söndag 9 oktober 2011

3 veckor kvar

Efter halvmaran igår i tunnaste skorna (Asics Piranha) var det ganska stelt idag på långpasset. Kanske borde jag ha vilat helt idag för att riktigt suga upp superkompensationen från gårdagens maxning. Men då förra helgens 31 km faktiskt är det längsta träningspass jag kört sen i början av maj kändes det viktigt att få till åtminstone ett lite längre långpass innan maran. Visst är formen god, det har både Lidingöloppet och gårdagens halvmarathon med all önskvärd tydlighet visat. Men 42 km asfalt handlar inte bara om kondition i form av typ syreupptagningsförmåga. Det handlar mycket om att ha ben som tål att nötas sisådär 15 000 gånger vardera mot ett ickeförlåtande underlag. Därför var det idag nästan sista chansen att en sista gång misshandla dessa ben om de ska ha chans att återhämta sig. Tänkte att det på nåt sätt kanske t o m ur träningshänseende är positivt att börja långpasset med redan misshandlade ben. För det var på gränsen till masochism idag. Varje steg gjorde lite ont. 35 km var planerat och nästan 36 blev det. Både jag och Joakim var i samma läge eftersom vi båda tävlat igår. Mot slutet valde vi omvägar för att få springa på stigar istället för asfalt. Men precis som masochister gillar att bli piskade så gillar vi också att ha lite ont. Så lite trevligt var det ändå på nåt slags skruvat sätt. 107 km slutade veckan på - inte nån jättemängd men hög kvalitet på träningen, inte minst då gårdagens tävling som lämnade en god känsla.

Nu är det alltså exakt tre veckor kvar till säsongens sista självplågerifest. Det mesta av jobbet måste anses vara gjort. Jag har ingen exakt plan för återstående tid innan maran. Grovt planerat handlar det om ungefär normal träning en vecka till och sen nedtrappning av mängd med ungefär 70-80% av normal träningsmängd nästnästa vecka och 60-70% marathonveckan (inräknat maran själv).

Känslan för dagen kommer få styra mer än vanligt - jag vill hitta känslan och suget att vilja springa riktigt fort riktigt länge. Att köra så specifik träning som möjligt vad gäller fart och underlag låter logiskt. Kanske blir det nåt längre genrepspass nästa helga, dock troligtvis inte så långt som de 30 km i marathonfart jag körde innan Berlin. Då gjorde jag det tre veckor innan tävlingen och om jag gör det nästa helg är det bara två veckor innan och det känns på gränsen till för nära inpå. Dessutom är jag rädd för de mentala konsekvenserna av att misslyckas med ett sådant pass.

Nu ska jag fundera på skofrågan. Vågar jag Asics Piranha i 42 km? Det gick bra i Berlin men det var på gränsen. I Stockholm använde jag Nike Lunaracer med betydligt mindre ömma ben som resultat.

4 kommentarer:

  1. Låter som ett skönt återhämtningspass. Själv fick jag för mig att maxa på grusåttan för indikation inför milloppet nästa lördag. Kroppen garvade åt den idén och Herr Garmin Virtual Partner tog gruvlig revansch för förlusten på tävlingen igår.

    SvaraRadera
  2. Apropå skoval, jag har fått intrycket att du inte sprungit lika mycket minimalistiskt (barfota, FiveFingers etc) i år som förra året.
    Jag har själv sprungit en hel del i Trail Glove, på alla underlag, och efter det märkt att mina gamla uttjänta racingskor fått nytt liv och känns hur väldämpade som helst.
    Vad är dina egna erfarenheter? Tycker du att minimalistisk löpning förbättrar din förmåga att tåla långlöpning i tunna racingskor?
    Detta kan ju eventuellt påverka ditt skoval...

    SvaraRadera
  3. Olle: Jo, det stämmer att jag inte sprungit lika mycket FF/barfota i år. Vet inte riktigt varför. Kanske har nyhetens behag gått över lite. Dock springer jag i princip alltid i lätta/tunna skor - max 230 gram typ.

    Det är också enligt ditt resonemang som jag i år tvekar på Piranha på maran. Förra året hade jag massa FF/barfota-mil i benen och då kändes Piranha ganska bekvämt. På Rotterdam marathon i våras hade jag väldigt lite barfotaträning månaderna innan (pga att det var vinter) och då var jag riktigt stum i vaderna efter att jag bröt vid 30 km. Men då var också mina Piranhas betydligt mer utslitna än i Berlin (samma par). Nu har jag ett par relativt nya Piranha.

    SvaraRadera
  4. 36km dagen efter tävlingen? cheeses!
    Och jag skulle valt de lätta dojorna. I Rotterdam var du ju sjuk så det räknas inte.

    SvaraRadera