Veckosammanfattning och lite nya planer

För det första får jag ta och erkänna att jag återfallit i GPS-bruk/missbruk. En härlig trygghet att veta exakt antal kilometer man sprungit. Lite som att få ett kvitto när man köpt något, med enda skillnaden att man sen inte kan gå tillbaka till affären och reklamera produkten om den inte fungerar som utlovat (om man inte blivit så bra som man tänkt sig på på de kilometer man sprungit). Hursomhelst gör detta i alla fall att veckans rapport är något mer exakt än föregående veckor avseende träningsmängd. Jag tar det rakt av:

Mån FM: Till jobbet, lugnt. 4 km.
Mån EM: Hem, lugnt 14 km.

Tis FM: Till jobbet, lugnt (segt). 6 km.
Tis EM: Hem. 3 km. Klubbträning: 3x5', 3x4', 3x3', 3x1' Körde bara 5-minutarna plus en 4-minutare, fick sen lite känning i skadan och avbröt. ~15 km.

Ons FM: Till jobbet, lugnt, foten ok. 8 km.
Ons EM: Hem, progressiv fart. 8 km.

Tor FM: Till jobbet på småstigar, vurpade på en isfläck. 5 km.
Tor EM: Hem 2 km. Klubbträning, större delen  ~4:00-fart, segt mot slutet. ~15 km.

Fre FM: Hemma (VAB). 0 km.
Fre EM: Fartlek på löpbandet, kände mig trött och låg på energi så jag avbröt efter 4 km.

Lör: Planerade långpass 2h men kände mig trött och avbröt efter 80 min och 17 km.

Sön: Ett varv på åttan med dottern cyklandes bredvid. 8 km.

Totalt 109 km.

Bästa veckan i år men fortfarande pallar jag inte med långpass av nån anledning. Vet inte om det är en mental blockering. Antagligen är det så, eller så var det ansamlad trötthet efter en relativt tuff träning mån-tor. Nästa helg försöker jag igen. Det blir ju inte mycket marathonlöpare om man inte ens pallar att vara ute och jogga tiden det tar att springa en mara.

För övrigt förärades jag i veckan även denna fina utmärkelse:

Blev verkligen rörd av detta. Det gav en uppskattad uppmuntran för det går ganska trögt just nu. Jag trodde att jag skulle komma tillbaka i nästan samma form som i höstas bara på 3-4 veckors bra träning men det visade sig vara inte riktigt så enkelt. Jag har kört 5 veckor i nästan full volym nu och jag känner mig ganska långt ifrån ~2:35-marathonform. Två månader med mycket lite träning har satt sina spår. Men av tidigare erfarenhet vet jag att det släpper när man minst anar det och att det inte finns några genvägar. Det är bara att nöta. Samtidigt tycker jag att det finns en skön känsla i att vara kass men åtminstone skadefri och sugen på att komma tillbaka. Jag vet att jag kan vara bättre än så här och jag är ganska säker på att jag kommer bli bättre bara jag fortsätter träna. Den viktigaste talang man kan ha är träningsvillighet, tror jag. Men det ska också erkännas att träningslusten inte alltid är på topp och då ställs man inför valet om löpning på motions-elit-nivå är nåt man vill syssla med. Om fördelarna väger upp nackdelarna. Och det är inte alltid det känns så. Men oftast slutar det ändå med känslan att löpning är nåt jag brinner för och inte bara gör för att må bra (?!).

Sista dagarna har det dessutom dykt upp en ny motivationsfaktor:

Det finns en viss chans att jag står på startlinjen den 28 juli. Och då behövs det några långpass innan.

Sportlov

Vecka sju blev lite av en parentes i löpträningen. Endast tre korta joggingturer och totalt bara lite över 20 km uppskattningsvis. Det har nämligen varit sportlov här i Göteborg och jag har varit på fjällsemester med min dotter, min systers familj och min bor med sambo. Via mobilen har jag hållit mig uppdaterad på vad löparvänner har tränat under veckan och försökt att inte känna någon prestationsångest i jämförelse med den lilla mängd löpning jag själv presterat. Å andra sidan har jag haft väldigt trevligt och åkt snowboard för första gången på åtta år samt sett dottern lära sig åka slalom (vilket hon i princip lärde sig själv). Dessutom har jag kört ett par riktigt fina turer med längdskidor, inklusive en tur med stighudar uppför slalombacken och nerför utan - lika roligt bägge vägarna, dock med några vurpor på nervägen :-). Jag räknar även in några intensiva pass med pulka-åkning tillsammans med dottern och hennes kusiner (otroligt vilken puls man kan få upp när man pulsar uppför genom djupsnö med en pulka) på träningskontot. Till råga på allt ett CX-pass i stugan, lett av brorsans sambo som är instruktör. Så en del kalorier har ändå bränts under veckan.

