Bra pass kommer ofta när man minst anar det. Igår kraschade långpasset totalt efter en motivationssvacka gränsande till apati, det slutade med att jag stannade och promenerade sakta en kilometer innan jag joggade hem. Kanske var det rätt uppladdning för idag för trots att jag gått runt och känt mig ganska energilös hela dagen på jobbet så lossnade det bra på kvällens intervallpass på Slottskogsvallen. Jag kom dit en bra stund innan och joggade runt ca en halvtimma i Slottskogen, lugnt tempo utan GPS, tog mig även långsamt uppför hoppbacken och kollade utsikten från tornet på toppen. Körde sen lite barfota på gräsmattan inne på vallen innan Joakim och Ragnar anslöt. Vi hade ingen plan innan men kom överens om en nedåtgående stege från sex varv till ett varv, alltså 2400, 2000, 1600, 1200, 800, 400 meter. 2 minuters intervall mellan alla. Jag hade piggnat till ganska bra efter den långa men lugna uppvärmningen men siktade ändå lågt och hoppades starta i strax under halvmaratempo. Jag ville få med de andra på en grej jag inte testat förut "in and out" vilket jag tror innebär att man lägger in fartväxlingar i loppen. De andra var inte så sugna på detta men jag körde ändå en fartökning på varje bortre långsida. Det lättade upp lite då banlöpning annars har en tendens att bli lite samma sak hela tiden.
På ett ganska kontrollerat sätt och med 100 meters farthöjning x 6 klockade jag in första 2400 på 7'46 vilket alltså är 3'14 per km. Sen ökades i och för sig inte farten på de kortare loppen (förutom på 800 och 400) men jag körde min fartökning varje varv och jag tyckte att jag hittade rätt känsla - där man kör hårt men ändå på nåt sätt njuter av det och aldrig kör så hårt att man stumnar och tappar trycket i steget. 2000, 1600 och 1200 gick alla mellan 3'14 och 3'15/km, 800 gick på 2'30 (3'09/km) och 400-ingen lyckades jag faktiskt göra på 65' med Johan Wissman i tankarna sista 200. Avslutade med en stunds nedjogg barfota på gräset. Riktigt skön känsla att ha gjort ett bra pass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar