Nyårskrönika

Det kommer inte bli nån löpning imorgon så jag kan redan nu sammanfatta år 2011. 4436 km har det blivit. Ett bra löpår. Som dock kollapsat helt under årets sista två månader:

Km/månad 2011:
Januari: 458
Februari: 454
Mars: 506
April: 320
Maj: 395
Juni: 365
Juli: 410
Augusti: 440
September: 407
Oktober: 419
November: 152
December: 109

Löpta km per månad är under detta år en ganska exakt funktion av motivation och friskhet. Jag var riktigt taggad hela våren innan Rotterdam marathon, vilket också avspeglas i siffrorna ovan. Jag var också i riktigt bra form där men Rotterdam pajades av en förkylning. Kom sen tillbaka bra till Stockholm marathon 7 veckor senare där jag tycker att jag gjorde en av årets två bästa lopp på 2:37:36 (rankar det högre än 2:36:12 i Frankfurt).

Efter Stockholm tog jag en liten andningspaus med några veckors lugnare träning. Jag hittade sen inte riktigt samma motivation som jag haft under vintern/våren. Detta syns i siffrorna juni - oktober. Hyfsad träningsmängd och jämna resultat på många tävlingar men inte riktigt samma gnista som tidigare. Om jag ska vara efterklok kan jag tänka att nånting startade redan där som jag sitter med resultatet av nu. Men det är kanske en efterkonstruktion. Lidingöloppet var i alla fall riktigt kul och det är det andra av årets två bästa lopp. Efter det gick Göteborgs halvmarathon riktigt bra av bara farten men jag hade inte samma sug inför Frankfurt marathon som jag haft inför tidigare maror. Fick liksom tvinga mig ut på långpassen. Frankfurt gick bra, jag kan inte säga annat eftersom det blev pers och så. Men känslan var ändå sådär. Jag tror i efterhand att jag faktiskt hade någon slags utslitning/begynnande överträningssyndrom i kroppen. Inte så att det påverkade så mycket rent kroppsligt. Och inte heller för att jag hade tränat så exceptionellt mycket veckorna innan, snarare tvärtom. Mer nåt mentalt - att jag var lite trött i huvudet efter att ha tävlat nästan oavbrutet och inte haft någon viloperiod på ett och ett halvt år. Men igen - kanske en efterkonstruktion - det finns många som blir trötta i huvudet utan att vare sig träna eller tävla i löpning.

Hur som helst sitter jag här med en seg skada i foten. Och jag försöker rationalisera det och tänka att det kanske faktiskt är bra att jag får lite påtvingad vila. Den här veckan har jag inte sprungit nånting. Och det blir ingenting mer det här året. Det är inte för att skadan blivit värre, men jag tänker att jag ska vänta tills jag kan springa helt utan känning och utan att behöva spänna mig. Det tycker jag låter klokt. Nu blir det otroligt spännande att se hur löparåret 2012 kommer arta sig för mig. Jag anar stordåd.

v 51

57 km. Steg framåt.

v 50

Sprang 34 km förra veckan. Lite bättre än 18 som det blev veckan innan. Blir inte riktigt klok på den här skadan, det går fram och tillbaka men ändå mer fram. Antagligen är det väl helt enkelt plantarfascit. Men idag vågade jag t o m lite intervaller. 1+1+2+1+1+2 km, fast jag joggade sista 2:an. Ca 17 km totalt vilket är ett klart steg framåt och det absolut längsta jag sprungit på 4 veckor. Hade lite känning då och då och lite mer mot slutet. Men egentligen gör det ondare när jag går än när jag springer. Så idag kändes som ett riktigt steg framåt men vi får se hur det känns imorgon.

v 49

Ett litet steg framåt den här veckan. 18 km totalt på veckan - vanligtvis en normal dagsdos träning - nu en veckototal. Hur som helst känns det bra efter två veckor dessförinnan på 3 respektive 1 km. I måndags 4 km löpband som jag efteråt var rädd för var för tidigt då jag hade lite ont efteråt. I torsdags en försiktig ökning till 5 km på löpband (faktiskt barfota) och ingen smärta efteråt. Idag sprang jag (i princip smärtfritt) 9 km i lugnt tempo och utomhus för första gången på drygt två veckor. Har fortfarande lite känningar från foten så det kommer nog inte bli någon snabbare löpning än på ett tag och antagligen långt ifrån normal träningsdos även kommande vecka. Men det känns bra att vara på gång igen och att kunna vara ute och röra på sig.

v 48

Det blev ca 1 km denna vecka. Lite testjogg typ 700 meter på löpband för några dagar sedan och idag några minuters jogg i lägenheten (!). Plus två pass i gymet. Kommer jag någonsin bli en löpare igen. Just nu är jag nämligen en löpare som inte löper. Typ som en nykter alkoholist. (Varför kom den liknelsen?)

Det känns ändå trots allt som att det går åt rätt håll med skadan. Bara lite långsammare än vad jag hade tänkt. Men det är ändå tråkigt väder ute för det mesta så det känns inte som att jag missar så jättemycket. Men snart är det vår och jag börjar känna mig rätt sugen på att komma igång med grundträning.

Eftersom det alltså inte har bedrivits så mycket träning den sista tiden så finns det inte heller så mycket att skriva om. Hoppas komma igång lite försiktigt veckan som kommer. (Men det hoppades jag också förra veckan.) 

Saliga äro de saktmodiga.