Men vad gäller själva löpningen börjar jag ändå känna mig lite stressad. Bara en månad kvar till första tävlingen för säsongen och än så länge en ganska mager grundträning. Från och med imorgon blir det därför till att fokusera lite, nu har jag vilat tillräckligt. Här några bilder från veckan:

Snö

Dotter, systerdotter, syster.

Pulka-action

Yours truly

Fartkontroll

Fortsatt enligt samma koncept denna veckan, fram och tillbaka till jobbet. Kontinuitet bygger en bra grund tänker jag. Enda skillnad är att jag i torsdags kände att jag hade tillräcklig form för att våga mig till en klubbträning. Skippade dock att hänga med de allra snabbaste men hängde med den så kallade fyraminutersgruppen, vilket betyder 4 min/km. Det kändes oftast ganska avslappnat men jag kände samtidigt att uthållighten inte riktigt finns där än, efter en dryg timmes löpning började jag känna mig ganska seg och trött. Idag blev dessutom en liten "fartkontroll" på löpband. Inte min favoritsyssla att springa på band, men, men. Nån slags stege (utan vila emellan): 1-km-avsnitt enligt följande: 5:00/km, 4:17/km, 3:45/km, 3:20/km, 3:45/km, 3:20/km, 3:45/km, 4:17/km. Totalt 8 km på exakt 32 minuter (vilket jag kände mig väldigt nöjd med, alltså att siffrorna på både tiden och sträckan slog över exakt samtidigt till 32:00 respektive 8.00).

Jag tycker alltid att det är lite psykiskt tärande att löpa på band men jag måste säga att ansträngningsnivån under 3:20-avsnitten inte var så tokigt hög, kände aldrig någon syra. I och för sig hade jag ingen lutning på bandet (den funktionen är trasig) så egentligen är det väl lite fuskigt, man ska väl ha 1,5 - 2 % lutning för att det ska vara jämförbart med att löpa "på riktigt". Sen har jag ju faktiskt ingen aning om bandet är rätt kalibrerat eller inte.

Men ändå - nu har jag varit igång nästan på normal nivå i fyra veckor och jag tror att jag nästan är tillbaka där jag lämnade. Enda skillnaden nu mot då är att jag nu är jäkligt sugen på att träna mer och så småningom även tävla. Fem veckor är kvar till planerad tävlingsdebut och jag kommer nog avvakta ett par veckor till med mer specifik fartträning till fördel för grundträning. Känns bra så.

Ca 90 km hittills på veckan och där kommer den nog sluta för jag hinner inte med någon träning imorgon.

30 januari - 5 februari

Måndag - fredag: Till och från jobbet varje dag, blandad terräng, ganska mycket obanat och ganska mycket höjdmeter. Mellan 5 och 15 km per väg (uppskattningsvis) beroende på tid och lust. Totalt ca 85 km under dessa fem dagar.

Lördag: Tog en oplanerad vilodag eftersom jag kände mig ganska sliten i benen. Detta brukar visa sig genom att jag är mer än vanligt stel när jag går upp på morgonen. Jag tror att det var rätt beslut.

Söndag: Drog på det hela dagen, funderade först på köra ett långpass men jag känner inte av något riktigt långpass-sug än. Hoppas att det kommer. Till slut kom jag ut vid 18-tiden och sprang ca 10 km, mestadels riktigt lugnt. Körde dock några fartökningar i slutet, ca 200-300 meter "flytsnabbt" - vilket är ungefär att springa så snabbt jag kan utan att forcera det till sprint och bara så långt som känns bra. Riktigt lätt och fin känsla i kroppen under dessa. Avbröt sen passet innan jag kände mig helt färdig för att spara lite krafter till nästa vecka.

Sammanfattningsvis: En liten uppskruvning av volymen denna vecka, ca 95 km mot ca 85 föregående två veckor. Jag tycker även att jag börjar få lite positivt svar från kroppen. Tänker dock att jag fortsätter enligt att skynda långsamt-principen. Tidigare har jag ganska ofta fokuserat allt för mycket på att få till en bra vecka siffermässigt, med hög volym under en kalendervecka. Detta har gett effekten att veckan efter blir ganska dålig volymmässigt eftersom jag då känt mig sliten. Jag tänker över huvud taget att jag i år inte ska satsa så mycket på att ha perioder när jag tränar ner mig för att sen vänta in superkompensationen. Jag tänker istället att jag ska bli lite starkare för varje vecka. Det kanske är bra eller det kanske är dåligt. Men det är i alla fall inte särskilt kul att träna ner sig.