T - 10 och summering av Mars

10 dagar kvar. Idag bara lugn fart, 8 km till jobbet. Sen 4 km hem för att hämta dottern, två sista med lite fart. Mars månad blev med 506 km min bästa månad hittills och den första över 500 km. Har varit uppe på 480-490 ett par gånger tidigare. Faktiskt hela fem vilodagar, två av dem pga sjukdom. 40 träningspass, fast ganska många korta, 35 st på 5 km eller mer. Bara två riktiga långpass (>30 km), men 5 dagar där dagsvolymen totalt hamnade över 30 km. En period mitt i där jag fick ihop 170 km på sju dagar, vilket jag tror är rekord.

De senaste 6 månaderna (oktober-mars) har månadstotalerna varit: 493, 473, 487, 458, 454 och 506. 478 km i snitt per månad. Motsvarande rad innan Berlin (mars-augusti) var: 467, 464, 177, 330, 431 och 477. 391 km i snitt. Jämförelsen haltar dock något. Dels var Berlin i slutet av september medan Rotterdam är i början av april. Sen hade jag tävlat mycket hela sommaren innan Berlin. Det senare vet jag dock inte riktigt om det är positivt, att jag tävlat mig i form, eller negativt, att jag slitit ut mig och att formen var på nedåtgående. Känslan i Berlin var dock att jag var i toppform. Så nu får vi svaret, om mängden är allt eller om det viktigaste är att träna smart. Fast ändå inte. Det finns så väldigt många fler faktorer att väga in så det är svårt att isolera en faktor. T ex så ska man ju ha dagen, som det heter. Träningstider tyder på att jag åtminstone är på samma nivå som i september, men det är svårt att jämföra då jag sällan kör exakt samma pass på samma bana.

Men jag tror på mängdkonceptet. Det finns väldigt få elitlöpare som springer mindre än 15 mil per vecka, åtminstone marathonlöpare. Sen hade jag nog trott i höstas att jag skulle göra snabbare framsteg på den är mängden, snittet blir 11 mil per vecka, under ett halvår. I den ursprungliga sub 2:30-planen tänkte jag nog i och för sig att veckosnittet skulle ligga något högre, 12-13 mil typ. Men jag kan inte vara annat än nöjd med den träning jag genomfört, trots väder och underlag. Det enda jag är missnöjd med är att jag inte genomfört ett enda längre marafartspass. Främsta anledningen till detta är att jag var lite sen med att ge upp min sub 2:30-målsättning vilket gjort att jag fått bryta de försök jag gjort för att jag gått ut för hårt.

Marafarten planeras nu till 3:40/km, mest för att det är ett jämnt och fint tal. Det blir 2:34:45 i sluttid. Känns rimligt, 4 sekunder snabbare per kilometer än i Berlin. Jag går dock in med en ödmjuk inställning och kommer sänka farten i tid om jag känner att det inte håller. Jag kommer försöka löpa progressivt även denna gång och sikta på 1:17:30 halvvägs, det finns få bättre känslor än att plocka löpare efter löpare på sista halvan. Rotterdam är dock något mindre lopp än Berlin vilket avspeglas även i toppbredden, min Berlintid hade förra året gett ca 80:e plats i Rotterdam mot 119:e i Berlin. I spannet 2:32 - 2:37 var det ca 25 löpare förra året vilket ökar risken att man kan få springa mycket själv sista biten, det gör mig inte jättemycket men det kan vara betydelsefullt om det blåser. I alla fall bättre än Göteborg Marathon där man som regel löper andra varvet helt själv. Imorgon ska jag träna lite, lite, typ 5 + 5 km.

