Har precis avslutat vad jag tror är min mängdmässigt största vecka någonsin. Strax över 20 timmar träning varav hälften gjordes under helgen i klubbkompisens stuga i Dalsland. Det har blivit lite utav en triathlonepidemi i min löparklubb för tillfället där även jag dragits med. I helgen körde vi ett träningsläger med triathlonfokus i en stuga i skogen i Dalsland. Det hela var riktigt lyckat med mycket träning men även trevligt umgänge. Jag hade mest som fokus att simma/cykla då det är där jag känner att jag har mest att lära inför Tjörn. Plus att jag tycker att det är det som är roligast just nu. Vad gäller simningen bodde vi perfekt med bara några steg för att komma i plurret. Även cyklingen var grymt fin på nästan helt bilfria vägar. Det blev ca 20 mil cyklat under helgen och ett par timmar i vattnet och även några kortare löprundor.
Totalt i veckan har jag cyklat drygt 30 mil, sprungit 72 km och simmat ca 2 timmar. Dessutom har jag sovit alldeles för lite. Så nu känner jag mig som en zombie med träningsvärk.
söndag 27 juli 2014
söndag 20 juli 2014
Göteborg Triathlon (Gothenburg Triathlon) 2014
Detta kändes på något vis som min riktiga triathlondebut. Visserligen har jag ställt upp i 6 stycken triathlon de senaste åren men detta kändes på något sätt mer riktigt. Kanske var det för att det var första gången som jag hade en "riktig" cykel. Min ny Felt-cykel som jag har testat på träning några gånger.
Det var olympisk distans (1500 m sim, 40 km cykel och 10 km löpning). Nu var det väl inte riktigt de distanserna, inom triathlon verkar det inte vara så viktigt att det är så exakta distanser. I och för sig förståeligt med tanke på att speciellt cykelbanans karaktär och vindförhållanden påverkar mer än den exakta längden, men lite närmre de utlovade sträckorna än ca 37,5 km cykel och 9,5 km löpning skulle jag gärna ha. (Det är väl från detta som begreppet "triathlonmil" kommer från.) Men i övrigt var detta ett fantastiskt arrangemang i Inseros, några mil söder om Göteborg.
Starten var redan kl 8:30 på söndagsmorgonen och då det är rätt så mycket prylar att ha koll på så fick jag stiga upp kl 06:00 på vilodagen. Jag hade så mycket grejer med mig i bilen så att det kändes som att jag skulle resa bort på semester några veckor.
Simningen gick utan några problem och jag höll mig ute på kanten för att få simma min egen takt. Hade hoppats att kunna simma på 28 minuter och det blev några sekunder därunder. Bytet till cykel gick även det bra även om jag fortfarande har problem att få av mig våtdräkten snabbt. Hela växlingen tog i alla fall bara 50 sekunder och de bästa växlade bara ca 10-15 sekunder snabbare. Jag kom upp ur vattnet som nr 38 totalt och växlade om 5 stycken och kom därmed ut på cyklingen, som var en vändpunktsbana längs sjön som kördes i två gången, som 33:a. Jag testade för första gången att ha skorna fastsatta i pedalerna och uppspända med gummiband vilket gick ganska bra med bara lite krångel att få i fötterna i skorna.
Jag lyckades hålla 35,7 km/h i snitt över de knappa 4 milen utan att förta mig och avancerade från 33:e plats till 24:e. Även växlingen till löpning gick bra, bara 40 sekunder, men utan att plocka några placeringar där. När jag kommer ut på löpningen på en triathlon brukar det kännas som jag är hemma, inte längre någon risk för punkteringar och jag har bara en gren kvar och det är min klart bästa. Så med ganska gott humör (men lite stela ben) satte jag fart ut på löpningen för att bränna av det sista krutet. Även detta var en vändpunktsbana som skulle springas i två varv, ca 70% grusväg och resten skogsstig) Jag kom ut på den samtidigt som blivande segraren, Erik Holmberg varvade, så jag slog följe med honom och tyckte att farten var ganska behärskad, 3:30-3:35/km uppskattningsvis. Jag tänkte att jag nog kommer springa ifrån honom om ett tag. Men på tillbakavägen på första varvet tappade jag ganska snabbt kraften och fick släppa honom. I de tidigare triathlon jag gjort har löpningen nästan känts bättre och bättre ju längre jag sprungit, i det att benen vänjer sig vid det nya rörelsemönstret och låren börjar mjukas upp efter cyklingen. Men idag blev det riktigt tungt sista halvan av löpningen. Jag lyckades väl hålla farten hyfsat i alla fall (förutom i de korta uppförsbackarna på banan där det gick riktigt trögt) och fortsatte i alla fall att plocka placeringar. Kom till slut in som 11:a totalt och 10:a i herrklassen på 2:07:55, sekunden efter damsegrarinnan Annie Thorén. Sen fick jag i och för sig reda på att hon egentligen var mer än 5 minuter före mig då damklassen startade ca 5 minuter efter herrklassen. (Hon simmade snabbast av alla, på 19 minuter någonting, oerhört imponerande.)
Så det var en rolig och smärtsam tävling utan några större missöden. Placeringsmässigt kom jag något bättre än vad jag hade hoppats. Nu är jag motiverad till att bli bättre på att simma och cykla (och springa).
Veckan har träningsmässigt varit ganska bra också, nästan 12 timmar träning (82 km löpning, 140 km cykling och ca 2,5 km simning).
