onsdag 26 september 2012

Så då ska man till Berlin igen

Berlin marathon väntar på söndag. Här kommer lite tankar om det:

1. Känner mig inte så peppad som jag borde vara just nu. Har jag tappat sugen?

2. Har tränat hyfsat men långt ifrån vad jag hade planerat. Är väl i ungefär samma form som innan Frankfurt förra året. sub-2:35 är möjligt men man ska ju ha skallen också.

3. Kul att åka till Berlin ändå. Trots att jag är lite flygrädd.

4. Är det rimligt miljömässigt att flyga tur och retur till Berlin över helgen?

5. Uppskattar för första gången tapering-veckan. Ingen rastlöshet, bara skönt att inte behöva träna så mycket. (Hur ska det här sluta?)


Kan sammanfatta träningen sista tiden oxå:

Sprang 75 km förra veckan. 2 vilodagar. Tävling som gick kass på torsdagen (se föregående inlägg), marafartspass (1 timme i 3:37/km) på söndagen som kändes bra.

Denna veckan började med vilodag. Igår, tisdag sprang jag 5x2 km i marafart för hitta känslan. Vet inte om jag hittade den. Sista tvåkilometarn drog jag på i maxfart i ren frustration över livet i allmänhet och mig själv i synnerhet. Då fick jag ont i vaden.

Idag har jag vilat och känt mig förkyld. Trots att jag inte är förkyld. Imorgon vet jag inte vad jag ska göra.


torsdag 20 september 2012

Skitben på Skatåsmilen

Hade hoppats på fräscha ben på dagens klubbmästerskap på Skatåsmilen efter vilodagar både måndag och onsdag denna veckan. Intervallerna i tisdags 9x3 min på ganska backig slinga "12:an" i Skatås (8:an + runt Lilla Delsjön) gick hyfsat trots selfdestructo-passet i söndags. Så med en dags vila till tänkte jag att jag borde vara i superslag och gå under 35 minuter på milen som har 150 höjdmeter. Gjorde 35:13 i fjol utan så mycket sparring.

Men det gick inte. Jag försökte verkligen i 4 km. Men det kändes som att benen liksom parkerade i marken vid varje steg. Ingen studs eller lätthet alls. Flåsmässigt var det inte så farligt trots de inledande backarna. Men benen liksom levde sitt eget liv - eller snarare inget liv alls. Dom kändes döda. Så jag fick släppa Andreas och Olle som seglade i väg till sub 35-tider bägge två, Andreas först på 34:49 och Olle sen på 34:56. Jag försökte ändå att inte bara ge upp och börja jogga men till slut var farten nästan nere på joggnivå ändå förutom en liten forcering mot slutet för att hålla min tredjeplats. Tiden blev väl nånstans runt 36:30. Marafart typ. Så på det sättet var det ju ett bra träningspass.

söndag 16 september 2012

Sista hårda veckan innan maran

14 dagar kvar till Berlin Marathon. Avslutade precis sista hårda veckan med det hårdaste passet. 30 km tävlingsfart. Antagligen lite längre i tävlingsfart än vad de flesta kör men jag gjorde det med gått resultat innan jag sprang Berlin förra gången, 2010, så därför ville jag göra det nu också. Om exakt samma pass för exakt 2 år sedan kan ni läsa här. Bakgrunden till detta pass är att jag varje gång jag sprungit ett marathonlopp (har blivit 9 stycken fullföljda asfaltsmaror nu) utan att ha gjort ett sånt här träningspass innan (vilket alltså gäller alla gånger utom just Berlin 2010) så har jag strax innan 30 km när jag börjat bli riktigt trött ångrat att jag inte gjort just detta, alltså hållit planerad fart i 30 km på träning. Det borde ju inte vara omöjligt med tanke på att man sen begär av kroppen att den ska hålla den farten i 42 km.

