Göteborgsvarvet, som var anledningen till att jag började med löpning för 12 år sedan gick idag. Jag är i sämre form än på många år och har tvekat lite om jag skulle våga ställa upp. Har ingen skada att skylla på. Bara mig själv. Jag har sprungit 57 mil hittills i år, jämfört med cirka 200 vid den här tiden på året de år jag varit i bra form. Så siktet var inte högt ställt. Tänkte att jag kanske skulle kunna klara mig under 1:20. Drogs med lite grann i starten, även om jag hade tänkt hålla igen. Ganska snabbt var pulsen uppe över 160 vilket är 95% av max för mig. Och då gick det ändå inte särskilt fort. Försökte sakta ner lite men det är så jäkla trist att bli omsprungen av så många. Plus att det bara tar längre tid tills man är i mål. Passerade milen strax under 37 minuter. Men då var jag rejält trött. Uppför Göta Älvbron kände jag mig helt slut och fick sätta mig ner nån minut för att ladda om. Sen kom jag inte riktigt igång igen. Jag var helt enkelt trött. Trött i benen, trött i kroppen, trött i huvudet. Kändes inte direkt som någon triumf när jag till slut kom i mål på 1:21:28, sämsta tiden sedan 2007. Men nöjd med att jag ändå genomförde det, och gjorde mitt bästa. Lärdomen är att ens resultat oftast är ganska rättvisa. Det är ganska lite man får gratis på gamla meriter. Har man inte tränat så blir det tungt.
Efteråt känner jag mig delvis sugen på att springa bättre nästa år. Vill tillbaka till känslan att vara i riktigt bra form. Men samtidigt vet jag att det har sitt pris, man måste vara ganska dedikerad för att orka med den träning som krävs. Så det är något slags val. Jag är inte säker på att jag har energin i mig att träna så mycket längre.
lördag 21 maj 2016
fredag 25 mars 2016
Försöker komma igång
Försöker komma igång med löpningen igen. Det går trögt. Efter triathlon förra året och bara lite längdskidträning under vintern och typ mindre än en mil löpning per vecka i snitt sedan november är jag i den sämsta löpformen jag varit i på typ 10 år. Utan att skoja.
Förrförra veckan fick jag ihop knappt fyra mil. Förra veckan knappt fem mil. Sen fick jag första rejäla förkylningen på flera år och fick vila i fem dagar. Idag har jag sprungit igen, fram och tillbaka till jobbet. 4:30-fart dit och 4:40-fart hem. Det är väldigt nära mitt max just nu. 9 km per väg. Var helt slut när jag kom hem.
Hoppas att det tar sig. Det är ju inget mysterium att jag är så dålig. Har ju inte tränat löpning på flera månader. Siktar på att komma i skaplig form till Göteborgsvarvet och försöka matcha förra årets 1:14. Åtta veckor kvar. Tror att jag måste öka träningsmängden väldigt försiktigt. Siktar på att hålla 4-5 mil några veckor till och sen successivt komma upp mot 10 mil.
Ska försöka uppdatera här hur det går.
Förrförra veckan fick jag ihop knappt fyra mil. Förra veckan knappt fem mil. Sen fick jag första rejäla förkylningen på flera år och fick vila i fem dagar. Idag har jag sprungit igen, fram och tillbaka till jobbet. 4:30-fart dit och 4:40-fart hem. Det är väldigt nära mitt max just nu. 9 km per väg. Var helt slut när jag kom hem.
Hoppas att det tar sig. Det är ju inget mysterium att jag är så dålig. Har ju inte tränat löpning på flera månader. Siktar på att komma i skaplig form till Göteborgsvarvet och försöka matcha förra årets 1:14. Åtta veckor kvar. Tror att jag måste öka träningsmängden väldigt försiktigt. Siktar på att hålla 4-5 mil några veckor till och sen successivt komma upp mot 10 mil.