Det var olympisk distans (1500 m sim, 40 km cykel och 10 km löpning). Nu var det väl inte riktigt de distanserna, inom triathlon verkar det inte vara så viktigt att det är så exakta distanser. I och för sig förståeligt med tanke på att speciellt cykelbanans karaktär och vindförhållanden påverkar mer än den exakta längden, men lite närmre de utlovade sträckorna än ca 37,5 km cykel och 9,5 km löpning skulle jag gärna ha. (Det är väl från detta som begreppet "triathlonmil" kommer från.) Men i övrigt var detta ett fantastiskt arrangemang i Inseros, några mil söder om Göteborg.
Starten var redan kl 8:30 på söndagsmorgonen och då det är rätt så mycket prylar att ha koll på så fick jag stiga upp kl 06:00 på vilodagen. Jag hade så mycket grejer med mig i bilen så att det kändes som att jag skulle resa bort på semester några veckor.
Simningen gick utan några problem och jag höll mig ute på kanten för att få simma min egen takt. Hade hoppats att kunna simma på 28 minuter och det blev några sekunder därunder. Bytet till cykel gick även det bra även om jag fortfarande har problem att få av mig våtdräkten snabbt. Hela växlingen tog i alla fall bara 50 sekunder och de bästa växlade bara ca 10-15 sekunder snabbare. Jag kom upp ur vattnet som nr 38 totalt och växlade om 5 stycken och kom därmed ut på cyklingen, som var en vändpunktsbana längs sjön som kördes i två gången, som 33:a. Jag testade för första gången att ha skorna fastsatta i pedalerna och uppspända med gummiband vilket gick ganska bra med bara lite krångel att få i fötterna i skorna.
Jag lyckades hålla 35,7 km/h i snitt över de knappa 4 milen utan att förta mig och avancerade från 33:e plats till 24:e. Även växlingen till löpning gick bra, bara 40 sekunder, men utan att plocka några placeringar där. När jag kommer ut på löpningen på en triathlon brukar det kännas som jag är hemma, inte längre någon risk för punkteringar och jag har bara en gren kvar och det är min klart bästa. Så med ganska gott humör (men lite stela ben) satte jag fart ut på löpningen för att bränna av det sista krutet. Även detta var en vändpunktsbana som skulle springas i två varv, ca 70% grusväg och resten skogsstig) Jag kom ut på den samtidigt som blivande segraren, Erik Holmberg varvade, så jag slog följe med honom och tyckte att farten var ganska behärskad, 3:30-3:35/km uppskattningsvis. Jag tänkte att jag nog kommer springa ifrån honom om ett tag. Men på tillbakavägen på första varvet tappade jag ganska snabbt kraften och fick släppa honom. I de tidigare triathlon jag gjort har löpningen nästan känts bättre och bättre ju längre jag sprungit, i det att benen vänjer sig vid det nya rörelsemönstret och låren börjar mjukas upp efter cyklingen. Men idag blev det riktigt tungt sista halvan av löpningen. Jag lyckades väl hålla farten hyfsat i alla fall (förutom i de korta uppförsbackarna på banan där det gick riktigt trögt) och fortsatte i alla fall att plocka placeringar. Kom till slut in som 11:a totalt och 10:a i herrklassen på 2:07:55, sekunden efter damsegrarinnan Annie Thorén. Sen fick jag i och för sig reda på att hon egentligen var mer än 5 minuter före mig då damklassen startade ca 5 minuter efter herrklassen. (Hon simmade snabbast av alla, på 19 minuter någonting, oerhört imponerande.)
Så det var en rolig och smärtsam tävling utan några större missöden. Placeringsmässigt kom jag något bättre än vad jag hade hoppats. Nu är jag motiverad till att bli bättre på att simma och cykla (och springa).
Veckan har träningsmässigt varit ganska bra också, nästan 12 timmar träning (82 km löpning, 140 km cykling och ca 2,5 km simning).
söndag 13 juli 2014
SM-milen 2014
33:32 lyckades jag få till. Detta är jag väldigt nöjd med då jag löptränat så pass lite sista tiden. Banan är dock väldigt snabb, helt platt och bara några skarpa svängar, så egentligen borde man kunna springa nästan lika snabbt som på bana. Förhållandena var också bra, kanske bara lite varmare än optimalt, typ 22-23 grader.
Det häftigaste var hur många bra löpare, både från Sverige och Danmark, som loppet hade samlat. När har det hänt tidigare att man kommer på 50:e plats på ett millopp i Sverige på 33:32. Jag tyckte att jag startade i hyfsat bra fart men hade ett hav av löpare framför mig. Skillnaden mellan att vara i riktigt bra form och bara i ok form var dock tydlig. När man är i riktigt bra form så kan man liksom glida fram och bara fundera på om ansträngningsnivån är lagom och om man borde lägga sig bakom den eller den löparen eller om man ska avancera framåt. Idag var det en kamp hela vägen och jag kände aldrig något flyt. Det hjälpte dock att det var så många bra, jag kunde springa med en klunga på 5-6 löpare i princip hela vägen, är man själv är det nära till att bli lite bekväm och inte pressa på.
Jag kände också att jag behövde en riktig urladdning som ett millopp ofta är, nästan full fart från början och inget småpratande med löparna bredvid, bara en grupp människor som flåsar tungt bredvid varandra i drygt en halvtimme för att sedan lägga sig ner på marken och undra vad som precis hände. Hoppas på samma fina uppslutning nästa år för det här var verkligen häftigt.