T - 11

Nedtrappningen har börjat. Trött kropp i dag. Nästan raka vägen till jobbet i morse, mest för att mobilbatteriet var slut och alarmet därmed fallerade. 2 km strax under 5-min-fart, kanske årets minsta träningspass, funderade t o m på att skippa o duscha. Hem blev det lite längre men i ungefär samma lugna fart, 8 km genom skogen, kändes ganska tungt men hade i och för sig heller ingen motivation till nåt mer än ren transportlöpning. Imorgon och på fredag blir det liknande upplägg och förhoppningsvis har det börjat släppa lite redan på lördag när det vankas tävling över 16 km som jag planerar att köra nånstans mellan mara- och halvmarafart, ska verkligen försöka hålla mig i från någon ren maxning.

Tisdagsrapport, T-12

Sista rejäla träningsdagen idag. 8 km till jobbet i ganska bra fart, ingen klocka men kändes som en bra bit under 4-fart sista 5-6 km. 1,5 km raka vägen hem och hann få in 45 minuter välbehövlig tupplur innan kvällsträningen. Vaknade helt desorienterad men fattade till slut att jag skulle ut och springa igen. Efter 4 km uppvärmning hade kroppen vaknat till något så när. 2(4x5') med 1' ståvila och 2' blockvila. Alltså 40 minuter fart, lite långt för ett rent intervallpass, siktade därför på att hålla strax under tröskelfart. Höll väldigt jämnt och fint hela vägen, fick draghjälp av Andreas M på första fyra. Snittfart 3:22/km. Kandes som en lagom ansträngning, tufft men kontrollerat, högpuls utan att stumna. Kan jämföras med ett pass jag körde fyra veckor innan Berlin: 6 x 1500 med 2' ståvila/lätt lätt pausjogg, hade då exakt samma snitt, 3:22/km men nu 2 x 1500 längre och kortare vila.

Förra veckan slutade på 109 km med 39 km fart (sub 4). Denna veckan blir lite mindre mängd, kanske 90 km men ungefär lika mycket mängd fart. Har nu bestämt mig att köra den andra vårtävlingen (16 km) på lördag, 8 dagar innan maran. Kanske inte helt "by the book" men jag tror det passar mig, det blir ett sista bra träningspass, ska försöka hålla igen lite åtminstone på första varvet. Förutom det blir det nu bara jogg, 5-12 km per dag, med kanske inslag av ett par km i marafart fram till nästa söndag. 12 dagar kvar. Spänningen stiger.

Tävlingspremiär

Även om jag smygtävlat lite med 1500 och 3000 meter inomhus samt en Trailmara, som jag bröt efter 38 km, så kändes det idag som tävlingpremiär på riktigt för säsong 2011. Det var vårtävling över 8 km (eller 7,8 för att vara exakt), ett varv på åttan i Skatås. Fint väder: sol, några plusgrader, nästan vindstilla och ganska torrt grus som underlag. Jag sprang inte förra året, men året innan tog jag mig runt på 27:51. Betydligt bättre form nu och en tid under 27 minuter kändes som ett krav jag hade på mig själv. Sprang ett varv i vintras, på packad snö, på ca 27:20 utan att pressa max, så t o m låga 26 kändes möjligt. Men löpning är inte bara kalkyler, man ska göra det när det gäller också. Jag kommer ur en av de tyngsta, kanske den tyngsta, träningsperioderna jag nånsin haft, 170 km på sju dagar, torsdag förra veckan till onsdag denna vecka. Bara två korta joggingrundor i torsdags (9 + 3 km) och helvila igår. Jag förväntade mig kanske inte att superkompensationen av denna period redan skulle ha infunnit sig och även om jag var utvilad efter nästan 12 timmars sömn till idag (händer typ en gång per år) så var kroppen mycket riktigt ganska trött och seg på uppvärmningen. Jag joggade 4 km i ~4:30-fart och fick den där känslan jag får ibland innan tävling när det känns helt orealistiskt att kroppen ska orka springa någon längre sträcka snabbare än så. Försökte väcka systemen med några fartökningar men jag kände mig fortfarande seg när jag stod på startlinjen kl 11:00.