Idag var jag riktigt osugen på att göra det här passet när jag satt i bilen utanför Slottsskogsvallen och det regnade och blåste utanför. Tanken var att precis som för två år sedan följa Säröbanan (en cykelbana på en nedlagd banvall där det för länge sedan gick en spårvagn ner till Särö) söderut i 15 km och därefter vända och springa tillbaka. Enligt väderprognosen skulle det blåsa 9 sekundmeter motvind första halvan, och det verkade stämma. Men bättre att ha motvind första halvan och medvind hem än tvärtom. Planerad fart var 3:40/km (vilket ger 2:34:44 på maran). Jag lyckades till sist få mig att sätta av. Kände ingen superpepp i benen men det gick hyfsat att springa i 3:45/km i motvinden. Tänkte bara att när jag vänder blir det medvind. Hade precis 3:45/km i snitt vid vändningen i Billdal och sen skön medvind. Men det var tungt och jag fick verkligen ta det steg för steg. Några steg till. En kilometer till. Halvmaran passerade jag på 1:18:40-ish. Lyckades sen också ta mig ändå tillbaka till starten och 30 km avverkade på 1:51:58 vilket är 3:43/km i snitt. 30 sekunder bättre än för två år sedan under ganska mycket sämre väderomständigheter. Denna gången också helt solo, förra gången fick jag pacening av brorsan på cykel, som även langade vätska vilken jag nu fick bära själv, i och för sig bara en 3 dl-flaska och 2 geler men ändå. Försöker förstärka det här för mig själv så att jag ska få så bra självförtroende som möjligt.

Kort om veckan:

Mån: Cykelpendling 18 km. 9 km jogg.

Tis: Cykelpendling 25 km. DM 10 000 m, 5:a på 33:15. 11 km löpning inkl uppvärmning.

Ons: Cykelpendling 18 km. 16 km löpning, ganska lugnt med några små ökningar.

Tor: Cykelpendling 18 km. 19 km löpning inkl Skatåsmilen på max vilket gjordes på 36:25 på ganska slitna ben.

Fre: 9 km jogg innan frukost. Lyxade sen med spårvagn till jobbet för det regnade och jag skulle på en tillställning direkt efteråt.

Lör: 12 km riktigt lugn jogg i Fivefingers.

Sön: Genrepspass: 30 km @ 3:43.


Totalt: 106 km löpning. 3 riktigt hårda pass. Plus lite slöcykling.

Nu är bara den goa biten av marauppladdningen kvar: 2 veckor med rejält minskad mängd och mycket vila. Men även några kortare hårda pass, bland annat är det klubbmästerskap på Skatåsmilen på torsdag (även öppet för icke medlemmar för typ 50 spänn eller nåt). Där skulle det vara kula att putsa förra årets tid, tillika PB, 35:13 och kanske till och med komma under 35 minuter på den riktigt kuperade terrängmilen.

Imorgon blir det troligtvis helvila. Förutom cykelpendlingen då. Att cykla till jobbet är för övrigt något jag starkt kan rekommendera för alla er som sitter ensamma i er bil i köerna på morgonen. Det är billigare, man slipper få hjärtinfarkt och kanske mest av allt: Ni förorenar inte miljön för alla oss andra. Men i det här forumet talar man kanske till de redan frälsta.


tisdag 11 september 2012

10 000 meter

Hatkärlek är väl det bästa ordet att beskriva mitt förhållande till 10 000 meter på bana. Jag har i och för sig aldrig gillat att tävla i sport. Jag har en genuin passion för löpning men att jag tävlar i det är ganska mycket en motsägelse. Då och då händer det att jag under ett lopp kommer in i ett flow och kanske nästan känner ett "runners high". Men oftast är det bara skönt när det är över och en plåga under tiden. Så summan är att jag gör nåt regelbundet som jag hatar, men ändå älskar.

Bortre kurvan med 5000 meter kvar är den bild som dyker upp i huvudet när jag tänker på ett 10 000 meterslopp. Mjölksyran börjar komma, det är 12 och ett halvt varv kvar. Jag vill så gärna sänka farten lite, ta det lite lugnare. Egentligen är jag en väldigt lat människa. Men en annan sida av mig vill kämpa på. Så det är krig i huvudet. Egentligen är inte varje steg så smärtsamt. Det är tanken på att det är så många steg kvar som gör att paniken kommer. Men jag vill vara hård och känna mig nöjd efteråt. Så jag tar det steg för steg.

16:29 gick första halvan på idag. Det var alltså fart precis för sub 33. Jag växeldrog med Olle D. Men jag kände att göra en halva till på samma tid skulle vara riktigt tufft. Bryttankar. Hade ju outat min onda vad innan och kunde kanske skylla på den. Men sanningen var att den gjorde inte ont nu. Jag var bara trött. Skärp dig nu Mattias, håll ryggen framför. "Du får vila sen!" - som Gunde sa till den väggande Jörgen Brink. Kan knappt föreställa mig att förutom tröttheten och sin egen press på sig själv ha pressen från laget och en hel nation. Nä, hobbynivå räcker för mig. Inte för att jag fått så många förfrågningar från landslaget.

Några varv till, igen i bortre kurvan. Tänker att man lever bara en gång. Vad gör lite mjölksyra i evigheten. Så jag sliter på och lyckas nästan hålla farten, lyckas till och med via en långspurt distansera Olle med nån sekund. I mål som femma på ca 33:15. Pers med 1 sekund. Tränat cirka 400 mil sen samma tillfälle förra året då jag gjorde 33:16. Resultatet är en jävla sekund.

Efteråt är jag ändå nöjd. Sub 33 fanns inte i kroppen idag. Jag är inte bäst och kommer aldrig bli det. Men jag kan springa rätt så snabbt. Inser hur mycket jag älskar 10 000 meter på bana. Och hur skönt det är att det inte blir nåt nytt 10 000-lopp förrän till våren. Innan jag cyklar hem i höstmörkret stannar jag och hejar på de som springer i andra heatet. Plågade men beslutsamma ansikten. Som Sisyfos.

söndag 9 september 2012

Veckan inklusive tävlingsrapport Rådaloppet

Känner mig lite i underläge mot C Wistedt som loggar 16-milaveckor på löpande band inför Berlin. Själv fick jag bara till 92 km den här veckan. 2 vilodagar. Idag tävlade jag. Hittade en liten nystartad tävling i mina ursprungstrakter Mölnlycke, Rådaloppet. Ett varv runt rådasjön helt enkelt. Lite var det cirkeln-sluts-känsla på det hela eftersom den allra första löptävlingen jag deltog i var Mölnlyckeloppet -94 eller -95 eller nåt sånt. Då kunde man antingen springa ett varv runt Rådasjön på ~13 km eller en lite kortare variant på 6 km. Det senare kändes långt nog då för en i princip otränad 14-15-åring. Minns att jag sprang på 28:14 och spydde efter målgång. Sen dröjde det 10 år tills jag åter ställde upp i en löptävling. Men jag minns att jag fantiserade om att vinna loppet.

Dagens tävling hade nu egentligen inte så mycket mer gemensamt med det utdöda Mölnlyckeloppet än att det var ett varv runt Rådasjön som gällde. Men ändå nåt visst med att tävla "hemma" i Mölnlycke. Det var glest mellan löpare som jag kände igen, Nicklas Tollesson Hälle IF som spöat mig på 5000 m förra sommaren var ett av undantagen. Till allt yttre ett typiskt brödrostlopp men till skillnad från detta faktiskt 1000 spänn till segraren på spel.

