Årskrönika 2010

"När man lever händer ingenting. Ramen förändras, människorna går ut och in, det är alltihop. Det finns aldrig någon början. Dag läggs till dag utan något rimligt skäl, en oändlig och monoton addition. Då och då gör man en partiell sammanräkning: man säger: nu har jag rest i tre år, i tre år har jag varit i Bouville. Det finns inget slut heller: man lämnar aldrig en kvinna, en vän, en stad med en gång. Och så är allting likt vartannat: Shanghai, Moskva, Alger, efter två veckor är det likadant alltihop. Ibland - sällan - gör man ett överslag, man upptäcker att man syltat in sig med en kvinna, fastnat i en skum historia. I ett ögonblick snabbt som en blixt. Sedan börjar raden igen, man börjar åter addera timmar och dagar. Måndag, tisdag, onsdag. April, maj, juni. 1924, 1925, 1926." (Äcklet, J P Sartre)

Skidlöpning och bara löpning

Fast jag kan inte riktigt kalla det löpning det sätt som jag tar mig fram på skidor. Det går inte fort. Jag trodde det skulle gå fortare med skidor än utan men skidorna är bara ett handikapp för mig. Det finns något som tilltalar mig med det ändå. Jag tror det är barndomsminnen om vinter och varm choklad typ. Varför ska jag annars spänna på mig något som bara sinkar mig. Om jag ligger i hårt och det är bra spår kan jag hålla kanske 4:30-fart på skidor samma sträcka som jag kan hålla 3:30-fart med bara skor. Nä, jag tror dagens varv på milen blev sista skidpasset för säsongen. Jag tror knappt jag fick upp pulsen över 120 ens i dom värsta backarna trots att jag slet ganska bra. Så efter en stunds horisontalläge i soffan fick det bli lite riktig träning också. 2 varv på åttan i ganska bra fart, men utan klocka (skönt) så jag kan inte redovisa några tider.

Annars försöker jag hålla min plan att ta det lite lugnare ett tag nu. Tjuvläste Runner's World på Ica Kvantum, Solinsky-intervjun. Han börjar varje dag med 90 minuters löpning, sen lite mat och vila och sen 2 timmars löpning. Ok, kanske inte så överraskande med tanke på att han är proffs. Men han säger att 90% av det är kvalitet. I det är han nog unik. Borde bli dryga 20 mil i veckan hårdkörning. Man tackar.

Sliten, sliten, sliten

När det är jobbigt att byta position i soffan för att man är så stel och öm så är det nog dags att ta en vilodag. Så det gjorde jag idag. Den där skidåkningen tog ut sin rätt. Men det är nog inte bara den. Har kört på rätt så bra sista tiden och det är lätt att bli fartblind; att tycka att 120 km för en vecka är nån sorts skamgräns, när det faktiskt var mindre än ett år sen som jag loggade den mängden för första gången en vecka. Så mellandagarnas tema är att låta kroppen få vila, och lägga det dåliga samvetet på hyllan ett slag. Om jag gör allt perfekt nu har jag inget kvar att förbättra.

Annars är kreditkort en bra uppfinning när man är pank. Beställde nyss mitt första par spikskor. Ganska billigt, drygt 300 spänn plus 100 i frakt från UK. Ska ta 7-14 arbetsdagar. Hoppas jag hinner få dom innan 16/1 då jag gör debut på 1500 meter. Har hört att det ska vara den jävligaste distansen. Någon liknade det vid att man lägger handen på en het platta och sen ser vem som kan hålla den där längst.

Imorgon blir det förhoppningsvis ett besök i Friidrottens hus igen. Mondo och doserade kurvor. Har ju annars mer sett mig som en friluftsmänniska än en friidrottare, så det är lite nytt område det här för mig. Men spännande. Och kul att kunna springa lite barfota mitt i vintern.

504 mil

Har jag nu sprungit i år. Ytterligare en viktig meningslös siffra att ta sig förbi för en tvångsmässigt lagd löpare med lätt autistiska drag. Känns riktigt skönt. 120 mil mer än förra året. Mer än 10 mil per vecka om jag utesluter 4 veckors skadeperiod i maj när jag knappt sprang nåt alls.

Detta faktum leder mig självklart in på frågan om hur viktig mängden är. Och svaret för mig är att den är inte allt men jäkligt bra nära allt. Om man ser på löpare som lyckats, även på kortare distanser; 800 och 1500, så finns det några få som springer lite och jäkligt hårt. Men jag har ändå fått intrycket av att dom är undantag.

Självklart blir volymen viktigare ju längre distans man tränar för. T ex gav den mängdökning jag började med för ca ett år sen resultat i 13 minuter sänkt marathonpers medan halvmaraperset endast sänktes med 2 minuter och milperset med en knapp minut. Fast de senare två persen ser jag inte som att jag fick ut riktigt allt jag hade. T ex halvmaran som gjordes på Stockholms inte helt snabba bana med en riktig toköppning. Inbillar mig att jag under optimala förutsättningar skulle kunnat göra en halvmara under 74 i höstas. Fast jag vill ju inte vara en försäkringslöpare: "Om, om, om..." Man är inte bättre än sina pers.

Jag tror alltså på mängdträning. Men alla får väl hitta sin väg. Men jag tror inte man ska göra löpträning svårare än vad det behöver vara. Man behöver inga speciella skor eller kläder, ibland behöver man varken skor eller kläder, men just nu är det lite för kallt. Man behöver inte alternativträna eller styrketräna. Man behöver inte stretcha. Man behöver inte intervallträna. Man behöver inte ens värma upp om man inte känner för det. Det man behöver göra är att springa en jäkla massa. Lugnt, hårt, på snö, på grus, på asfalt, i mossar eller i vatten om man inte kan nåt annat. Och i år har jag, enligt mina egna referensramar, sprungit en jäkla massa.

God fortsättning!

Riktigt stel

Jag kan inte lyfta mitt vänstra ben för att sätta på strumpan. Riktigt stel efter gårdagens skidpass. Jag visste att det skulle bli så. Men det var ändå värt det. Och nu ska jag ut och knyta ihop 2010. Har 28 km att klara av för att nå 5000 km. Jag tror det kommer funka bara jag kommer igång. Återkommer med rapport om några timmar.

Skidor

Idag har jag faktiskt alternativtränat. Längdskidor. Första gången på närmre tio år. Landehof. 60 spänn. Sen sist jag åkte har det tydligen blivit helt normalt och ok att ta betalt för nyttjande av allmänna motionsspår. Visst, jag fattar att någon lägger ner ett par timmar i veckan på att köra upp spåren med skoter men jag vet inte vilken rätt dom egentligen har att ta betalt. Hallå - allemansrätten?

Det var faktiskt inte så svårt som jag hade trott. Vid vissa tillfällen hade jag nog kunnat lura någon att det var kortare tid sen än 10 år sen jag åkte sist. Eller "löpte" som det heter. Mer än 10 km blev det dock inte, pga kylan (-14) och ömmande höftböjare. 4:47/km i snitt. Det hade gått snabbare om jag tagit av mig skidorna och löpt med dem i händerna med pjäxor på fötterna i snön bredvid spåret. Men bitvis var det riktigt kul. Öppet spår under 5 timmar kanske? Går det fortfarande att anmäla sig? Kan inte vara så svårt. 15 mil löpning per vecka och lika mycket skidor.

Blev en löprunda på kvällen också. 9 km progressivt. På åttan - vilken skräll. På morgondagens planerade långpass passerar jag förhoppningsvis 500 mil på året. Sen kan jag satsa på skidorna året ut.

Julafton

Tog ledigt idag. Sliten.