Hade inte direkt någon plan om jag skulle hänga på täten och slåss om placeringar eller fokusera på att hitta ett så jämnt tempo som möjligt för att få en så bra tid som möjligt. Av de startande kände jag bara till Hälle IF:s Daniel Lund som den enda som kanske är en nivå över mig, han vann förra helgen varvets seedningslopp (kvartsmara) helt överlägset på 34:40. Efter honom var det en ganska stor bunt löpare som jag är ganska jämn med. När starten gick blev det ändå så att jag försökte hänga på längst fram, lika bra att vara lite amerikansk, spänna bågen och gå för seger. Första kilometern var snabb, ca 3:08, och det var ett stort gäng längst fram, förutom jag själv och nämnde Daniel Lund även hans klubbkompisar Mikael Eriksson och Fernando Dinis, Ullevis Jens Petrusson, MAIK:s Haile Abay, Carl Senorski från ÖIS och möjligen någon till. På andra kilometern splittrades fältet upp något, Daniel fick ett försprång till Jens som i sin tur hade 20-talet meter ner till oss övriga. Även andra kilometern gick ganska snabbt, 3:15-3:20 och lätt uppför och för att inte stumna helt fick jag släppa Mikael och Senorski. Jag, Haile och Fernando Dinis turades sedan om att dra där bakom. Halvvägs, på banans högsta punkt hade den totala snittfarten enligt GPS:en sjunkit till 3:26 och ordningen och avstånden var i princip oförändrade: Daniel - 50 meter - Jens - 30 meter - Mikael och Senorski - 30 meter - Haile, Dinis och jag. Härifrån fick jag bita i rejält för att bara hänga med. Haile släppte så småningom och jag och Dinis turades om att försöka rycka från den andre. I sista uppförsbacken efter 6 km tog vi faktiskt in en del på de framförvarande men kom inte riktigt ikapp. Sista kilometern går lätt utför nästan hela vägen och som utförslöpning är min svaghet fick jag släppa några meter till Dinis samtidigt som MAIK:s ungtupp Matz Larsson kom ångande förbi oss båda från ingenstans. När sen även Björn Hammar från Sävedalen kom upp jämte mig med ~400 meter kvar lyckades jag mobilisera de sista dropparna adrenalin till en spurt där jag i farten även drog om Dinis 5-10 meter från mål. Kom in som sexa på 26:38. Daniel Lund vann överlägset på 25:41 men jag var bara 11 sekunder bakom tvåan Jens Petrusson. Det var tätt bakom segrande Lund, 8 löpare inom 14 sekunder. Hela resultatlistan finns här.

Tiden var helt ok men inte superbra. Inga lätta ben och jag fick slita hela vägen. Mest nöjd är jag kanske över att jag faktiskt fick till en hyfsad spurt, har ju sen tidigare inte direkt sett mig själv som en spurtare. Det var också roligt med den jämna kampen om placeringarna bakom ettan.

Dagens tävling var också sista deltävlingen i GFIF:s Terrängserie som startade i höstas men på grund av dåligt väder inte kunde slutföras förrän nu. Jag vann faktiskt denna serie, som i och för sig inte haft samma uppslutning bland distriktseliten i år som tidigare år, men ändå. Kul tyckte jag.

Hälmodifierade Brooks T7 Racer samt den vackra segrarbucklan i Terrängserien.

 

Jag sprang idag i mina nya Brooks T7 Racer som jag innan hade vågat sätta brödkniven i för att skära bort 0,5-1,0 cm av ytter-/mellansulan under hälen för att få dom lite plattare. Det kändes som en klar förbättring och dom är nu huvudfavoriterna till att bli det par jag använder i Rotterdam om 15 dagar. Oj, oj, oj, snart dags för tapering.