Ska försöka uppdatera här hur det går.
lördag 5 mars 2016
Vasaloppet Öppet Spår 2016
Då har man testat på detta också. Som konditionsidrottare tycker jag att det är intressant att jämföra olika uthållighetsutmaningar. Och Vasaloppet är ju något det pratas ganska mycket om, så när tillfället öppnade sig att åka Öppet Spår tillsammans med några kompisar som ska göra klassikern så hakade jag på. Det kan ha spelat in att anmälan skedde i tomrummet som blev efter genomförd Ironman Kalmar. ;)
Uppladdningen blev semi-seriös, med fokus på att det var roligt att lära sig nåt nytt. Min bakgrund som längdskidåkare begränsar sig till några enskilda gånger då jag testat på med lånad utrustning. Plus att jag förra vintern köpte ett ganska enkelt längd-paket på ett större sportvaruhus. Det blev kanske 10 mil körda förra vintern.
Efter anmälan i höstas skaffade jag ett par rullskidor och har sen lärt mig den hårda vägen vad man ska tänka på när man åker rullskidor. 1. Sätt inte staven i en brunn. (Lärdes på första lilla åkturen på gården, med bruten stav och några blåmärken som följd.) 2. Små hål i vägen kan vara rätt så betydelsefulla för en rullskidåkare. (Fler blåmärken.) 3. Fartgupp kommer man oftast över utan problem, men det vet man inte innan. 4. Få inte hybris när du tror att du lärt dig ploga ner för en backe. (Blåmärken samt spricka i tummen som tog tre månader att bli helt bra.) Jag hade ganska stora planer angående min rullskidåkningsträning, men till slut blev det i alla fall lite drygt 20 mil åkta.
Det passade ju bra att det samtidigt som min Öppet Spår-satsning byggdes en inomhusskidanläggning i Göteborg, den så kallade Skidome. Mindre bra var att priserna var rätt saftiga och spåren var sådär bra, för att vara snäll. Hur som helst köpte jag ett tio-kort när dom hade ett lite billigare erbjudande. Sen kom det ju också lite snö i Göteborg så jag kunde åka några turer på Partille golfbana, i Landehof och en gång på Borås skidstadion (som var det absolut bästa av de nämnda).
Var också uppe en långhelg i Långberget med några kompisar och en vecka i Funäsdalen med familjen, där det gick att klämma in en liten tur varje eftermiddag. Totalt sett blev det lite drygt 50 mil på snö och jag kände att jag utvecklades för varje pass. Det blev inget pass längre än 30 km men jag kände mig ändå ganska säker på att jag skulle ta mig hela vägen fram till Mora.
Det om träningen. Själva loppet då? Jo, vi åkte upp lördag morgon, hämtade nummerlappar i Mora, testade skidorna med en kort sväng i Mångsbodarna, bodde i en stuga i Sälen. Tyvärr var vi tvungna att åka hem direkt efter loppet så vi fick packa ihop allt i bilen tidigt på söndagsmorgonen innan loppet.
