Nytt år och nytt tänk

Skadeperioder har den fördelen att man får lite tid att reflektera över sin träning. Man genomgår flera faser: Först förnekelse; man testar att springa på skadan trots att man vet att det inte är så klokt, sen blir man förbannad och fortsätter att springa på skadan just därför - liksom biter i den tand som gör ont eller vad man säger. Sen accepterande, man vänjer sig vid en mer stillasittande tillvaro och snuddar nästan vid tanken att folk som är ute i ur och skur och går upp i svinottan för att fylla träningsdagboken med siffror är dumma i huvudet. Vilket dom är. Man tycker att det är rätt så gött att gå hem efter jobbet och ligga i soffan istället för att träna. Man kan träffa folk som inte springer och behöver inte ha dåligt samvete om man tar en öl för mycket eller stannar ute lite för sent en lördagskväll. Sen får man en identitetskris - vem är jag nu? En ex-löpare? Har jag tillräckliga meriter för att kunna lägga ner löpningen och istället skryta om gamla bedrifter. Man börjar träna lite på gym istället och tycker att det är ganska skönt att träna bara för sitt välmåendes skull.

Jag har svårt att se exakt vad jag gjorde för fel som ledde till en skada. Antagligen skulle jag (och kommer att göra) om samma misstag igen. Men samtidigt är det nästan omöjligt för mig när jag förhoppningsvis kommer igång igen att fortsätta helt i gamla hjulspår. Jag har nämligen lite nya idéer. Det är inget revolutionerande och det är saker som jag tänkt på länge men som jag liksom inte förmått mig att implementera i träningen förrän jag som nu fått lite distans till den. Det är nog inte heller saker som jag kommer hålla för heliga och tvinga mig själv till att följa - men det är saker som känns bra och rätt just nu.

1. Klockan: Jag har som många andra en GPS-klocka. Den är bra på många sätt men också dålig på en del sätt. De bra är att man kan bli väldigt strikt och vetenskaplig runt sin träning. Man kan få ut en jäkla massa siffror som man sen kan sitta och jämföra. GPS:en var verkligen en sporre när jag köpte min första för ca 4 år sedan. Men sista tiden har den ofta känts som en börda. Inte pga av sina 70 gram eller vad den nu väger men på det mentala planet. Jag får för mycket information vilket gör att löpningen inte känns så fri som jag vill att den ska kännas. Jag tror att detta t o m kan ha en direkt dålig effekt på träningen i och med att man fokuserar för mycket på vad förra kilometern gick på och känner sig kass om man inte får den siffer-feedback som man önskar. Jag tror att för att bli bra på löpning måste man springa väldigt mycket. Men jag tror inte att man nödvändigtvis måste pressa sig så jäkla mycket på varje pass som det lätt kan bli att man gör med klockan på armen. Senaste gångerna har jag alltså sprungit helt utan klocka (varken GPS eller vanlig) och det har varit grymt skönt. Först känns det lite osäkert i och med att jag faktiskt inte vet hur långt jag har sprungit idag. Men sen kommer jag på att det kanske inte är det viktigaste.

2. Träningsdagboken: Oops, nu kommer jag till det allra heligaste. Det är ju den som visar att jag gjort något, att jag är någon. Identitetskris magnum. Men samtidigt en naturlig följd av att jag inte kommer använda klocka på ett tag. För vad ska jag skriva upp om jag inte vet vare sig hur länge eller hur långt jag har sprungit? "Tränade en stund, kändes gött, såg en häst, den var stor."??? Nä den får ryka helt osentimentalt den också.

3. Känslan. Lite feelgood-varning på sista punkten. Men jag måste i ärlighetens namn ändå skriva den för jag har funderat rätt mycket på det sista tiden. Som Albert Camus skriver: "det är självbedrägeri att leva för något annat än livet självt". Jag kommer alltså bli en, inte feelgood-joggare, men en feelgood-löpare. Jag ska så långt det går bara träna/springa det jag känner för, snabbt när jag känner för det, långsamt när jag känner för det, styrketräning när jag känner för det osv.

Ovanstående låter väl trevligt. Frågan dock, som jag inte har svaret på ännu, är om detta sätt att träna är förenligt med en hårdsatsning på löpning. Hårdsatsning innebär för mig sub följande tider under 2012: 32:30/1:12:00/2:30:00. Där uppnåendet av den sista skulle innebära slutet på det här tjatiga bloggandet. 30 september vet jag svaret på det.