Det var också en väldigt trevlig resa där alla i sällskapet gjorde fina tider, inte minst Svante som tog hem segern i M45 med 33:49. Solvikingarna blir vassa i Vasastafetten senare i sommar.
Det häftigaste var hur många bra löpare, både från Sverige och Danmark, som loppet hade samlat. När har det hänt tidigare att man kommer på 50:e plats på ett millopp i Sverige på 33:32. Jag tyckte att jag startade i hyfsat bra fart men hade ett hav av löpare framför mig. Skillnaden mellan att vara i riktigt bra form och bara i ok form var dock tydlig. När man är i riktigt bra form så kan man liksom glida fram och bara fundera på om ansträngningsnivån är lagom och om man borde lägga sig bakom den eller den löparen eller om man ska avancera framåt. Idag var det en kamp hela vägen och jag kände aldrig något flyt. Det hjälpte dock att det var så många bra, jag kunde springa med en klunga på 5-6 löpare i princip hela vägen, är man själv är det nära till att bli lite bekväm och inte pressa på.
Jag kände också att jag behövde en riktig urladdning som ett millopp ofta är, nästan full fart från början och inget småpratande med löparna bredvid, bara en grupp människor som flåsar tungt bredvid varandra i drygt en halvtimme för att sedan lägga sig ner på marken och undra vad som precis hände. Hoppas på samma fina uppslutning nästa år för det här var verkligen häftigt.
Det var också en väldigt trevlig resa där alla i sällskapet gjorde fina tider, inte minst Svante som tog hem segern i M45 med 33:49. Solvikingarna blir vassa i Vasastafetten senare i sommar.
måndag 7 juli 2014
Snabbträning inför SM
Jag anmälde mig till SM-milen i Malmö. Det första svenska mästerskapet i landsvägslöpning. Inte för att jag har så mycket med topplaceringarna att göra, snarare handlar det om att inte komma sist i SM-klassen som startar 5 minuter före övriga. Det är 43 startande i herrklassen, jag har startnummer 25 och en ganska osäker löpform på grund av min förvirrade färd ut i triathlonlandet.
Jag har de sista åren varit en ganska stark anhängare av volym i träningen, mest på grund av att jag för min del hittat ett ganska starkt samband mellan träningsvolym och tävlingsresultat. Sista månaderna har jag dock legat på betydligt mindre träningsmängd löpning jämfört med föregående år. Vid den här tiden förra året radade jag upp 12-14-milaveckor vilket resulterade i monster-PB på 10 000 meter. Jag gick från 33:05 till 32:03 på 4 månader efter att ha legat stilla strax över 33 minuter i 3 år. Nu kommer jag inte ens ihåg när jag gjorde en vecka över 10 mil senast. Träningsmängden i tid räknat är ungefär samma, 8-10 timmar/vecka, men 2-3 timmar är utbytta mot cykel och simning vilket gör att löpmängden i sträcka räknat snittar runt 7 mil.
Jag hoppas att min kropp är i det läget att den behöver ett nytt stimuli för att vakna till liv och att jag därför i det långa loppet ska bli en bättre löpare med lite alternativträning. Men egentligen tvekar jag. En positiv sak är att jag inte känner mig lika slutkörd när jag varierar belastningen genom att slänga in något sim eller cykelpass. Men ingen har heller sagt att löpträning på elitnivå (som jag ibland låtsas att jag sysslar med) är friskvård och att man ska sikta på att må så bra som möjligt hela tiden. Hur som helst är det intressant att vara ute på oprövat territorium. Igår körde jag första mer riktiga passet på den tempocykel som jag skaffat. Jag har ingen cykeldator än och min GPS-klocka har lagt av men enligt mätning med Svettig-appen cyklade jag 46 km på ungefär 84 minuter inklusive krångel med att sätta på den och stoppa ner i fickan och även ett stopp där jag fick stanna och vända när jag körde fel. Det blir ungefär 33 km/h och det var ganska behaglig ansträngningsnivå på den lätt ondulerande landsvägen mellan Mölnlycke och Hindås. Sugen på att testa på riktigt nästa gång och pressa på lite.
Annars är väl simningen där jag utvecklas snabbast. Vilket inte är så konstigt eftersom det var den som jag var absolut sämst på. Jag har simmat ungefär 12 timmar i år och för några veckor sedan när jag simmade med Thony i Delsjön kände jag ett riktigt släpp, vi simmade runt bägge öarna i Stora Delsjön, det ska vara 2,2 km och det gjorde vi på ett behagligt sätt på 40 minuter blankt. Mitt självförtroende växte så av detta att jag när det var dags för andra omgången av Råda Pröva-På-Triathlon förra måndagen så positionerade jag mig längre fram i fältet vid simstarten och vevade på nästan på max första 100 meterna. Detta gjorde att jag helt plötsligt befann mig i ett skvättande inferno av folk som simmade kors och tvärs och över och under varandra och jag visste inte riktigt var jag skulle få luft ifrån längre. Fick bröstsimma en bit för att hämta andan innan jag på andra halvan kom in i en bra rytm när fältet hade glesat ut sig. Simbanan var inte exakt samma som förra gången så tyvärr kunde jag inte jämföra min sim-split men jag tror att det gick lite snabbare trots totalskitig teknik. Cyklingen gjorde jag 10 sekunder långsammare men är nöjd med det då det dels var medvetet att inte pressa uppför varje backe och dels då jag denna gång gjorde den helt själv. Nästa gång blir det på riktig tempocykel och kanske till och med med rakade ben, får se vad det kan ge. Det visade sig hur som helst vara ett smart drag att cykla lite mer behärskat för löpningen gick nästan en och en halv minut snabbare med lår som inte var helt kvaddade. Totalt var jag 2 minuter snabbare och 7-8 placeringar bättre, vilket är kul.
