Vårtävling 2

Förra veckan hade jag ont under vänster fot. Detta har nu försvunnit men istället har jag den gångna veckan begränsats av smärta i höger häl. Det är akillessenans infästning på hälbenet som smärtar. Jag är inte så oroad av detta heller då smärtan har den benigna karaktären av att den minskar när jag har värmt upp. Men på morgonen är det rejält stelt och jag haltar när jag går. Precis som föregående vecka har detta lett till att transportlöpningen under veckan har varit riktigt lugn, runt 5:00-fart. Jag har ändå sprungit till och från jobbet alla dagar utom torsdag då jag tog en planerad vilodag dels med tanke på tävlingen igår lördag och dels för att ge senfästet lite längre sammanhållande vila i hopp om snabbare läkning. På fredagen kände jag mig sugen på att ändå springa lite men med tanke på tävling dagen efter ville jag inte köra 9 km x 2 som är den vanliga vägen till och från jobbet, så istället tog jag cykeln de första 3 kilometerna (som ändå är den tråkiga biten), låste cykeln vid parkeringen ovanför Bertilssons stuga och joggade i sakta mak resten. På hemvägen, tillbaka till cykeln kände jag mig grymt seg och fick, trots att jag joggade i knappt 5:00/km, stanna flera gånger bara för att återfå motivationen att springa. Jag hoppades att detta var ett gott tecken inför tävlingen dagen efter.

Tävlingen då? Jo, jag tog ju verkligen ut allt på förra helgens 8 km. Denna helg kände jag mig inte riktigt upplagd för att satsa hundra procent. Det är faktiskt jäkligt jobbigt att göra det. Siktade på att försöka hitta ett avslappnat flyt, dels för att sträckan nu var den dubbla och dels för att jag är lat och håller på med löpning endast för mitt höga nöjes skull (vilket jag ibland måste påminna mig själv om). Dessutom känns första vårtävlingen, den på 8 km som viktigare.

Det var inte riktigt lika starkt startfält denna lördag, några hade valt att likt mina klubbkompisar Olle och Jonas springa 4 varv (de startade en timma innan oss) och andra ser väl precis som jag den första vårtävlingen som den mer riktiga och sysselsatte sig med annat denna vackra vårförmiddag. Tvåan från förra helgen, Fredrik Johansson från Ullevi, skulle dock springa och även Henry Gross från Hässelby. Förutom dessa ett par stycken löpare som var ungefär jämna med mig helgen innan samt klubbkamraten Andreas Magnusson som har visat god form sista tiden. Även Toni Österholm från Hälle, som jag sprang första biten av Amsterdam marathon med i höstas dök upp vid starten.

Enligt plan att starta lugnt släppte jag de löpare jag var jämn med förra helgen och bildade klunga med Toni, Andreas och Anton Bengtsson. Jag kände mig lite seg och oinspirerad i starten men, det var nog bara bra för det gjorde att jag inte fick samma mjölksyrachock efter en kilometer som jag fick förra helgen då jag var mer laddad.

Starten. Jag ser mest lite besvärad ut. Toni Österholm i rött till vänster om mig. Foto: Sten Thunberg.

Efter halva första varvet kom vi ikapp Olle och Jonas som var ute på sitt tredje av fyra varv på 32 km-tävlingen där de låg tvåa och trea efter en överlägsen Fredrik Johansson (en annan Fredrik Johansson än den som sprang 16 km) Jag måste säga att de höll imponerande fart för att redan ha sprungit ca 20 km. Vår klunga passerade dem med bara aningen högre fart. Jag kände att ansträngningsnivån var ett litet snäpp över vad man kan kalla kontrollerad, precis som det ska vara på tävling. Jag hade ingen klocka men försökte kalibrera ansträngningen till något som förhoppningsvis skulle kunna hålla i 15,6 km. Jag drog klungan större delen av tiden men hade inget emot detta, det var inte någon farlig vind och jag trivs ofta mer som frontlöpare. Nere vid platten längs Stora Delsjön kom vi ikapp den unge Jakob Ranglin Grissler från ÖIS och jag räknade först kallt med att han sprängt sig och att vi skulle passera honom. Men kanske hade han av taktiska skäl slagit av på tempot för att bli upphunnen och få en klunga att springa med för han hängde på oss.