Har tränat idag också

Och igår också för den delen. Igår 11 plus 9 km i mellanfart med ryggsäck, ~4:15 typ. Imorse 9 km i samma mellanmjölksfart med samma ryggsäck och fint vårväder. Nu på kvällen intervallträning med ställföreträdande coach Joakim: 500+500+1000+2000 medsols på åttan, vilket innebär att man ska upp 45 höjdmeter, 1' vila, sen 2' setvila och sen tillbaka (nerför samma höjdmetrar) 2000+1000+500+500. Tunga ben redan innan men lyckades hålla ganska bra fart ändå:

1:36, 1:32, 3:11, 7:02, 6:28, 3:22, 1:30, 1:29

Snittfart 3:16/km.

Bara 3:22 som sticker ut lite åt fel håll, det var ändå netto nerför och när jag sprang den åt andra hållet, alltså uppför, gick den på 3:11. Sen, som lök på laxen, 4 x 230 meter lätt motlut. Och misshandlade ben. 27 km totalt idag. 154 km senaste 6 dagarna, inklusive 2 intervallpass, ett snabbdistanspass och ett långpass. Lite jogg t/r jobbet onsdag-fredag men antagligen inget mer avancerat innan Vårtävling 8 km på lördag.

Vecka 11

Två sjukdagar i början av veckan gör att jag är riktigt nöjd med 113 km över hela veckan. 106 av dessa samlade jag ihop under veckans fyra sista dagar. Två kvalitetspass (16 km tröskel och 8 x 1000 m) men knappt någon fart i övrigt, räknar ihop det till 28 sub 4-km. Idag sprangs det långpass, vi var 8 stycken från början men folk droppade av successivt och i slutet var det bara jag, Joakim och Martin kvar. 31 km blev det, runt Mölnlycke, genom Mölndal och Örgryte, 400 höjdmeter och lite lätt progressivt från ca 4:50-fart till strax över 4:00 i slutet.

Det blev som sagt inget genrepspass i helgen men jag ska försöka få in en halvmara i marafart under veckan istället. Sen blir dit tapering a la Rune Larsson. Läste för ett tag sen att han innan ett viktigt lopp ofta brukade springa ca 100 mil fördelat på 3 veckor för att 10 dagar innan loppet ganska drastiskt dra ner på mängden, nästan vila helt dessa 10 dagar. Nu springer ju jag inte 33 mil i veckan men upplägget med 10 dagar tilltalar mig av någon anledning. Detta betyder att jag kör på som normalt hela mars månad, alltså t o m torsdag nästa vecka, för att sen bara jogga korta bitar, typ 5-8 km per dag fram till maran. Det enda hårda passet under dessa dagar kommer vara Vårtävling 2, 16 km, 8 dagar innan maran.

Lördagsintervaller

Med det bättre vädret börjar fler folk dyka upp på lördagsträningarna i Skatås som är ett samarbete mellan alla göteborgsklubbar. Idag var det säkert ett 30-tal, mest juniorer men även några gamlingar som jag. Idag gällde det klassiska 8 x 1000 runt åttan med 60 s vila. Ett pass som i sin tydliga mätbarhet och jämförbarhet med tidigare tider inger lite prestationsångest. Men det är ju bara träning och det är bara att se vad som finns i kroppen just för dagen. Som jag tidigare nämnt så försöker jag att inte fokusera så mycket på tider på intervallträning utan hitta en jämn och hård arbetsinsats och sen nöja mig med att kroppen får en bra träningsdos, sen kan man ha bra dagar och dåliga dagar. Just idag kändes det inte som någon kanondag, på uppvärmningen fanns det över huvud taget inget spritt i benen och jag kände mig ganska kraftlös. Men uppvärmningens känsla stämmer inte alltid överens med hur passet faktiskt går.

Det gick ändå helt ok, fick ta i bra för att hänga på den unge Carl Senorski som verkar vara på gång rejält. Det finns ju uppenbarligen bra gener, bror till Eric Senorski och son till Midde Hamrin, som han är. Underlaget var nu i princip snö och isfritt men lite tungsprunget då det var blött och bitvis lite slaskigt. 