Frågade runt lite innan angående när man behövde vara vid starten för att inte komma sist iväg. Sist iväg hade väl i och för sig kunnat vara ett alternativ men då skulle man få åka sick-sack hela vägen tror jag. Starten är ju mellan 07:00 och 08:30. Fick höra att man måste vara där 05:30 för att komma iväg bland de första. Detta visade sig stämma, men vi prioriterade lite mer sömn. Åkte från stugan 05:45 och sen fick vi köa i 45 minuter med bilen för att komma fram till starten. Var alltså där 06:30 och då fick man ställa sig i en stor folkhop, med skidorna i handen och köa för att komma in i startområdet. Jag lyckades lite bättre (utan att tränga mig) än mina kompisar att navigera genom folkhopen och komma iväg. Så jag kom över startlinjen 07:08. Visste att det skulle bli trångt i den berömda första backen, så jag satte full fart över den första platta biten för att komma om så många som möjligt innan backen börjar. Väl framme i backen blev det dock totalstopp. Försökte ta mig fram i diket och mellan spåren men det hjälpte inte mycket. Det kändes som jag tappade en timma i backen men i verkligheten var det nog inte mer än 10 minuter. Hade jäkligt bra fäste. (Sandpapprat fästzonen, ett lager grönt insmält, 4 lager blå extra, 2 lager lila)
Till slut kom man i alla fall upp på myrarna och möttes av soluppgången. Nu gick det att ta sig framåt lite lättare, men det blev ganska många spårbyten. Var så ivrig så jag fällde mig själv två gånger. Spåren var kanonbra, glidet var halvbra i början men blev bättre eftersom det blev lite varmare, ca 10 grader kallt i starten, nog ännu kallare efter några mil, det knarrade när man satte i stavarna, men sen blev det allt varmare. Kollade på klockan och såg att jag låg nära 90% av maxpuls, backade av ansträngningen lite. Konstaterade att Vasaloppet är väldigt platt om man jämför med de motionsslingor man vanligtvis tränar på. Det var ju uppför ibland men mestadels var det platt eller nerför kändes det som. Var törstig hela dagen och drack så mycket jag hann med i all kontroller, typ en mugg blåbärssoppa, en mugg vatten, en mugg sportdryck och ibland även buljong. Tog något bett på en bulle ibland. Försökte vara effektiv genom kontrollerna och liksom promenera genom samtidigt som jag fick i mig vätska.
Var riktigt nära att komma med i en masskrasch strax efter Mångsbodarna, helt plötsligt såg jag 4-5 personer rulla som snöbollar nerför en backe och en kille liggandes i spåret där jag kom, hade tur att han flyttade på sig typ en halvsekund innan jag kom.
Annars var det typ bara att fortsätta staka medan kilometerskyltarna tickade på. Blev ju tröttare och var ibland orolig för om jag skulle bli riktigt trött men det hände liksom aldrig. Hade fortsatt kanongrepp när jag diagonalade uppför backarna även mot slutet. Förstod redan halvvägs att jag nog skulle klara detta under 6 timmar om inget oförutsett inträffade. Och så blev det. Försökte ta det lite lugnare sista biten genom Moraparken och inte stressa, tanken med detta var ju egentligen bara att det skulle vara en kul grej och inte en superseriös tävling. Gick i mål efter 5:43 och kände mig väldigt nöjd med dagen. Bättre skidväder och spår kan jag inte föreställa mig, så där hade vi tur.
Sammanfattningsvis:
1. Vasaloppet / Öppet Spår är jättekul, speciellt om det är fint väder.
2. Det är lite stressande med starten och allt köande och trängsel.
3. Det är långt men lättåkt, stor del av tiden står man bara och glider.
4. Skulle kanske vilja testa på det riktiga Vasaloppet nån gång.
Uppladdningen blev semi-seriös, med fokus på att det var roligt att lära sig nåt nytt. Min bakgrund som längdskidåkare begränsar sig till några enskilda gånger då jag testat på med lånad utrustning. Plus att jag förra vintern köpte ett ganska enkelt längd-paket på ett större sportvaruhus. Det blev kanske 10 mil körda förra vintern.
Efter anmälan i höstas skaffade jag ett par rullskidor och har sen lärt mig den hårda vägen vad man ska tänka på när man åker rullskidor. 1. Sätt inte staven i en brunn. (Lärdes på första lilla åkturen på gården, med bruten stav och några blåmärken som följd.) 2. Små hål i vägen kan vara rätt så betydelsefulla för en rullskidåkare. (Fler blåmärken.) 3. Fartgupp kommer man oftast över utan problem, men det vet man inte innan. 4. Få inte hybris när du tror att du lärt dig ploga ner för en backe. (Blåmärken samt spricka i tummen som tog tre månader att bli helt bra.) Jag hade ganska stora planer angående min rullskidåkningsträning, men till slut blev det i alla fall lite drygt 20 mil åkta.
