Sommaren slut

Det kändes som att veckan som gick på flera sätt markerade övergången mellan sommar och höst. Vädret har börjat kännas lite höstlikt och kanske mest av allt: semestern för min del var slut. Haft en mycket bra semester även om den kanske inte var den mest utvilande då det förutom ett par dagar mitt i varit fullproppat aktiviteter och resor. Schweiz, Öland, Way Out West, Funäsdalen och Dalarna/Mora med Vasastafetten som final på det hela. På sätt och vis rätt skönt att börja jobba igen, slippa ångesten över att semestern ändå bara tar slut. Dessutom var pengarna slut.

Träningsmässigt började veckan med att jag inte kunde hålla mig från att hänga med på ett snabbdistanspass på måndagen trots att kroppen kändes allt annat än återhämtad från urladdningen mellan Evertsberg och Oxberg som var min sträcka på Vasastafetten. Det märktes att det var ett tag sen jag sprang i tävlingsfart på normala sträckor. Lyckades i alla fall slå förra årets tid med 6 sekunder trots detta så det kändes bra. Sen har det mest varit distanslöpning veckan igenom förutom onsdagen som blev enda vilodagen. Idag fick jag trots frånvaro av lust till ett ganska bra långpass på 32 km med ganska mycket backar, runt Mölnlycke och Mölndal i 4:12-snitt. Började lugnt och tanken var att fortsätta så men jag fastnade i att titta på GPS:en och tvånget att hela tiden pressa snittfarten som till en början låg på typ 5:30. Stora delar låg jag neråt marathonfart. Vad är marathonfart förresten. Jo, 3:40/km. Det ger 2:34:40. Alltså pers med 1 1/2 minut, vågar inte sätta ribban högre än så med tanke på den träning som bedrivits. Ligger drygt 30 mil efter förra året vid samma tidpunkt - 290 mot 320 km. I och för sig har träningsmängden ökats successivt över året från 285 km i januari till 465 km i juli men jag släpper definitivt alla planer på sub 2:30 i år. Time is on my side.

Totalt 102 km i veckan. Tror att jag kan fixa sub 2:35 om jag bara håller den mängden i 3 veckor till innan tapern startar inför Berlin som idag ligger 5 veckor bort.