Tiderna:

2:45 (endast 800 m, uppför sista 400 m, 3:27/km)
3:14 (uppför och nerför)
3:14 (platt förutom en liten kulle - upp och ner 2-3 höjdmeter)
3:27 (uppför nästan hela vägen)
3:07 (nerför sista 300 m)
3:06 (ganska mycket nerför)
3:12 (lätt nerför i början, sen platt)
3:12 (nästan helt platt)

Snittfart ca 3:14/km. Riktigt bra för en dag då jag inte kände mig på topp. Kan jämföras med att jag i december på bana (inomhus) bara hade en sekund bättre per km i snitt på 8 x 1000 med 60 s vila. På just detta pass runt åttan har jag bara varit snabbare en gång, en lördag i höstas när jag fick på det riktigt och det även var bättre underlag.

Jag hade egentligen planerat för marathon-genrep idag, 30 km marafart, men jag hade ingen lust, och just ett sånt pass behöver jag verkligen känna mig sugen på för att kunna genomföra. Nu vet jag inte om det blir något sånt pass alls, nästa lördag är det vårtävling och två veckor innan känns även lite nära inpå att köra ett så pass tufft pass. Möjligen kan jag få till nåt liknande i veckan, men jag tycker inte att jag har lika mycket ork efter en arbetsdag som på en ledig dag. Hmm, får se... Skulle varit bra för självförtroendet och för att närmare ställa in tävlingsfarten. Men jag får vara nöjd över den träning som är gjord och inte gräma mig över den som inte blivit gjord.

Back with a bang

Jag har varit sjuk. Därför har jag inte bloggat. Jag har inte sprungit. På två dagar. Jag var lite osäker på hälsoläget i morse men valde ändå att jogga till jobbet 9 km. Ganska mycket fart i benen ändå. Hade ingen klocka men sista biten kändes som ca marafart. Sen joggade jag hem också, fast bara 3 km. Sen träning på kvällen. 16 km snabbdistans på åttan. 3:43/km, lite tufft mot slutet. 35 km totalt i dag. Kvällspasset sprangs i nya skor:

Brooks Green Silence. Ekologiska skor. Bekväma och lätta. Bättre än kärnkraft.

Vecka 10

Var på galej igår så förväntningarna inför dagens träning var inte högre än att få några kilometer att skriva in i dagboken. Passade på att få in passet medan dottern var på barnkalas. Testade de nya skorna, Brooks Racer T7, som jag har beställt med den uppkommande maran i åtanke. Så här ser dom ut:

Dom var aningen för smala för mina breda fötter, men så är det ofta och det kan lösa sig efter att jag sprungit in dom lite. Ganska mjuka i överdelen så jag har hopp om att de töjs ut lite. Annars var dom mjuka och sköna men lite mer material under hälen än jag önskar. Kanske gör som jag gjort på andra skor och skär av en halv cm av ytter- och mellansulan. Med nya skor på fötterna blir jag ofta inspirerad att springa fort så det blev faktiskt ett ganska snabbt pass idag också. Jag planerade att helt enkelt köra kilometer för kilometer och se hur långt jag orkade i 3:40-3:45-fart med gårdagens tuffa pass i benen och sviterna efter gårdagens fest i huvudet. Det gick ganska bra så jag gav inte upp förrän jag kommit 16 km i 3:43-snitt på en delvis ganska kuperad asfaltsbana förbi Toltorpsdalen, Sahlgrenska, Vasastan och Ullevi. Med lite upp och nedjogg 22 km totalt. Detta gjorde att veckan summerades till helt godkända 117 km trots två hela vilodagar. Hela 60 km i sub 4:00-fart, snittet på dessa ca 3:45/km.