Det passade ju bra att det samtidigt som min Öppet Spår-satsning byggdes en inomhusskidanläggning i Göteborg, den så kallade Skidome. Mindre bra var att priserna var rätt saftiga och spåren var sådär bra, för att vara snäll. Hur som helst köpte jag ett tio-kort när dom hade ett lite billigare erbjudande. Sen kom det ju också lite snö i Göteborg så jag kunde åka några turer på Partille golfbana, i Landehof och en gång på Borås skidstadion (som var det absolut bästa av de nämnda).
Var också uppe en långhelg i Långberget med några kompisar och en vecka i Funäsdalen med familjen, där det gick att klämma in en liten tur varje eftermiddag. Totalt sett blev det lite drygt 50 mil på snö och jag kände att jag utvecklades för varje pass. Det blev inget pass längre än 30 km men jag kände mig ändå ganska säker på att jag skulle ta mig hela vägen fram till Mora.
Det om träningen. Själva loppet då? Jo, vi åkte upp lördag morgon, hämtade nummerlappar i Mora, testade skidorna med en kort sväng i Mångsbodarna, bodde i en stuga i Sälen. Tyvärr var vi tvungna att åka hem direkt efter loppet så vi fick packa ihop allt i bilen tidigt på söndagsmorgonen innan loppet.
Frågade runt lite innan angående när man behövde vara vid starten för att inte komma sist iväg. Sist iväg hade väl i och för sig kunnat vara ett alternativ men då skulle man få åka sick-sack hela vägen tror jag. Starten är ju mellan 07:00 och 08:30. Fick höra att man måste vara där 05:30 för att komma iväg bland de första. Detta visade sig stämma, men vi prioriterade lite mer sömn. Åkte från stugan 05:45 och sen fick vi köa i 45 minuter med bilen för att komma fram till starten. Var alltså där 06:30 och då fick man ställa sig i en stor folkhop, med skidorna i handen och köa för att komma in i startområdet. Jag lyckades lite bättre (utan att tränga mig) än mina kompisar att navigera genom folkhopen och komma iväg. Så jag kom över startlinjen 07:08. Visste att det skulle bli trångt i den berömda första backen, så jag satte full fart över den första platta biten för att komma om så många som möjligt innan backen börjar. Väl framme i backen blev det dock totalstopp. Försökte ta mig fram i diket och mellan spåren men det hjälpte inte mycket. Det kändes som jag tappade en timma i backen men i verkligheten var det nog inte mer än 10 minuter. Hade jäkligt bra fäste. (Sandpapprat fästzonen, ett lager grönt insmält, 4 lager blå extra, 2 lager lila)
Till slut kom man i alla fall upp på myrarna och möttes av soluppgången. Nu gick det att ta sig framåt lite lättare, men det blev ganska många spårbyten. Var så ivrig så jag fällde mig själv två gånger. Spåren var kanonbra, glidet var halvbra i början men blev bättre eftersom det blev lite varmare, ca 10 grader kallt i starten, nog ännu kallare efter några mil, det knarrade när man satte i stavarna, men sen blev det allt varmare. Kollade på klockan och såg att jag låg nära 90% av maxpuls, backade av ansträngningen lite. Konstaterade att Vasaloppet är väldigt platt om man jämför med de motionsslingor man vanligtvis tränar på. Det var ju uppför ibland men mestadels var det platt eller nerför kändes det som. Var törstig hela dagen och drack så mycket jag hann med i all kontroller, typ en mugg blåbärssoppa, en mugg vatten, en mugg sportdryck och ibland även buljong. Tog något bett på en bulle ibland. Försökte vara effektiv genom kontrollerna och liksom promenera genom samtidigt som jag fick i mig vätska.
