I besvikelsen över att inte riktigt fått till det på nåt marathonlopp i år (Stockholm 2:42 och Berlin 2:56) valde jag att göra sällskap med klubbkompisen Joakim för en bonusmara i Bromölla. Morgonpigga som vi så klart är startade vi kl 06 i morse från Göteborg och styrde bilen söderut. Jag var inte så värst nervös i och med att det hela kändes ganska spontant. Målsättningen var att åtminstone en gång i år springa under 2:40. Efter att ha varit igång i träning igen i 3 veckor plus en tapering-vecka sedan säsongsvilan efter Berlin kändes kroppen ganska bra. Har dock inte sprungit över två mil på ett enstaka pass sedan Berlin för sex veckor sedan så hur marauthålligheten var visste jag inte riktigt. Men jag tänkte att jag ändå borde ha ganska goda chanser att gå under 2:40 om jag inte siktade högre än just detta.
Från start drog Bålstas Mikael Mustaniemi iväg ensam och var hundratalet meter framför oss efter bara nån kilometer. Där bakom var vi inledningsvis en ganska stor klunga men man anade att många nog förivrade sig i starten. Jag och Joakim som båda siktade på sub 2:40 tog det lugnt och växeldrog i 3:45-tempo. På första varvet utav fyra kändes det ganska avslappnat och vi kunde springa och småprata lite. Fältet spred ut sig och efter några kilometer var det bara vi två plus Anton Bengtsson från Stenungsund.
Ungefär halvvägs in på andra varvet fick jag lite feeling och försökte mig på en aning till fartökning, ner till ungefär 3:40-fart. Det kändes bra och snart var jag ifatt och förbi alla utom Mustaniemi. Kanske var detta dumt men fortfarande vid halvmaran, som passerades på runt 1:19 kändes allting kontrollerat. Även tredje varvet kändes helt ok och km-tiderna låg hela tiden under 3:50. Nu var jag ganska säker på att gå under 2:40. Bara jag inte tappade alltför mycket på sista varvet skulle saken vara biff. Det flöt på bra ända fram till ungefär 33-34 km när jag började må lite illa. Försökte med att dra i mig en gel (hade tre med mig och detta var den andra) för att se om det kanske var blodsockret som började sjunka. Det funkade inte nåt vidare och snart därefter började även benen stumna. Vid 35-36 km började det bli riktigt kämpigt och jag lyckades inte längre hålla kilometrarna under fyraminutersstrecket. Hade svårt med huvudräkningen men anade framåt 38 att det nog skulle bli svårt med 2:40. Kämpade ändå verkligen men det var som att benen inte lydde mig. Kom till slut in på 2:40:50 vilket alltså räckte till en andraplats efter Mustaniemi som kom in på 2:32:nånting.
I en analys av detta kan jag inte se att ja gjorde några stora missar. Kanske drog jag på lite i onödan mellan 15 och 20. Det blåste ganska mycket på vissa delar av banan men samtidigt var den relativt platt. Kanske har jag inget att skylla på, kanske är jag inte bättre än så här just nu. Det blev i alla fall årsbästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar