KM 10 000 på bana

Återigen en tävling som kanske inte var årets fokustävling nr 1. Men lite prestationsångest framkallade den ändå. Dels för att det fanns en klar chans till att putsa perset från i höstas lite, dels för att 10 000 på bana, trots att dagsform, sparring, väder och vind spelar in ändå är en ganska rättvis värdemätare på hur formen är. Och jag vill ju att formen ska vara snäppet bättre nu än i höstas. Det har ju ändå varit 7 månader relativt bra och obruten träning med över 10 mil i snitt per vecka sedan sist jag testade formen på 10 k bana och satte nämnda pers 33:35. Detta gjordes på DM, nio dagar innan 1:15:30 på Stockholm halvmarathon och 24 dagar innan 2:37:45 i Berlin. Så ett resultat nu skulle ju onekligen hjälpa att kalibrera farten i uppkommande Göteborgsvarv nio dagar efteråt och Stockholm marathon 16 dagar efteråt.

Cyklade direkt från jobbet till Slottskogsvallen och tog på vägen beslutet att sätta i mig en chokladboll modell större på Pressbyrån i Haga. Det var en avvägning, en timme innan start vill jag egentligen inte äta något alls då det kan äventyra loppet fullständigt om magen börjar jobba för mycket. Samtidigt hade jag inte ätit sen lunch och ville verkligen inte känna mig låg i blodsocker under loppet. Det händer väl i och för sig aldrig på ett 10 k-lopp då man nästan alltid har tillräckligt med glykogen för att hålla uppe blodsockret en dryg halvtimme med lite adrenalin i systemet. Men väggningen under långpasset i söndags var färsk i minnet och jag började redan känna mig lite hypoglykem. Och med 10 km cykling och några kilometers uppvärmning vet man aldrig. Borde kanske i och för sig druckit en cola istället, med facit i hand.

Hur som helst åt jag en jäkligt god chokladboll och fortsatte trampa mot vallen. Väl där var det dags att testa skor. Jag hade med både spiksen och mina väl insprungna Piranha. Testade först ett varv med spik, sen ett varv barfota och slutligen ett varv i Piranha. Valet föll på de sistnämnda. Gick på toa en sista gång, hittade min varvräknare Torgny och sen var det dags för start. Lyckades befria mig från prestations-dämonerna ganska bra och kände mig till och med lite inspirerad när jag tåade startlinjen i det ca 40 man starka heatet.

Pre-race.

Starten, undertecknad längst till höger.

Efter startskottet lade jag mig ganska omgående som tvåa efter Sander som deklarerat att han skulle starta i 32:00-fart vilket gjorde att jag inte hade några som helst planer på att gå i rygg på honom. Redan efter första kurvan hade han 15 meter. I ryggen hörde jag det välkända flåset av Doktor Jocke och Ultra-Ragnar.

Klungan bakom Sander.

Hittade ett bra, avslappnat fokus direkt och passerade första varvet på på precis lagomt för snabba 78 sekunder, första km passerades på 3:17. Sen sjönk farten som väntat en aning med kilometrar på 3:20, 3:20, 3:23, 3:23 och halva passerades på 16:43, fortsatt med en stabil och kontrollerad känsla. Hela tiden fick jag dra ensam och nånstans här släppte även Jocke och Ragnar. Det blev även, pga av det stora och breda fältet (sluttider upp till 46 minuter) rätt mycket andraspår i kurvorna vilket kanske kan förklara nån sekund av ökningen i kilometertider. Jag kände mig fokuserad och ganska avslappnad fram till 7 km när chokladbollen jag ätit en timma tidigare började göra sig påmind.

Minnen från förra året började dyka upp i huvudet. Då fick jag bryta efter 7600 på grund av en bruten fot. Att jag nu kanske skulle behöva bryta för nåt så simpelt som skitnödighet efter samma sträcka kändes försmädligt. Tog det steg för steg, försökte slappna av och bad till högre makter att detta skulle gå över. Det gick faktiskt tillbaka lite och jag höll nästan farten, 8:e kilometern på 3:24. Kunde sen återigen öka lite och gjorde 9:e på 3:21. Bara 1 kilometer kvar, det kan gå, tänkte jag. Måste erkänna att tanken på att göra en Ekvall flög genom huvudet. Men det är lite skillnad på att göra det på ett Göteborgsvarv när man ligger bland de främsta och att gör det på ett simpelt klubbmästerskap. Lyckades i alla fall hålla ihop det både cerebralt och analt och in på upploppet såg jag att jag hade chans att gå under mitt pers, tryckte på så mycket jag kunde under förevarande skitnödiga omständigheter och passerade mållinjen som tvåa på 33:31. Fyra sekunders putsning av perset är jag under förutsättningarna sololöpning, mycket andraspår, en del vind och magproblem helt nöjd med. Sander vann på 32:44.

Efter lite fika var jag sen varvräknare åt min varvräknare Torgny som sprang i gubbheatet och gjorde solida 41:21 och blev därmed tvåa i M60. Trevlig tillställning som alltid dessa klubbmästerskap.

In the zone.

Tack Johan Lagerqvist för bilderna!