Var riktigt nära att komma med i en masskrasch strax efter Mångsbodarna, helt plötsligt såg jag 4-5 personer rulla som snöbollar nerför en backe och en kille liggandes i spåret där jag kom, hade tur att han flyttade på sig typ en halvsekund innan jag kom.
Annars var det typ bara att fortsätta staka medan kilometerskyltarna tickade på. Blev ju tröttare och var ibland orolig för om jag skulle bli riktigt trött men det hände liksom aldrig. Hade fortsatt kanongrepp när jag diagonalade uppför backarna även mot slutet. Förstod redan halvvägs att jag nog skulle klara detta under 6 timmar om inget oförutsett inträffade. Och så blev det. Försökte ta det lite lugnare sista biten genom Moraparken och inte stressa, tanken med detta var ju egentligen bara att det skulle vara en kul grej och inte en superseriös tävling. Gick i mål efter 5:43 och kände mig väldigt nöjd med dagen. Bättre skidväder och spår kan jag inte föreställa mig, så där hade vi tur.
Sammanfattningsvis:
1. Vasaloppet / Öppet Spår är jättekul, speciellt om det är fint väder.
2. Det är lite stressande med starten och allt köande och trängsel.
3. Det är långt men lättåkt, stor del av tiden står man bara och glider.
4. Skulle kanske vilja testa på det riktiga Vasaloppet nån gång.
fredag 2 oktober 2015
Fire walk with me...
Through the darkness of future's past,
the magician longs to see.
One chants out between two worlds,
fire walk with me-
the magician longs to see.
One chants out between two worlds,
fire walk with me-
tisdag 19 augusti 2014
Ny blogg
Hej alla. Jag hade i mina drömmar tänkt att nästa gång jag skaffade en ny blogg skulle den heta Sub 2:20 men det blev inte riktigt så. Men man måste våga misslyckas. Eftersom jag börjat lite grann med triathlon tänkte jag att jag borde ha en ny blogg. Denna blogg (och min satsning på att springa snabbt på marathon) får vila lite (jag har inte gett upp). Tills vidare tänker jag att jag mest kommer blogga på denna sidan: http://mattiastri.blogspot.se
Häng med om ni vill!
Häng med om ni vill!
måndag 11 augusti 2014
Fortsatt mycket träning
När man har semester är det inte så svårt att träna som en triatlet. Är inne på min andra semesterperiod sedan två veckor tillbaka och har en vecka kvar. För tredje veckan i rad fick jag till riktigt bra träningsmängd, ca 18 timmar, vilket följde på två veckor med 20 respektive 17 timmar. Sista två veckorna har jag även fått till till ganska bra mängd löpning, precis över 100 km den gångna veckan och strax under veckan före det. Jag börjar känna att kroppen svarar på denna träning.
Även under semestern handlar en stor del av min träning om att ta sig från punkt A till punkt B. Detta är dels praktiskt då man kombinerar behovet att förflytta sig med att få in träning, samtidigt ger det en tillfredställande känsla av meningsfullhet när man faktiskt utnyttjar sin fysiska förmåga till förflyttning till något i vardagen praktiskt. Så i princip varje gång det går att springa eller cykla nånstans så försöker jag göra det, vare sig det handlar om att ta sig till en vän, till träning eller att åka för att handla. Med ryggsäck på ryggen när man springer blir det dessutom lite extra bra träning. Och som bonus på det hela skitar jag inte ner vår gemensamma miljö lika mycket när jag inte släpar runt ett ton skrot som extra last så fort jag ska nånstans.
Totalt under veckan:
25 mil cykel
103 km löpning
2,5 km simning
Jag tycker alltid att det är svårt att planera inför kommande veckor. För mig blir det lätt att jag sätter upp för höga mål som jag sen av den ena eller andra anledningen inte uppfyller så därför försöker jag ta varje dag och varje vecka som den kommer. Jag har ingen särskild plan inför Tjörn Triathlon avseende nedtrappning och speciella nyckelpass. I och med att jag börjar arbeta igen nästa vecka kommer det naturligt inte finnas tid för några 20-timmarsveckor men annars kör jag nog bara på så gott kroppen och vardagen tillåter. Som så mycket annat jag är skeptisk till börjar jag även tveka avseende vikten av nedtrappning inför en viktig tävling. Tror mest att det är viktigt att ladda mentalt och vara sugen på att tävla, vilket i och för sig funkar ganska bra ihop med att minska något på träning och hinna vila lite mer.
Mitt mål inför Tjörn som jag satte upp i våras börjar faktiskt att kännas inte helt orimligt. Under 4 timmar och 30 minuter satte jag då. En simsplit under 35 minuter känns nu rimlig, en cykling under 2:30 känns riktigt tuff men rimlig om jag kollar på resultaten från förra året då ganska många cyklade så snabbt (lite för kort bana kanske), om man sen lägger till 3 minuter i T1+T2 så har jag 1:22 på mig att springa en halvmara, det borde jag klara vilken dag som helst om jag inte hade simmat och cyklat innan. Hur 90 km cykling kommer påverka mina springben är lite okänt territorium för mig, tycker dock ofta att det går förhållandevis bra att springa även efter lite tuffare och längre cyklingar så jag hoppas att det kommer fungera alldeles utmärkt. I torsdags t ex cyklade jag 85 km med några kompisar (i och för sig lugnt större delen men med några fartdelar), ett par timmar efter detta sprang jag 15 km transportlöpning i ganska bra fart (med 3 kg ryggsäck) och kände mig riktigt stark. Självförtroende-booster var det.
I och med att det är min första längre triathlontävling kommer målen inte vara huggna i sten utan i första hand ska jag sikta på att njuta av slitet och inte stirra så mycket på klockan.
Även under semestern handlar en stor del av min träning om att ta sig från punkt A till punkt B. Detta är dels praktiskt då man kombinerar behovet att förflytta sig med att få in träning, samtidigt ger det en tillfredställande känsla av meningsfullhet när man faktiskt utnyttjar sin fysiska förmåga till förflyttning till något i vardagen praktiskt. Så i princip varje gång det går att springa eller cykla nånstans så försöker jag göra det, vare sig det handlar om att ta sig till en vän, till träning eller att åka för att handla. Med ryggsäck på ryggen när man springer blir det dessutom lite extra bra träning. Och som bonus på det hela skitar jag inte ner vår gemensamma miljö lika mycket när jag inte släpar runt ett ton skrot som extra last så fort jag ska nånstans.
Totalt under veckan:
25 mil cykel
103 km löpning
2,5 km simning
Jag tycker alltid att det är svårt att planera inför kommande veckor. För mig blir det lätt att jag sätter upp för höga mål som jag sen av den ena eller andra anledningen inte uppfyller så därför försöker jag ta varje dag och varje vecka som den kommer. Jag har ingen särskild plan inför Tjörn Triathlon avseende nedtrappning och speciella nyckelpass. I och med att jag börjar arbeta igen nästa vecka kommer det naturligt inte finnas tid för några 20-timmarsveckor men annars kör jag nog bara på så gott kroppen och vardagen tillåter. Som så mycket annat jag är skeptisk till börjar jag även tveka avseende vikten av nedtrappning inför en viktig tävling. Tror mest att det är viktigt att ladda mentalt och vara sugen på att tävla, vilket i och för sig funkar ganska bra ihop med att minska något på träning och hinna vila lite mer.
Mitt mål inför Tjörn som jag satte upp i våras börjar faktiskt att kännas inte helt orimligt. Under 4 timmar och 30 minuter satte jag då. En simsplit under 35 minuter känns nu rimlig, en cykling under 2:30 känns riktigt tuff men rimlig om jag kollar på resultaten från förra året då ganska många cyklade så snabbt (lite för kort bana kanske), om man sen lägger till 3 minuter i T1+T2 så har jag 1:22 på mig att springa en halvmara, det borde jag klara vilken dag som helst om jag inte hade simmat och cyklat innan. Hur 90 km cykling kommer påverka mina springben är lite okänt territorium för mig, tycker dock ofta att det går förhållandevis bra att springa även efter lite tuffare och längre cyklingar så jag hoppas att det kommer fungera alldeles utmärkt. I torsdags t ex cyklade jag 85 km med några kompisar (i och för sig lugnt större delen men med några fartdelar), ett par timmar efter detta sprang jag 15 km transportlöpning i ganska bra fart (med 3 kg ryggsäck) och kände mig riktigt stark. Självförtroende-booster var det.
I och med att det är min första längre triathlontävling kommer målen inte vara huggna i sten utan i första hand ska jag sikta på att njuta av slitet och inte stirra så mycket på klockan.
onsdag 30 juli 2014
Råda triathlon och träningsflow
Har gått på semester igen och inledde den med att öka träningsvolymen ganska rejält. Ibland har jag tänkt att jag borde ta det lite lugnare och att det kanske inte är nyttigt att hålla på så här men just nu tänker jag tvärtom. Det är så fint väder och då passar triathlonträning utmärkt. Ren löpträning är inte optimalt när det är 30 grader och sol som det varit sista veckan. Men att cykla eller simma funkar perfekt.
Direkt efter den intensiva träningshelgen i Dalsland körde jag ett lugnt distanspass på cykel måndag morgon med en kompis som försöker sluta röka. På måndagskvällen var det dags för säsongens tredje Råda pröva-på-triathlon. Den första, i maj, gjorde jag på 1:06:xx, den andra, i juni gjorde jag på 1:04:xx. Hoppades på att kapa tiden lite ytterligare idag, inte minst på simning och cykel. Körde för första gången på min triathloncykel så det hade verkligen varit en besvikelse om cyklingen inte gått snabbare.
Det var fullsmockat med folk vid Råda Säteri när jag kom dit en knapp timma innan start. Över 200 anmälda, drygt 150 av dessa på långa banan som är 750m-18km-5km. Vis av minnet från förra gången då jag hamnade mitt i plaskinfernot vid simstarten lade jag mig ganska långt ut till höger, fick på så sätt simma några meter längre när jag sneddade in mot första bojen men kunde samtidigt köra i min egen rytm. Jag har väldigt dålig uppfattning om hur snabbt det går när jag simmar, det kändes som om simningen tog nånstans mellan 10 och 40 minuter liksom. Men den gick i alla fall med en lugn och bra känsla hela vägen. 14:26 inklusive en oproblematisk växling till cykel. Ca 1:30 snabbare än för en månad sedan.
Direkt på cykeln kände jag mig taggad och öste på från start i ca 40 knyck. Snittet dras ned en del i och med ganska många 180 och 90-graderssvängar så det slutade på 38 km/h utan att jag egentligen behövde gå utanför bekvämlighetszonen. Fumlade lite när jag skulle ta ur fötterna ur skorna i uppförsbacken innan växlingen men annars fanns det inte mycket jag kunde ha gjort bättre. 28:22 på cyklingen innebar 1:20 snabbare än sist och bara 20-30 sekunder långsammare än vad 2:an och 3:an cyklade på. Gjorde en bra växling igen och var nog inne i växlingszonen max 30 sekunder.
Löpningen kändes bra från start med minimal stumhet i benen. Passerade som vanligt ganska många här men visste inte riktigt vilka som körde korta respektive långa banan. Detta var lättaste triathlonlöpningen jag har gjort fram tills ca 1 km kvar när jag helt plötsligt fick kräkattacker, troligtvis var det en middag för tätt inpå samt min nya aeroflaska som jag övade på att dricka från under cyklingen, drack kanske lite väl mycket. Fick nästan stanna till för att hålla kräkningarna i schack, kom i mål efter en löpning på 19:23 och en totaltid på 1:02:12 vilket var ca 2:30 bättre än sist. Både simning och cykling rejält bättre, löpningen 20-talet sekunder långsammare (värmen och kräkningarna?) men i alla fall snabbaste löpsplit. Tror jag var 7:a i mål (resultatlistan har ändrats om en del).
