Tar det lite lugnt

Förut har jag varit skeptisk till det här med att vila efter större lopp. Om det känns bra är det väl bara att köra på. Rida på vågen. Onödigt att tappa form och behöva starta om från början om kroppen känns bra. Efter Berlin Marathon 2010 vilade jag en dag sen körde jag nästan på som vanligt och hade månaderna efteråt min bästa träningsperiod någonsin. Efter Frankfurt Marathon förra hösten gjorde jag samma sak, men hade inte riktigt samma bra känsla i kroppen. Tränade på mer av vana än av vilja. Det är svårt att koppla ihop orsak och verkan när det gäller löpning och skador, jag tror att mycket av skador uppkommer mer eller mindre slumpmässigt och det är därför inte stor anledning att oroa sig för dem eller försöka förebygga dem. Men kanske berodde ändå min plantarfasciit som jag ådrog mig nån månad efter Frankfurt förra året ändå till viss del på att jag inte tog en viloperiod efter en lång och tävlingsfylld säsong.

Jag har efter detta börjat tro mer på vila efter större tävlingar. Kanske är en stor del i vikten av vilan att ge sig möjlighet att ta några steg tillbaka från det man håller på med och som konstnären som backar från tavlan kunna se det hela i ett större perspektiv.

Så just nu tar jag det ganska lugnt. Trots att kroppen kändes riktigt bra bara ett par dagar efter Swiss Alpine. Framsida lår kändes i en vecka efteråt men i övrigt kändes kroppen mjuk och spänstig. Veckan efter loppet joggade jag lite först på onsdagen, sen på torsdagen testade jag redan lite fartinslag och 3:20-fart i ett par kilometer kändes ganska skönt. Men med ytterligare någon mils löpning på lördagen nöjde jag mig med att veckans träning summerades till 30 km.

Jag kommer öka lite denna vecka men väntar ytterligare en innan jag kör på som vanligt. Försöker att inte känna mig stressad över att nästa mål, Berlin Marathon, bara ligger sju veckor bort. Försöker hitta balansen mellan att bevara glädjen i det jag gör och samtidigt vara någorlunda fokuserad.