Nästa vecka hoppas jag blir något liknande både mängd och fartmässigt med ett planerat genrepspass, 30 km marafart på lördag. Vad marafart är har jag ännu inte riktigt kommit fram till och det får också detta pass lite bestämma. Detta funkade väldigt bra inför Berlin där jag lyckades hålla på sekunden samma fart (3:44/km) på tävlingen som jag gjort tre veckor innan på 30-km-genrepet. 3:40/km känns rimligt tycker jag. Den farten skulle innebära en sluttid på 2:34:44. För att inte köra slut på mig helt och tvingas bryta genrepet (som jag gjort med alla marafartspass hittills) kommer jag starta lite lugnare, typ 3:45/km, och sen långsamt öka och se vad det blir för snittfart till slut, förhoppningsvis blir det något snabbare än 3:44/km men inte ens det är säkert. Den farten blir sen den planerade marafarten som jag kommer hålla ganska slaviskt åtminstone fram till 30 km på maran även om det skulle kännas som att jag kan öka innan detta.

Fyra veckor kvar nu. En vecka till med både mycket fart och mängd, sen tre veckors successiv nedtrappning av i första hand mängden. Sen kommer toppformen infinna sig. Förhoppningsvis. Och inget mer av att vara ute sent på nätterna. Äta bra och sova bra. Sen ska man ju ha dagen också, som det heter.

Bra marathonträning

Jag ledsnade på vädret igår och tog veckans andra vilodag. Tänkte att jag till viss del ändå skulle "springa igen" en del kilometer idag så jag valde att vila. Idag hade jag planerat att springa Tahultsrundan med Robert, aka Tröskelkungen och Joakim. Vädret var nu inte så mycket bättre idag men vad ska man göra, åtminstone plusgrader men snöblandat regn innan start. Vi möttes i Solvikingstugan kl 10 och planen var att jogga igenom de första 13 kilometerna fram tills man kommit upp för backen från Jonsered, en ganska stygg backe som stiger 80 meter på en kilometer, ingen idé att bränna det bästa krutet där. Detta gjordes med en snittfart på 4:33/km, sen en kort pissepaus och nollställning av räkneverken.

Som jag mindes det från i somras då jag en varm dag sprang rundan senast (i 4:17-snitt och nästan kollaps i värmen) så var det efter denna backe ganska flackt och mest nerför. Det är förvisso netto nerför från denna punkt, 120 möh till ca 60 möh, men minnet bedrog mig för flackt var det inte, flera tuffa backar och nästan 250 meter total klättring kvar skulle det visa sig. Vi höll en ganska stabil ansträngningsgrad, a la marathon, på mestadels barmark med viss fartökning sista 5 km. Tiden blev 1:26:43 över 22,84 km på min klocka vilket är 3:47/km. Både Joakims och Roberts GPS-klockor visade ca 90 meter kortare vilket alltså är mindre än 0,5% skillnad, så kanske gick det i 3:48/km men skit samma. Totalt på hela rundan 4:05-snitt per km (borträknat pissepausen), hårt pass men aldrig sådär att jag fick några mentala svackor och tankar på att bryta. Testade en gel som jag beställde ihop med ett par skor, Brooks T7 Racer, från Wiggle. (Mycket billigare att beställa sånt från England, liksom skor, ca halva priset och gratis frakt från Wiggle.) Tog två geler under turen ihop med ca 3 dl vatten och det funkade bra tyckte jag. Skorna blir möjligen marathonskorna, men har inte testat dom än, ville inte skita ner dom i slasket idag. Recension kommer senare.

38 km totalt i dag blev det för mig med jogg till och från stugan, 23 km i sub 4:00-fart  (~marathonansträngning justerat för nästan 250 meter klättring på den snabba delen). Nästan 400 meter klättring totalt. Riktigt bra träning och nu ligger jag i soffan med den där blandade postlångpasskänslan av tillfredställelse och lätt illamående, men mest bra känsla.

Tisdag och...

