Det går lite upp och ner med bloggandet. Nu har det varit lite neråt ett tag och jag har jag inte skrivit sen jag sprang vårtävlingarna för några veckor sedan. Sen dess har det väl gått lite sådär med både kroppen och motivationen. Jag har haft lite problem med senfästet i höger akillessena. Det har gått att springa med, gör lite ont i början men blir bättre efter några kilometers uppvärmning. Men jag märker att om jag springer fram och tillbaka till jobbet några dagar i sträck så blir det lite sämre. Så jag beslutade mig för att ta några dagar helt utan löpning den här veckan. Det blev torsdag, fredag och lördag. Idag testade jag lite försiktigt med en 6 kilometers jogg och det funkade väl hyfsat, kändes lite bättre än tidigare i veckan.
Motivationen har väl även den (kanske lite också pga av skadan) inte varit på topp sista veckorna. Det har liksom varit en högre tröskel för att ta sig ut och när jag samtidigt känner att jag inte fungerar till hundra procent så känns det inte så meningsfullt att tvinga sig till några kilometers jogg. Det gör liksom varken till eller från.
Så jag har lite utav en svacka kan man säga. Men samtidigt är det skönt att kunna göra andra grejer än att springa, det blir ju gärna lite tvångsmässigt, som att man kanaliserar sin vilja att ha en mening med sin existens mot denna enda sak - löpningen.
Men jag har haft de här grubblerierna förut och jag vet att jag gillar att springa bara för springet i sig och inte för att jag tror att det kommer ta mig någonstans om jag uppnår det eller det målet. Det är en härlig känsla både att uppnå mål och att sträva mot dem. Men det är inte mer än det. Det händer ibland att jag blir fartblind och glömmer bort varför jag fastnade för den här sporten från början. Det var inte för att bli bäst eller uppnå vissa tidsgränser. Kärnan i det hela är väl snarare enkelheten, fartkänslan och blodsmaken i munnen. Drogen i att allt annat för en stund försvinner.
Så jag har inga tvivel om att jag kommer komma tillbaka till träningsmanin, denna tveeggade företeelse som jag till största delen gillar men som jag även inser nackdelarna med. Och jag kommer på så sätt också komma tillbaka till en grym form och sätta nya personbästan. Men jag vet inte om det blir i år. På något sätt känns det som att jag behöver ett mellanår. Och det är ju därför som jag gör den här halvhjärtade satsningen på triathlon. En satsning som är så halvhjärtad att jag inte ens kan kalla det för en satsning. Jag har till exempel simmat typ sju gånger i år och den senaste gången var nästan en månad sedan. Men idag har jag googlat på våtdräkter. Och igår var jag ute med racern för första gången i år. 35 km där jag utan att förta mig ändå lyckades hålla mig på rätt sida 30-strecket. Kunde till och med uppskatta det även om jag tycker att cykel är en mycket mer komplicerad sport än löpning i det att det krävs så mycket mer material och dessutom att materialet spelar större roll. Googlade förresten även tempo/triathloncyklar och det är ju inte de billigaste leksakerna.
Men för att sporra mig lite har jag i alla fall satt upp ett mål. I min aningslöshet bestämde jag mig efter lite snabb huvudräkning för att klara Tjörn Triathlon (Halvironmandistans) på under 4:30. Ett mål som min triathlonkompis skrattade åt. Detta sporrade mig så klart ännu mer. Det är kul att vara ny och orädd. Halvironman är ju 1,9 km simning, 90 km cykling och 21 km löpning. Mellan dessa moment måste man byta om vilket på triathlonspråk heter transition, eller T1 och T2. Jag tänkte lägga upp det så här (inom parantes finns min skattade nuvarande förmåga på de olika grenarna om jag skulle genomföra dem separat):
1,9 km sim: 40 min (42 min)
T1: 2 min
90 km cykel: 2h 25 min (2h 50 min)
T2: 2 min
21 km löp: 1h 20 min (1h 13 min)
Detta blir 4h 29 min vilket jag inte har någon riktig koll på hur bra det är, har ju inte lika bra referensramar inom triathlon som inom löpning. Tänker mig att segrartiden på en sån här tävling ligger runt fyra timmar. I så fall är fyra och en halv timme nästan likvärdigt med en mara på två och trettio om man räknar i likvärdig tidsavvikelse från Sverigeeliten. Så jag har börjat ana att det kanske är lite tufft.
I och med att den tidsmässigt största biten är cyklingen är det väl där man ska lägga mest krut i träningen. Det är också där jag räknat med den största förbättringen från var jag tror att jag står nu. Frågan är hur mycket cykelträning det krävs för att kapa 25 minuter på nio mil. Jag vet förresten inte ens om jag i dagsläget skulle klara nio mil på 2h 50 min. Är det orealistiskt att tro att lite pendelcykling plus ett tiomilapass på helgen plus ett kortare hårt pass i veckan (totalt alltså kanske 20-25 mil/vecka varav 5 mil hårt) ska räcka till för den förbättringen? Och hur mycket ger det om man lägger en månadslön på en tempocykel?
Jag tror att jag är realistisk angående simningen. Jag kommer nog inte att träningssimma så vansinnigt mycket under sommaren men hoppas ändå att jag kan kapa ett par minuter från var jag står nu.
Löpningen är den enda gren som jag har planerat att genomföra långsammare än vad jag tror att jag kan göra om jag gjorde den helt separat idag. De få kortare triathlontävlingar som jag har genomfört visar ändå att jag inte tappar så väldigt mycket löpfart efter att jag först simmat och cyklat. Så jag ser inte 1 h 20 min som helt orealistiskt, men jag har å andra sidan aldrig sprungit en halvmara efter att jag cyklat nio mil.
Egentligen skulle nog fem timmar totalt vara ett mera realistiskt mål, men det väcker mig mer till liv att drömma vilt. Det hjälper mig att komma över tröskeln och faktiskt träna.
