Veckosammanfattning och lite nya planer

För det första får jag ta och erkänna att jag återfallit i GPS-bruk/missbruk. En härlig trygghet att veta exakt antal kilometer man sprungit. Lite som att få ett kvitto när man köpt något, med enda skillnaden att man sen inte kan gå tillbaka till affären och reklamera produkten om den inte fungerar som utlovat (om man inte blivit så bra som man tänkt sig på på de kilometer man sprungit). Hursomhelst gör detta i alla fall att veckans rapport är något mer exakt än föregående veckor avseende träningsmängd. Jag tar det rakt av:

Mån FM: Till jobbet, lugnt. 4 km.
Mån EM: Hem, lugnt 14 km.

Tis FM: Till jobbet, lugnt (segt). 6 km.
Tis EM: Hem. 3 km. Klubbträning: 3x5', 3x4', 3x3', 3x1' Körde bara 5-minutarna plus en 4-minutare, fick sen lite känning i skadan och avbröt. ~15 km.

Ons FM: Till jobbet, lugnt, foten ok. 8 km.
Ons EM: Hem, progressiv fart. 8 km.

Tor FM: Till jobbet på småstigar, vurpade på en isfläck. 5 km.
Tor EM: Hem 2 km. Klubbträning, större delen  ~4:00-fart, segt mot slutet. ~15 km.

Fre FM: Hemma (VAB). 0 km.
Fre EM: Fartlek på löpbandet, kände mig trött och låg på energi så jag avbröt efter 4 km.

Lör: Planerade långpass 2h men kände mig trött och avbröt efter 80 min och 17 km.

Sön: Ett varv på åttan med dottern cyklandes bredvid. 8 km.

Totalt 109 km.

Bästa veckan i år men fortfarande pallar jag inte med långpass av nån anledning. Vet inte om det är en mental blockering. Antagligen är det så, eller så var det ansamlad trötthet efter en relativt tuff träning mån-tor. Nästa helg försöker jag igen. Det blir ju inte mycket marathonlöpare om man inte ens pallar att vara ute och jogga tiden det tar att springa en mara.

För övrigt förärades jag i veckan även denna fina utmärkelse:

Blev verkligen rörd av detta. Det gav en uppskattad uppmuntran för det går ganska trögt just nu. Jag trodde att jag skulle komma tillbaka i nästan samma form som i höstas bara på 3-4 veckors bra träning men det visade sig vara inte riktigt så enkelt. Jag har kört 5 veckor i nästan full volym nu och jag känner mig ganska långt ifrån ~2:35-marathonform. Två månader med mycket lite träning har satt sina spår. Men av tidigare erfarenhet vet jag att det släpper när man minst anar det och att det inte finns några genvägar. Det är bara att nöta. Samtidigt tycker jag att det finns en skön känsla i att vara kass men åtminstone skadefri och sugen på att komma tillbaka. Jag vet att jag kan vara bättre än så här och jag är ganska säker på att jag kommer bli bättre bara jag fortsätter träna. Den viktigaste talang man kan ha är träningsvillighet, tror jag. Men det ska också erkännas att träningslusten inte alltid är på topp och då ställs man inför valet om löpning på motions-elit-nivå är nåt man vill syssla med. Om fördelarna väger upp nackdelarna. Och det är inte alltid det känns så. Men oftast slutar det ändå med känslan att löpning är nåt jag brinner för och inte bara gör för att må bra (?!).

Sista dagarna har det dessutom dykt upp en ny motivationsfaktor:

Det finns en viss chans att jag står på startlinjen den 28 juli. Och då behövs det några långpass innan.