...det blev lite fart, både på morgon och kvällspasset. Vilodagen märktes redan på morgonen, inte riktigt lika stela ben som det brukar vara när jag stapplar ut från sovrummet till köket. Lite längre morgonpass hanns med, exakt 10 km, började lugnt, runt 4:20 första kilometrarna och sen kunde jag inte hålla mig utan drog på ner mot marafart sista 6, kändes kontrollerat men ändå lite tyngre som det brukar göra på morgonen. Underlaget börjar nu närma sig helt isfritt också, vilket underlättar fartpassen betydligt.

Efter arbetsdagen blev det hemjogg raka vägen, knappt 2 km och sen en halvtimmas soffpaus innan det var dags att snöra på sig igen för intervallträning med klubben. 7 x ~930 meter platt grus på åttan längs Stora Delsjön, lite bråkig vind men annars perfekta förhållanden. Lite trött i benen men pigg i övrigt. Jag och Joakim R hjälptes åt på de fyra första och Andreas M låg strax bakom. Lyckades fördela krafterna fint över alla sju (om det nu är ett mål i sig) och klockade in alla mellan 2:54 och 3:00 vilket ger km-tider mellan 3:08 och 3:15, snitt på typ 3:11. Helt ok och inte riktigt jobbigt förrän sista biten på den sista. Jag har medvetet sista tiden skruvat ner satsningen en aning på intervallträningen, jag upplever att bara man satsar aningen mindre så är det mycket roligare och inte bara en plåga. Det är möjligt att man förlorar något i träningseffekt på just det enskilda passet på detta sätt men jag tror att man vinner i längden om man bevarar sin lust inför denna träningsform. Detta betyder självklart inte att jag inte anstränger mig. Det ska ju ändå kännas som en lättnad när passet är över, det är en del av det sköna med att plåga sig i grupp på det här sättet. Vad vet jag, det passar mig och jag håller mig relativt skade- och sjukdomsfri. Som avslutning bjöd coach Daniel på lite backsprint i lätt motlut, 4 x ~200 m och 3 x ~120 m. Totalt blev det 20 km på kvällspasset och därmed 30 km idag. Skön träningsdag och jag tror att det var rätt beslut att jag vågade vila helt igår.

Sugen på fart

Jag känner att vilodagen gör sitt jobb. Har haft en del annat för mig idag så det har inte varit så värst mycket tid över till att fundera över om jag ändå inte ska ut och samla på mig några kilometer. Vilodagen gör sitt jobb på så sätt att jag är jäkligt sugen på att springa, gärna med fart. Det är nämligen något som sätter igång i hjärnan på mig när jag får springa. Som en narkoman som får sin fix. Jag har varit inne på det där förut och på flera sätt kan man nog jämföra min löpning med ett substansberoende.

Om jag funderar på vad jag vill och vill ha i livet är det inga Mercedesar eller lyxvillor som dyker upp i huvet. Allt sånt där vänjer man sig ändå bara vid och vill ha mer. För min del kan jag gärna bo kvar i min skitiga lilla trea tills jag dör. Däremot drömmer jag om att få springa. Kort och långt. I Alperna vill jag springa nån gång. Swiss Alpine t ex. Det blir nog inte i år, kanske nästa. Funderar på att smygstarta med Vertex 43 km i sommar i stället.

Det låter väl som en from livsinställning. Fast samtidigt är den ganska girig, jag kräver att min kropp fungerar och tål 10 timmar träning i veckan. Alla har inte den lyckan. Och den kan ta slut. Nån gång tar den slut.

Nu ska jag vila för att orka vrida ur kroppen som en gammal disktrasa imorgon. Planerar lång morgonjogg och intervallträning på kvällen. Men gud skrattar åt människornas planer. Godnatt!