Tillbaka till ämnet: SM på 10 km. Det känns riktigt kul att få ställa sig på startlinjen med de allra bästa löparna i Sverige. Startlistan vittnar om ganska god uppslutning i elitledet. Och förhoppningen är som sagt att inte komma sist av dessa, vilket är en reell risk. Mitt hemliga vapen blir panikträning sista veckan. Jag tänker mig dubbelpass måndag, tisdag, onsdag och sen ett fartpass på torsdag och bara lite lätt jogg på fredag. Det sägs att man bara kan förstöra formen sista veckan innan en tävling men jag ska testa om det verkligen är sant. Förmodligen är det så. I så fall får jag fejka en vadbristning och halta i mål.
Jag har de sista åren varit en ganska stark anhängare av volym i träningen, mest på grund av att jag för min del hittat ett ganska starkt samband mellan träningsvolym och tävlingsresultat. Sista månaderna har jag dock legat på betydligt mindre träningsmängd löpning jämfört med föregående år. Vid den här tiden förra året radade jag upp 12-14-milaveckor vilket resulterade i monster-PB på 10 000 meter. Jag gick från 33:05 till 32:03 på 4 månader efter att ha legat stilla strax över 33 minuter i 3 år. Nu kommer jag inte ens ihåg när jag gjorde en vecka över 10 mil senast. Träningsmängden i tid räknat är ungefär samma, 8-10 timmar/vecka, men 2-3 timmar är utbytta mot cykel och simning vilket gör att löpmängden i sträcka räknat snittar runt 7 mil.
Jag hoppas att min kropp är i det läget att den behöver ett nytt stimuli för att vakna till liv och att jag därför i det långa loppet ska bli en bättre löpare med lite alternativträning. Men egentligen tvekar jag. En positiv sak är att jag inte känner mig lika slutkörd när jag varierar belastningen genom att slänga in något sim eller cykelpass. Men ingen har heller sagt att löpträning på elitnivå (som jag ibland låtsas att jag sysslar med) är friskvård och att man ska sikta på att må så bra som möjligt hela tiden. Hur som helst är det intressant att vara ute på oprövat territorium. Igår körde jag första mer riktiga passet på den tempocykel som jag skaffat. Jag har ingen cykeldator än och min GPS-klocka har lagt av men enligt mätning med Svettig-appen cyklade jag 46 km på ungefär 84 minuter inklusive krångel med att sätta på den och stoppa ner i fickan och även ett stopp där jag fick stanna och vända när jag körde fel. Det blir ungefär 33 km/h och det var ganska behaglig ansträngningsnivå på den lätt ondulerande landsvägen mellan Mölnlycke och Hindås. Sugen på att testa på riktigt nästa gång och pressa på lite.
Annars är väl simningen där jag utvecklas snabbast. Vilket inte är så konstigt eftersom det var den som jag var absolut sämst på. Jag har simmat ungefär 12 timmar i år och för några veckor sedan när jag simmade med Thony i Delsjön kände jag ett riktigt släpp, vi simmade runt bägge öarna i Stora Delsjön, det ska vara 2,2 km och det gjorde vi på ett behagligt sätt på 40 minuter blankt. Mitt självförtroende växte så av detta att jag när det var dags för andra omgången av Råda Pröva-På-Triathlon förra måndagen så positionerade jag mig längre fram i fältet vid simstarten och vevade på nästan på max första 100 meterna. Detta gjorde att jag helt plötsligt befann mig i ett skvättande inferno av folk som simmade kors och tvärs och över och under varandra och jag visste inte riktigt var jag skulle få luft ifrån längre. Fick bröstsimma en bit för att hämta andan innan jag på andra halvan kom in i en bra rytm när fältet hade glesat ut sig. Simbanan var inte exakt samma som förra gången så tyvärr kunde jag inte jämföra min sim-split men jag tror att det gick lite snabbare trots totalskitig teknik. Cyklingen gjorde jag 10 sekunder långsammare men är nöjd med det då det dels var medvetet att inte pressa uppför varje backe och dels då jag denna gång gjorde den helt själv. Nästa gång blir det på riktig tempocykel och kanske till och med med rakade ben, får se vad det kan ge. Det visade sig hur som helst vara ett smart drag att cykla lite mer behärskat för löpningen gick nästan en och en halv minut snabbare med lår som inte var helt kvaddade. Totalt var jag 2 minuter snabbare och 7-8 placeringar bättre, vilket är kul.
