Italienresa och Nationaldagsloppet

Sestri Levante ligger delvis på en halvö. 

Var på jobbresa till Italien måndag till torsdag. Hann springa en runda på måndagsmorgonen innan avfärd. Har hittat en bra runda nere vid Råda Säteri som är lagom kuperad och mäter ca 2 km. Dessutom passerar man badet på varje varv så om man känner sig överhettad eller bara badsugen kan man hoppa i, vilket jag gjorde på sista varvet.

I Italien bodde vi i en fin liten stad 5 mil söder om Genua. Det fanns inte så stora springmöjligheter förutom strandpromenaden fram och tillbaka, om man inte tog sig upp i bergen på andra sidan järnvägen men jag hade aldrig tid till det.

Här är jag ute och springer, och där bakom simmade jag.

Dagsprogrammet var ganska pressat med besök på sjukhusen både i Pisa (120 km söderut) och i Genua (50 km norrut). Jag hade därför inte satt upp några höga mål med träningen men jag hann i alla fall med att springa en liten tur varje morgon, en dag även en liten kvällstur, och avslutade löpturerna med lite simning i viken utanför hotellet. Inga simpass att skryta med men det var inte dumt att simma omkring i klart vatten med solen på ryggen och fiskar att titta på.

Skojar till det på ett sätt som nog ingen gjort förut.

Sömnen blev det lite värre med. Tjockt med aktiviteter på dagarna, sena middagar på kvällarna med både ett och flera glas vin och träning på det gjorde att det var ganska skönt att återvända hem på torsdagen. Inte minst för att slippa köra bil bland italienare som inte riktigt verkar ta lika allvarligt på det här med liv och död som vi svenskar.

Väl hemkommen sent på torsdagen var det dags att ladda inför Nationaldagsloppet, ett motionslopp på cykel över 104 km som jag och min bror hade anmält oss till som skulle gå nästföljande morgon. Började väl känna att jag kanske tryckt in lite för mycket saker under veckan för att klara även detta, men målsättningen var bara att genomföra det och att uppleva en cykeltävling för första gången.

Cykeltävling var en ny upplevelse. Jag och min bror Anders hade anmält oss lite försiktigt i sista fartgruppen, som skulle hålla 33 km/h i snitt. Det lät som en lagom utmaning för en nybörjare. Här poserar vi före start:

Jag

Min bror

15 minuter efter den första startgruppen rullade vi iväg från Kviberg och ganska snart insåg vi att det inte behövs särskilt mycket kraft för att hålla 33 km/h om man ligger med i en klunga. Vi hade tänkt cykla hela loppet ihop men med så mycket folk var det svårt att hålla reda på varandra så när backarna började efter sådär 20 km bestämde jag mig för att köra själv och trycka till lite uppför. Där var det väl tydligt att man var i fel startgrupp för när det började luta lite och det liksom var upp till varje enskild cyklist, då gick det jäkligt långsamt. Jag tryckte på i alla backar ända upp till bergspriset och första depån efter kanske 35-40 km. Nu var jag ganska ensam då jag inte hade hunnit ikapp klungorna från startgruppen innan och hade i princip hela min startgrupp bakom mig. Så jag stannade i depån och käkade en bulle och fyllde upp flaskan.

Nationaldagsloppetgänget 2014, jag längst bak i blågult.

Efter detta fick jag cykla ensam ett tag och var väl lite inställd på att få cykla resten av banan själv men rätt var det var kom jag ifatt en grupp (eller om det var dom som kom ikapp mig, minns inte riktigt) som körde ganska disciplinerad gruppkörning, typ belgisk kedja eller vad det heter. Det dröjde ett tag för mig att fatta exakt hur detta går till men efter ett tag tror jag att jag fattade galoppen. Åter en gång fick jag uppleva den extrema skillnaden i cykelsport i att cykla själv eller i klunga. Jag hade ingen cykeldator men tippar att vi körde mellan 35 och 40 knyck på platta partier och det kändes som promenad ansträngningsmässigt. Det hela var trevligt om än lite enformigt. Men plötsligt när jag frågade hur långt vi hade kommit fick jag svaret 76 km. Jag känner ju till omgivningarna hyfsat men visste inte exakt hur banan gick så jag blev överraskad att vi bara hade knappt tre mil kvar. Strax härefter började klungan splittras upp då flera droppade av. Och i backarna vid Tahult tänkte jag att det nog inte finns så mycket att spara på längre, så jag och ett par stycken till körde gasen i botten. Vi cyklade här samma väg som Tahultsrundan, för er som känner till denna anrika löprunda, fast baklänges. Ner mot Jonsered där jag vet sedan tidigare att man droppar ca 100 höjdmeter på en kilometer gick det undan riktigt ordentligt innan man fick bromsa före den tvära vänstersvängen bort mot målet. Målet som jag trodde var i Kviberg där vi startat, men bara några minuters körning efter Jonsered var vi plötsligt i mål, vilket kändes lite snopet. Tiden blev 3:04:09.

Vad ska man säga om cykellopp då? Jo, det var kul. Farten utför är ju inte något man kommer i närheten av inom löpning, det var häftigt. Men det som känns lite ovant för mig är att det liksom inte är så individuellt, väldigt mycket handlar om vilken klunga du cyklar med. Dessutom denna prylfetischism som inte verkar ha några gränser, gick och spanade bland tälten efter målgång och hittade ett (1!) hjul för det facila priset av 28 875 kr. Funderade ett slag på att köpa det men sansade mig. Jag får smälta hela upplevelsen lite och se om det blir några fler cykellopp. Gillar ju spontant triathlon med non-drafting bättre, har väl alltid varit mer en ensamvarg än en lagspelare.

När jag hade kommit hem från loppet kände jag mig ganska fräsch i benen så jag stack ut på en 7 km-löprunda och det kändes faktiskt ganska så lätt. På lördagen var jag väl lite tyngre i benen men kunde i alla fall genomföra ett kombinerat långpass/intervallpass (löpning nu alltså). Först 11 km själv, sen mötte jag upp Sebastian, Andreas och Anders från klubben och vi körde 4 km tröskel plus 1+2+3+4+3+2+1 minut med 1 minuts vila. Var väl inte jättespänstig men kunde i alla fall hålla jämna steg med övriga, ca 26 km totalt. Idag har jag hedrat vilodagen med att vila.