Då har man levt ytterligare en vecka

Och tränat också, men dom bägge sakerna går liksom in i varandra för mig. Livet mellan träningspassen känns mest som transportsträckor, jobba lite, kolla på Melodifestivalen. Sova. Tills man åter får möjlighet att snöra på sig ett par skor springa lite. Fick till lite kvalitetsträning idag också faktiskt, mellan Vasalopp, Femmil och dotterns simskola. Gjorde som förra veckan och utnyttjade trekvarten som hennes simskola håller på för att pressa in ett kvalitetspass. Idag blev det 2 x 4 km med ca 2 minuters vila emellan. 3:26-snitt på den första som jag mest flöt igenom och 3:24-snitt på den andra där jag pressade max. Sen såg jag slutet på femmilen men det var ju inte mycket att se ur svenska synvinkel. Norge är helt enkelt världens bästa skidnation, det går liksom inte att komma undan det. Det är inte rimligt att vi ska jämföra oss med dom. Vi får revansch i Hockey-VM, och Handbolls-VM, och Fotbolls-VM - för att inte tala om Bandyn. Men allt det där är ändå bara lek. Till skillnad från löpning i allmänhet och min träning i synnerhet.

Jag har tilltyggalagt 124 km denna vecka. 51 km snabbare än 4:00/km och ca 17-18 km av dessa snabbare än 3:30/km. Bra vecka. Blir inget 6-timmars då två av två kommentarer inte rekommenderade detta. Vilket känns bra då det är jobbigt att springa i 6-timmar. Funderar på en vilodag imorgon. Jag har känt mig lite trött och håglös idag, kanske beror på överträning. 

Avbrutet marafartspass

Hade bokat brorsan idag som farthållare och coach på cykel för ett marafartspass planerat till 20 km eller möjligen en halvmara. Hade lite drömmar om att faktiskt gå under halvamaraperset. Det skulle i så fall krävas en snittfart under 3:35/km. Jag tror att jag är i form att slå detta på tävling i dagsläget, men träning är en annan sak och jag hade inte direkt formtoppat, körde dubbelpass igår, visserligen bara 9 plus 8 km men morgonpasset gick delvis i ganska bra fart, ca 7 km i 3:45/km på slaskigt och halvhalt underlag. Så det var inga sprittande ben imorse, men det kan gå bra ändå ibland. Minns att jag körde ett hårt intervallpass dagen innan genrepet över 30 km marafart innan Berlin. Planen idag var att starta runt 3:40/km och sen förhoppningsvis kunna öka rätt mycket. Det kändes bra till en början men redan efter 5-6 km fick jag en mental svacka i motvinden och funderade på att bryta redan då. Sen kom jag in i flytet igen och några kilometer klockades runt 3:31-3:32. 10 km passerades på prick 36 minuter men då började det gå tungt igen. Benen kändes tunga, ingen studs liksom, och jag hade ingen skalle idag att orka pressa dom med. Så jag bröt efter 13 km på 3:36-snitt. Ingen bra dag men en bra lägstanivå kanske. Har haft fyra bra veckor nu med snitt på ca 12 mil per vecka och åtminstone sista två veckorna ganska mycket fart också. Så förhoppningsvis är jag nedtränad men inte övertränad.

Jag är lite osäker på hur jag ska lägga upp träningen kommande veckor. Har ju haft funderingar på att springa Skövde 6-timmars nästa helg för att få till ett riktigt bra långpass. Men jag vet inte om det är det jag behöver eller om det är bättre med kortare långpass närmre marafart. Kan ju vara bra att inte slita ut tävlingspsyket för mycket också. Har ju redan planerat in Solvikingarnas vårtävlingar på 8 och 16 km, två respektive en vecka före maran som formgivande kvalitetspass. Samtidigt har det varit lite dåligt med rejäla långpass under vintern. Det är en annan grej att mala på i 6 timmar och planen skulle där i så fall vara att ligga betydligt långsammare än marafart, typ 4:30-4:45/km. Och det kanske är bra träning. Nån som har erfarenheter eller åsikter kring 6-timmarstävlingar som uppladdning inför ett marathonlopp? 2007 sprang jag Åby 6-timmars en månad innan Göteborg marathon och tyckte att det gick ganska bra på den maran (69 km på 6-timmars och 2:57 på maran).