Inte oväntat gick dagens snabbdistans åt helvete. Fick avbryta det planerade varvet på Skatåsmilen efter 4 km för ett toastopp, men om det kändes tungt innan stoppet kändes det inte bättre efteråt. Försökte 2 km till men gav sen upp. Lika bra kändes det som. Vi får se hur det går med detta att försöka träna ner sig så mycket som möjligt. Min tanke är att om man inte ger kroppen något val så måste den anpassa sig. Men jag är inte alls säker på att det funkar så. Ser fram emot en riktigt tung morgonjogg till jobbet imorrn.
Intressant tänk!
SvaraRaderaKom att tänka på det som man inom metallurgi kallar "strain hardening", dvs att man utmattar ett material så mycket att den deformeras plastiskt. Det resulterande materialet har en annan struktur och är starkare än det ursprungliga...
Kanske även gäller löpare?
"Work (strain) hardening is when a metal is strained beyond the yield point. An increasing stress is required to produce additional plastic deformation and the metal apparently becomes stronger and more difficult to deform."
källa:http://www.engineersedge.com/material_science/work_strain_hardening.htm
Yeah, det är det jag siktar mot. Hoppas det fungerar likadant med människor som med metall. :-)
SvaraRadera