Mållös

Känner mig mållös efter misslyckandet i Berlin. Ingen post race depression, det brukar bli mer för mig när jag lyckats med något. Nu är jag sugen på att komma tillbaka och försöka igen - på något - men jag vet inte riktigt vad. Direkt efter målgång i Berlin funderade jag på att aldrig ta ett löpsteg igen. Men den känslan vände efter nån timme bara. Sen hade jag funderingar på att revanschera mig på marathonsträckan bara 3 veckor senare, på Växjömaran, nu om bara 2 veckor. Men det har jag nog släppt nu. Vilade i måndags men i tisdags joggade jag 9 km och i onsdags blev det 8km x 2 (t/r jobbet). Tänkte skippa säsongsvilan på två veckor. Men sen vaknade jag i torsdags med ebola. Tur att den inte kom en vecka tidigare, hade känts sämre om allt fallit på en förkylning, nu har jag ju bara mig själv att skylla. Detta gjorde att jag fick en mjuk övergång in i säsongsvila. Så nu planerar jag att ta en vecka till för att riktigt ladda batterierna.

Men vad gör jag sen? Långsiktigt tänker jag inte släppa det här med marathon förrän sub 2:30 är fixat. Men jag skulle vilja ha lite andra utmaningar på vägen för att inte ha för tråkigt. Tankarna går i alla riktningar.

Öppet spår
+ Kul med skidor. Bra träning.
- Blir dyrt då jag måste skaffa både skidor och rullskidor.

Vätternrundan
+ Kan kombineras med nedanstående. Aldrig tävlat i cykling.
- Drabbar löpningen rätt mycket.

Kalmar Ironman
+ Allsidig träning. Kul att tävla en hel dag. Hur svårt kan det vara?
- Dyrt som satan att bara anmäla sig. Kommer ta mycket träningstid i anspråk om jag vill göra mer än bara genomföra. I och för sig varierad träning och jag gillar ju att träna.

Vår-marathon (Rotterdam, Paris, Prag, Sevilla?)
+ Min bästa gren.
- Är jag lite trött på marathonlopp just nu?

Inomhussäsongssatsning (1500, 3000m)
+ Billigt. Gynnar nog marathonlöpningen mest.
- Jag är dålig på mjölksyra.