Startade utan klocka och lät känslan styra. Och känslan styrde mig till täten direkt i startrusningen. Tänker på Steve Prefontaine som tyckte att det enda hederliga sättet att vinna en tävling var att leda från start till mål. Efter knappa kilometern fick jag en liten lucka och i övermod tänkte jag att detta blir ju en promenad i parken. Efter ca 3 km när man skulle svänga in på stigarna norr om sjön hade jag nog 15-20 sekunder och även om benen inte var de lättaste idag var självförtroendet ganska gott. Tillät mig till och med att slå av lite på takten och rulla på lite lugnare genom skogen. Men så lätt skulle det inte visa sig vara. Helt plötsligt hör jag nån tassa fram en bit bakom och jag får trycka på lite mer. Kändes ändå hyfsat under kontroll tills jag missade ett vägskäl (stigskäl?), i och för sig bara med några meter men jag fick ändå stanna och vända och i detta var orienteraren Aron Price (?) och Tollesson förbi mig. Samtidigt drabbades jag av den där jäkla yrseln igen (i och med att jag stannade?) och fick gå försiktigt över ett tekniskt parti för att inte falla. Var nära att ge upp där då de framförvarande direkt fick 50-100 meter på mig och jag knappt kunde hålla balansen. Men så fort det blev lite mer lättsprunget och jag kunde få upp pulsen igen gick det bättre. Efter nån kilometer var jag ikapp igen och jag visste att det skulle bli ganska mycket asfalt mot slutet så jag satsade och gick förbi direkt vetande att slätlöpningen var min starka sida. Fick lucka igen och nu var det bara ca 5 km lättlöpt kvar så det var bara att kämpa på. Lätt var det inte men jag lyckades komma i mål först och inkassera 1000 pix. Funderade ett slag på att säga upp mig från jobbet och satsa helt på löpningen nu, men jag tror att jag väntar lite. Fint arrangemang dock och inte illa med pengapriser på så pass små lopp. Bättre än att vinna nån tröja som man aldrig använder (hej Lidingöloppet!).

Men som sagt, inte tränat så mycket som jag hade tänkt men det börjar väl med tre veckor kvar till Berlin närma sig läget där det är viktigare att hitta formen än att ploga mil i tid och otid.

söndag 2 september 2012

Veckorapport Berlin - 28 dagar

Ny månad. September. Händelserik sommar arkiveras. Men hoppas att den inte är riktigt slut än. Har haft en späckad vecka både vad avser träning och andra bra grejer. 135 km löpning blev det. Inkluderande alla slags pass man kan önska sig.

Måndag: 20 km progressivt i FF. 4:06-snitt.

Tisdag: 5x2 km intervaller i terräng med klubben. Ca 3:30-snitt på knixig, backig och lerig runda. Saucony Kinvara. 20 km totalt.

Onsdag: 20 km lugnt i FF. Ingen klocka men kanske 4:45-snitt.

Torsdag: 5 km löpteknikövningar. Adidas Hagio.

Fredag: 12 km fartlek i terräng. NB Minimus.

Lördag: 10 km uppjogg. 5x2 km halvmarapace (3:28/km) 1 min joggvila. Adidas Hagio. 21 km totalt. Kände av ena vaden efteråt.

Söndag: Långpass tillsammans med Carl, som är mitt resesällskap till Berlin Marathon. Vi laddade dagen innan med öl och mat då han hade inflyttningsfest efter att ha flyttat till rätt sida av Sverige. Det blev klassiska Tahultsrundan, 36 km i 4:21-snitt. Saucony Kinvara. Rätt slitigt mot slutet för min del. Ska bara kapa dryga 40 sekunder per kilometer på det plus springa 6 km längre i Berlin om fyra veckor. Tänker positivt.

Alltså 135 km totalt, vilket är mängdmässigt min största vecka i år. Förutom detta har jag cykelpendlat ~20 km per dag till Mölndal. Plus druckit mycket öl. Marathonträning á la Fredrik Uhrbom. Train hard, party hard!

lördag 1 september 2012

Följ mig på Twitter

Har ju inte varit så täta inlägg här sista tiden. Tänkte fortsätta med att köra veckorapporter och tävlingsrapporter mestadels. För den som vill finns jag på Twitter @MattiasMattias där jag ger daglig träningsrapportering. Så är det!

En bild också, på nattens hjälte, Jonas Buud som i mörkret sprang 104 km med 6000 höjdmeter runt Mont Blanc och slutade 2:a i det som nog är världens mest konkurrenskraftiga startfält vad gäller bergsultralopp. Ultra Tour de Mont Blanc. (I år i och för sig lite förkortat, från 166 km, pga oväder.)