Vid varvning stod min bror Anders (som bad om att bli omnämnd i bloggen) tillsammans med sambo Sofia och dotter och hejade. Jag tippar på att vi varvade på ungefär 27 minuter blankt och jag var trött men det kändes ändå inte omöjligt att springa ett varv till i nästan samma fart. Jag och Andreas höll fortfarande ihop men Jakob hade faktiskt återigen lyckats få ett försprång på 40-50 meter. Uppför backarna efter ca 10-11 km började jag känna att det var riktigt längesedan jag höll sådan här fart i så här lång sträcka. Började få lite oro inför att vägga totalt men lyckades hantera de tankarna genom att korta ner framtidsperspektivet, än så länge funkar det, jag ska bara uppför backarna, så får vi se vad som finns kvar sen.

När vi väl kommit upp på platten efter backarna med sådär fyra km kvar var jag dock ganska trött och då satte Andreas in en ganska bra fartökning som jag inte orkade följa. Jag hörde ingen som jagade bakom och i och med att jag inte orkade följa blev sen resten av resan mest bara ett sätt att ta sig i mål utan att kapitulera till ren jogging.

Lyckades hålla stilen hyfsat och lyckades till och med förbättra personbästat på två varv på åttan från 2012 (sprang bara första vårtävlingen förra året) med sju sekunder ner till 54:14. Helt nöjd med detta då jag för några veckor sedan på träning inte orkade springa ens ett varv i den farten. Jag blev 6:a på den tiden och 4:a totalt i sammanräkningen av de båda tävlingarna.

Fredrik Johansson från Ullevi vann på nytt banrekord, 49:24, vilket är grymt med tanke på att det inte är långt ifrån den fart han höll föregående helg då han var tvåa på ett varv på 24:16. Nu höll han alltså  24:42 per varv. Det visar en god marathonform inför Rotterdam Marathon som jag hörde att han ska springa om tre veckor. Finns en EM-plats i tankarna hos honom måntro?

På den långa banan (32 km) vann den andra Fredrik Johansson, landslagsorienterare som tävlar för Lidingö på också han nytt banrekord, 1:52:02. Bakom honom gjorde mina klubbkamrater Olle och Jonas upp om andraplatsen efter att ha hållit ihop hela vägen. Olle gick segrande ur den striden några sekunder före Jonas på imponerande 1:55:45. (Ska tilläggas att 32 km-banan faktiskt är 32 km och inte 7,8x4 km då de springer en liten extrasväng i början till skillnad från 8 och 16 km som är något för korta.)

Förutom att jag tycker att jag fick till en helt anständig tid var det också skönt att jag inte kände av hälen nånting under loppet.

Idag har jag precis som förra helgen hängt med på klubbens långpass i 5:30-fart, ganska skön fart dagen efter en tävling. Med några fria fartökningar under passet slutade det på ett 4:50-snitt och 24,8 km för mig. Nu på kvällen haltar jag dock ganska bra. Funderar nu på att ta nästan som en vilovecka, både för att förhoppningsvis få bort det onda i hälen och för att ladda mentalt inför satsningen mot Stockholm marathon som nu faktiskt bara är 10 veckor bort.

Så här har veckan sett ut dag för dag:

Måndag: 9 + 10 km.

Tisdag: 9 + 9 km.

Onsdag: Började sent så jag tog bilen till Åby på morgonen och simmade 2 km på 44 min, sen tog jag bilen till pendelparkeringen vid Kallebäcksmotet och sprang därifrån tur och retur till jobbet, 7,5 + 7,5 km.

Torsdag: Planerad löpvila. Slöcyklade till och från jobbet, 9 + 9 km.

Fredag: Cykel + jogg till och från jobbet. 6 + 6 km löpning.

Lördag: Vårtävling 2, 16 km (egentligen 15,6). 3 km uppvärmning innan.

Söndag: Långpass med klubben, 25 km på 2 timmar. 5:30-fart med några fartökningar i runt 4:00-fart. 4:50-fart i snitt.

Totalt: 108 km löpning, 37 km cykling, 2 km simning. Total träningstid: 10 h 30 min. (90 % lågpuls, 10 % högpuls)