Tillbaka till ämnet: SM på 10 km. Det känns riktigt kul att få ställa sig på startlinjen med de allra bästa löparna i Sverige. Startlistan vittnar om ganska god uppslutning i elitledet. Och förhoppningen är som sagt att inte komma sist av dessa, vilket är en reell risk. Mitt hemliga vapen blir panikträning sista veckan. Jag tänker mig dubbelpass måndag, tisdag, onsdag och sen ett fartpass på torsdag och bara lite lätt jogg på fredag. Det sägs att man bara kan förstöra formen sista veckan innan en tävling men jag ska testa om det verkligen är sant. Förmodligen är det så. I så fall får jag fejka en vadbristning och halta i mål.
fredag 27 juni 2014
Semester 1/2
Lite löst vad som har hänt sedan sist. Jag har semester just nu, första veckan av två. Sökte frivilligt om uppdelad semester i år av olika anledningar, kanske mest för att jag tycker att det är svårt att vara ledig länge i ett svep. Har därför 3 veckor som väntar mig lite senare i sommar också. Hade väl som plan att träna ganska mycket men jag började semestern med en rejäl förkylning där det under tre dagars tid inte var att fundera på om jag skulle träna eller inte. Nu mår jag lite bättre och igår lunkade jag runt 12 km för att känna på kroppen och det kändes ganska bra. Så jag tog även en lite simtur i sjön senare på dagen, så där 20 minuter kanske, och det kändes bra, har verkligen höjt mig ett snäpp i simningen, det är inte längre en kamp för överlevnad utan jag kan njuta av att glida runt i vattnet. Är väl dock fortfarande ganska långsam om man jämför.
Efter stor vånda har jag även bestämt mig för att skaffa en triathloncykel. Sista veckorna har jag nördat ner mig rejält i detta och spenderat ganska många timmar framför datorn och läst vad folk runtom i världen tycker om olika cyklar och vad som är viktigt och hur mycket pengar man ska lägga. Många är av uppfattningen att om man inte åtminstone lägger 25 tusen kronor på en cykel kan man lika gärna fortsätta med sin gamla linjecykel. Speciellt personalen på Cykelcity tycker så. Men dom har å andra sidan inga cyklar billigare än så och därför anser jag dom lite jäviga i saken. Om man läser på om vindtunneltester så är det egentligen sittpositionen som är det allra viktigaste för att komma fram energisnålt på cykel utan hjälp av drafting. Därefter kommer vad jag förstår hjulen och faktiskt även hjälmen.
Jag ska väl inte sticka under stol med att en stor del i cykelköpet handlar om min önskan om att ha en cykel som ser ut som en triathloncykel istället för en gammal linjecykel med tempopinnar. Till saken hör också att jag utan hjälp av sms-lån faktiskt inte har +25 tkr att lägga på en cykel. Så all denna efterforskning plus min ekonomiska situation landade i att jag har beställt en Felt B16 som enligt UPS ska levereras någon gång idag. Knappt 13 tkr fick jag ge för den. Denna är väl tillsammans med Planet X Stealth ungefär det billigaste man kan komma undan med för en triathloncykel i fullcarbon. Nästa steg blir att uppgradera hjulen, men det får nog vänta till nästa sommar.
Planen för sommaren då?
Det enda fasta än så länge är Göteborg Triathlon (Olympisk distans) 20/7, Vasastafetten 23/8 samt Tjörn Triathlon (Halvironman) 30/8. Utöver detta blir det väl några lokala löptävlingar och eventuellt SM-milen i Malmö (10km) den 12/7.
Efter stor vånda har jag även bestämt mig för att skaffa en triathloncykel. Sista veckorna har jag nördat ner mig rejält i detta och spenderat ganska många timmar framför datorn och läst vad folk runtom i världen tycker om olika cyklar och vad som är viktigt och hur mycket pengar man ska lägga. Många är av uppfattningen att om man inte åtminstone lägger 25 tusen kronor på en cykel kan man lika gärna fortsätta med sin gamla linjecykel. Speciellt personalen på Cykelcity tycker så. Men dom har å andra sidan inga cyklar billigare än så och därför anser jag dom lite jäviga i saken. Om man läser på om vindtunneltester så är det egentligen sittpositionen som är det allra viktigaste för att komma fram energisnålt på cykel utan hjälp av drafting. Därefter kommer vad jag förstår hjulen och faktiskt även hjälmen.
Jag ska väl inte sticka under stol med att en stor del i cykelköpet handlar om min önskan om att ha en cykel som ser ut som en triathloncykel istället för en gammal linjecykel med tempopinnar. Till saken hör också att jag utan hjälp av sms-lån faktiskt inte har +25 tkr att lägga på en cykel. Så all denna efterforskning plus min ekonomiska situation landade i att jag har beställt en Felt B16 som enligt UPS ska levereras någon gång idag. Knappt 13 tkr fick jag ge för den. Denna är väl tillsammans med Planet X Stealth ungefär det billigaste man kan komma undan med för en triathloncykel i fullcarbon. Nästa steg blir att uppgradera hjulen, men det får nog vänta till nästa sommar.
Planen för sommaren då?
Det enda fasta än så länge är Göteborg Triathlon (Olympisk distans) 20/7, Vasastafetten 23/8 samt Tjörn Triathlon (Halvironman) 30/8. Utöver detta blir det väl några lokala löptävlingar och eventuellt SM-milen i Malmö (10km) den 12/7.
söndag 8 juni 2014
Italienresa och Nationaldagsloppet
 |
| Sestri Levante ligger delvis på en halvö. |
I Italien bodde vi i en fin liten stad 5 mil söder om Genua. Det fanns inte så stora springmöjligheter förutom strandpromenaden fram och tillbaka, om man inte tog sig upp i bergen på andra sidan järnvägen men jag hade aldrig tid till det.
 |
| Här är jag ute och springer, och där bakom simmade jag. |
 |
| Skojar till det på ett sätt som nog ingen gjort förut. |
Väl hemkommen sent på torsdagen var det dags att ladda inför Nationaldagsloppet, ett motionslopp på cykel över 104 km som jag och min bror hade anmält oss till som skulle gå nästföljande morgon. Började väl känna att jag kanske tryckt in lite för mycket saker under veckan för att klara även detta, men målsättningen var bara att genomföra det och att uppleva en cykeltävling för första gången.
