I måndags morse sprang jag till jobbet och det var grymt skönt. Lätt och tungt på samma gång som det kan bli när man vilat ett tag. Hemvägen var också skön även om det var lite segare. Jag har precis flyttat och den nya vägen till jobbet är 10,5 km kortaste vägen och nedförsbacke nästan hela vägen. Oundvikligen blir det då uppförsbacke hemåt. Tisdag och onsdag hade jag ganska kraftig träningsvärk. Det var längesen jag fick träningsvärk av löpning. Eftersom jag har tänkt smyga igång träningen utan att forcera så valde jag att cykla som transport istället. Konstigt nog höll träningsvärken i sig ända fram mot helgen och när den väl började släppa tog istället en förkylning min kropp i anspråk. Så det blev ingen mer träning denna vecka. 21 km blev det totalt. Fast det blev ju faktiskt cykling de andra dagarna och eftersom jag nu har en så sjukt fin väg till jobbet, 70% ungefär går genom Delsjöområdet, så tog jag i rätt så bra även då, vilket jag inte brukar göra annars när jag transportcyklar. Så i verkligheten har det faktiskt blivit nästan någon timmas träning per dag.

Men allt detta känns helt ok. Det är långt kvar tills jag ska vara i toppform och jag känner verkligen att jag behöver lite längre säsongsvila i år efter att jag tränade mer än jag någonsin gjort juni till september. Det har varit skönt att inte behöva ha något dåligt samvete på grund av att man skulle kunna ha tränat och skönt att inte behöva lägga så mycket energi bara på att planera in träningen. Men jag tänker ändå väldigt mycket på träningen och det framtida tävlandet, inte så mycket konkreta planer än men det är mycket som gror.

Mitt i säsongsvilan har jag i alla fall anmält mig till Sandsjöbacka Trailmarathon den 26:e januari. Jag hoppas ha kommit i hyfsad form tills dess men det är ingen riktig fokustävling så det kan bli att jag bara joggar igenom den. Resten av året har inte riktigt materialiserat sig i tankarna än. Det finns så mycket jag vill göra och det stora vägskälet handlar om jag vill springa långt eller kort. Har haft återkommande tankar på UTMB, Ultra Tour de Mont Blanc. Det är dock ett projekt bara att få delta eftersom man måste samla ihop 7 poäng (Swiss Alpine Marathon som jag sprang i fjol ger endast 2) på max två år och max tre tävlingar för att ens komma med i lotteriet om platser. Och om man väl har tur där är det inte ens säkert att loppet blir av som planerat då de fått korta ner banan flera av de senaste åren pga dåligt väder. Men allt detta gör ju bara utmaningen och lockelsen större.

Samtidigt är jag jäkligt sugen på att springa fort på kortare distanser. Och även maran, som ligger där mittemellan har jag en gås oplockad med. Så mycket att göra, så lite tid. Men jag behöver egentligen inte bestämma någonting nu. Först måste jag komma igång med grundträningen och den ser som tur är likadan ut oavsett om jag ska springa 1500 meter eller 164 kilometer. Två pass per dag och långpass på helgen. Svårare än så behöver det inte vara och det brukar funka bra för mig. Jag behöver oftast inte ens köra några riktigt hårda pass för att komma i bra form, jag behöver bara springa jäkligt mycket. Det enda svåra med det upplägget är att komma in i rutinen. Speciellt nu när det är mörkt och kommer bli mörkare. Då är det inte alltid lockande att släpa ut sin trötta lekamen i duggregnet och snålblåsten.

Imorgon börjar en ny vecka och med lite flyt vaknar jag snorfri och sugen på att ge mig iväg ut i mörkret. Annars får jag väl vänta lite till.