Senaste nytt

Haft lite skrivkramp sista tiden. Tänkte ändå lite kort uppdatera om vad jag har för mig. Sista inlägget var ju inte så positivt. Är dock inte allt för deprimerad. Sen sist har jag hunnit träna en ganska vanlig vecka, typ 100 km. Sen var jag i fjällen en vecka och där blev det endast några kilometer ren löpning men ganska mycket annan träning, testade bland annat Telemarkskidor för första gången (har alltid åkt snowboard tidigare men det är tydligen inte lika hett som på 90-talet). Telemark är riktigt kul och bra benträning, dessutom är det inte så himla svårt att fuska sig ner för backarna om man bara har lite koordinationsförmåga. Förutom det blev det flera snöskotoppturer, några av dessa med brädan på ryggen. Snöskor är för övrigt hett har jag hört.

Senast snackade jag lite om att köra lite mer blandad träning, bland annat att lära mig simma lite bättre och kanske köra någon triathlon på lite mer allvar än vad jag gjorde förra året. Triathlon vet jag inte riktigt om det är hett eller inte. Det ska väl i och för sig inte spela någon roll om man är över 30. Jag är ju egentligen löpardogmatiker och tror inte så mycket på alternativträning men eftersom jag har haft lite motivationssvackor med löpningen under vintern har jag bestämt mig att blanda upp löpningen lite. Körde därför idag mitt tredje simpass för året (tredje riktiga passet på fem år för övrigt) och det känns kul att göra något där utvecklingskurvan är brant. Det blev 3000 meter på 67 minuter idag vilket genomfördes ganska kontrollerat och med bara en kallsup och faktiskt fartökning sista 200-300 meterna.

Vad gäller löpningen kommer jag ändå ha den som huvudfokus i år och målet för första halvåret blir Stockholm marathon 31/5, har inget speciellt tidsmål där, bara att springa så snabbt jag kan och kanske slå min 16:e placering i SM från 2011. Sen vill jag nog springa SM på den nya SM-distansen 10 km landsväg som avgörs i Malmö i juli.

Vad gäller triathlon blir det examen den 30/8 på halv Ironmandistans på Tjörn där jag nu redan anmält mig. Till och med skaffat tävlingslicens så det blir tävlingsklass och A-målet är att inte göra bort mig. B-målet är att göra det under 5 timmar vilket borde vara möjligt med en simning på ca 40 min, cykling på kanske 2:45 och löpning på 1:20. Med några minuters transition har jag till och med råd med en punka. Det positiva med detta för mig är att jag cyklar bättre än jag simmar och springer bättre än jag cyklar så jag kommer plocka mycket placeringar under loppet, vilket i och för sig inte är så svårt om man typ är sist efter simningen.

Träning vecka 8:

Simning: 5,2 km
Cykling: 18 km
Löpning: 80 km

Det var allt för nu. Ska försöka uppdatera lite oftare i framtiden.

Inte en meter har jag sprungit

En vecka sedan Sandsjöbacka-loppet och jag har inte sprungit en meter. Inte sjuk, inte skadad, inte särskilt sliten, lite stel ett par dagar efteråt bara. Inte haft lust helt enkelt. Får man ge sig själv en paus då?

Cyklat har jag gjort. Till och från jobbet. Då det har varit på snö har det varit ganska fint och lite tyngre.

Och idag har jag simmat. Teknikövningar med Ralph som vill ha in mig på triathlon. Det blev väl kanske 2 km i 25:an på Åbybadet. Kratta, drag, build-ups och Australienövningar. Det var ganska kul faktiskt och jag var inte riktigt så dålig som jag hade befarat med tanke på att jag inte simmat på ett halvår och innan dess inget på 4-5 år. 50 meter gick avslappnat på 55 sekunder. Inget att skryta med för simfolk men okej i min värld.

Så jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta. Det finns ju oftast planer i huvudet att man vill bli bättre och vissa mål på vissa lopp eller distanser. Och om man ska bli bra måste man träna. Men om man ska träna mycket utan att bli deprimerad så måste man ha lust att träna. Detta är väl tankar som alla som tränar mot något mål tampas med. Det är lätt att säga att, nu jävlar ska jag träna så eller så mycket för att kunna glänsa riktigt vid ett tillfälle längre fram. Men det är svårt att träna mycket och ännu svårare att hela tiden hålla motivationen uppe. För belöningen är inte alltid uppenbart större än uppoffringen.

Jag vet inte om jag håller på att bli en feelgood-motionär eller kanske en triathlet. Triathleter är ofta mer positiva människor än de som bara håller på med en gren, vare sig det är löpning, cykel eller simning. Och det är väl kanske inte så konstigt när de har tre grenar att välja på, allt efter väder och vad de känner för. På ett kanske lite konstigt sätt har jag ändå alltid imponerats mer av singelsportarna, de som dag ut och dag in håller sig vid sin läst. Cyklister som sitter på trainern i källaren hela vintern och kollar in i en betongvägg, tramptag efter tramptag, medvetna om att det är detta oglamorösa slit som krävs för att bli stark och uthållig. Löpare som trampar på genom slask, vind, regn och snö. Trötta och magra med blicken i horisonten.

Så vem vill jag vara? Det är lite lockande att kunna dra till simhallen om det regnar. Åka på fikaturer på cykeln fram till våren vid vackert väder.

Jag ger det lite tid. Tror ändå att jag vill springa Stockholm marathon på ett bra sätt, men det är ju ett tag kvar. Februari får bli testmånad för att ställa in kompassen mot framtiden.