Detta kändes på något vis som min riktiga triathlondebut. Visserligen har jag ställt upp i 6 stycken triathlon de senaste åren men detta kändes på något sätt mer riktigt. Kanske var det för att det var första gången som jag hade en "riktig" cykel. Min ny Felt-cykel som jag har testat på träning några gånger.
Det var olympisk distans (1500 m sim, 40 km cykel och 10 km löpning). Nu var det väl inte riktigt de distanserna, inom triathlon verkar det inte vara så viktigt att det är så exakta distanser. I och för sig förståeligt med tanke på att speciellt cykelbanans karaktär och vindförhållanden påverkar mer än den exakta längden, men lite närmre de utlovade sträckorna än ca 37,5 km cykel och 9,5 km löpning skulle jag gärna ha. (Det är väl från detta som begreppet "triathlonmil" kommer från.) Men i övrigt var detta ett fantastiskt arrangemang i Inseros, några mil söder om Göteborg.
Starten var redan kl 8:30 på söndagsmorgonen och då det är rätt så mycket prylar att ha koll på så fick jag stiga upp kl 06:00 på vilodagen. Jag hade så mycket grejer med mig i bilen så att det kändes som att jag skulle resa bort på semester några veckor.
Simningen gick utan några problem och jag höll mig ute på kanten för att få simma min egen takt. Hade hoppats att kunna simma på 28 minuter och det blev några sekunder därunder. Bytet till cykel gick även det bra även om jag fortfarande har problem att få av mig våtdräkten snabbt. Hela växlingen tog i alla fall bara 50 sekunder och de bästa växlade bara ca 10-15 sekunder snabbare. Jag kom upp ur vattnet som nr 38 totalt och växlade om 5 stycken och kom därmed ut på cyklingen, som var en vändpunktsbana längs sjön som kördes i två gången, som 33:a. Jag testade för första gången att ha skorna fastsatta i pedalerna och uppspända med gummiband vilket gick ganska bra med bara lite krångel att få i fötterna i skorna.
Jag lyckades hålla 35,7 km/h i snitt över de knappa 4 milen utan att förta mig och avancerade från 33:e plats till 24:e. Även växlingen till löpning gick bra, bara 40 sekunder, men utan att plocka några placeringar där. När jag kommer ut på löpningen på en triathlon brukar det kännas som jag är hemma, inte längre någon risk för punkteringar och jag har bara en gren kvar och det är min klart bästa. Så med ganska gott humör (men lite stela ben) satte jag fart ut på löpningen för att bränna av det sista krutet. Även detta var en vändpunktsbana som skulle springas i två varv, ca 70% grusväg och resten skogsstig) Jag kom ut på den samtidigt som blivande segraren, Erik Holmberg varvade, så jag slog följe med honom och tyckte att farten var ganska behärskad, 3:30-3:35/km uppskattningsvis. Jag tänkte att jag nog kommer springa ifrån honom om ett tag. Men på tillbakavägen på första varvet tappade jag ganska snabbt kraften och fick släppa honom. I de tidigare triathlon jag gjort har löpningen nästan känts bättre och bättre ju längre jag sprungit, i det att benen vänjer sig vid det nya rörelsemönstret och låren börjar mjukas upp efter cyklingen. Men idag blev det riktigt tungt sista halvan av löpningen. Jag lyckades väl hålla farten hyfsat i alla fall (förutom i de korta uppförsbackarna på banan där det gick riktigt trögt) och fortsatte i alla fall att plocka placeringar. Kom till slut in som 11:a totalt och 10:a i herrklassen på 2:07:55, sekunden efter damsegrarinnan Annie Thorén. Sen fick jag i och för sig reda på att hon egentligen var mer än 5 minuter före mig då damklassen startade ca 5 minuter efter herrklassen. (Hon simmade snabbast av alla, på 19 minuter någonting, oerhört imponerande.)
Så det var en rolig och smärtsam tävling utan några större missöden. Placeringsmässigt kom jag något bättre än vad jag hade hoppats. Nu är jag motiverad till att bli bättre på att simma och cykla (och springa).
Veckan har träningsmässigt varit ganska bra också, nästan 12 timmar träning (82 km löpning, 140 km cykling och ca 2,5 km simning).
En fråga: Du tycker inte att det är roligare att vinna i löpning än att komma på 10:e plats och få tjejstryck i triathlon...?
SvaraRaderaDu har en poäng där. Men det är också roligt att inte ha så stor press och att kunna utvecklas.
Radera