Nu har jag kommit igång lite mer och börjar tro att det håller.

Fortfarande har jag viss tvekan första biten av mina dagliga till och från jobbet-rundor. Lite stelt i höger foten. Men att det sen mjukas upp efter ett tag ser jag som ett gott tecken. Igår på hemvägens 9 km fick jag stundtals riktig feeling och drog på riktigt snabbt under korta avsnitt. Jag håller mig fortfarande till att springa utan klocka och bara njuta av löpningen vilket fortfarande känns riktigt bra. Riktig zen-löpning - bara jag själv och i stunden exakt den ansträngningsnivå som känns rätt. Jag tror att detta sätt kan vara ett riktigt bra sätt att träna men jag anar samtidigt att nyfikenheten till var jag ligger mer objektivt tidsmässigt kommer göra att jag ändå kommer ta med klockan vad det lider. Men jag har ingen absolut regel mot det, men jag vill gärna vänta tills jag tror att den kan ge mig positiv feedback. Just nu trivs jag väldigt bra i träningen och vanan att springa två gånger per dag även om det inte är några distanser att skryta med, ca 3-9 km per pass.

Mina senaste löparorienterade funderingar har rört vid begreppet kvalitetspass. Den gängse definitionen av detta är väl nån slags intervallpass eller snabbdistans, till skillnad från det man brukar kalla distans eller återhämtningsjogg eller "junkmiles". Min konkreta fundering är: Varför ska jag lägga tid på att göra något som inte känns som kvalitativt? Med det menar jag inte att jag bara vill springa intervaller och snabbdistans. Det är snarare att jag för mig själv vill omdefiniera begreppet kvalitet. Jag vill i begreppet lägga betydelsen det som vid varje givet tillfälle är det absolut bästa för min kropp avseende min utveckling som löpare. Alltså en mer dynamisk definition än den gängse ganska dikotoma: kvalitet eller inte kvalitet. Det finns forskning som tyder på att kroppen har olika förmåga att tillgodogöra sig hård träning olika bra olika dagar. No shit Sherlock. Som med mycket forskning handlar det om att man bevisar det som man intuitivt anade. I den forskning jag tänker på nu har man använt måttet Heart-Rate-Variability som man annars använder som mått på hjärtsjukdom. Det handlar om att hjärtfrekvensen på ett friskt hjärta varierar med t ex in- och utandning. Om variabiliteten är nedsatt är det dåligt. Man jämförde en slumpvis utvald grupp som fick träna enligt ett förutbestämt program med olika hårda pass med en annan slumpvis utvald grupp där man körde hård träning när hjärtvariabiliteten var god och lugnare träning när variabiliteten var sämre. Den grupp som tränade efter hjärtvariabilitet visade efter några veckor bättre resultat på löpbandstest både avseende löphastighet och VO2-max-förbättring. Abstract till studien finns här. Min hypotes är att ett enklare sätt att veta om kroppen just för dagen tål hård träning eller inte är att just känna vad man känner sig sugen på. Att hålla det öppet även under själva träningen och vara beredd att avbryta eller justera intensiteten under passets gång. Kanske kan det förhållningssättet förebygga överträning. Så varje dag från och med nu blir det kvalitetspass - oavsett om kvalitet för dagen innebär 3:20-fart eller 6:30-fart.