Cykeltävling var en ny upplevelse. Jag och min bror Anders hade anmält oss lite försiktigt i sista fartgruppen, som skulle hålla 33 km/h i snitt. Det lät som en lagom utmaning för en nybörjare. Här poserar vi före start:
 |
| Jag |
 |
| Min bror |
15 minuter efter den första startgruppen rullade vi iväg från Kviberg och ganska snart insåg vi att det inte behövs särskilt mycket kraft för att hålla 33 km/h om man ligger med i en klunga. Vi hade tänkt cykla hela loppet ihop men med så mycket folk var det svårt att hålla reda på varandra så när backarna började efter sådär 20 km bestämde jag mig för att köra själv och trycka till lite uppför. Där var det väl tydligt att man var i fel startgrupp för när det började luta lite och det liksom var upp till varje enskild cyklist, då gick det jäkligt långsamt. Jag tryckte på i alla backar ända upp till bergspriset och första depån efter kanske 35-40 km. Nu var jag ganska ensam då jag inte hade hunnit ikapp klungorna från startgruppen innan och hade i princip hela min startgrupp bakom mig. Så jag stannade i depån och käkade en bulle och fyllde upp flaskan.
 |
| Nationaldagsloppetgänget 2014, jag längst bak i blågult. |
Vad ska man säga om cykellopp då? Jo, det var kul. Farten utför är ju inte något man kommer i närheten av inom löpning, det var häftigt. Men det som känns lite ovant för mig är att det liksom inte är så individuellt, väldigt mycket handlar om vilken klunga du cyklar med. Dessutom denna prylfetischism som inte verkar ha några gränser, gick och spanade bland tälten efter målgång och hittade ett (1!) hjul för det facila priset av 28 875 kr. Funderade ett slag på att köpa det men sansade mig. Jag får smälta hela upplevelsen lite och se om det blir några fler cykellopp. Gillar ju spontant triathlon med non-drafting bättre, har väl alltid varit mer en ensamvarg än en lagspelare.
När jag hade kommit hem från loppet kände jag mig ganska fräsch i benen så jag stack ut på en 7 km-löprunda och det kändes faktiskt ganska så lätt. På lördagen var jag väl lite tyngre i benen men kunde i alla fall genomföra ett kombinerat långpass/intervallpass (löpning nu alltså). Först 11 km själv, sen mötte jag upp Sebastian, Andreas och Anders från klubben och vi körde 4 km tröskel plus 1+2+3+4+3+2+1 minut med 1 minuts vila. Var väl inte jättespänstig men kunde i alla fall hålla jämna steg med övriga, ca 26 km totalt. Idag har jag hedrat vilodagen med att vila.
måndag 26 maj 2014
Lite kort om sista tiden
Efter genomjoggen av Göteborgsvarvet tänkte jag att jag skulle få till en riktig mängdvecka. Så måndag och tisdag förra veckan rivstartade jag med att bägge dagarna först springa till jobbet, sen springa till klubbträningen, springa lite intervaller där för att sen springa hem. 53 km på två dagar varav en del i bra fart. Började känna mig på gång igen. På tisdagkvällen fick jag möjlighet att överta en nummerlapp till korta banan på BUM (Borås Ultra Marathon) kommande lördag. Och det kändes riktigt kul just då så jag tackade Maria Carlsson så mycket för detta och började peppa inför loppet som skulle vara 45 km på Knalleleden mellan Hindås och Borås. (Det fanns en lång bana också som var 87 km, mellan Skatås och Borås.)
Det fick alltså bli en snabbladdning, men sånt kan ibland bli det bästa. Jag joggade lugnt till och från jobbet även onsdag för att sen helvila från löpningen torsdag och fredag med bara lite lätt cykelpendling istället.
Det som inte riktigt passade in i min uppladdning (om man nu ska komma med ursäkter redan innan man har berättat hur det gick) var att slutet av veckan var extremt hetsig och uppbokad, så att jag fick dra ner på viktiga saker som sömn och ätande. T ex en jobbdag på torsdagen som varade från 08:00 till 23:00. Det funkar medan man gör det men sliter på kropp och psyke på nåt sätt ändå. På fredagen skulle jag gå på lång teaterföreställning, vilket var bestämt sedan tidigare och det var också en bra föreställning (En handelsresandes död) men det gjorde att det blev en del stress även den dagen och jag hann inte äta någon riktig middag. Massa ursäkter alltså.
På lördagen var starten kl 13:00 vilket åtminstone det var positivt, med så sen start alltså. Det var också lätt att ta sig dit med bara en halvtimmas bussfärd hemifrån.
Själva loppet då?
Jo jag hängde på Svante Lundgren (från min egen klubb) och Erik Wickström från SOK Knallen i täten de första kilometerna i ca 4:00-fart. Det kändes hyfsat avslappnat. Men sen började något som jag nog bäst kan beskriva som hjärnspöken. Kanske kombinerat med en suboptimal uppladdningsvecka och en extrem brist på långpass sista månaderna. Jag kände mig omotiverad och nästan deprimerad, flåsade och kände mig yr i huvudet. Började fundera över mitt liv och varför jag gjorde detta frivilligt en vacker lördag i maj.
