Plötsligt händer det

Jag slutar aldrig att förvånas. Eller, nja, oftast är saker och ting ganska förutsägbara men då och då blir man lite förvånad. Skrev ju ett gnälligt inlägg om tisdagsträningen där jag hamnade sist av alla. Och så på torsdagen hade jag hur spänstiga ben som helst och gjorde 27:30 på åttan utan egentligen nån syra alls förrän i sista backen där jag också retligt blev omsprungen av Dr Röstlund. Men: konstigt är det med formen. Kanske är den inte så dålig ändå. 27:30 på åttan är i krokarna av det bästa jag gjort på träning. Kanske blir det en inomhussatsning ändå?

Fan va segt det går

Nu har jag till och med blivit ifrånsprungen av min lillebror. Jag är inte i toppform just nu. Han är i och för sig inte så dålig. Men detta var första gången han sprang ifrån mig. Men kul för honom. Själv funderar jag på hur jag ska komma i form igen. Tänker att jag behöver träna. Men sen läste jag Josephine Ambjörnssons blogg (länk ner till höger) och hon tränar ju sjukt mycket och blir bara sämre. Så jag är villrådig. Det har ju vart lite mentalt upp och ned i år. Just nu är det väl mentalt ganska bra. Det är bara det att jag ids inte träna. Men samtidigt skulle jag jättegärna vara jättesnabb. Då blir det ju ett problem. Men det var ändå ganska skönt att träna idag. Även om det inte gick så snabbt så flåsade jag som fan. Vilket var ganska skönt.

Jag behöver inspiration och disciplin. Och gärna snö, jag brukar träna väldigt bra när det är mycket snö. Har alltid gillat snö.

Veckorapport

Tog det lite lugnt i veckan som gick. Sprang ju ändå en mara förra lördagen. Men säsongsvila har jag ju redan haft så det blev bara en lite lugnare träningsvecka. Vilket också var nödvändigt med tanke på en ganska öm högervad som minne från Bromölla. Tränade tisdag, torsdag och lördag, totalt kanske 50 km.

Men nu är det ny vecka och vaden känns bra. Eftersom jag var ledig idag passade jag på att få in ett långpass i dagsljus. Testade min nya vätskerygga av märket Nathan som delfinansierades av ett presentkort jag fick för andraplatsen i Bromölla. Återinvesterade i verksamheten kan man säga. Den var ganska trevlig. Helt enkelt en liten ryggsäck med nästan bara plats för en vätskeblåsa på 2 liter. Inget midjebälte, bara ett bröstbälte men det var så pass bra placerat med remmar som även kunde användas för att komprimera innehållet i ryggan så att den hölls bra på plats, utan att skumpa för mycket.

Jag fyllde blåsan och packade även ner en banan och en macka och en gel och joggade iväg utan plan. Först genom Skatås, sen bort mot Mölndal och en sväng genom Gunneboskogen, sen en bit på Bohusleden och genom mina hemtrakter Pixbo och Mölnlycke och en kort fikapaus, sen ett varv på den extremt kuperade 2 km-slingan bakom Wandelsbergs folkhögskola och sen tillbaka genom Delsjöområdet och Skatås. Hade faktiskt GPS-klockan idag och totalt blev det drygt 32 km i 5:14-snitt. Känns som jag behöver köra den här typen av lugna långpass mer regelbundet för att inte vägga vid 35 km på maran.

Bromölla marathon 2012

I besvikelsen över att inte riktigt fått till det på nåt marathonlopp i år (Stockholm 2:42 och Berlin 2:56) valde jag att göra sällskap med klubbkompisen Joakim för en bonusmara i Bromölla. Morgonpigga som vi så klart är startade vi kl 06 i morse från Göteborg och styrde bilen söderut. Jag var inte så värst nervös i och med att det hela kändes ganska spontant. Målsättningen var att åtminstone en gång i år springa under 2:40. Efter att ha varit igång i träning igen i 3 veckor plus en tapering-vecka sedan säsongsvilan efter Berlin kändes kroppen ganska bra. Har dock inte sprungit över två mil på ett enstaka pass sedan Berlin för sex veckor sedan så hur marauthålligheten var visste jag inte riktigt. Men jag tänkte att jag ändå borde ha ganska goda chanser att gå under 2:40 om jag inte siktade högre än just detta.

Från start drog Bålstas Mikael Mustaniemi iväg ensam och var hundratalet meter framför oss efter bara nån kilometer. Där bakom var vi inledningsvis en ganska stor klunga men man anade att många nog förivrade sig i starten. Jag och Joakim som båda siktade på sub 2:40 tog det lugnt och växeldrog i 3:45-tempo. På första varvet utav fyra kändes det ganska avslappnat och vi kunde springa och småprata lite. Fältet spred ut sig och efter några kilometer var det bara vi två plus Anton Bengtsson från Stenungsund.

Ungefär halvvägs in på andra varvet fick jag lite feeling och försökte mig på en aning till fartökning, ner till ungefär 3:40-fart. Det kändes bra och snart var jag ifatt och förbi alla utom Mustaniemi. Kanske var detta dumt men fortfarande vid halvmaran, som passerades på runt 1:19 kändes allting kontrollerat. Även tredje varvet kändes helt ok och km-tiderna låg hela tiden under 3:50. Nu var jag ganska säker på att gå under 2:40. Bara jag inte tappade alltför mycket på sista varvet skulle saken vara biff. Det flöt på bra ända fram till ungefär 33-34 km när jag började må lite illa. Försökte med att dra i mig en gel (hade tre med mig och detta var den andra) för att se om det kanske var blodsockret som började sjunka. Det funkade inte nåt vidare och snart därefter började även benen stumna. Vid 35-36 km började det bli riktigt kämpigt och jag lyckades inte längre hålla kilometrarna under fyraminutersstrecket. Hade svårt med huvudräkningen men anade framåt 38 att det nog skulle bli svårt med 2:40. Kämpade ändå verkligen men det var som att benen inte lydde mig. Kom till slut in på 2:40:50 vilket alltså räckte till en andraplats efter Mustaniemi som kom in på 2:32:nånting.

I en analys av detta kan jag inte se att ja gjorde några stora missar. Kanske drog jag på lite i onödan mellan 15 och 20. Det blåste ganska mycket på vissa delar av banan men samtidigt var den relativt platt. Kanske har jag inget att skylla på, kanske är jag inte bättre än så här just nu. Det blev i alla fall årsbästa.