Här och nu

Jo rå så att... Sen Sandsjöbacka Trail Marathon förra söndagen har det varit rätt så lugnt. Jag fick slita ganska bra så det blev vilodagar måndag och tisdag den här veckan. Sen jogg till jobbet onsdag och en snabbis hemåt. Sen på onsdagskvällen började det kännas kasst i kroppen. Det var längesen jag var riktigt förkyld och det kändes på föraningarna som att det skulle slå till rejält men jag klarade mig ganska lindrigt. Blev helvila två dagar till men på lördageftermiddagen kände jag mig så pass pigg att jag drog med mig dottern som publik ner på Rocky-gymmet vi har i källaren i huset där jag bor och planerade en progressiv tiokilometare. Började försiktigt med första km på strax under 4:00 (planen var att stegra farten gradvis så att milen skulle klocka in på strax under 35 minuter), andra km på ca 3:40, fortsatte att lite hipp som happ trycka upp farten, passerade 5 km på ca 18 min. Men när jag kom under 3:20-fart efter ca 7 km började det ta emot tillräckligt för att jag tyckte att det fick räcka. Kanske inte fullt återhämtad från förkylning och terrängmarathon ändå. Ska tilläggas att jag körde nästan exakt samma pass för ett par veckor sedan och då gick det betydligt lättare och var nära att klocka en progressiv mil på bandet på ca 34:30 (med start i 4:00-fart plus att man förlorar nästan 15 sekunder i början som bandet tar på sig att komma upp i fart) den gången kändes det riktigt bra och anledningen att jag fick bryta var att jag akut höll på att skita på mig efter 9,5 km.

Skitsamma, tog inte detta så hårt. Istället fick jag en idé om att köpa snöskor, såg en annons från en sportaffärkedja om billiga sådana. Jag ska upp till fjällen om några veckor och såg framför mig hur jag frustar upp för fjället i mina snöskor. Kunde inte riktigt slita mig från den bilden så det blev ett par billiga och säkert för snöskokännare skitdåliga snöskor, men det kändes mer prylgalet att köpa ett par dyra snöskor, som jag kanske kommer använda några dagar per år. Vart ute och testat dom nu i alla fall, två gånger uppför Brudarebacken. Kul och annorlunda. Men det var ju pistat så jag vet inte hur mycket det egentligen hjälpte.

Sen ville jag ha åtminstone lite revansch på bandet så det blev 10 km fartlek, 1 km avsnitt på 5:00, 4:17, 3:45, 3:20, 5:00, 4:17, 3:45, 3:20, 3:09, 3:30. Sen ett av mina årliga kanske 5-6 styrkepass, 15 minuter max.

Det har varit ganska skönt med en lugn vecka. Totalt har det blivit knappt 40 km löpning. Har ju innan haft 7 veckor med snittmängd på ca 110 km så det var nog läge att backa tillbaka lite och finna lite psykiskt kraft att sätta igång igen. Men nu är jag officiellt igång igen. Men lite planlös i min träning. Hade först tänkt springa 3000 meter nästa helg men samtidigt vill jag sätta igång med stor träningsmängd och är lite osäker på hur bra de sakerna går ihop. Får se.

Längre fram vet jag inte heller vad jag vill göra. Ursprungsplanen var ju att försöka springa en snabb halvmara och försöka kvala in till SM både på halvan och helan (Göteborgsvarvet repektive Sthlm Marathon). Men sen har jag blivit lite intresserad av att bara satsa på på mer upplevelsebaserade lopp i år, typ längre trail-lopp, Ursvik Ultra och Munkastigen Trail Run i april, BUM i maj. Så mycket val och samtidigt inget som lockar mig jättemycket. Det känns lite som jag gjort allt, marathon, ultramarathon, trailultramarathon. Är det ännu längre distanser jag behöver för att tända till, föröka kvala till UTMB? Eller är det att jaga tider på platta kortare distanser. Än känner jag mig i alla fall inte mogen eller tillräckligt rik för att böja med triathlon. Kanske helt enkelt ska byta sport för att få uppleva den snabba utvecklingen man har i början. Tycker boxning verkar intressant men jag vill inte ha hjärnskador. Parkour?