Jag släppte Svante och Erik och släppte även förbi ytterligare två löpare som jag inte vet vilka de var. Jag hoppades att jag åtminstone skulle kunna njuta av resan om jag släppte alla tävlingsambitioner. Men inte ens det gick. Det är som att det stämmer, det där med att man aldrig kan få sig själv att må som man vill må. Man kan inte bli lycklig genom att försöka bli lycklig, har någon filosof sagt som jag har glömt namnet på (Thomas Nagel kanske?) Jag kände mig bara värre, totalt less och omotiverad. Började gå en bit. Sen mötte jag Malin Wallander från klubben som stod och hejade på vid ca 10 km. Berättade om min lugubra situation. Hon hade ju bil där och så, så det var ju en möjlighet. Men det tog ändå emot att bryta. Jag behöver ju ändå träna långpass och hon sa att hon skulle stå vid fler ställen längs med banan om jag ville bryta. Så jag joggade på, gick i uppförsbackarna, snavade och satte mig och suckade på en grästuva en stund. Sprang fel och irrade runt ett tag på ett kalhygge där de hade ritat likadana orangea markeringar på träden som leden var utmärkt med. Livsandarna var inte höga kan man säga. Kom fram till första vätskestationen vid 15 km. Satte mig på en stol där några minuter, drack några koppar cola, åt en bulle, kollade på folk som sprang förbi. Är mina tävlingsdagar, över tänkte jag.
Men jag fortsatte. Växlade jogg med att gå, försökte heja på folk som sprang om mig (men egentligen bara för att pigga upp mig själv). Träffade Malin igen där hon stod vid dryga 20 km. Jag var dyster och hon försökte peppa mig. Stod igen och kollade på folk som kutade förbi. Hon sa att hon skulle stå igen vid 30 km och hon tyckte att dit kan jag väl i alla fall ta mig. Ok då. Lunkade på.
Men här nånstans vände det. Kanske är det det där med att man måste ge upp helt innan man kan hitta kraften igen. Jag började springa lite fortare. Sprang om folk. Jag hade nu ingen som helst möjlighet att placera mig topp-tre och kanske var det det som gjorde det. Jag kunde bara njuta av att springa utan att bry mig om värdsliga ting som prestige och placeringar. Efter ett tag kom jag ikapp klubbkompisen Thomas Norrgård som för första gången sprang ett sånt här långt lopp. Vi slog följe och han hade bra fart. Vi fortsatte att springa om folk och det kändes som att vi faktiskt hade roligt.
Vid andra och sista vätskan vid 30 km fyllde vi på rejält med cola, chips och bullar. Sen var det ganska mycket utför på lättlöpta vägar och vi körde nog bitvis på en bra bit under 4:00-fart. Susade förbi plågade och stukade människor. Här kommer vithajarna, kändes det som. Vinkade bara till Malin och hennes bil och hade ingen tanke längre på att bryta.
Detta var väl ungefär det viktiga i den här historien. Några små detaljer på de kvarvarande 15 kilometerna var att jag plockade ett gäng placeringar till, sprang fel en gång till men tappade bara någon minut. Blev stel som helvete i benen på väg ner mot Borås men lyckades ändå hoppa över en vägbom med 1500 meter kvar till mål. Kom sånär ikapp killen som kom 4:a (tror jag, inga resultat uppe än). Kom väl in strax över 4 timmar och jag tror att det blev en femteplats. Erik Wickström vann på dryga tre och en halv timma. Svante några minuter efter på en andraplats. Här länk till segrarens bloggrapport.
Vad jag tar med mig från detta äventyret vet jag inte riktigt. Kanske handlar det om att sätta saker i perspektiv och att lära sig den svåra konsten att njuta av vägen och inte vara för hetsig om att nå vissa mål som man har inbillat sig är viktiga. Jag vet inte. På nåt sätt hoppas jag ju att man blir klokare men jag vet faktiskt inte riktigt.
På söndagen var jag rätt så mörbultad men kom i alla fall ut på ett swim-run äventyr i skärgården tillsammans med Ralph. Första gången för mig och en alltigenom positiv upplevelse.
Idag (måndag) har jag precis gjort säsongens första triathlon på Mölndal Outdoors träningstävling i och runt Rådasjön. Till skillnad från i lördags kände jag mig fint avslappnad hela vägen och lyckades simma riktigt bra 750 meter (för att vara mig då), pressade bra på cykeln och sprang sedan 5 km på riktigt gott stolpiga ben. Imorgon ska jag vila.
Det fick alltså bli en snabbladdning, men sånt kan ibland bli det bästa. Jag joggade lugnt till och från jobbet även onsdag för att sen helvila från löpningen torsdag och fredag med bara lite lätt cykelpendling istället.
Det som inte riktigt passade in i min uppladdning (om man nu ska komma med ursäkter redan innan man har berättat hur det gick) var att slutet av veckan var extremt hetsig och uppbokad, så att jag fick dra ner på viktiga saker som sömn och ätande. T ex en jobbdag på torsdagen som varade från 08:00 till 23:00. Det funkar medan man gör det men sliter på kropp och psyke på nåt sätt ändå. På fredagen skulle jag gå på lång teaterföreställning, vilket var bestämt sedan tidigare och det var också en bra föreställning (En handelsresandes död) men det gjorde att det blev en del stress även den dagen och jag hann inte äta någon riktig middag. Massa ursäkter alltså.