Väldigt kul med en så brant utvecklingskurva. Kan jag bara lära mig att simma lite snabbare är jag snart inte långt ifrån de bästa, åtminstone på Råda Triathlon. Sen är det ju så klart ytterligare några snäpp upp till OS-nivå, men det är ju 2 år kvar till OS i Rio. ;)
Direkt efter den intensiva träningshelgen i Dalsland körde jag ett lugnt distanspass på cykel måndag morgon med en kompis som försöker sluta röka. På måndagskvällen var det dags för säsongens tredje Råda pröva-på-triathlon. Den första, i maj, gjorde jag på 1:06:xx, den andra, i juni gjorde jag på 1:04:xx. Hoppades på att kapa tiden lite ytterligare idag, inte minst på simning och cykel. Körde för första gången på min triathloncykel så det hade verkligen varit en besvikelse om cyklingen inte gått snabbare.
Det var fullsmockat med folk vid Råda Säteri när jag kom dit en knapp timma innan start. Över 200 anmälda, drygt 150 av dessa på långa banan som är 750m-18km-5km. Vis av minnet från förra gången då jag hamnade mitt i plaskinfernot vid simstarten lade jag mig ganska långt ut till höger, fick på så sätt simma några meter längre när jag sneddade in mot första bojen men kunde samtidigt köra i min egen rytm. Jag har väldigt dålig uppfattning om hur snabbt det går när jag simmar, det kändes som om simningen tog nånstans mellan 10 och 40 minuter liksom. Men den gick i alla fall med en lugn och bra känsla hela vägen. 14:26 inklusive en oproblematisk växling till cykel. Ca 1:30 snabbare än för en månad sedan.
Direkt på cykeln kände jag mig taggad och öste på från start i ca 40 knyck. Snittet dras ned en del i och med ganska många 180 och 90-graderssvängar så det slutade på 38 km/h utan att jag egentligen behövde gå utanför bekvämlighetszonen. Fumlade lite när jag skulle ta ur fötterna ur skorna i uppförsbacken innan växlingen men annars fanns det inte mycket jag kunde ha gjort bättre. 28:22 på cyklingen innebar 1:20 snabbare än sist och bara 20-30 sekunder långsammare än vad 2:an och 3:an cyklade på. Gjorde en bra växling igen och var nog inne i växlingszonen max 30 sekunder.
Löpningen kändes bra från start med minimal stumhet i benen. Passerade som vanligt ganska många här men visste inte riktigt vilka som körde korta respektive långa banan. Detta var lättaste triathlonlöpningen jag har gjort fram tills ca 1 km kvar när jag helt plötsligt fick kräkattacker, troligtvis var det en middag för tätt inpå samt min nya aeroflaska som jag övade på att dricka från under cyklingen, drack kanske lite väl mycket. Fick nästan stanna till för att hålla kräkningarna i schack, kom i mål efter en löpning på 19:23 och en totaltid på 1:02:12 vilket var ca 2:30 bättre än sist. Både simning och cykling rejält bättre, löpningen 20-talet sekunder långsammare (värmen och kräkningarna?) men i alla fall snabbaste löpsplit. Tror jag var 7:a i mål (resultatlistan har ändrats om en del).
Väldigt kul med en så brant utvecklingskurva. Kan jag bara lära mig att simma lite snabbare är jag snart inte långt ifrån de bästa, åtminstone på Råda Triathlon. Sen är det ju så klart ytterligare några snäpp upp till OS-nivå, men det är ju 2 år kvar till OS i Rio. ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)