På lördagen var starten kl 13:00 vilket åtminstone det var positivt, med så sen start alltså. Det var också lätt att ta sig dit med bara en halvtimmas bussfärd hemifrån.
Själva loppet då?
Jo jag hängde på Svante Lundgren (från min egen klubb) och Erik Wickström från SOK Knallen i täten de första kilometerna i ca 4:00-fart. Det kändes hyfsat avslappnat. Men sen började något som jag nog bäst kan beskriva som hjärnspöken. Kanske kombinerat med en suboptimal uppladdningsvecka och en extrem brist på långpass sista månaderna. Jag kände mig omotiverad och nästan deprimerad, flåsade och kände mig yr i huvudet. Började fundera över mitt liv och varför jag gjorde detta frivilligt en vacker lördag i maj.
Jag släppte Svante och Erik och släppte även förbi ytterligare två löpare som jag inte vet vilka de var. Jag hoppades att jag åtminstone skulle kunna njuta av resan om jag släppte alla tävlingsambitioner. Men inte ens det gick. Det är som att det stämmer, det där med att man aldrig kan få sig själv att må som man vill må. Man kan inte bli lycklig genom att försöka bli lycklig, har någon filosof sagt som jag har glömt namnet på (Thomas Nagel kanske?) Jag kände mig bara värre, totalt less och omotiverad. Började gå en bit. Sen mötte jag Malin Wallander från klubben som stod och hejade på vid ca 10 km. Berättade om min lugubra situation. Hon hade ju bil där och så, så det var ju en möjlighet. Men det tog ändå emot att bryta. Jag behöver ju ändå träna långpass och hon sa att hon skulle stå vid fler ställen längs med banan om jag ville bryta. Så jag joggade på, gick i uppförsbackarna, snavade och satte mig och suckade på en grästuva en stund. Sprang fel och irrade runt ett tag på ett kalhygge där de hade ritat likadana orangea markeringar på träden som leden var utmärkt med. Livsandarna var inte höga kan man säga. Kom fram till första vätskestationen vid 15 km. Satte mig på en stol där några minuter, drack några koppar cola, åt en bulle, kollade på folk som sprang förbi. Är mina tävlingsdagar, över tänkte jag.
Men jag fortsatte. Växlade jogg med att gå, försökte heja på folk som sprang om mig (men egentligen bara för att pigga upp mig själv). Träffade Malin igen där hon stod vid dryga 20 km. Jag var dyster och hon försökte peppa mig. Stod igen och kollade på folk som kutade förbi. Hon sa att hon skulle stå igen vid 30 km och hon tyckte att dit kan jag väl i alla fall ta mig. Ok då. Lunkade på.
Men här nånstans vände det. Kanske är det det där med att man måste ge upp helt innan man kan hitta kraften igen. Jag började springa lite fortare. Sprang om folk. Jag hade nu ingen som helst möjlighet att placera mig topp-tre och kanske var det det som gjorde det. Jag kunde bara njuta av att springa utan att bry mig om värdsliga ting som prestige och placeringar. Efter ett tag kom jag ikapp klubbkompisen Thomas Norrgård som för första gången sprang ett sånt här långt lopp. Vi slog följe och han hade bra fart. Vi fortsatte att springa om folk och det kändes som att vi faktiskt hade roligt.
Vid andra och sista vätskan vid 30 km fyllde vi på rejält med cola, chips och bullar. Sen var det ganska mycket utför på lättlöpta vägar och vi körde nog bitvis på en bra bit under 4:00-fart. Susade förbi plågade och stukade människor. Här kommer vithajarna, kändes det som. Vinkade bara till Malin och hennes bil och hade ingen tanke längre på att bryta.
Detta var väl ungefär det viktiga i den här historien. Några små detaljer på de kvarvarande 15 kilometerna var att jag plockade ett gäng placeringar till, sprang fel en gång till men tappade bara någon minut. Blev stel som helvete i benen på väg ner mot Borås men lyckades ändå hoppa över en vägbom med 1500 meter kvar till mål. Kom sånär ikapp killen som kom 4:a (tror jag, inga resultat uppe än). Kom väl in strax över 4 timmar och jag tror att det blev en femteplats. Erik Wickström vann på dryga tre och en halv timma. Svante några minuter efter på en andraplats. Här länk till segrarens bloggrapport.
Vad jag tar med mig från detta äventyret vet jag inte riktigt. Kanske handlar det om att sätta saker i perspektiv och att lära sig den svåra konsten att njuta av vägen och inte vara för hetsig om att nå vissa mål som man har inbillat sig är viktiga. Jag vet inte. På nåt sätt hoppas jag ju att man blir klokare men jag vet faktiskt inte riktigt.
På söndagen var jag rätt så mörbultad men kom i alla fall ut på ett swim-run äventyr i skärgården tillsammans med Ralph. Första gången för mig och en alltigenom positiv upplevelse.
Idag (måndag) har jag precis gjort säsongens första triathlon på Mölndal Outdoors träningstävling i och runt Rådasjön. Till skillnad från i lördags kände jag mig fint avslappnad hela vägen och lyckades simma riktigt bra 750 meter (för att vara mig då), pressade bra på cykeln och sprang sedan 5 km på riktigt gott stolpiga ben. Imorgon ska jag vila.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)